Backbyn, Näsbyggebyn och Hallen

Skriv ut

Kontakta kundtjänst

Telefon: 0247-800 00

E-postadress: kundtjanst@leksand.se

Delvis kringbyggd gård, Backen
Delvis kringbyggd gård med välbevarade äldre timmerhus i Backen. Fotograf: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum

Söder om Siljansnäs sockencentra, i södersluttning mot Byrviken-Alviken, finns byarna Hallen, Backbyn och Näsbyggebyn. Byarna är nära sammanvuxna och bär karaktär av klungbyar.

Bebyggelsen i byarna består i huvudsak av äldre gårdar som utglesats sedan 1800-talets senare hälft, samt komplementbebyggelse från 1900-talet. Det finns ett utmärkande antal missionshus och frikyrkliga kapell från olika tidsperioder i de två byarna. Sydväst om byarna, längs vägen mot Almo, finns ett stort öppet odlingslandskap med äldre lador. Näsbyggebyn och Backbyn ingick tidigare i Näsbygge fjärding i Leksands socken. Från och med 1875 tillhörde byarna nybildade i Siljansnäs socken och landskommun. Vid kommunsammanslagningen 1973 återgick byarna till Leksands kommun.

Byn Hallen är en klungby belägen söder om Siljansnäs sockencentra, vid foten av Hallberget. Byn som helhet har ännu inte inventerats, varför någon närmare beskrivning inte ges. Backbyn är en klungby i kuperad södersluttning som angränsar till byn Hallen i norr och Näsbyggbyn i sydväst. Öster om byn finns ett villaområde med småhus från 1900-talets senare hälft. I sydväst finns öppna jordbruksmarker. Byn innefattar omväxlande äldre gårdar och komplementbebyggelse från 1900-talet. Den bäst bevarade bebyggelsen återfinns i byns södra delar. Näsbyggebyn är belägen i det sluttande odlingslandskapet vid Byrviken-Alviken, och består av en äldre bykärna som utgår från en fyrvägskorsning med majstång. Byn fortsätter därifrån längs en fyrkantig rundgata i sydöst (Öståkersvägen-Lundgattu). I anslutning till byn finns även komplementbebyggelse i form av villor uppförda under olika delar av 1900-talet. Näsbyggebyn angränsar till Moravägen i norr, mot Byrviken-Alviken i söder, samt mot Backbyn i väster.

Misionshus i Näsbyggebyn

Missionshus i funktionalistisk stil i Näsbyggebyn. Fotograf: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum.

Missionshus och kapell

I Hallen, Backbyn och Näsbyggebyn finns flera missionhus och kapell från olika tidsperioder. I inventeringen ingår fyra sådana byggnader från olika tidsperioder centrerade kring Björkbergsvägen. Byggnaderna varierar i utformning och innefattar allt från det sena 1800-talets spetsbågiga fönster och lövsågade detaljer i Hallen, till mer lågmälda faluröda 1900-talsexempel vid Björkbergsvägen till ett ljust putsat funktionalistiskt missionshus med oljade ekdörrar i korsningen mellan Gropvägen-Bygattu och Moravägen.

Odlingslandskap

Timmerhus i odlingslandskapet söder om byarna. Fotograf: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum.

Rikt odlingslandskap med ålderdomliga timmerhus

Sydväst om byarna utbreder sig ett rikt öppet odlingslandskap med många äldre lador, varav flera i timmer och av mycket hög ålder. Även i byarna finns avsnitt av öppen tomt- och jordbruksmark. I Näsbyggebyn omgärdar gårdarna längs den fyrkantiga rundgatan ett större område med öppen jordbruksmark inuti byn. Det finns även avsnitt med öppen jordbruksmark i Backbyn och mellan Backbyn och Hallen. Odlingslandskapet som tar vid väster om Näsbyggebyn slutar vid en skogsridå bakom vilken odlingslandskapen kring Almo tar vid.

Parstuga i Hallen

Parstuga med många äldre detaljer i Hallen. Fotograf: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum.

