Gästisbyggnaden ligger längst ner på en kilformad tomt i kvarteret Rättvisan, där Kyrkallén i söder om byggnaden avtar med en svag vänstersväng ner mot kyrkvallen. Från norr kommer Rättviksvägen raka sträckning som avslutas med kyrkvallen. Precis där vägarna möts finns Gästisbyggnaden.
Historiskt angående beteckningen Gästgivargården, så har det varit Leksands socken och dess tätorts främsta byggnad, näst efter den kyrkliga bebyggelsen i närheten.
Det handlar om socknens hjärta med kyrkan och gästgiveri, kyrkan med det religiösa livet där man fick del av andlig spis, gästgiveriet tog hand om människor som hade behov av lekamlig spis. Oftast var de samma människor det rörde sig om.
Gästgiveriorganisationen
Böndernas skyldighet att hålla hästar och skjutskarlar uppfattades ofta som en börda och risktagande, trots den ersättning som det fick. Ett betydelsefullt årtal var 1649, då en kunglig förordning fastställde böndernas skyldighet att stå till tjänst med skjuts för de gästgiverier som efter hand inrättades.
Leksands gästgiveri under senare delen av 1600- talet hörde snart till de omvittnat bättre i landskapet.
Längden på en mil indelades i 4 fjärdingsväg om vardera 2.672 meter. (4.500 alnar) Beräkningen av den här milen infördes 1699 som en enhetsmil och skulle samtidigt representera avståndet mellan gästgivaregårdarna.
Under 1800-talet kunde till exempel sträckan Stockholm-Ystad avverkas på sex dygn med korta nattuppehåll. Den genomsnittliga hastigheten var sjuo och en halv kilometer i timmern. Hästana som skaffades genom inhyrning fick enligt bestämmelse inte gå mer än tre mil åt gången. Det följde även med en pojke som öppnade de många grindarna genom beteshagar och förde tillbaka hästarna.
Gästgiveriorganisationen upphörde 1940 och den siste gästgivaren August Carlsson forskade för att få klarhet i vilka som hade varit värdfolk genom tiderna. Han upptecknade 1930 alla namnen på en tavla som finns till beskådning inne i matsalsverandan på Gästis. Från 1860 till 1940 ha det funnits 13 stycken värdfolk i olika långa perioder.
Leksands Norets gästgivargårds värdfolk i gågna tider
Mäster Matthias Öhman från 1680- talet
Löjtnantskan Christin Öhman död 1731
Länsman och Gästg Henr Östberg 1705-1736
Löjtnantskan Christina Gavelli
omgift 1742 med Hans Bivrberg som dog 1755.
Gavelli dotter Birgitta Catharina död 1790.
Gift 1754 med Mantalskommissarien och Gästgivaren Carl Paqvalin död1775.
Bivrbergs dotter Maria Evphrosina död 1802
änka efter Skolprästen L.E. Sernander.
Deras son Carl E. Sernander död 1821
gift 1809 med prästdottern Sophia Rosenius från Gagnef
som 1839 sålde gården.
Sedan flera innehavare till 1857, vilket är:
Gästgivaren John August Hammarström blev ägare till sin död 1898
då gården köptes av Fröken Amalia Carlson
död 1910 och kronofogden i Linde August Nylén, död 1920.
Några innehavare kan vara värda att nämna vid namn
Carl Paqualin (1765-1775)
Han var 29 år när han blev innehavare av gästgiveriet. Han var gift med Brita Catharina Gavelius, de hade 1 dotter. Anställda var 2 drängar, 4 pigor, familjen med anställda var alltså 9 personer.
Carl fick 1774 fick den eftertraktade befattningen ”innehavare” av flottbron i Leksand. När han avled 1775 hade han ”alldeles nybyggt den förfallna bron”. Flottbron för övrigt hade under 50 år från 1705 haft 4 förvaltare som härstammade från Brita Catharinas mors släkt.
Brita Catharina Paqualin bodde kvar på gästgivargården till sin död 1790.
