Sveasalen har särskilt kulturvärde och berättar om folkrörelsernas framväxt, storlek och samhälleliga betydelse under industrisamhällets framväxt i Leksands–Noret kring sekelskiftet år 1900.
Byggnadsnamn och fastighetsbeteckning: Sveasalen, Prinsen 16
Byggherre: Byggnadsföreningen Svea
Entreprenör: Byggmästare Hallmans Per Karlsson
Arkitekt: Konstnären Gustav Theodor Wallén
Byggår: 1907
Placering och översiktlig beskrivning
Ett större folkrörelsehus längs med Sveagatan i röd och gul spontpanelarkitektur, stora smårutiga fönster varav flera är rundbågiga, mansardtak täckt med grön plåt och sockel av granit. Det runda fönstret i frontespisen har spröjs i form av ett pentagram, en femuddig stjärna med sammanbundna spetsar som har betraktats som en magisk symbol. Mot västra gaveln ansluter en senare tillkommen samlingslokal i vinkel och fasad av rödfärgad locklistpanel. Från samma tid härstammar tillbyggnaden på östra gaveln vilken dock är byggd med fasad av rödfärgad liggande fasspontpanel. Från början hade byggnaden en takryttare i form av en liten klocktornell som skulle symbolisera stormklockans maning till samling kring folkrörelsernas ideal. Klocktornet togs senare bort.
Arkitekturstil
En jugendinspirerad byggnad av ett slag som förekom vid tiden. Typiska uttryck är kombination av liggande och stående panel med paneldelande lister, korspostfönstren med småspröjsade rutor i övre bågarna, mansardtaket och frontespisen. Ursprungliga dekorativa skorstenar har senare ändrats.
Historik
Platsen var vid storskiftet omkring år 1820 en del av Pigåkern. Byggnadsföreningen Svea bildades 1903 med Gustaf Ankarcrona som ordförande. Ändamålet var att åstadkomma en lokal för folkrörelserna. En av de större andelsägarna var IOGT–logen Strid och seger som sökte egen lokal efter att ha hyrt bland annat hos Lind Fredriks på Hantverkaregatan. År 1904 införskaffades tomten vid dåvarande Villagatan (nuvarande Sveagatan). Byggnaden uppfördes 1907 efter ritningar av konstnären Gustav Theodor Wallén och med förebild bland annat i gymnastiksalen vid Fornby folkhögskola. Entreprenör för bygget var byggmästare Hallmans Per Karlsson, som uppförde byggnaden för 14 525 kronor.
Sveasalen kom att nyttjas flitigt för möten, föreläsningar, bazarer, konserter med mera. Den första biofilmsvisningen ägde rum 1908 genom en ambulerande biofilmsföretagare. Köpman Johan Skoog, boktryckare Thynell och handlande E. H. Söderholm bildade därpå ett biografbolag och hyrde Sveasalen för föreställningar. Byggnadsföreningen Svea övertog bioverksamheten 1917. Omkring 1930 drev man även Strand–Bio vid kajen. Denna filial stängdes dock när ljudfilmen gjorde sitt genombrott 1932. Svea–Bio visade regelbundet bio fram till omkring 1990. En mindre lokal byggdes öster om Sveasalen 1923, Lilla Sveasalen. På 1970– och 80–talen var byggnaden rivningshotad. En stor demonstration genomfördes för byggnadens bevarande på initiativ av ett lokalt musikband som hade replokal i Sveasalen. I början av 1990–talet renoverades Sveasalen genomgripande och byggdes ut på båda gavlarna. Bland annat återställdes färgsättningen till den ursprungliga efter att under lång tid varit ljusgrå. Samtidigt revs Lilla Sveasalen. Sveasalen återinvigdes 1994.
Värdebeskrivning
Sveasalen har särskilt kulturvärde och berättar om folkrörelsernas framväxt, storlek och samhälleliga betydelse under industrisamhällets framväxt i Leksands–Noret kring sekelskiftet år 1900. I synnerhet vid tiden för byggnadens tillkomst var denna rörelse mycket betydelsefull. Under mer än 100 år har byggnaden haft stor betydelse för folkbildning och underhållning i Leksand.
Värden/var varsam med:
- Byggnadens befintliga placering, stomme, volym, form, byggnadshöjd, takform och takvinkel.
- Befintlig utformning beträffande takmaterial av grön plåt.
- Befintlig utformning av sockel och av fasaderna i träpanelarkitektur med befintlig utformning rörande fasadkomposition med panelindelande listverk, knutbrädor, fönstersättning med mera.
- Befintlig utformning rörande fönster och fönsteromfattningar.
- Befintlig utformning av gul och röd färgsättning av träpanel, vit färgsättning av listverk, fönster, fönsterfoder, knutbrädor, vindskivor, med mera.
- Befintlig utformning av entrén med dörrar och skärmtak.
Teckenförklaring
Kulturmiljökartan redovisar en klassificering av miljöer och bebyggelse enligt följande:
- Röda områden markerar större landskapsavsnitt och bebyggelseområden med kulturvärden eller mycket höga kulturvärden. Värdebärande egenskaper inom dessa områden kan exempelvis vara byggnaders färgsättning, skala och form, sammanhållen byggnadshöjd eller jordbruksland skapets öppna och hävdade karaktär.
- Lila områden markerar gårdar, byggnader, odlings- eller betesmark och bebyggelseområden som bedöms ha kulturvärden.
- Blå områden markerar gårdar, byggnader, odlings- eller betesmark och bebyggelseområden som bedöms ha särskilt kulturvärde.