Välbevarade gårdar och äldre bostadshus i Hallen och Backbyn

Även om Hallen och Backbyn genomgått stora förändringar från och med 1800-talets slut, bland annat genom tillkommen villabebyggelse och upplösta gårdstun, finns här ett antal välbevarade äldre gårdar med tillhörande äldre bostadshus. På fastigheterna Backbyn 94:1 och Backbyn 199:4 finns exempelvis två välbevarade gårdar med sen 1800-talskaraktär. Båda dessa gårdar är delvis kringbyggda, med längor av ekonomibyggnader bildar en karaktäristisk slutenhet mot Smedgattu och Moravägen. I Hallen finns en välbevarad kringbyggd gård på fastigheten Hallen 108:1. En bit söderut, längs Björkbergsvägen, återfinns en synnerligen välbevarad sidokammarstuga på Hallen 39:1.

Härbren

Samling med två härbren och en tröskloge i Backbyn. Fotograf: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum.

Härbresamling i Backbyn

I korsningen Moravägen-Padvägen, på fastigheterna Backbyn 94:3 och 49:1, finns en samling med två kortsideshärbren, ett långsideshärbre och en lada. Ansamlingen av härbren liknar delvis den som finns vid bytorgen i Almo, men är mer avsides placerad. Byggnaderna är uppförda i timmer och rödfärgade, och har sannolikt tillhört gårdar i Backbyn.

Äldre timmerhus

Välbevarade äldre timmerhus i Näsbyggebyns bykärna. Fotograf: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum.

Välbevarad bykärna i Näsbyggebyn

I Näsbyggebyn är den äldre bykärnan, runt om majstångsplatsen, fortfarande relativt välbevarad. Här finns flera äldre gårdar med delvis bevarad kringbyggd karaktär. Det finns även enstaka äldre parstugor och enkelstugor, med särskilt välbevarade exempel på fastigheterna Näsbyggebyn 123:2 och Näsbyggebyn 35:2. Ett utmärkande karaktärsdrag är de många längor med äldre ekonomibyggnader som är placerade mot bygatan, vilket skapar slutna bygaturum. Det är inte ovanligt att gårdstunen i övrigt utglesats på en eller flera sidor, samt att äldre ekonomibyggnader ersatts av större ladugårdar mot 1800-talets slut eller under 1900-talet. I direkt anslutning till den äldre bykärnan finns tre områden med öppen tomt- och jordbruksmark som agerar som buffertzon mot 1900-talets kompletteringsbebyggelse. Bebyggelsen i den äldre bykärnan är företrädesvis i trä med rödfärgad eller naturligt grånad fasad.

1900-talets kompletteringsbebyggelse och modernistiska inslag i byarna

I Backbyn och Hallen, samt till viss del även i Näsbyggebyns bykärna finns tydliga spår av 1900-talets förändrings- och moderniseringsvågor. Det finns bland annat flera hus som uppförts som kompletteringsbebyggelse på nya tomter, eller som har ersatt äldre bostadshus. Kompletteringsbebyggelsen är ofta utformad i en stil som är typisk för det årtionde då husen uppfördes beträffande formspråk och detaljutformning, men med sadeltak och faluröd locklistpanel. Flera av de äldre bostadshus som sparats har moderniserats med exempelvis nya vitmålade ospröjsade tvåluftsfönster, nya dörrar och nya entrepartier kring 1900-talets mitt. Det finns även ett antal byggnader av mer avvikande karaktär, exempelvis med tegel- eller pustfasad. Vid korsningen mellan Moravägen och Gropvägen-Bygattu finns utmärkande spritputsad byggnad som tidigare varit affär. I närheten finns även ett par ljust pustade småhus som är tidstypiska för 1930- eller 1940-talen. I södra delen av Backbyn finns flera timmervillor som bär tydlig modernistisk karaktär men med timmerstomme. Byggnadstypen var vanlig i Leksand från och med 1950-talet. Många av dessa timmervillor tillverkades lokalt i Siljansnäs.

Kulturvärden

Värden/var varsam med:

  • Klungbykaraktären och bygatusystemen i Backbyn och Näsbyggebyn
  • Områden där gårdarna ligger tätt mot bygatorna.

