Tunsta

Skriv ut Lyssna

Kontakta kundtjänst

Telefon: 0247-800 00

E-postadress: kundtjanst@leksand.se

Bild på parstuga, Tunsta.
Ett bra exempel på välbevarad parstuga, troligen från tidigt 1800- eller sent 1700-tal. Gården har troligen en gång varit helt kringbyggd. Foto: Simon Langwagen, Dalarnas museum.

Tunsta by breder ut sig över landskapet mellan järnvägen och Österdalälven och utgör Insjöns västra del.

Områdeshistorik

Tunsta by breder ut sig över landskapet mellan järnvägen och Österdalälven och utgör Insjöns västra del. Tack vare att älven smalnar av här har Tunsta under historisk tid varit en naturlig färjeplats för att länka samman södra Dalarna med Leksandsområdet.  Färjan ersattes sedermera av en flottbro för att tillmötesgå det ökande trycket på landets transportleder. Detta medförde även att Tunsta by växte i takt med att allt mer fraktgods kom att lastas om på orten för forsling vidare norrut. I byn etablerades därför både gästgiveri och postkontor tidigt. År 1914 förlängdes järnvägssträckan, varvid järnvägsbron över älven byggdes. Detta medförde att flottbron i Tunsta snabbt förlorade sin viktiga position som farled och byn kom åter igen att främst livnära sig på jordbruket.

Johan Petter Åhlén växte upp på gården Brittasbacken i Tunsta, där han senare kom att inrätta ett småskaligt postorderföretag under det sena 1800-talet. Efter att farbrodern Erik Holm gick in som delägare etablerades bolaget Åhlén & Holm, idag känt under namnet Åhléns. Företaget kom tidigt att flytta till Ålbyn, för att redan 1915 etablera sig i Stockholm.  

Vid 1900-talets mitt hade Tunsta kommit att bli nära sammanflätat med grannbyarna kring Vattberget, som tillsammans numera utgör Insjöns tätort. Ett stort antal villaområden byggdes under 1940–1970-talen i Tunsta för att tillgodose Insjöns befolkningsökning, samtidigt som de gamla jordbruksbyarna fick en allt mer urban prägel.

Bebyggelsen i Tunsta kan idag delas in i två distinkta skeden. Dels finns ett flertal bevarade jordbruksfastigheter, ofta med rötter i 1800-talet. Dessa är främst centrerade till norra delen av Bygatan, Brittasvägen och Tunstavägen. Dessa fastigheter präglas av en långtgående byggnadstradition av helt- eller delvis kringbyggda gårdar uppförda av rödslammade trähus.

Det andra byggnadsskedet som dominerar dagens Tunsta är den massiva villabebyggelsen som i hög grad bredde ut sig under 1950–1970-talen. Dessa består i huvudsak av tegelklädda villor i en våning, där enstaka hus klädda i andra material så som träpanel, timmer och aluminium förekommer. Så gott som samtliga av dessa bostäder är förfabricerade elementhus och har uppförts av flera olika tillverkare baserade i Dalarna och övriga Sverige.

Värden

Tunsta by har som helhet med avseende på såväl landskap som bebyggelse särskilda kulturvärden. Platsen har under mycket lång tid varit betydelsefull som en social och ekonomisk knutpunkt i Åls socken. Byns strategiska plats i geografin, med närhet till ett historiskt välutnyttjat färjeställe över Österdalälven, har genom flera generationer skapat möjligheter för hela socknens socioekonomiska utveckling. Även jordbruket har historiskt varit en viktig bidragsfaktor till byns succesiva överlevnad. Därigenom är Tunsta bys koppling till Österdalälven och det öppna odlingslandskapet avgörande för förmedlandet av bygdens tidigare kulturhistoriska skeden.

Värden/var varsam med:

