Akke Hugh Malmeström

AKKE HUGH MALMESTRÖM
1894 – 1968
måleri och mosaik -ur Leksandsbornas gömmor

10 mars – 8 april 2007

Midsommarbild från Tasbäck, olja 1931
Foto: Sören Hallgren
Tillhör Leksands konstsällskap

Leksandskonstnären Akke Hugh Malmeström var i flera avseenden en mångsidig konstnär, med en i karriären växlande teknik- och motivsfär. I Leksands Konstsällskaps vårutställning 2007 har tyngdpunkten lagts vid hans senare landskaps- och staffagemåleri och på några av de mindre mosaikarbeten som, ur ett svenskt perspektiv, snarast gjort honom unik. De i utställningen visade konstverken har till största delen generöst utlånats av ett flertal Siljansnäs- och Leksandsbor till vilka vi riktar ett varmt tack.

"Laskning på snörliv, 1600-tal"
Detalj ur mosaikvägg från 1956 av Akke Hugh Malmeström, i Leksands tidigare posthus vid torget.

Akke Hugh Malmeström som föddes i Göteborg 1894 började tidigt sin konstnärsbana, först i hemstaden, men sin huvudsakliga utbildning fick han vid Kunstgerbeschule och på akademien i München. Under de närmare fyra åren av studier i Tyskland tjänstgjorde han parallellt som lönearbetande mosaikarbetare, och på så sätt lärde han sig yrket från grunden. Han deltog exempelvis i tillkomsten av den 120 kvadratmeter stora mosaikutsmyckningen i Münchens gamla rådhus föreställande stadens skyddshelgon S:t Gallo tillsammans med madonnan som stod klar 1914. Efter tiden i München fortsatte han under de följande åren med mosaikstudier i Italien främst i Vatikanen, samt konststudier på bl.a. Académie Colarossi i Paris och var vidare verksam i Hamburg under sex år.

Efter sina många år i utlandet kom Akke Hugh Malmeström, som vuxen yrkeskonstnär, att slå sig ner i byn Tasbäck i Siljansnäs. Orsaken till hans flytt var främst att hans föräldrar på ålderns höst blivit permanentboende Leksandsbor och inte minst på det faktum att han vid ett besök på Leksands hemslöjd bekantat sig med Prins Maria från Tasbäck, hans blivande andra hustru. Familjen Malmeströms första egna hem i byn förstördes i en förödande brand 1946, och det påföljande egnahemsprojektet den välkända Björkhagen stod inflyttningsklar 1948. Det var ett stort hus med måtten 28x12 meter. Byggnaden hade tidigare tjänstgjort som skolhus i Gagnef och inköpts och flyttats till Tasbäck och anpassats till ett fungerande konstnärshem, en kombination av bostad och ateljé. För Akke Hugh Malmeström fungerade hemmet som en bra inramning åt konstverken då försäljningen ofta skedde i ateljén, och dit tusentals besökare årligen kom för att ta del av hans konstnärskap. I över fyrtio år förblev Björkhagen hans fasta punkt i tillvaron, men han gjorde också under åren resor i utlandet, främst till medelhavsländerna för vidare mosaikstudier av antikens stora mästare, samt under sina sista levnadsår resor till det forna Östeuropa för studier av dess folkliv. Akke Hugh Malmeström gick bort 1968 vid sjuttiofyra års ålder, konstnärligt verksam in i det sista.

I sin staffliproduktion målade Akke Hugh Malmeström med förkärlek solbadande italienska landskap och blomsterstilleben i olja, men han blev främst känd genom sina skildringar av Dalarna och då främst Leksand och dess by- och fäbodmiljöer. Akke Hugh Malmeströms konstverk är spridda vida omkring inte bara i Sverige, och han finns representerad både i offentliga miljöer och i privat ägo. En av hans största arbeten är mosaikväggen i Leksands numera ombyggda posthus från 1957, samt de magnifika madonnorna och andra mosaikarbeten som pryder kyrkorummen i bl.a. Siljansnäs, Garpenberg, Horndal och Sala.

Leksands Noret, olja 1936
Foto: Reklamfotograferna
Tillhör Åhlenska stiftelsen/Dalarnas Museum

Man kan påstå att Akke Hugh Malmeström följde en upptrampad tradition från det tidiga 1900-talets guldålder då Leksandsmålare som Gustaf Th Wallén, Emerik Stenberg, Gustaf Ankarcrona, Helmer MasOlle, m.fl. verkade, Erik Axel Karlfeldt diktade och Hugo Alfvén komponerade i nationalromantisk anda till landskapets lov. Konstnärer som kom att föra sin motivkrets vidare till en ny generation målare, däribland den nytillkomne Akke Hugh Malmeström som i sina arbeten fortsatte att skildra folklivet, t.o.m. i mosaik. Akke Hugh Malmeströms var vid sidan av sitt måleri en av Gustaf Ankarcronas och Gustaf Th Walléns flitigaste medarbetare under deras senare år och han var vidare en av de drivande krafterna i Leksands Konstsällskap. Akke Hugh Malmeström skiljde sig dock markant från de äldre Leksandskonstnärerna i sitt sätt att se och måla. Kanske kan man påstå att både Akke Hugh Malmeström och de tidigare omnämnda konstnärerna i sin konst återgav ett realistiskt uttryck för respektive existerande verklighet och att Akke Hugh Malmeström i sitt måleri påvisar en klar bild av hur Leksands gamla allmogekultur förändrades på mindre än ett halvt sekel.

Även om Akke Hugh Malmeströms och den nya konstnärsgenerationens bilder blev mer burleska och mindre romantiska än föregångarnas, så framställdes även i deras motiv Leksandsborna i helg och söcken. Från deras mödosamma arbete med höstslåttern till firandet av midsommar, mallresningar och bröllop. Som ett exempel kan ses den i utställningen visade Midsommarbild från Tasbäck från 1931, en i sammanhanget utomordentlig genremålning, i vilken vi möter en flödande fabuleringskonst som i mycket har karaktär av kulturhistorisk folklivsskildring och som utmynnat i en fantasifull dokumentering som närmat sig den nya saklighetens ideal snarare än återknyter till hans tidigare något naivistiska bildberättelser, så finns till exempel flera av de i målningen avbildade personerna namngivna. Man kan förstå att Akke Hugh Malmeström av sin samtid kallades för Dalarnas Sven X:et Erixson, även om han inte var fullt så radikal som denne, då han förenade verklighetsskildringen med en ton av saga eller fabel. Han kryddade sina bilder med burleskeri och nästan burdus öppenhet i redovisningen av midsommarnattens magi, paren på dansbanan och allehanda fyllskallar och trånande Leksandskullor. Men ofta framträder även hos Akke Hugh Malmeströms den då rådande konstpublikens smak som något avgörande i motivvalen. Vykortsgranna landskapsidyller med små stugor och härbren efterfrågades. Men likväl har han, i de flesta fallen, i sina målningar förmått sätta en omisskännlig personlig prägel. I Akke Hugh Malmeströms fall handlar det inte om någon dalaromantisk skönmålning utan snarare om dess motsats.

Per-Åke Backman, Leksands Kulturhus