Backbyn och Näsbyggebyn är nära sammanvuxna, och båda byarna präglas av en klungbykaraktär med tätt placerade gårdar, många rödfärgade byggnader och slingrande bygator som sammanstrålar i bytorg med majstångsplatser. Detta är värdefullt eftersom karaktären är miljöskapande och typisk för Leksand och Övre Dalarna. Området kring bytorget i Näsbyggebyn är särskilt värdefullt eftersom det innefattar flera gårdar med ålderdomlig kringbyggd karaktär och flera äldre byggnader.

Värden/var varsam med:

  • Det öppna och hävdade odlingslandskapet väster om byarna
  • De ålderdomliga grånade timmerhusen och särskilt ängslador som är placerade i odlingslandskapet väster om byarna. Undvik att måla grånade timmerhus eftersom de då mister sin karaktär.

Det stora och öppna odlingslandskapet som breder ut sig väster om byarna, i riktning mot Almo-Alvik, har varit en viktig historisk förutsättning för byarnas uppkomst och utveckling och är därför mycket värdefullt. Särskilt värdefulla är de ålderdomliga timmerlador som fortfarande finns placerade ute bland åkrarna. Dessa byggnader är mycket viktiga för landskapsbilden och kan bidra med förståelse för hur landskapet nyttjats historiskt inom jordbruket. Många av byggnaderna är uppförda i timmer och är av ansenlig ålder. De timmerbyggnader som finns i odlingslandskapet är ofta naturligt grånade, vilket ger en ålderdomlig karaktär som är värdefull.

Värden/var varsam med:

  • Den sammanhållna byggnadshöjden om högst två hela våningar
  • Att byggnaderna har en långsmal form, eller bildar långsmala enheter som tillsammans bildar kringbyggdhet
  • Att byarna är tätt bebyggda, och att husen står tätt intill varandra
  • Tegel som takmaterial, i synnerhet befintliga enkupiga och tvåkupiga tegeltak
  • Den enhetligt förekommande ofärgade eller faluröda färgen. Avstå från att rödmåla naturligt grånade timmerhus. Dessa byggnader har en egen karaktär som i sig är värdefull, och som samspelar väl med sin omgivning även utan rödfärg
  • Vitmålade detaljer så som fönster, fönsterfoder, fönsteröverstycken, knutbrädor och vindskivor där de redan förekommer, dock ej på fäbodgårdar där sådana detaljer bör undvikas. Undvik att måla andra detaljer än fönster och fönsterfoder vita på ekonomibyggnader, eftersom detta ej förekommit i någon större utsträckning historiskt.

Även om de äldre husen i Leksand är unika och i sina detaljer bär många olikheter som gör varje gård speciell, finns flera gemensamma nämnare som starkt påverkar bebyggelsens karaktär. Ofta framträder bebyggelsen som ett gytter av tätt placerade röda hus med likartad storlek och form. Det är denna karaktär som kanske starkast kännetecknar byarna, och de aspekter av bebyggelsen som bidrar till denna karaktär är därför särskilt värdefulla. Nästan alla hus i de äldre byklungorna är låga - sällan högre än två hela våningar. Många byggnader har dessutom en långsmal form eller bildar tillsammans långsmala längor som ingår i olika kringbyggda former. De flesta byggnaderna har också sadeltak med tegeltäckning. Att de flesta husen är färgade med falu rödfärg eller omålade i trä är också mycket viktigt för byarnas generella karaktär. Den faluröda färgen har dessutom historisk betydelse, då den präglat byarna i Övre Dalarna och Leksand sedan åtminstone 1800-talets senare hälft. Beträffande vita detaljer i form av exempelvis fönster, fönsterfoder, vindskivor och knutbrädor är detta värdefullt där det förekommer, eftersom även detta är en påtaglig beståndsdel i byns karaktär.

 

Värden/var varsam med:

  • Byggnader som bidrar till kringbyggda gårdstun. Oavsett ålder bör sådana byggnader inte rivas eller flyttas. Byggnader som är placerade med fasader mot en bygata bör hanteras särskilt varsamt, eftersom sådana byggnader påverkar hela byns karaktär.

