Fransk fotograf i Dalarna 1910

Det första stora färgreportaget i Sverige
December 1994 - april 1995
Utställningsansvariga:
Kersti Jobs Björklöf, Hans Kruse, Roland Andersson

Utställningen som är producerad av Leksands kulturförvaltning, visar ett 40-tal fotoförstoringar i färg, huvudsakligen från Dalarna tagna av en fransk fotograf, Auguste Léon, under några dagars bilresa i Siljansbygden i augusti 1910. De ursprungliga fotografierna är s k autokromer, en färgfototeknik som uppfanns 1907 av bröderna Lumière. Originalen finns på Musée Albert Kahn i Paris och är de första färgfotografierna vi har med motiv från Dalarna. De har tagits fram just för denna utställning och för den bok som Leksands kulturförvaltning samtidigt publicerar: "Med hyrbil och kamera till Dalarna 1910. Färgfotografier ur Albert Kahns arkiv, Paris."

I boken återges för första gången ett 40-tal av Léons fotografier tagna under resan i Sverige med början i Göteborg. Från Stockholm skedde färden per automobil till Gävle och därifrån på krokiga vägar, rangliga flottbroar och färjor över Dalälven mot Leksand, Rättvik och Mora under flitigt fotograferande. Det som gör studiet av Léons fotografier så intressant är att det i flertalet fall varit möjligt att lokalisera dem till plats, byggnader har kunnat identifieras, ja i vissa fall har t o m enskilda personer kunnat namnges. Men det som ger betraktaren en alldeles speciell upplevelse är givetvis färgen. Vem kunde vänta sig att få se Leksand avfotograferat i färg för mer än 80 år sedan?

Boken "Med hyrbil och kamera till Dalarna 1910.
Färgfotografier ur Albert Kahns arkiv, Paris" finns att köpa i museibutiken och kan även beställas via telefon eller e-post.
Inbunden, 119 sidor, svensk, fransk och engelsk text.
Pris 150 kr inkl moms. 

Utställningen har visats på:
Vägverkets museum, Pylonen 17 oktober - 27 november 1994
Leksands Kulturhus 17 december 1994 - 4 mars 1995
Nordiska Museet, Stockholm 20 juni - 10 september 1995
American-Swedish Institute, Minneapolis mars - juli 1998
American Swedish Historical Museum, Philadelphia september 1998 - februari 1999
Swedish American Museum Center, Chicago mars - maj 1999
Birger Sandzen Art Gallery, Lindsborg, Kansas juni - juli 1999
Nordic Heritage Museum, Seattle augusti - september 1999

Det av bankiren Albert Kahn (1860 - 1940) skapade Les Archives de la Planète (planetarkivet) i Paris är ett unikt fotografiskt arkiv som under senare år alltmer kommit att uppmärksammas långt utanför Frankrikes gränser. Där förvaras cirka 72 000 fotografiska glasplåtar, s k autokromer - resultatet av en under två decennier (1910 - 31) pågående fotodokumentation i färg i 50 länder världen över.

Sverige var ett av de första länder från vilket Kahns utsände fotograf, Auguste Léon, hemförde färgfotografier till arkivet i Paris, omkring 150 stycken, varav merparten från Dalarna och Siljansbygden. Året var 1910.

I Nordiska museets entréhall 1995
Foto: Hans Kruse
--------------------------------------------------------------------------------

Fransk fotograf i Dalarna 1910
Pressinformation inför vernissagen 1994.

Måndagen den 17 oktober 1994 öppnas en unik fotoutställning i Vägverkets musei- och konferensanläggning, Pylonen i Borlänge. Utställningen som är producerad av Leksands kulturnämnd, visar ett 40-tal fotografier i färg, huvudsakligen från Dalarna tagna av en fransk fotograf, Auguste Léon, under några dagars bilresa i Siljansbygden i augusti 1910. Fotografierna är de första färgfotografier som någonsin tagits i Dalarna och de har med något undantag aldrig tidigare visats. De har tagits fram just för denna utställning och för den bok som Leksands kulturnämnd samtidigt publicerar: Med hyrbil och kamera till Dalarna 1910. Färgfotografier ur Albert Kahns arkiv, Paris.

Originalen till utställningsbilderna utgörs av s k autokromer, en form av genomsiktsbilder ("diabilder"), glasplåtar i format 9x12. Autokrommetoden, denna av bröderna Lumière i början av seklet framtagna färgfotografiska metod (patentet uttogs 1904), började efter 1907 då en del förbättringar gjorts, vinna snabb spridning.

En person som mycket tidigt insåg vilket oslagbart dokumentationsverktyg färgfotografiet utgjorde var den franske bankiren Albert Kahn (1860-1940). År 1910 grundade han sitt "Archive de la Planète" (planetarkivet) dvs samma år som han skickade iväg sin förste anställde professionelle fotograf, Auguste Léon, till Sverige. Léon skulle komma att följas av flera fotografer som på Kahns uppdrag under drygt tjugo år besökte ett femtiotal länder från vilka de till arkivet hemförde tusentals autokromer och detta som ett led i en i och för sig helt omöjlig uppgift, nämligen att "dokumentera världen".

