|
Siljan
Vanligen lägger sig isen på Storsiljan mellan nyår och trettondedag jul, men stränga vintrar kan det frysa på redan i november.
Nödåret 1867 sköljde Siljan så sent som den 5 juni, men "normala" år brukar isen försvinna under april eller maj månad.
Att Siljan sköljer d v s att den svaga, porösa vårisen snabbt sjunker och försvinner under vattenytan, har i alla tider varit det tydligaste vädermärket i brytningen mellan vinter och vår - något man varje år väntar på och vill få möjlighet att uppleva.
År 2002 sköljde Siljan den 22 april.
Följande uppgifter om gamla vädermärken är hämtade ur Nordiska museets etnologiska undersökning (E.U). Uppteckningarna från Leksand finns i Leksands lokalhistoriska arkiv:
Siljans skål
Den by dit isen drar vid islossningen, hade stor fest i anledning häraf. Då skulle man dricka Siljans skål, så att isen drev ifrån byn. Det var ett tecken på att man där skulle få god skörd det året.
Man skyndade ner till stranden med fyllda ölmuggar (trästop), hällde hälften af ölet i sjön och skålade med sjön och varandra.
Leksand socken
Fryser inte Siljan före jul, fryser den inte förrän långt in på nyåret.
Tällberg
Är det lugna fläckar på Siljan under blåst, väntar Siljan regn.
Tällberg
Siljan slår åskan ifrån sig.
Leksand socken
Namnet Siljan, silghis siö,
har tolkats som fornsvenskt "Sylghir" med betydelsen 'sväljaren', sjön som rymmer mycket vatten.
Yta 290 kvadratkilometer, största djup 134 m, största ö Sollerön.
Sjön är reglerad med dämningsgränsen 161,8 m ö h.
Österdalälven genomrinner Siljan, som står i förbindelse
med Orsasjön i norr och Insjön
vid utloppet i söder.
Nationalencyklopedin 2002
Glada sparkåkerskor på Siljans spegelblanka isar
Foto: Johan Lindén, Leksands lokalhistoriska arkiv
Vårliga vindar över Siljan, 10 april 2002
Foto: Jovica Marceta
Text © Margareta Andersson
|