Carl Eric Sernander (1790- talet till 1821)
Han var 21 år när han blev innehavare av gästgiveriet.
Han gifte sig 1809, 40 år gammal med den 18 år yngre prästdottern Sophia Rosenius från Gagnef.
Carl Eric fick hälften av sin inkomst från Leksands flottbro, den rättigheten övergick sedan till hans änka Sophia.
År 1805 hade han 2 drängar, 4 pigor, 1
*caleche och 1
**chaise. Carl Eric arrenderade även ”cappelanslönen med dess tillhörigheter”. (Cappelan = komminister)
Sophia Rosenius övertog gården efter Carl Erics död och sålde den sedan 1839.
*Caleche
”Högt och lätt fyrhjuligt åkdon på fjädrar, försett med baksufflett och var öppen framtill. Det fanns plats för fyra personer på två tvärställda visavisäten. Det fanns även ett liknande heltäckt åkdon som en slags postdiligens med plats för två personen”.
**Chaise
Ett tvåhjuligt enspänt åkdon med täckt vagnskorg vilande på fjädrar. Den var avsedd för en eller två personer med ungefär lika höga säten. Det fanns andra liknande modeller som ett fyrhjuligt åkdon och drogs av 4 hästar.
E Eriksson (1839-1850)
Han var handlare från Falun och köpte gården av Sophia Rosenius. År 1845 bestod hans hushåll av Hustrun Abrahima Gustava, 1 dotter, 1 son, 5 pigor och en dräng med familj. Eriksson kom tyvärr på obestånd så gästgiveriet såldes på exekutiv aktion. Köpare var två brukspatroner från Smedjebacken. E Eriksson med familj flyttade1850 till Boda och tituleras då som hemmansägare.
Johan August Hammarström (1857-1898) Han var ett stort namn i Gästis historia. Med skicklighet och framgång drev han gästgiverirörelsen i 41 år.
Han var bördig från Nora och kom som 35- åring till Leksand med hustrun Augusta 38 år, 3 döttrar, en son och en svärmoder. Tjänstefolket bestod av 4 pigor och en hållkarl med familj.
Sigrid, en av Johan August döttrar gifte sig senare med landsfiskal Axel Thorell som var en frontfigur i Leksands sparbanks* utveckling. Axel förvärvade 1890 f d Brahammars bruksherrgård och då sparbanken var i behov av större lokaler upplät han senare sitt pampiga hus i Noret till sparbanken. För en viss ersättning var han inte bara bankens räkenskapsförare och ombudsman, utan han ansvarade också för banklokal och biträden. En ny modern banklokal byggdes senare på samma tomt 1966.
(*Leksands sparbank etablerades 1890).
Johan August tog över gästgiveriet mitt i en tidsperiod och i ett skede när Dalaturismen föddes. Det fanns nu nyöppnade ångbåtsleder och järnvägslinjer och det underlättade betydligt för reslystna stadsbor och övriga som ville ta sig till Siljansdalen.
Tidigare hade gästgiveriet varit en oas för neddammade, trötta och hungriga resenärer, men den epoken började nu lida mot sitt slut, nu uppstod ett klientel som reste för nöjes skull.
Året 1876 blev persontrafiken en faktor att räkna med. Då inledde två konkurrerande ångbåtsbolag täta turer på Siljans vatten och längs sjösystemets hela farbara längd. Ångbåtstrafiken hade sin betydelse och var ett bra komplement till landsvägstransporterna. Under 1875 utgick t ex från Leksands gästgiveri 2.079 st hästskjutsar, som kan jämföras med antalet hästskjutsar från Helgbo gästgiveri i Ål, med 2.262 st.
På äldre dagar var Johan August och Augusta Hammarström inte alltid så roade av den växande turismen som rubbade invanda rutiner. Det berättas att Johan August hade utbrast till sin vän godsägaren Ros på Övermo gård: ”Kan du tänka dig att de kan komma vräkandes i flera vagnar och vilja ha mat…en söndag”.
