Byggnader nationalromantik och dalaromantik i Noret

Skriv ut Lyssna

Kontakta kundtjänst

Telefon: 0247-800 00

E-postadress: kundtjanst@leksand.se

Öppnar måndag 08.00

Öppettider kundtjänst

måndag 8.00–12.00, 13.00–15.30
tisdag 8.00–12.00, 13.00–15.30
onsdag 8.00–12.00, 13.00–15.30
torsdag 8.00–12.00, 13.00–15.30
fredag 8.00–12.00, 13.00–15.00
lördag Stängt
söndag Stängt
Bild på fastigheten Hagebo.
Hagebo i nationalromantisk stil byggdes av Anders Bröms, som var bror till byggmästaren Olof Bröms. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum.

Välbevarade nationalromantiska eller dalaromantiska sommarnöjen på Noret berättar om Leksandsbygdens betydelse som turistort under 1900–talet och bedöms därför ha kulturvärden.

Under 1800–talet nådde industrialiseringen Dalarna. Efter hand ersattes böndernas timmerhusbyggande av nya tekniker, och den folkliga timmerhustraditionen avtog. Mot sekelskiftet år 1900 väcktes främst bland stadsbor och kulturpersonligheter ett nytt intresse för den äldre bondekulturens olika uttryck, däribland dräktskick, sånger och musik, traditioner och byggnadskultur. Många faktorer låg till grund för detta, däribland nationalstatens framväxt, en ökad urbanisering och världsutställningar i nationalismens förtecken. Övre Dalarna kom att föreställas som ett genuint reliktområde över det gamla Sverige, och många turister begav sig till bland annat Leksand för att uppleva den kultur som på andra platser betraktades som bortglömd eller utdöd. Med tiden kom kulturpersonligheter och förmögna stadsbor att bygga påkostade sommarnöjen och konstnärshem på natursköna platser i bygden. Kring sekelskiftet år 1900 och vidare under 1900–talets första hälft uppfördes flera sommarnöjen i nationalromantisk – eller dalaromantisk stil runt om på Noret, i synnerhet kring de tallskogsbevuxna sluttningarna kring Käringberget. Nationalromantiken som arkitekturstil hade sin storhetsperiod i Sverige under decennierna efter sekelskiftet år 1900. Nationalromantisk arkitektur kännetecknas ofta av en vurm för traditionella och hantverksmässigt framställda material. Stor inspiration hämtades från den brittiska arts– and craftsrörelsen, som i motreaktion på vad som upplevdes som ett allt för icke–originellt och stilfixerat 1800–tal förespråkade en tillbakablick mot enkelt hantverk och materialens inneboende skönhet. I Leksandsbygden är det även vanligt med former tagna ur och tolkade genom det tidiga 1900–talets idealbild av det äldre bondesamhället i Dalarna, varför stilen kanske snarare bör betecknas som »dalaromantisk«. Redan på de tidigaste av sommarnöjen och villor återfanns detaljer hämtade från den dåvarande idealbilden av det äldre bondesamhällets byggnadskultur – trelufts blyspröjsade fönster av samma typ som på Östnorsstugan på Skansen, fönsterluckor, komplicerade kronskorstenar, vindflöjlar, en uppsjö av träfasader med blottlagt timmer, stavspån och locklistpanel, rödfärg, klovtak och diverse historiskt återblickande allmogefarstukvistar. Samtidigt förekom även avvikelser från det traditionella byggnadskicket beträffande form och storlek. Exempelvis förekom flera takvarianter som aldrig traditionellt nyttjats i Övre Dalarnas byggnadskick – däribland mansardtak, tälttak och säteritak.

Byggnader nationalromantik och dalaromantik i Noret

Bild på gästishärbret, på fastigheten Skogskanten 4.

Gästishärbret som flyttades till platsen 1961-1962. Byggnaden var annex till Gästgivargården. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum.

Två rödfärgade stolphärbren, ett större (Gästishärbret) flyttat till tomten 1961-1962 och ett mindre, anpassade till sommarnöjen i början av 1900–talet: vända mot väster, utbyggda balkonger ovanför entrén, vitmålade småspröjsade eller blyinfattade fönster, vita profilsågade vindskivor med flera detaljer. Spjälstaket med grindstolpar av granit och grindar i smidesjärn.

Historik

Gästishärbret var annex till Gästgivargården. Interiören var ombyggd med övernattningsrum med numrerade dörrar.

