Övermo gård 1805-1973

I Leksand finns gården som i dagligt tal kallas för ”Ros´ns” och är granne med förskolan Rosen i Övermo (2008) och är en av Leksands kommuns äldre bevarade byggnader.


Den uppfördes 1805 av fältkamrer och kronofogden i Nedansiljans fögderi, Samuel Hartzell, han var född i Västerås men flyttade till Leksand 1793.


År 1800 uppgår kronofogde Hartzells hushåll till 4 personer och 10 år senare då han redan bor i sitt nya hus är antalet 7 personer. En hushållerska, en bokhållare, två drängar och tre pigor.


År 1829 två år efter Samuels Hertzells död, innehas såväl gården tillika kronofogdetjänsten av Lars Fredrik Ros. (född 1776 i Voxna)
Med Lars Fredrik så inleddes släkten Ros nästan 140- åriga innehav av Övermo gård.

Lars Fredrik hade fem söner, en av dem hette Gustav Benajmin, född 1809, som efter faderns död 1848 övertog Övermo gård och alla Leksandsegendomar.


Gustav Benjamin fick en militär utbildning och avancerade till kapten, en titel som sedan följde honom livet ut.

Vem var Gustav Benjamin Ros?

År 1828, 19 år gammal, är han rustmästare vid första majorens kompani vid Kungliga Dalaregementet. Sju år senare är han fänrik och verksam som arrendator av Leksands  pastorsboställe. När fadern avlider 1848, flyttar han in på Övermo gård.
År 1850, när han är nygift och etablerad ägare av gården utgörs de närmast anhöriga av hans fru Johanna Charlotta och modern Lovisa Fredrica. Två år senare föds enda barnet, Johan Gustaf.
År 1865 består de boende på gården av Gustaf Benjamin, hans fru, sonen, svärmor, tre pigor, en änkefru med två döttrar, samt en dagkarl med familj.


Gustaf Benjamin driver en rörelse där två mjölnare och två arbetskarlar är anställda.
Ägorna uppgår till ett sammanlagt jordetal av 29.090 grader jord och slog.
Han hade för orten ett ovanligt stort jordbruk där han bedrev omfattande spannmålshandel med bönderna tillsammans med en lönsam kvarnrörelse.
Han spekulerade även i gruvor och konkurrerade med bruken om nyupptäckta fyndigheter, särskilt i Leksandsområdet.


Han var direktör för Ångbogseringsrederiet på Siljan, som bildades 1837, med syfte att  underlätta  malm- och järntransporterna till de olika bruken runt Siljan. Frakterna ombesörjdes av hjulångaren Prins August, samt ett stort antal segelförsedda pråmar som bogserades av ångbåten i händelse av motström och vindstilla förhållanden.


Han arrenderade även Leksands flottbro som gav honom en årlig vinst av en inkomst på 1.200 riksdaler x11.
Gustaf Benjamins olika intressen och inkomstbringande verksamheter gjorde honom till en mäktig man med stort inflytande, då han till och med kallades för ”Leksandskungen”.


Flera historier florerade om Kapten Gustaf Benjamin Ros, de slutar ofta med att ”Ros´n” kommer till korta inför dalfolkets välkända dräpande replikkonst.

Ett exempel får illustrera en sådan konfrontation.
På en stämma  i Leksand hade ”siljansnäsarna” begärt bidrag till anskaffande av de två * kyrkklockorna som aviserats när deras då det aktuella ** kyrkbygget påbörjades. Kapten Ros, som även satt som ordförande vid stämman, hade vid föredragandet av ärendet gjort en spydig anmärkning, att man i Siljansnäs borde nöja sig med att hänga upp en upplåst tomsäck i tornet som en symbolisk kyrkklocka.
Smångs far från Björken var med i delegationen från Siljansnäs och svarade blixtsnabbt: ”Ja nog kanske hä skull gå fôr sää, men då skâ vi då ha dää tä kläpp”.
Efter den snabba repliken lär frågan sedan ha tagits på allvar.
(*  Året var 1866)
(** Siljansnäs kyrka stod färdig och invigdes 1875)


År 1850 förvärvade Gustaf Benjamin även den angränsade egendomen Edshult.


Johan Gustaf Ros (född 1852)
Efter Gustaf Benjamins död 1880, tillföll bägge egendomarna Edshult och Övermo gård den då 28 åriga sonen Johan Gustaf. Den totala storleken på 18 hemmansdelar uppgick till 2.048 snesland. (1 snesland = 126, 9 kvm)  Han bosatte sig i Edshultsgården i början på 1880- talet, som då blev sätesgård. År 1884 utgörs hans tjänstefolk av 12 vuxna personer.


Gustaf hade sin utbildning från Ultuna lantbruksinstitut, där han gick 1878 och i och med det så var han väl rustad till att förvärva egendomarna. Han fick med tiden titel godsägare, som var ett sällsynt ord i Siljansbygden på den tiden.


Referenser angående Gustaf Ros person framkallar bilden av en aristokrat, en rättrådig och omutlig man som inte missbrukade sin makt i egoistiska syften. Gustaf dog 1931.


Han hustru Hilda blev känd som en godhjärtad välgörare, då hon ordnade teater, slöjd och andra bildningsverksamheter för ortens ungdomar. Hilda dog 1924.


Gustaf och Hildas son Einar ärvde Leksandsegendomarna som förvaltades av en arrendator då han flyttade till Sölje herrgård i Värmland som skogsförvaltare hos Billeruds AB.


Edshults manbyggnad hyrdes ut till en Leksandsfamilj fram till 1948, då Einar Ros återvände med sin familj, för att slå sig ner på fädernegården. Fastigheterna genomgick då en genomgripande renovering. De tillhörande ägorna avstyckades och såldes vidare till Leksands kommun. (År 1973)

Mellan 1974 och 1980 användes gården som ”Masens ungdomsgård”.

År 1980 övertogs och renoverades Övermo gård av Skoglund  AB, Nils, som sedan flyttade in där med sitt kontor och finns även kvar där än i dag. (2008)

Övermo gård

 
Försäkringsvärdering av Övermo gård 3 mars 1892 bestående av en areal av 615 snesland, 7,9 bandland reducerad jord.
( 1 snesland = 126,9 kvadratmeter , 1 bandland = 12,69 kvadratmeter).

Leksand 2008 01
Alf D Blomquist
Arkivföreståndare Leksands kommun


Källmaterial
Utdrag ur en skrift med benämning:
Övermo gård, Edshult, Korsnäsgården, om en särpräglad miljö i Leksandsbygden av Tarras Blom 1974.