|
Ljusbodarnas fäbodar är ett av de bäst bevarade fäbodställena i Dalarna, med väl bibehållen bebyggelse och öppna fäbodtägter. Ljusbodarna nämns första gången i skrift 1663, men är betydligt äldre. Vid denna tid finns här två bofasta skattebönder. Antalet fäbodgårdar är okänt. En karta från 1668 visar fyra gårdsmarkeringar. Ljusbodarna har sannolikt varit en blandby, där det fanns både bofasta gårdar och fäbodgårdar. Storskifteskartan från 1820-talet visar 35 fäbodgårdar, 23 i Övre och 12 i Nedre Ljusbodarna.
Vid denna tid var Ljusbodarna en av de största fäbodarna i Leksand. I allt kan 152 timmerbyggnader räknas inom fäbodtägten. Dessutom fanns omkring 70 hölador ute på slogängarna. Bönder från 11 olika byar i Leksands socken var delägare i fäbodstället.
Fäbodväsendet var en nödvändig del i det traditionella jordbruket i Dalarna. Till fäbodarna fördes (buffrades) kreaturen i början av juni. Här fanns tillräckliga betesmarker för djurens sommarvistelse, på slåtterängar slogs hö till vinterfoder som lades in i höladorna. Slåtterängarna var nogsamt inhägnade med gärdesgårdar och skilda från betesmarken. Ljusbodarna är av en typ som benämnes hemfäbodar. De kringbyggda fäbodgårdarna med sina byggnader kan ses som mindre varianter av gården hemma i byn. Dessutom kännetecknas hemfäbodarna av förhållandevis stora arealer åker och äng, men även en del åkertegar för spannmålsodling.
Korna mjölkades morgon och kväll, under dagen vallades de på skogsbetena. Vallkullorna som skötte allt arbete, hade långa arbetsdagar. De fick stiga upp vid 5-tiden på morgonen och kunde gå till sängs först vid 22-23-tiden på kvällen. De turades om med att valla djuren i skogen och att ta hand om all färskmjölk, som skulle beredas till olika hållbara produkter. Grädden kärnades till smör, av mjölk med tillsats av löpe gjordes ost, vasslan efter osttillverkningen kokades till messmör.
Under fäbodväsendets största blomstringstid, vid slutet av 1800-talet, fanns här som mest 42 fäbodgårdar. Vidsträckta slåttermarker hävdades. Idag är den öppna vallen koncentrerad till de centrala delarna av Ljusbodarna, medan stora arealer gammal fäbodslog åter bär skog. Med undantag för några år på 1960- och 1970-talet, har fäboddriften fortgått i Ljusbodarna alltifrån äldsta tid.
Nutida fäbodbrukare i landskapet får understöd genom länsstyrelsen, för att bistå den gamla fäbodkulturen.
Text © Margareta och Roland Andersson
|