  • Samtliga fastigheter och gårdar som på ett tydligt vis kan knyta an till Tunsta bys gamla jordbrukssamhälle. I Tunsta finns få bevarade äldre gårdar, varvid det byggnadsbestånd som finns bevarat är förhållandevis sporadiskt. Dessa byggnader består i hög utsträckning av ekonomibyggnader från det sena 1800-talet: lador, stall, härbren och enstaka portlider. Även en handfull bostadshus från innan år 1900 finns bevarade, då som regel i form av senare tillbyggda enkel- eller parstugor. I regel är dessa klädda med rödfärgad locklistpanel med enkla foder, knutbrädor och vindskivor i vitt.
  • Tunstas småskaliga gårds- och villabebyggelse. Både den gamla bykärnan i norr och det senare bebyggda nedre Tunsta håller en medveten lågmäldhet för att smälta in i kulturlandskapet. Inga byggnader överskrider två våningar i höjd, där enplanshus är det mest förekommande. Att bebyggelsens konsekvent lågmälda skala och byggnadshöjd vidmakthålls är värdebärande för landskapsbilden och de värdefulla kulturlandskapen i Insjön.
  • 1950–1970-talets småhusbebyggelse. Perioden efter andra världskriget speglar Insjöns allra största tillväxtskede, där stora nya bostadsområden anlades. Dessa bostäder som i huvudsak består av förfabricerade elementhus kan på ett påtagligt vis förmedla de tidiga skedena i den lokala byggnadsindustrin, där inte minst det lokala företaget Insjöhus AB var verksamma. Detta byggnadsbestånd är stort men man bör i den mån det är möjligt värna om att bevara ursprungliga och tidstypiska byggnadsdetaljer så som fasadmaterial samt ursprungliga dörrar och fönster.
  • De öppna grönområdena i bygdens direkta närhet. De byggnader som finns kvar på gårdarna är värdefulla men lämnas utan kontext om de inte betraktas tillsammans med det rika jordbrukslandskap som de en gång uppfördes i. På grund av detta bedöms kvarvarande grönytor kring, inuti och intill byn som fortfarande är öppna och obebyggda, besitta mycket höga kulturvärden.
  • Övre Tunstas direkta och historiska koppling till Österdalälven. Tunsta bys uppkomst står att finna i den geografiska samhörigheten med älven som historiskt varit en avgörande transportled. Tunstas roll som färjeplats och sedermera omlastningsplats för järnvägsgods bidrog starkt till byns utveckling under 1700–1800-talen. Av dessa skäl är det viktigt att bibehålla bygdens visuella koppling till Österdalälven som rinner direkt åt väster. De öppna, hävdade och ej bebyggda åker- och ängsmarkerna mellan Tunsta och Österdalälven är värdebärande för det värdefulla kulturlandskapet och dess läsbarhet.

Industribyggnader under 1900-talet

Nedan följer en lista med industriella och publika fastigheter. Dessa fastigheter representerar flera av byns historiska samhällsfunktioner och tillskrivs därför ett särskilt dokumentationsvärde. Om byggnaden givits särskilda bevarandevärden framgår detta genom kartmaterialet i slutet av rapporten.

Historik och beskrivning

  • Tunsta 3:39. Intill Österdalälven strax öster om riksvägens brofäste ligger ett större industriområde som utgör Tomoku hus AB’s fabrikslokaler. Tomoku Hus är en av Sveriges största tillverkare av trähuskomponenter med fokus på väggblock, fönster och dörrar för den japanska marknaden. Företaget bildades genom upphandlingen av det tidigare bolaget Insjöhus AB. Tidigare var detta även plats för Insjöns sågverk. Majoriteten av industriområdets lokaler har tillkommit under 1900-talets senare hälft, med lager- och industrihallar i plåt. Äldre industribyggnader förekommer också på området, däribland ett större magasin i trä, klätt i rödfärgad panel. Denna byggnad dateras säkerligen till det tidiga 1900-talet och skulle kunna höra till en äldre träförädlingsverksamhet.   

Publika anläggningar, butiker och övrigt

  • Tunsta 1.11. I Tunstas norra ände längs med Tunstavägen, strax söder om brofästet, står byns gamla brandstation. Den ljust gulputsade byggnaden, som troligen är uppförd runt 1930-talet, består av ett dubbelgarage med två träportar samt ett slangtorn med ventilationsluckor. Luckorna har idag satts igen med träskivor. Den lilla stationen kröns av ett sadeltak täckt med grönmålad järnplåt. Till synes är byggnaden helt oförvanskad sedan den uppfördes och utgör en viktig årsring i Tunsta bys samhällshistoriska utveckling.
  • Tunsta 32:1. I korsningen Vikavägen-Riksväg 70 finns en kombinerad bostads- och butikfastighet. Byggnaden är uppförd 1946 som en enkel villa med fasad i gult tegel och sadeltak klätt med lertegel. Fönstren är huvudsakligen av enluftstyp med vita karmar, medan bottenvåningen ut mot riksvägen tidigare haft stora skyltfönster. Dessa är idag igensatta och ersatta med mindre enluftsfönster då den gamla butikslokalen är om byggd till bostad.

Teckenförklaring

Kulturmiljökartan redovisar en klassificering av miljöer och bebyggelse enligt följande:

  • Röda områden markerar större landskapsavsnitt och bebyggelseområden med kulturvärden eller mycket höga kulturvärden. Värdebärande egenskaper inom dessa områden kan exempelvis vara byggnaders färgsättning, skala och form, sammanhållen byggnadshöjd eller jordbruksland skapets öppna och hävdade karaktär.
  • Lila områden markerar gårdar, byggnader, odlings- eller betesmark och bebyggelseområden som bedöms ha kulturvärden.
  • Blå områden markerar gårdar, byggnader, odlings- eller betesmark och bebyggelseområden som bedöms ha särskilt kulturvärde.

Sidan uppdaterad: 2021-05-27