I Hallen, Backbyn och Näsbyggebyn finns fortfarande flera gårdar som är kringbyggda längs två eller tre sidor, vilket är värdefullt eftersom den kringbyggda karaktären är typisk för Leksand och Övre Dalarna. Gårdar som är kringbyggda bidrar dessutom till byarnas slutna och tätt bebyggda karaktär, som är miljöskapande och trivsam. De flesta av de äldre gårdarna i byarna var sannolikt helt kringbyggda fram tills 1800-talets slut. Därefter har de flesta gårdarna utglesats på en eller flera sidor, och på vissa gårdar har äldre timrade ekonomibyggnader ersatts av större ladugårdskomplex med tegeldel. Så som gårdarna ser ut idag återspeglar de därför även hur industrialismen, nya jordbruksrön och förändrade sociala mönster påverkade byarna och gårdarna från och med 1800-talets slut. Berättelser om dessa förändringar kan förklara varför byarna ser ut som de gör idag och detaljer och strukturer som återspeglar detta är därför värdefulla.

Värden/var varsam med:

  • Samtliga knuttimrade ekonomibyggnader uppförda innan 1930. Äldre knuttimrade ekonomibyggnader är en omistlig beståndsdel i byarnas karaktär och bör inte flyttas, rivas eller väsentligen förändras. Särskilt värdefulla är de härbren som finns i korsningen Padvägen-Moravägen och de byggnader som omgärdar gårdstunet på fastigheten Näsbyggebyn 59:1
  • Välbevarade enkelstugor, sidokammarstugor och parstugor på fastigheterna Näsbyggebyn 58:2, Näsbyggebyn 123:2, Näsbyggebyn 35:2, Näsbyggebyn 55:4, Backbyn 94:1, Backbyn 199:4 och Hallen 39:1. Värdebärande egenskaper är byggnadernas långsmala form med sadeltak, befintlig färgsättning – omålad eller rödfärgad, ibland med vita detaljer, blottade timmerstommar, befintliga träpaneler, befintliga träfönster samt enkla vitmålade fönsterfoder, profilerade fönsteröverstycken där de förekommer, dekorativa gavelfönster där de förekommer, befintliga dörrar och farstukvistar, lövsågade eller profilsågade detaljer på farstukvistar där de förekommer, dekorerade taksparrar där de förekommer, befintliga en- och tvåkupiga tegeltak och tegelskorstenar, grundmurar med synlig natursten.

På vissa gårdar i byarna finns välbevarade äldre bostadshus och ekonomibyggnader i timmer. Dessa byggnader värdefulla eftersom de kan bidra med berättelser om livet i det äldre bondesamhället. De äldre husen är dessutom en viktig beståndsdel i vad som gör byarna till speciella och trivsamma livsmiljöer. Här syns det att människor levt under mycket lång tid. Husen är dessutom byggda i en lokal tradition som utvecklats och använts under flera hundra år, fram tills industrialismens intåg, mot 1800-talets slut och kring sekelskiftet år 1900.

Värden/var varsam med:

  • Den befintliga utformningen på de fyra missionshus och kapell som ingår i inventeringen. Värdebärande egenskaper är byggnadernas befintliga färgsättning, träfönster, trädörrar, entrépartier samt befintliga skyltar och kors på fasaderna. Även byggnadernas befintliga fasader och fasadmaterial, rödfärgade träpaneler på tre nordligast belägna byggnaderna samt ljusgrå slätputs på den sydligast belägna. 

De missionshus och kapell som beskrivs ovan kan berätta om 1800- och 1900-talets folkväckelserörelser och den betydelse dessa har haft i Siljansnäs. De byggnader som ingår i inventeringen är därför värdefulla, även om vissa av byggnaderna inte längre nyttjas som gudstjänstlokaler. Flera av byggnaderna är också uppförda med en hög utformningsmässig och materialmässig kvalitet, och med detaljer i form av exempelvis dörrar, fönster, entrépartier och skyltar som är värdefulla.