Amalia Carlsson (1899-1910)
Hon kom ursprungligen från stora hotellet i Linköping. Hon blev senare bekant över hela landet som ”Leksands oförglömeliga gästgivarmor”. Från Linköping hade hon även tagit med sig fröken Mathilda Mård som blev hennes högra hand. Hon förvärvade Gästis tillsammans med kronofogden August Nylén, som stod i borgen för hela anläggningen.
I och med Amalias övertagande av Gästis, inleddes det en omfattande nybyggnadsperiod där det mesta förändringarna skedde i området runt huvudbyggnaden.
Norr om Rättviksvägen inreddes i befintliga uthuslängor: storkök, bageritvättsuga, personalrum, uppackningssal, gästrum, stall, iskällare, drängkammare, mangel- och torkvind etc. Det inrättades även höns- och svinhus, en ladugård som byggdes i Ängsbacken. En handelsträdgård med flera växthus anlades bakom gamla tiondeboden. För jordbruket anställdes skolade rättare och inspektorer. Förutom huvudbyggnaden fanns det gästrum i det s k Nybygget, Röda stugan, skolprästbostället, klockargårdens brygghus och i två nybyggda härbren. Flera rum fanns även på olika ställen i Noret, i dåvarande posthusets övervåning, i gamla tingshuset och i den stora allévillan.
Efter Amalias bortgång inrättades även under en period, gästrum i ”Bönan” vid Parkgatan, före detta missionshuset. (Den byggnaden finns kvar än idag, den byggdes 1885)
Ett exempel för att förstå omfattningen av gästgiveriets popularitet, berättas av direktör Charles Ekström som varit gäst varje sommar från 1905 till sin bortgång på 1920- talet:
”När jag började resa hit och flera år framåt var det om somrarna en 250 middagsgäster. Vi åto i två lag, den ena före den andra och stodo i kö för att komma in och få mat. Det kom gäster från in- och utlandet, flera än som kunde tagas emot ville komma, det trivdes och hade roligt”.
Amalia köpte sedan Paradplatsen av Dalaregementet och gjorde i ordning en dansbana och en kägelbana. Allmänhet som inte hade sockendräkt fick betala 25 öre i inträde, de som hade sockendräkt fick gå in gratis.
1914 övertogs anäggningen av Planteringssällskapet.
Mellan 1910-1920- talet avvecklades Leksands handelsträdgård och Paradplatsen, tillsammans med nötboskapen, hönsen, svinen och det flesta hästarna.
Av tjänstefolket fanns den alltid glade förstevaktmästaren Julius Bratt som körde flakvagnen till stationen, andrevaktmästaren hette Erik Eriksson.
I matsalen fanns hovmästare Dahlgren och hans fru. I köket fanns kokerskan Elsa Karlsson, som varit vid Gästis i 27 år, hon hade 1 biträde, 3 diskerskor, 2 biträden i övre köket, 1 kallskänka med medhjälperska. Det fanns även 1 bagare, 1 rättare, 2 drängar, 5 tvätterskor, 1 hönsgumma och någon ytterligare hjälp i köket. Personalen uppgick vid den här tiden till ca 30 personer.
(Under perioden då det fanns handelsträdgård och ett stort jordbruk, var det närmare 40 personer)
Nya ägare under 20 år fram till 1940 var August och Elin Carlsson, (de var inte släkt med Amalia Carlsson). Det var under den tiden som rörelsen även började kallas hotell Leksand, men det namnet slog aldrig igenom. Man övertog en stor del av personalen och som en kuriosa kan nämnas att de unga notarierna som arbetade i tingshuset, intog sina måltider på Gästis till ett pris av 3 kronor om dagen.
I takt med tiden så skaffade man 1932 en personbil (”Oakland”).
August sammanfattar i sina minnesanteckningar: ”Mycket mat och god mat var gästgivargårdens motto. Om det gick ihop räknades inte så nog med – det skulle vara och det fanns. Iskällaren var alltid välförsedd med kött, fläsk, vilt och fisk. Lax gös och helgeflundra kom i isade lådor regelbundet varje vecka till ett pris som med någon krona per kilogram översteg priset i öppna marknaden, men det klagades aldrig därpå. När en gång påvisades att gösen kostade så och så, men vi fick betala en krona mera, svarade hotelledningen: ”Men det är inte sådan gös”.