Denna märkliga och oerhört kostnadskrävande dokumentationsverksamhet upphörde plötsligt 1931, det år då Kahn som så många andra finansmän drabbades av den stora börskraschen och därmed förlorade hela sin förmögenhet. Kahns oersättliga fotografiska arkiv räddades dock i sista stund undan konkursen genom insatser från den nuvarande huvudmannen för Kahnmuseet. Detta omfattar idag inte blott Kahns arkiv, utan också en stor utställningsbyggnad, visningsrum mm och, inte minst, den trädgård som Kahn började anlägga redan på 1890-talet och som han ägnade så mycken omvårdnad och uppmärksamhet och inte minst - pengar. Det var f ö den som lockade en svensk journalist, Lotte Möller, att för några år sedan göra ett besök ute i Boulogne - Billancourt i västra utkanten av Paris, där Kahn hade sin egendom. Det besöket ledde mest av en slump till "upptäckten" av detta för svenskt vidkommande ditintills närmast okända arkiv. Det inrymmer idag inte blott omkring 70 000 autokromer utan också ca 4000 stereoskopiska fotografier varav 1000 i färg och 175 000 meter svartvitfilm!

I denna nästan ofattbart stora samling av autokromer visade det sig att det fanns ett svenskt material bestående av drygt 140 plåtar. Ur denna kollektion har vi för vår utställning gjort ett urval som till stora delar styrts av plåtarnas tekniska kvalitet. Många har under de år som förflutit fått ganska omfattande skador och har därför måst utgå - undantag har dock gjorts i sådana fall då det lokalhistoriska värdet ansetts särskilt stort. En annan bildkategori som vi ansett som "ointressant" i detta sammanhang är anonyma landskapsutsikter, solnedgångar etc. där det inte varit möjligt att binda motivet till någon bestämd ort. I övrigt har vi faktiskt trots de drygt åttio år som gått sedan Auguste Léon besökte Sverige, lyckats identifiera praktiskt taget alla de platser där han satte upp sitt kamerastativ. I några fall har det t o m varit möjligt namnge avbildade personer. Fotografierna från Dalarna med Siljansbygden dominerar i denna svenska bildkollektion från Kahns planetarkiv, men där förekommer även motiv som hämtats från andra delar av landet och då främst från större städer som Göteborg, Stockholm, Uppsala och Gävle, av vilka vi valt att visa en del i utställningen.

Vem var då denne Albert Kahn? En finansmagnat av internationellt mått. En kapitalist och en maktmänniska men också humanist, en naiv idealist. Sin förmögenhet hade han skapat genom investeringar i sydafrikanska diamantgruvor men pengarna i sig intresserade honom egentligen ganska litet, det viktiga var vad han kunde göra med dem för att förbättra världen.

Han kom från en enkel judisk familj i Alsace. Efter fransk-ryska kriget 1870-71 tvingades familjen lämna sin hembygd. Kanske var det de tidiga upplevelserna från detta krig som medverkade till att Kahn senare i livet kom att med sådan energi och med så stora ekonomiska insatser ägna sig åt att verka för fred i världen. Planetarkivet var blott ett verktyg i kampen för fred, en kamp som skulle ske med kunskap som vapen. Kahn var övertygad om att man genom att sprida kunskap om hur människor levde och verkade på vår planet, så skulle man också göra mänskligheten medveten om sin egen verklighet, ge den en ny grund av förståelse att bygga på och därmed ytterst också främja den universella freden. Det var denna kunskapsinsamling som planetarkivet skulle svara för och där skulle det sedan vara möjligt att efter egen önskan mana fram både det förgångna och det nuvarande, mana fram platser och händelser. Vittnena skulle förbli levande fast de försvunnit, de skulle kunna fortsätta att sprida kunskap. I det avseendet kan man säga att Kahns vision förverkligats - hans arkiv är idag en ovärderlig källa för kunskapsinhämtning. Även under Kahns livstid utnyttjades arkivets autokromer i undervisningen i humangeografi vid universitetet i Paris - en lärostol som f ö tillkommit på Kahns tillskyndan.

Med världsfreden gick det som bekant sämre. Men Kahns optimism, hans tilltro till mänskligheten förblev obruten även under krigsåren 1914-18. Hans insatser för freden fortsatte oförtrutet vidare även om formerna för kunskapsspridningen förändrades bl a genom utgivande av bulletiner behandlande aktuella politiska och sociala frågor. I Kahns trädgård föreföll stundom hela världen ha stämt möte. Här på dess varandra korsande gångar sågs en mycket internationell, intellektuell elit representerande den politiska och ekonomiska världen promenera och diskutera. Några ur denna elit skulle senare återfinnas inom Nationernas Förbund.

Hans Kruse, 1994