Värden/var varsam med:

  • Kvarvarande ursprungliga träfönster, trädörrar, belysningsarmaturer, taktegel, locklistpaneler, smidesräcken och farstukvistar på hus uppförda under 1900-talet som komplementbebyggelse i byarna
  • De modernistiska timmervillorna på fastigheterna Backbyn 57:3, Backbyn 141:3, Backbyn 141:4 och Näsbyggebyn 29:2. De blottade timmerstommarna som är rödfärgade, oljade eller ofärgade är värdebärande detaljer. Även detaljer som dörrar och fönster i ofärgat eller brunbetsat trä, koppardetaljer och antikglas är viktiga.

Ursprungliga detaljer och material på de hus som uppfördes under 1900-talet fram tills 1965 är ofta av hög materialmässig och utformningsmässig kvalitet och är därför värdefulla. Husen kan dessutom berätta om hur byarna förändrades under 1900-talet, och hur den modernistiska byggnadskonsten omarbetades och anpassades efter lokala förhållanden. Även de modernistiska timmervillor som finns i södra delen av Backbyn är värdefulla, eftersom de är vanliga i Leksand, och utgör ett exempel på hur 1900-talets byggnadskonst kunde anpassas till de äldre bymiljöerna genom exempelvis färgsättning och materialval. Byggnaderna har ofta kvalitativa detaljer i exempelvis koppar och antikglas, vilket förstärker den positiva helhetsupplevelsen av husen.

Rekommendationer

Här hittar du rekommendationer och riktlinjer som hör till de olika färgområden och indelningar som finns i kulturmiljökartan.

  • Röda områden markerar större landskapsavsnitt, odlingsmark och bebyggelseområden med kulturvärden.
  • Lila områden markerar mindre områden där det finns miljöer, bebyggelse eller landskapsavsnitt som har kulturvärden.
  • Blå områden markerar gårdar eller byggnader av särskilt kulturvärde motsvarande 8 kap 13 § Plan och bygglagen (2010:900).

Inom röda områden bör inga nya byggnader uppföras på äldre kulturmark. Däribland hävdad odlingsmark, äldre brukad mark, fossil åkermark och ängsmark. Markplanering bör inte förekomma. Naturliga barriärer så som dammar, bäckfåror, trädridåer, buskage, diken och odlingsrösen bör bevaras. Träd som uppskattas vara äldre än 1950 bör i regel inte avlägsnas. Nybyggnad och renovering inom röda områden bör ske i enlighet med de riktlinjer som finns nedan.

Placering av byggnader, byggnadshöjd

Vid placering av nya byggnader eftersträvas kringbyggdhet med fyrkantsform. Ny bebyggelse bör inte placeras utanför befintligt bygatusystem. Bostadshus bör inte vara högre än motsvarande 1,5-2 våningsplan. Komplementbyggnader och ekonomibyggnader bör inte vara högre än motsvarande 1,5 våningsplan.

Byggnaders form, takvinkel

Nya byggnader bör ha en långsmal form och sadeltak i en vinkel om 27-33 grader. I de byar som denna rapport berör är det vanligt att bostadshus på äldre gårdar varit enkelstugor, parstugor och sidokammarstugor. Nya bostadshus utformas med fördel med inspiration från dessa byggnadstyper.

Tak, takmaterial

Som takmaterial bör i första hand en- eller tvåkupiga taktegelpannor utan lasyr användas på bostadshus såväl som ekonomibyggnader. Matt tegelröd pannplåt, plegel eller trapetskorrugerad plåt kan i andra hand tillåtas som takmaterial på ekonomibyggnader. Undvik svarta plåttak.

Fasader, färgsättning

Fasader på bostadshus bör utgöras antingen av äkta timmerstomme eller bära locklistpanel i trä. Liggande paneler med enkel- eller dubbelfasspont kan tillåtas vid nybyggnad av bostadshus samt vid renovering av byggnader som även tidigare haft sådan fasadinklädnad. Locklistpaneler utformas med fördel så att de framträder som kilsågade. Detta uppnås genom att använda plankor av olika bredd till den bakomliggande panelen. Använd ej andra paneltyper, så som timmerpanel, ej spontad liggpanel eller fjällpanel.
Nya byggnader bör vara enhetligt rödfärgade eller omålade. Vita detaljer bör endast förekomma i form av knutbrädor, vindskivor, fönsteromfattningar, fönsterkarmar och fönsterbågar.

