De sjöar och vattendrag som är drabbade av försurning kalkas regelbundet för att förbättra vattenmiljön.
I västra Leksand har vattnen ännu inte återhämtat sig efter det försurande nedfallet som skedde tidigare decennier.
Varför kalkar man?
Uppvärmning, industriprocesser och trafiken ger bland annat stora utsläpp av kväve- och svavelföreningar, som i slutändan hamnar som surt regn på mark och i vatten. Berggrunden och jordmånen avgör hur mycket försurat nedfall som marken och vattnet tål utan att ta skada. Skogsbruk bidrar på vissa växtplatser (ståndorter) till ökad försurning av mark och vatten.
Vissa arter hotas
Vi som bor i Leksand får mycket sur nederbörd som kan resultera i försurade sjöar och vattendrag. Det gör att vissa arter som till exempel kräftdjur, mört, öring, snäckor, musslor, planktonalger och vissa insekter som dag- och nattsländor får det svårare att överleva. Det blir med andra ord artfattigt. När försurningen fortskrider minskar algtillväxten och nedbrytningen hämmas. Vattnet blir klarare, vilket vanligtvis brukar tyda på bra förhållanden, men är i detta fall tecken på en kraftig störning av det naturliga kretsloppet.
Regionala delmål
Riksdagen antog 1999, 15 miljökvalitetsmål. Ett av målen är Bara naturlig försurning. Som en följd av detta har ett regionalt delmål antagits, november 2003, som innebär att år 2010 ska högst 5 procent av antalet sjöar och högst 15 procent av sträckan rinnande vatten i Dalarna vara drabbade av försurning som orsakats av människan.
Kommunalt kalkningsprogram
Vi försöker på konstgjord väg att återställa balansen med hjälp av kalkning. Kommunens kalkningsprogram startade i början av 1980-talet. I Leksands kommun sprider vi årligen cirka 500 ton i sjöar och vattendrag. Länsstyrelsen samordnar kalkningsarbetet i Dalarna och statliga bidrag finansierar största delen av kommunens insats. Målet för kalkningen är att pH inte ska understiga 5,6 någon gång under året i vatten med öring, gädda och abborre. I sjöar med mört, vattendrag med flodpärlmussla, kräftor och elritsa skall inte pH understiga 6,0 någon gång under året.
120 vattenprover per år
Även om det sura nedfallet minskat de senaste åren kommer försurningen att orsaka negativa effekter under lång tid framåt, varför kalkningen måste fortsätta. Metoderna för kalkspridning
har genom åren blivit mer och mer förfinade, allt ifrån planering, spridningsunderlag, spridningssätt och framför allt uppföljningen. I vår kommun tas cirka 120 vattenprover per år där pH, alkalinitet, konduktivitet och färgtal analyseras. Av resultaten kan man utläsa hur våra vatten mår och om några kalkgivor ska justeras. Alla dessa resultat sammanställs och utvärderas av länsstyrelsen för att nå så bra resultat som möjligt.
Olika metoder för att sprida kalk
Sjökalkning
Sjöarna kalkas med helikopter eller båt. Vid beräkning av kalkbehovet tas hänsyn till sjöns pH-värde och alkalinitet samt till sjöns volym och omsättningstid. Kalken sprids oftast jämnt fördelat över sjöytan. Ur biologisk synpunkt är det viktigt att kalk sprids över hårdbottnar och inre grundområden närmast land.
För spridning av kalk i Ejen, Lång och Vådsjön används pontonbåt.
Kalkning sker med hjälp av helikopter vid Yxen (Siljansnäs), myrarna söder om Yxen, vid Skäppsjön samt sjön Gränsen (söder om Ejen).
Kalkdoserare vid vattendrag
Kalkdoseraren tillför kalk direkt till vattendraget från en silo. Utmatningen av kalk styrs automatiskt utifrån vattenflödet i vattendraget. Kommunen har för närvarande två doserare i drift, vilka rymmer cirka 40 ton kalk vardera.
Mer information
Läs mer om kalkning på Länsstyrelsens samt Havs- och vattenmyndighetens hemsidor.