Bild på Soltäppan, ett större rödfärgat härbre med balkong.

Före detta Soltäppan som sannolikt omdanades till sommarnöje från en äldre stomme kring år 1910. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum.

Sommarnöje i form av anpassat större rödfärgat härbre med balkong, skorstensmur, småspröjsade respektive blyinfattade fönster, fönsterluckor, samt en senare lägre tillbyggnad mot östra gaveln.

Historik

Sommarnöjet kan vara uppfört omkring 1910. Ägare och eventuell byggherre var 1916 en Hilma Svedbom i Stockholm. Fastigheten kallades då Soltäppan. Ägaren skulle kunna vara den vid tiden berömda pianisten Hilma Svedbom (1856–1921). Hilma född Lindberg, gift 1884 med kompositören Vilhelm Svedbom (1843–1904).

Bild på Montelis härbre.

Montelius härbre. Foto: Lars Jönses, Dalarnas museum.

Byggherre: Alvar och Oscar Montelius

Rödfärgat stolphärbre anpassat till sommarnöje. Med bland annat skorstensmur.

Historik

Enligt uppgift är härbret från 1756. Det inköptes av Axel Munthe för att uppföras på dennes gård men det visade sig att härbret inte passade för den avsedda platsen varför det 1913 såldes till bröderna Alvar och Oscar Montelius. De lät placera härbret på Barkdalsåkrarna i kanten mot tallskogen, mitt emot nuvarande plats på västra sidan om den gamla åkervägen. Det inreddes med ett rum och kök och med spismur och skorsten. På den lilla tomten uppfördes även en ekonomibyggnad och en syrénberså. År 1942 blev häradshövding Oscar Montelius ensam ägare till härbret. Som en följd av arenabygget och flytten av Siljansvallen omkring år 2004–05 flyttades härbret till nuvarande plats. Ägare är Hovrättsrådet Oscar Montelius stiftelse vars ändamål är »att bereda vila åt fattiga, trötta eller sjuka personer eller åt personer som av annan anledning äro i behov av vila och rekreation.«

Bild på fastigheten Hagebo, Troilius 12.

Hagebo i nationalromantisk stil byggdes av Anders Bröms, som var bror till byggmästaren Olof Bröms. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum.

Byggherre: Anders Bröms

Byggår: 1914

Mindre villa i nationalromantisk stil med mansardtak, fasad av röd– och gulmålad liggande spontpanel och småspröjsade fönster.

Historik

Anders Bröms var från Lekatt–Brömsgården vid sjukstugan och bror till byggmästare Olof Bröms. Enligt John Wennerholm ärvde Anders marken från sina föräldrar och lät 1914 uppföra det tvåfärgade huset med brutet tak. Omkring år 1935 uppfördes ytterligare ett hus på fastigheten. Det var ett timmerhus, som ursprungligen varit fäbodstuga i Ljusbodarna och som numera står på fastigheten Troilius 13.

Bild på Trulsgården.

Trulsgården i säregen arts– and craftsinspirerad stil olik något annat byggnadsverk i Noret från perioden. Material– och hantverksvurmen är dock tydlig varför byggnaden kategoriseras som nationalromantik. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum.

Byggherre, Entreprenör och arkitekt: Byggmästare Olof Bröms

Byggår: 1909–10

En större villa i jugendstil med putsade väggar, loggia och ett halvvalmat tak täckt med tvåkupiga pannor som övergår till ett svängt långt neddraget mansardtak täckt med rundade rödfärgade spån. Gavlarna är utkragade lika som taket i övrigt och även dem klädda med rundade rödfärgade spån. Övervåningen är därmed i sin helhet större än och utkragad över bottenvåningen. Souterrängvåningen är delvis murad med natursten. Fönstren är småspröjsade och flera av dem har oregelbundna former.

Historik

Marken tillhörde på 1800–talet Lekattgården i Noret. Gården köptes 1877 av Bröms Lars Olsson som därigenom kom över marken på Käringbergets sluttning. Olof Bröms uppförde huset 1909–10 och enligt John Wennerholm lär huset ha varit det första huset som Olof Bröms byggde efter examen som byggmästare från Katrineholms praktiska skola. Innan byggnaden var färdig såldes den till magistratssekreterare och vice häradshövding Adolf Magnus Troilius, som dock avled redan 1909. Familjen bodde kvar i huset till 1931. Året därpå köptes gården av Elin Wisselkvist, ägare till Pensionat Gläntan, som i sin tur sålde till biskopinnan Gerda Billing år 1939. Gerda Billing var änka efter Einar Billing, biskop i Västerås stift, och bebodde gården till 1960. Huset är synnerligen originellt och liknar inget annat i sin stil i Leksand.