Fönster

Fönster bör vara spröjsade tvålufts träfönster med mittpost. Fönsterrutorna bör vara lätt stående eller lätt liggande i enlighet med utseendet på äldre spröjsade fönster. Fönsterfoder bör utgöras av fyra enkla brädor där de långa sidobrädorna omsluter topp- och bottenbrädan. Undvik utformningar där toppbrädan vilar på sidobrädorna.

Farstukvistar

Farstukvistar bör få en enkel utformning som återknyter till andra äldre farstukvistar i byn. Profilsågade hörnbrädor kan tillåtas om de håller hög utformningsmässig och hantverksmässig kvalitet samt är i trä.

Dörrar

Dörrar bör få en enkel utformning i trä och utan fönster, vid sidan av en möjlig överluft. Undvik vita dörrar. Lämpliga färgsättningar på dörrar är ofärgad eller tjärad brun/svart.

Skorstenar

Skorstenar på nya byggnader bör utformas som smala tegelskorstenar med enkel utkragning.

Solpaneler

Solpaneler bör inte placeras så att de är synbara från bygatorna.

Lila områden markerar mindre områden där det finns miljöer, bebyggelse eller landskapsavsnitt som har kulturvärden. Inom dessa områden bör särskild försiktighet råda vid förändring av befintliga byggnader, enligt de riktlinjer som finns nedan. Befintliga byggnader bör inte heller rivas. Det krävs bygglov för uppförande av Attefallshus inom området.

Följande egenskaper är värdefulla och bör inte ändras:

Fasadutformning, färgsättning

Byggnadernas befintliga fasadutformning och färgsättning, rödfärgad eller omålad. Omålade byggnader bör inte rödfärgas, utan bibehållas omålade.
Befintlig färgsättning på detaljer i form av vit färgsättning på fönster, fönsteromfattningar, knutbrädor, vindskivor och farstukvistar.

Fönster

Befintliga fönsterbågar och fönsterkarmar tillkomna innan 1950 med tillhörande brädfodringar och detaljer så som profilerade fönsteröverstycken och fönsteromfattningar, äldre järnbeslag och andra metalldetaljer så som gångjärn och hakar. Befintliga dekorativa fönster så som gavelfönster, exempelvis med triangelform eller lunettform. Befintliga blyspröjsade fönster.

Dörrar och farstukvistar

Befintliga ytterdörrar och tillhörande fönster (exempelvis överljus) samt smidesdetaljer så som beslag, gångjärn, handtag och låsmekanismer. Befintliga farstukvistar samt fönster och skivplåttak tillhörande farstukvistar. Befintliga lövsågade eller profilsågade detaljer på farstukvistar där de förekommer.

Tak och skorstenar

Befintliga en- och tvåkupiga tegeltak samt skorstenar på bostadshus. Befintliga takutsprång med dekorerade taktassar.

Grundmurar

Grundmurar med synlig natursten.

Äldre timmerstommar

Timrade byggnader uppförda innan 1930 är omistliga för förståelsen om timmerhuskulturen och det äldre bondesamhället. Befintliga timmerstommar äldre än 1930 bör därför inte rivas eller väsentligen förändras genom exempelvis fasadinklädnad där sådan inte tidigare förekommit, hålupptagning för stora fönster eller stora utbyggnader som förändrar byggnadernas form. Där skyddsristningar och dekorationer förekommer bör inte heller berörda timmerstockar utbytas.

Vid förändring av befintliga byggnader bör följande detaljutformning eftersträvas:

Tak

Befintliga tegeltak på bostadshus bör endast utbytas mot tegeltak av samma typ och material som befintligt. På större ekonomibyggnader kan i första hand tegelrött plegel eller tegelröd pannplåt tillåtas som takmaterial om byggnaden annars riskerar att rivas, förstöras eller på annat sätt förvanskas. I undantagsfall kan även tegelröd trapetskorrugerad plåt tillåtas på sådana byggnader. Undvik svarta tak.