Efter en framgångsrik period, utan någon hårdare konkurrens från övriga hotell i Leksandsbygden, lade man ner hotellverksamheten 1940. August och Elin Carlsson behöll Allévillan vid Fiskgatan, där de inrättade ett vackert hem och under en kortare period så bedrev de även pensionatrörelse. Gästerna åt sin mat vid grannfastigheten Lindbergs pensionat. August avled 1947.
Några intressanta personer
som har besökt Gästis
Abraham Hülphers 1757
Han beskriver handeln omkring Gästgivargården med flera små bodar och stånd där det såldes: Grovt kram, såsom Fris, Rask, Flanell, Hattar, Skinn, Rep och sadelmakarearbete. Den största handeln var ändå Bröd och Våtvaror.
Johann Wilhem Schmidt 1799
Han var conrektor vid Tyska lyceet i Stockholm. Han for till trakten av Bergsängs backar endast för utsiktens skull.
Ernst Moritz Arndts 1804
Han skriver att han anlände till Leksand och Gästgivare gården, ”där jag blev mottagen av en tjock, mycket artig värd och ännu tjockare och artigare värdinna. Vid Leksand var jag väl härbärgerad, åt väl och betalade litet”.
H C Andersen 1849
Under midsommartiden 1849 bodde han på Gästis. Andersen talade med sin danske målarkollega Wilhelm Marstrand, om sina upplevelser i Leksand. Wilhelm blev helt betagen av det han hörde och under en tvåårsperiod besökte han Leksand för att uppleva folklivet i bygden. Ett resultat av den vistelsen blev den stora målningen ”Sommarsöndag vid Siljan 1853”, den som visar hur kyrkbåtar anländer till trakten av Barkdal.
Greve d´Erizzo 1864
Han bodde på Gästis i november 1864. Han var där för han skulle gifta sig med Daniels Margret från Hjortnäs och skulle nu ta ut lysning. Daniels Margret blev senare en respekterad medlem av den italienska högaristokratin. Sedan maken avlidit blev hon en skicklig förvaltare av jättestora egendomar vid adriatiska havet, mor till 2 markiser och 4 markisinnor.
Oskar II 1875
Under 3 dagar, augusti 1875, fick Leksand och Gästis kungligt besök av Oskar II, drottning Sofia och kronprins Gustaf, som kom i sällskap med den tyska furstefamiljen av Waldeck, bestående av fursten Georg Victor, prinsessorna Pauline, Maria och Emma. Det ingick även hovfolk samt betjäning på 20 personer.
Flottbron och vägen upp till kyrkvallen var kantad med bengaliska eldar och fackelbärare på lördagskvällen när de anlände till Leksand.
De manliga sällskapet intog sina måltider på Gästis, medan drottningen och prinsessorna åt i prostgården, då maten bars från Gästis. Uppvaktningen bodde på gästgiveriet och hos kapten Ros på Övermo gård.
På söndagen då kungen talade till folket på kyrkvallen, besöktes gudstjänsten i kyrkan av ca 7.000 personer. Besöket i Leksand avslutades på söndagskvällen med en stor supé på Leksands gästgivaregård. På måndag lämnade det kungliga sällskapet Leksand.
Trots att Gästis inte utåt i sin byggnation ståtar med sin originaldräkt, förkroppsligar det en mångårig epok i socknens historia. Många olika samhällsmedborgare har haft sin mötesplats på Gästis och förgyllt bygden med sina besök. Byggnadens placering omgiven av kyrka, sockenstuga, skola och prostgården, gör den till en betydelsefull inrättning för att tillgodose Leksandsbygdens egna invånare och på ett välvilligt sätt även ta hand om besökare med en välrelaterad omsorg.
Byggnadshistoria
Gästgivargården nämns från 1793 som ”en af de bättre byggde i Dalarna”. Huset var betydigt mindre än då och omfattade endast en våning.