Bild på Gärdsgården.

Gärdsgården i dalaromantisk stil uppfördes åt fotograften Gerda Söderlund av en äldre fäbodstuga, en lada och två fäjs från Draggåsens fäbodar. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum.

Byggherre: Gerda Söderlund

Byggår: 1915

Historik

År 1834 ägdes marken av trumslagaren Anders Rus i Noret. Vid sekelskiftet kring år 1900 hörde marken till Yr–gården i Noret men kom senare att förvärvas av Anders Jobs, som byggde ett hus norr om denna egendom. Gerda Söderlund, en av Leksands mest kända fotografer, köpte marken 1915 och lät samma år uppföra det nuvarande huset. I huset hade Gerda även fotoateljé. På bakre takfallet finns två kronskorstenar.

Gerda Söderlund köpte 1914 en fäbodstuga, en lada och två ladugårdar i Draggåsens fäbodar. Byggnaderna transporterades till tomten på Käringberget och användes som stomme i det nya huset. Gården fick namnet Gärdsgården. I källarvåningen har senare byggts garage med portar mot infarten till tomten i väster. Tomten arrangerades med terrassmurar.

Bild på Kjellsgården.

Kjellsgården eller Kullen, Byggmästaren 27. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum.

Byggherre: Lisa Kjellström

Entreprenör: Juvas Olle, Juvas Olof Carlsson

Byggår: 1932

Historik

Gården uppförd 1932 för Lisa Kjellström och hennes mor fru Herlitz från Stockholm. Huset är troligen tillbyggt omkring 1940–1943. Byggnaden har två imponerande kronskorstenar.

Bild på fastigheten Önskebo, Byggmästaren 29.

Önskebo är en mer stiltypisk nationalromantisk villa i stil med de samtida byggnadsverk som uppfördes i de större städerna under 1910–talet. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum.

Byggherre: Anna Leufgren

Arkitekt: Carl Ericsson (1876-1929), Gävle

Byggår: 1916

Allmogeinspirerad nationalromantik.

Historik

Marken hörde i slutet av 1800–talet till Yrgården i Noret. År 1916 köptes egendomen av fröken Anna Leufgren (Lövgren), syster till sjökaptenen Oskar Leufgren. Fröken Leufgren lät uppföra huset 1916.

Bild på fastigheten Bergsbo, Bergakungen 8.

Bergsbo på Bergakungen 8 uppfördes för Anders Jobs, som var grosshandlare. Byggnaden är i en lågmäld nationalromantik där timmerstommen tydligt framträder. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum.

Byggherre: Anders Jobs

Byggår: 1913–14

Historik

Efter storskiftet ägdes marken av trumslagaren Anders Rus. Småningom kom marken i Anders Jobs ägo. Anders Jobs var grosshandlare och drev Jobsbolaget i Leksand. Jobs uppförde huset 1913–14. Kort därpå, 1916, köptes fastigheten av Lisa Stenhammar som hade varit innehavare av Pensionat Gläntan längre ned efter Käringbergsvägen. På Bergsbo drev hon Leksands vävskola med inackordering. Lisa Stenhammar dog 1930. I början av 1940–talet köpte landsfiskal Torsten Carle gården.

Bild på fastigheten Noret 55:10

Direktör Arne Johnssons loftbyggnadslika sommarnöje på Käringberget. Foto, Lars Jönses, Dalarnas museum.

Byggherre: Arne Johnsson

Arkitekt: Georges von Dardel

Byggår: 1926

Historik

Enligt John Wennerholm ligger huset på ett område som efter storskiftet av skogsmarken 1834 benämndes som »odugligt berg« och blev en allmänning tillhörande Norets by. Direktör Arne Johnsson lät uppföra villan år 1926 och använde villan som sommarbostad till början av 1950–talet. Eftersom han vistades i Leksand på sin lediga tid kom han också att kallas »Lediga Johnsson«.

Bild på fastigheten Kapprodden 6.

Kapprodden 6. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum.

Lärarinnan Karin Bröms sommarnöje uppfört omkring 1910–1920–talet. Karin Bröms var verksam som småskolelärarinna. På 1930–talet var hon ledamot i styrelsen för Fria Kristliga seminarist– och lärareförbundet. Sommarnöje bestående av ett rödfärgat anpassat härbre med utbyggd balkong och vitmålade småspröjsade fönster.