Fasader

Befintliga paneler bör endast utbytas mot ny panel av samma typ och utseende som befintlig. Undvik i största möjliga mån att byta ut locklistpaneler äldre än 1950, kilsågade lockpaneler äldre än 1950 och liggande paneler som är äldre än 1930 eftersom sådana paneler ofta har höga virkesmässiga och utseendemässiga kvaliteter. Paneler bör målas med faluröd slamfärg. Putsfasader bör inte avlägsnas eller utbytas mot andra fasadtyper.

Fönster

Träfönster som är äldre än 1950 har ofta höga virkesmässiga och utseendemässiga kvaliteter, och därför rekommenderas i första hand renovering för sådana fönster. På tvåglasfönster är det möjligt att byta ut det inre glaset mot lågemissionsglas i syfte att spara energi. Detta är enligt en undersökning från Slöjd och byggnadsvård i Näs (2019) mer ekonomiskt lönsamt över tid än att byta till nya fönster. I de fall befintliga träfönster som bedöms vara äldre än 1950 måste utbytas bör de endast utbytas mot träfönster av samma typ och utseende som befintligt. Det är viktigt att nya fönster med spröjs har äkta spröjs i antingen trä eller bly (beroende på vilken typ av spröjs det gamla fönstret hade/andra äldre fönster på byggnaden har). Fönster som är nyare än 1950 kan utbytas mot nya träfönster i stil med de fönster som syns på illustrationerna i marginalen. Fönsterkarmar och fönsterbågar målas vita. Fönsterfoder bör utgöras av fyra enkla brädor där de långa sidobrädorna omsluter topp- och bottenbrädan i enlighet med illustrationen. Undvik utformningar där toppbrädan vilar på sidobrädorna. Där profilerade fönsteröverstycken förekommer kan dessa utbytas mot nya lika befintliga. Fönsterfoder och eventuella överstycken målas vita.

Vindskivor och knutbrädor

Vid byte av vindskivor och knutbrädor bör en enkel utformning så lika befintlig som möjligt eftersträvas. På ekonomibyggnader bör dessa detaljer målas med faluröd slamfärg. På bostadshus bör vindskivor och knutbrädor i regel målas vita om de tidigare varit vita.

Dörrar

Befintliga snickrade trädörrar som bedöms vara äldre än 1950 bör endast utbytas mot trädörrar av samma typ och utseende som befintligt. Dörrar som är nyare än 1950 kan utbytas mot nya trädörrar med enkel utformning i stil med andra äldre dörrar i byn.

Utbyggnader och tillbyggnader

Utbyggnader och tillbyggnader bör underordna sig huvudbyggnadens befintliga utformning beträffande storlek, höjd, placering, materialval, detaljutformning och form. Lämpliga tillbyggnadsformer är förlängning i byggnadens längdriktning, tillbyggnad i vinkel eller fristående tillbyggnader som följer de riktlinjer för nybyggnad som gäller för det röda området (se ovan).

Uterum och altaner

Uterum och altaner med tak bör placeras så att de vetter in mot gårdstunet, alternativt som en diskret sammanlänkning mellan två gavlar vid ett av gårdens hörn. Placeras uterum och altaner på bostadshusets långsida bör de inte vara längre än en tredjedel av den befintliga fasadens längd. Förses en sådan tillbyggnad med tak och väggar bör den inte heller vara mer utskjutande än en tredjedel av ursprungsbyggnadens bredd på kortsidan. Som väggar förordas olika former av faluröda skrankverk eller enkla faluröda stående brädväggar. Tak bör antingen vara sadeltak med tegeltäckning lika bostadshuset, eller ha en flack, valmad form med band- eller skivplåtstäckning.

Solpaneler

Solpaneler bör inte placeras så att de är synliga från bygatorna, och företrädesvis på ekonomibyggnader istället för bostadshus.

Blå områden markerar gårdar eller byggnader av särskilt kulturvärde motsvarande 8 kap 13 § Plan och bygglagen (2010:900). Mycket stor försiktighet och hänsyn bör råda vid förändring av såväl bostadshus som ekonomibyggnader. Befintliga byggnader får inte rivas eller flyttas. Det krävs bygglov för uppförande av Attefallshus inom området.

