Elim, Prinsen 18

Skriv ut Lyssna

Kontakta kundtjänst

Telefon: 0247-800 00

E-postadress: kundtjanst@leksand.se

Elimhusets påkostade huvudentré mot söder.
Elimhusets påkostade huvudentré mot söder. Fotograf: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum.

Stor frikyrkobyggnad om två och ½ våning, uppförd i lågmäld och enkel klassicism, med finkornig spritputsad brunbeige fasad.

Byggnadsnamn och fastighetsbeteckning: Elim, Prinsen 18

Riksintresse för kulturmiljövården: W K 29 46 Leksands–Noret (tätortsmiljö)

Byggherre: Leksands Baptistförsamling

Byggår: 1883–86

Placering och översiktlig beskrivning

Stor frikyrkobyggnad om 2 och ½ våning med finkornig spritputsad brunbeige fasad på slätputsad mörkgrå sockel. I väster finns Fiskgatan, i öster några flerbostadshus i kvarteret Prinsen, i norr och söder äldre gårdar. Byggnaden kröns av ett enkelt sadeltak med tvåkupig taktegeltäckning och stora takutsprång med profilerade taktassar. Byggnadens fönster är i huvudsak symmetriskt utplacerade engelskt röda tvåluftsfönster och flaggfönster med sex rutor per fönster. Byggnadens entré utgörs i söder av ett par ekportar med spegelsnickerier och enkel slät omfattning, också i ek. Ovan dörren finns ett framträdande sadeltak med tempelgavel och markerad gesims. Taket hålls uppe av två enkla pelare med kannelyrer i ek. Entrépartiet vilar på en framträdande trappa med täckning i röd sandsten och svarta smidesräcken.

På gården sydöst om byggnaden finns ett enkelt gårdshus med valmat pulpettak mot en brandmur i tegel. Gårdshuset är inklätt i liggande fasspontad faluröd panel, och har småspröjsade vita fönster och bruna brädportar med vit omfattning. Byggnaden har bevarade äldre hängrännor och spetsvinkliga stuprör, och taket täcks av tvåkupigt taktegel.

Miljö och omgivning

Öster om byggnaden finns en stor öppen tomt mot kvarteret Prinsen. På tomten, som delvis är grusad, finns bland annat en flaggstång och ett äppelträd.

Arkitekturstil

Lågmäld och enkel klassicism. Byggnaden är sannolikt äldre och moderniserad till sin nuvarande avskalade utformning under 1930– eller 1940–talet. Entrépartiet är utmärkande och utfört i en lågmäld klassicistisk tappning men med material och metoder som var vanliga under funktionalismen.

Utmärkande detaljer

Byggnadens entréparti i söder. Gårdshuset i sydöst. Byggnadens utmärkande storlek.

Byggnadsdelar i ursprungligt eller välbevarat äldre skick

Byggnaden är i sin helhet tillsynes välbevarad från 1930– eller 1940–talet.

Historik

På 1826 års storskifteskarta finns här Pigåkern intill den så kallade Västra vägen, senare Fiskgatan. På tomten byggde baptisterna sitt kapell. I strid mot konventikelplakatet växte den svenska baptistiska rörelsen fram från slutet av 1840–talet. År 1854 bildades en församling i Stockholm. Konventikelplakatet upphörde 1868. År 1879 bildades Leksands Baptistförsamling och 1883 bildade församlingen en byggnadsförening. I Noret började kapellet »Elim« uppföras 1883 och invigdes i juni 1886. Baptistkapell uppfördes även i Sjugare 1887, Hjortnäs, »Betel«, 1897, i Djura 1908. I Rönnäs uppfördes ett kapell 1894 tillsammans med missionsförsamlingen i Leksand. Antalet medlemmar 1890 var 183. År 1910 fanns 234 medlemmar. Därefter sjönk medlemsantalet succesivt. Kring 1980 fanns ett trettiotal medlemmar kvar. Alla kapellen i byarna hade då upphört och sålts. Församlingen lade ned sin verksamhet och upplöstes hösten år 2000. De kvarvarande 11 medlemmarna övergick till missionsförsamlingen. Elimkapellet såldes 1999 till Odd Fellow i Leksand. Odd Fellow är en ordensrörelse med rötterna i 1800–talets Amerika. Den är inriktad på att utveckla medlemmarnas karaktärer och bedriver även humanitär verksamhet. Odd Fellow kallar byggnaden för Ordenshuset.

Värdebeskrivning

Elim har särskilt kulturvärde och berättar om frikyrkornas och folkrörelsernas framväxt, storlek och samhälleliga betydelse under industrisamhällets framväxt. I Noret uppförde baptisterna Elimkapellet som var deras största kapell i Leksand. Den stora byggnaden kom att användas från 1886 till 1999, då församlingen upphörde. Byggnaden omdanades under 1930– eller 1940–talet med bland annat ett nytt entréparti i tung och stram klassicistisk stil, vilket är ett inte helt ovanligt men sällan omskrivet drag inom svensk byggnadskonst under perioden. Det nuvarande entrépartiet har höga utformningsmässiga, materialmässiga och arkitektoniska kvaliteter och tjänar som ett gott exempel på en allt mer ovanlig arkitekturstil som genom sitt bevarade kan hjälpa till att diversifiera 1900–talets arkitekturhistoria.

Värden/var varsam med:

  • Byggnadernas befintliga stomme, volym, form, byggnadshöjd, takform och takvinkel.
  • Befintlig utformning beträffande fasadmaterial och takutsprång med taktassar på huvudbyggnaden såväl som gårdsbyggnaden.
  • Befintlig utformning beträffande fönstersättning, fasadmaterial och färgsättning på huvudbyggnaden såväl som gårdsbyggnaden.
  • Befintliga fönster och utformning beträffande fönsteromfattningar på huvudbyggnaden såväl som gårdsbyggnaden.
  • Befintligt entréparti mot söder med befintligt tak, tempelgavel, gesims, pelare, dörrar/portar, dörromfattningar, trappa med röd sandsten samt smidesräcken på huvudbyggnaden. Befintliga dörrar på gårdsbyggnaden.
  • Befintlig brandmur på gårdsbyggnaden.
  • Befintlig utformning beträffande hängrännor och stuprör på gårdsbyggnaden.

Teckenförklaring

Kulturmiljökartan redovisar en klassificering av miljöer och bebyggelse enligt följande:

  • Röda områden markerar större landskapsavsnitt och bebyggelseområden med kulturvärden eller mycket höga kulturvärden. Värdebärande egenskaper inom dessa områden kan exempelvis vara byggnaders färgsättning, skala och form, sammanhållen byggnadshöjd eller jordbruksland skapets öppna och hävdade karaktär.
  • Lila områden markerar gårdar, byggnader, odlings- eller betesmark och bebyggelseområden som bedöms ha kulturvärden.
  • Blå områden markerar gårdar, byggnader, odlings- eller betesmark och bebyggelseområden som bedöms ha särskilt kulturvärde.

Sidan uppdaterad: 2021-07-12