Enligt uppgift från 1763 rymde den ”en sal, 3ne camrar, ett kiök och en förstuga emot salen. Gården var byggd för några och 60 år sedan”.
Enligt det så skulle huset ha blivit uppfört kring år 1700.
En ombyggnad skedde år 1747 av gästgivare Hans Biurberg, som bibehölls ända fram till 1804.
En karta från 1825 (karta 1) över kyrkuddens bebyggelse visar att byggnaden bildade västra längan i en nästan helt kringbygd gård.
Kort tid efter att Amalia Carlsson övertog Gästis (1898-1910, se sid 4) fick den det utseende med verandorna som finns i dag. Den renoveringen utfördes av Hallmans Per Karlsson från Tibble, som också var byggmästare när nya tingshuset byggdes 1918.
Se bilder
Verksamheter 1940-1992
1940 Leksands kommun köper Gästis.
1940-1945 Fältpolisskola.
1945-1990 Skolsalar, vävsal.
1949-1969 Skolmåltidsverksamhet.
1955-1962 Byggnadskontor.
1955-1964 Rektorsexpedition och skolsalar för yrkesskolan.
1956-1962 Stadsarkitektkontor.
1974-1977 Byggnaden står tom ouppvärmd och rivningshotad.
1977-1978 En renovering påbörjades med bidrag från Riksantikvarieämbetet.
1962-1990 Fritidslokaler, fritidshem.
1991-1992 Gästis återskapas och byggs ut till hotell- och restaurangskola.
1992 Gästis byggs ihop med nuvarande gästishallen som fortfarande används som skol-bespisning.
Lokalerna har även i kortare perioder använts till väveri, konstnärsaktiviteter och läkarmottagning.
I Gästisbyggnaden finns i dag restaurangskola med ett rikstäckande intag av elever. Skolan är även ansluten till en internationell hotell- och restaurangskoleförening och samarbetar med flera hotell- och restaurangskolor i Norden.
Kartor med beskrivningar
Gästis var med sina olika byggnader en viktig del i området kring kyrkan.
Om man jämför de olika kartbilderna så har ändå disponeringen av området haft relativt lika ka-raktär under de senaste 150 åren.
Det vi ser i dag är inte Gästis i originalutförande, så det kan behövas lite fantasi för att förstå hur byggnaden har sett ut från begynnelsen.
Längst därinne bakom alla balkonger, huskroppar och påbyggnader finns ändå Gästis.
- Kyrkan med klockstapeln.
- Komministergården, eller Kaplangården som den också kallas.
- Prostgården.
- Klockarbostället.
- Tingshuset som byggdes 1822. Det nya Tingshuset vid gropen byggdes 1918, därefter användes den tidigare byggnaden till, skola, samrealskola och bibliotek.
- Sockenstuga som är riven och ersatts av den nuvarande vid kyrkvallen.
- Skolmästarbostället, eller Prästbostället som den också kallas.
- Gästgivargården.
Verksamheten som tillhörde Gästis finns inom det streckade området på kartan.
1. Gästis huvudbyggnad. Samma tid som på fotot överst i artikeln.
2. Röda stugan som tidigare användes som krog.
Efter det användes den av Gästis med 6 resanderum. Byggnaden är är flyttad till andra sidan och placerad längs efter Rättviksvägen. (Finns kvar).
3. Skolmästar- eller prästbostället.
Fram till 1940 hade Gästis hyrt den i 40 år till sin verksamhet. På husväggen mot kyrkallén sitter än idag socknens gamla fattigbössa.
4. Köks- och ekonomicentrum med mängder av hopbyggda hus som består av:
-Nybygget, 2 rum i bottenvåningen och 2 rum på övervåningen.
-Stora köket, med bageri och kallskänk. All mat som serverades i Gästis tillagades här och bars över vägen till huvudbyggnaden.