Motsvarande 8 kap 13 § Plan och bygglagen (2010:900). Följande egenskaper är där de förekommer särskilt värdefulla och får inte förvanskas:

Fasadutformning och färgsättning

Byggnadernas befintliga fasadutformning och färgsättning, rödfärgad eller omålad. Omålade byggnader får inte rödfärgas, utan bibehållas omålade.Fasadmaterial

Byggnadernas befintliga fasadmaterial om det är blottlagda timmerstommar, kilsågade locklistpaneler eller fasspontade paneler äldre än 1930.

Färgsättning på detaljer

Befintlig färgsättning på detaljer i form av vit färgsättning på fönster, fönsteromfattningar, knutbrädor, vindskivor och farstukvistar.

Fönster

Befintliga fönsterbågar och fönsterkarmar med tillhörande brädfodringar och detaljer så som profilerade fönsteröverstycken och fönsteromfattningar, äldre järnbeslag och andra metalldetaljer så som gångjärn och hakar. Befintliga dekorativa fönster så som gavelfönster, exempelvis med triangelform eller lunettform.

Dörrar och farstukvistar

Befintliga ytterdörrar och tillhörande fönster (exempelvis överljus) samt smidesdetaljer så som beslag, gångjärn, handtag och låsmekanismer. Befintliga farstukvistar samt fönster och skivplåttak tillhörande farstukvistar. Befintliga lövsågade eller profilsågade detaljer på farstukvistar där de förekommer.

Tak och skorstenar

En- och tvåkupiga tegeltak samt skorstenar på bostadshus. Befintliga takutsprång med dekorerade taktassar.

Grundmurar

Grundmurar med synlig natursten.

Timmerstommar

Timrade byggnader uppförda innan 1930 är omistliga för förståelsen om timmerhuskulturen och det äldre bondesamhället. Befintliga timmerstommar äldre än 1930 får därför inte rivas eller väsentligen förändras genom exempelvis fasadinklädnad, hålupptagning för stora fönster eller stora utbyggnader som förändrar byggnadernas form. Där skyddsristningar och dekorationer förekommer får inte heller berörda timmerstockar utbytas.

Vid förändring av befintliga byggnader bör följande detaljutformning eftersträvas:

Tak

Tegeltak får endast utbytas mot tegeltak av samma typ och material som befintligt.
Befintliga paneler i form av ej kilsågade locklistpaneler, lockpaneler, fasspontade liggpaneler nyare än 1930 får endast utbytas mot ny panel av samma typ och utseende som befintligt. Vita putsfasader bevaras i sin nuvarande utformning.

Fönster

Beträffande fönsterbyten framhålls fönsterrenovering som det enda alternativet vid alla scenarion utom när fönster totalförstörts genom exempelvis mekanisk eller biologisk åverkan. På tvåglasfönster är det möjligt att byta ut det inre glaset mot lågemissionsglas i syfte att spara energi. Detta är enligt en undersökning från Slöjd och byggnadsvård i Näs (2019) mer ekonomiskt lönsamt över tid än att byta till nya fönster. Fönsterkarmar och fönsterbågar målas vita. Fönsterfoder utgörs av fyra enkla brädor där de långa sidobrädorna omsluter topp- och bottenbrädan i enlighet med illustrationen. Profilerade fönsteröverstycken kan utbytas om de utbyts mot nya överstycken kopierade efter befintliga. Fönsterfoder och eventuella överstycken målas vita.

Vindskivor och knutbrädor

Vid byte av vindskivor och knutbrädor bör en enkel utformning så lika befintlig som möjligt eftersträvas. På ekonomibyggnader bör dessa detaljer målas med faluröd slamfärg. På bostadshus målas vindskivor och knutbrädor i regel vita om de tidigare varit vita.

Dörrar

Beträffande dörrbyten framhålls renovering som det enda alternativet vid alla scenarion utom när dörrar totalförstörts genom exempelvis mekanisk eller biologisk åverkan.

Utbyggnader och tillbyggnader

Utbyggnader, tillbyggnader, uterum och altaner utförs endast i undantagsfall, och då med största varsamhet och helst under ledning av arkitekt.

Solpaneler

Solpaneler bör inte förekomma.

Sidan uppdaterad: 2020-04-01