Bild på fastigheten Skyttet 14.

Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum.

Byggherre: Kamrer Carl Lindahl

Arkitekt: ritning av B. Kvist

Byggår: 1942

Historik

Ritning till stuga av timmer åt kamrer Carl Lindahl utförd 1941 av B. Kvist.

Bild på fastigheten Bergbacken 7.

Bergbacken 7. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum.

Entreprenör: Juvas Olof Carlsson, Juvas Olle

Arkitekt: Byggmästare Carl Ingels; Sven Pehrs, Stockholm

Byggår: 1939

Historik

Enligt John Wennerholm ägdes marken i slutet av 1800–talet av släkten Hedbys i Noret. Medlemmar av Hedbyssläkten lät i slutet av 1930–talet uppföra en parstuga i timmer. Stommen kom från trakten av Furudal. Byggmästare var Juvas Olle. Stugan har därefter byggts till.

Värdebeskrivning

Välbevarade nationalromantiska eller dalaromantiska sommarnöjen på Noret berättar om Leksandsbygdens betydelse som turistort under 1900–talet och bedöms därför ha kulturvärden. Välbevarade byggnader som antingen har en tydlig nationalromantisk eller dalaromantisk karaktär kan berätta om hur den nationalromantiska stilen kom att nyttjas och anpassas till Leksandsbygden och bedöms ha särskilt kulturvärde. Det samma gäller för byggnader som på ett mycket tydligt vis återspeglar Norets ställning som turistort, exempelvis i form av Gästishärbret.

Värden/var varsam med:

  • Befintliga timmerstommar och träpaneler.
  • Befintlig färgsättning och utformning beträffande fasader och detaljer – rödfärgade, ofärgade eller tjärade fasader, faluröda knutskallar, faluröda eller vita vindskivor och brädfodringar kring fönster. Befintliga ockragula fasadfält.
  • Befintliga grundmurar i natursten samt grundmurar med rundade stenar infällda i en betongsockel (bruksmur).
  • Byggnadernas befintliga takformer, takvinklar och takmaterial i form av en– eller tvåkupigt lertegel. Befintliga krusade kontursågade vindskivor där de förekommer.
  • Olika varianter av kronskorstenar, samt enklare vitputsade koniska skorstenar.
  • Befintliga fönster med trä– eller blyspröjs. Profilerade fönsteröverstycken och fönsteromfattningar där de förekommer. Befintlig färgsättning av fönsterbågar och detaljer kring fönster, kromoxidgröna eller ljust pariserblå. Befintliga fönsterluckor.
  • Befintliga äldre perspektivfönster med träkarm på byggnader uppförda efter 1940.
  • Befintliga trädörrar exempelvis med rombmönster. Allmogeinspirerade farstukvistar med rundsvarvade hörnstolpar eller kontursågade hörnstöd. Rosmotiv på farstukvistarnas triangelfält där de förekommer. Befintliga trädörrar med sidoluft på byggnader uppförda efter 1940.
  • Befintlig utformning beträffande belysningsarmaturer.
  • Trädgårdsmiljöer med tillhörande terrasseringar, bruksmurar, staketstolpar, järnstaket, grindar och järnanordningar. Befintlig karaktär beträffande tallskogsbevuxna naturtomter.
  • Sandstensbeläggning och sandstensdetaljer på farstukvistar och i villaträdgårdar, exempelvis i form av belagda stigar och uteplatser.
  • Timmer– och rotvirkesportaler samt gärdsgårdar. Trägrindar i anslutning till gärdsgårdar.

Teckenförklaring

Kulturmiljökartan redovisar en klassificering av miljöer och bebyggelse enligt följande:

  • Röda områden markerar större landskapsavsnitt och bebyggelseområden med kulturvärden eller mycket höga kulturvärden. Värdebärande egenskaper inom dessa områden kan exempelvis vara byggnaders färgsättning, skala och form, sammanhållen byggnadshöjd eller jordbruksland skapets öppna och hävdade karaktär.
  • Lila områden markerar gårdar, byggnader, odlings- eller betesmark och bebyggelseområden som bedöms ha kulturvärden.
  • Blå områden markerar gårdar, byggnader, odlings- eller betesmark och bebyggelseområden som bedöms ha särskilt kulturvärde.

Sidan uppdaterad: 2021-07-12