-En bakgård, som var omgiven av isbod, stall med plats för tre hästar, utrymmen för höns och grisar. (Är rivet)
5. Gammelstugan
Det var en putsad timmerbyggnad som hade använts som tiondebod och senare inreddes för gästernas trevnad. Byggnaden revs på 1960-talet och byggdes upp som bostadshus i byn Åkerö, söder om Leksandsbron och älven. Idag står där en mindre envåningsbyggnad i timmer, som används som skolmuseum.
6. Garaget. Hade plats för 8 bilar.
7. Annexet. Det var ett så kallat resanderumshus. Garaget och annexet revs under 1960-talet.
Det som inte finns med på kartan, men som tillhörde Gästis verksamhet, var Allévillan mitt emot Kulturhuset, hörnet Fiskgatan/Kyrkallén.
Allévillan var en trevåningsbyggnad i jugendinspirerad panelarkitektur som byggdes 1907. Då den användes av Gästis fanns där 20 rum. Byggnaden blev senare omgjord till lägenheter.
Förändringar sedan 1930- talet är att köks- och ekonomibyggnaderna som fanns på andra sidan Rättviksvägen är rivna. Garaget bredvid skolmuseet finns heller inte kvar.
På 1950- talet restaurerades ”Röda stugan” och vreds så att den stod vinkelrätt mot Rättviksvägen.
Nu har det blivit betydligt fler förändringar omkring Gästis sedan 1974 års kartbild.
Det som inte fanns med på kartan från 1974 var Hembygdsgården. Flytten av den började 1963 från Åkerö mitt emot ”Rosen”.
Efter komplettering av övriga byggnader invigdes Hembygdsgårdarna 1965.
Byggnaden efter kyrkallén, som var märkt ”skola” heter numera Alléskolan och används av Gymnasiet.
Den större byggnaden norr om Rättviksvägen, som var märkt ”skola”, används i dag av Gymnasiet för Mediautbilding. (Gamla skolan)
1975
Den nya Förskolan Pelikanen byggs.
1980- talet
Bykrogen (Röda stugan) flyttas över till andra sidan av Rättviksvägen. I dag används den av Gymnasiet.
1992
Gästis byggs ihop med Gästishallen/skolbespisningen och Restaurangskolan.
1994
Ett nytt gymnasium byggs på samma plats där en del av kyrkskolan stod.
Det som är kvar av Kyrkskolan är huskroppen efter Rättviksvägen som är anpassad till övriga byggnader.
Kyrkans vaktmästarbostad bredvid Klockargården är numera privatbostad.
För övrigt är bebyggelsen i stort den samma som tidigare.
Slutord
Gästis har en gedigen kulturhistorisk bakgrund, som är intressant och spännande att följa.
Under 1950- talet och i början på 1970- talet, fördes på tal att byggnaden skulle rivas, då många tyckte att den inte fyllde någon funktion.
Gästis hade i det sammanhanget blivit benämnd med olika uttryck som t ex:
”Irreparabelt dåligt skick” – ”Lapptäcke utan stil” – ”Bristen på lämplig användning” – ”Eldfänglig-het” – ”Husets trafikhindrande verkan”.
Om huset skulle rivas så fanns det ett förslag att bygga en museibyggnad av sten på samma plats, men det lades ner då det behövdes mer utrymme för en sådan byggnation.
Nu finns Gästis kvar och har haft flera olika funktioner, ett ”skötebarn” kan man säga som är be-varat för framtiden.
Byggnaden finns i dag som ett dokument över tre sekel, som inger respekt för historien och hur nästa generation hanterar det som en gång har skapats. Det handlar om förvaltarskap och att vårda.
Nu finns en framtid som kommer att rymma mycket av det som skall bevaras, det blir intressant att se och följa utvecklingen, hur länge 1700- talets Gästis med sina tre sekel kommer att stå pall inför kommande generationer.
Leksand 2009 04
Text, fotomontage och repro
Alf D Blomquist
Arkivföreståndare Leksands kommun
Källmaterial
Utdrag ur en skrift med benämning:
Gästis i Leksand, om den anrika gästgivargården vid kyrkvallen
av Tarras Blom 1974.
(Eget historiskt komplement 1974-1992.)