Balkbodarna och Lindbodarna

Skriv ut Lyssna

Kontakta kundtjänst

Telefon: 0247-800 00

E-postadress: kundtjanst@leksand.se

Bild på fäbodgård vid anfarten mot den norra delen av Lindbodarna. I Lindbodarna finns fler faluröda byggnader än på många andra fäbodställen.
Fäbodgård vid anfarten mot den norra delen av Lindbodarna. I Lindbodarna finns fler faluröda byggnader än på många andra fäbodställen. Heden 5:9. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum.

Balkbodarna och Lindbodarna är belägna nära varandra i den västra delen av Leksands kommun, norr om Djursjön och söder om Yxbodarna samt den nuvarande landsvägen mellan Leksands-Noret och Järna-Noret.

Historik

Balkbodarna samt Lindbodarna är två fäbodställen i Härads fjärding i Leksands socken. Balkbodarna nyttjades historiskt av bönder från Rältlindor, Norr och Sör Rälta, Mjälgen och Gärde. Lindbodarna nyttjades historiskt av bönder från Västannor, Smedby, Heden och Rältlindor. Samtliga fäbodgårdar som funnits på de två fäbodställena har haft tillhörande åkermarker. Varken Balkbodarna eller Lindbodarna förekommer i 1663 års fäbodinventering, men däremot i 1670 års revningslängd. Lindbodarna förekommer även i domböcker från tiden. Den sista fäbodvistelsen ägde rum 1930 i Balkbodarna och 1935 i Lindbodarna.

Fäbodställena ligger i Leksands kommun, som ursprungligen bildades som Leksands landskommun 1863. År 1971 ombildades landskommunen till Leksands kommun. År 1974 uppgick Siljansnäs och Åls landskommuner i Leksands kommun.

Landskap och placering

Balkbodarna och Lindbodarna är belägna nära varandra i den västra delen av nuvarande Leksands kommun, norr om Djursjön och söder om Yxbodarna samt den nuvarande landsvägen mellan Leksands-Noret och Noret i Järna. I sydöstlig riktning från Balkbodarna och rakt söder om Lindbodarna finns Nålberget och de två fäbodställena Norr och Sör Nålberg.

Balkbodarna är uppdelade i två klungor, Västra och Östra Balkbodarna, eller som de även kallats: Yttrebalk (Ut-i-bodarna) och Övrebalk (Opp-i-bodarna). Västra Balkbodarna är belägna på en fortfarande öppen vall i en flack västsluttning strax söder om den nuvarande skogsbilvägen mellan Djursjön och Vägskälets naturreservat. Vägen går i en skarp kurva kring fäbodstället. En äldre fäbodstig mellan Östra Balkbodarna och Dammskog-Skallskog har sin sträckning söder om fäbodstället. Kring Västra Balkbodarna finns som sagt en fortfarande öppen vall med före detta odlingsmark som genomskärs rikligt av odlingsrösen, varav vissa är stora. Av fäbodställets fem äldre gårdar är tre belägna nästan på rad i den norra utkanten av den öppna vallen. Övriga två gårdar är mer ensligt belägna. Det finns även fornlämningar efter två äldre fäbodgårdar.

Östra Balkbodarna är belägna sydöst om Västra Balkbodarna, i ett vägskäl mellan fäbodstigar från Västra Balkbodarna (och Dammskog-Skallskog), Djursjön och Lindbodarna. Norrut från fäbodstället löper en skogsbilväg som ansluter mot den större väg som går mellan Djursjön och Vägskälets naturreservat. Fäbodgårdarna ligger i klunga om tre på en öppen vall där de olika vägarna som beskrivs ovan möts. Det finns även en ensligt belägen stuga i söder, ett fritidshus längs skogsbilvägen norrut samt en ensligt belägen sent tillkommen gård norr om fäbodstället. Längs fäbodstigen österut mot Lindbodarna finns en lämning av en äldre fäbodgård.

Lindbodarna är belägna på en delvis öppen vall i nordöstsluttning med utblickar mot Yxberget långt i nordöst. Fäbodstället genomskärs av ovan beskrivna skogsbilväg mellan Djursjön och Vägskälets naturreservat och omfattar två fäbodgårdar söder om vägen, och fem fäbodgårdar och nyare fritidshus ovan vägen. Vid fäbodstället finns två lämningar av äldre fäbodgårdar. Österut finns en lämning av en numer övergiven fäbodstig. Bebyggelsen i Lindbodarna har i hög utsträckning förändrats under det senaste halvseklet, med tillbyggnader och ombyggnader av de äldre fäbodgårdarna och fäbodstugorna. Två nya fritidshus eller småhus har dessutom tillkommit, och en äldre fäbodgård har försvunnit.

Gårdsformer och gårdsstrukturer

På Västra Balkbodarna finns en fäbodgård som är glest kringbyggd på fyra sidor om gårdstunet. Till gården hör en särpräglad stuga sammansatt av två enrumsstugor, två bodar eller lador, ett stall med portlider och ett fäjs (Rältlindor 7:14). Den ovanliga stugtypen är sannolikt en variant på de parstugor som vanligen förekom i Djurabygden under äldre tider, då två enkelstugor ställdes vägg mot vägg och sammanbyggdes med en långbro eller gemensam farstukvist. Vidare finns en gård där en ovanligt stor enkelstuga placerats i vinkel med ett stall (Söder Rälta 6:7) samt en gård med liten stuga och två små ekonomibyggnader ställda på rad intill odlingslandskapet (Rältlindor 4:5). Återstående två gårdar består endast av varsin fäbodstuga. Det finns även ett ensligt beläget stall med portlider och en ensam tröskloge. Av de tre kvarvarande ålderdomliga fäbodgårdarna på östra Balkbodarna är två grupperade med fäbodstugan motställd en länga med ekonomibyggnader. På Lindbodarna finns gårdar med ett mer omfattande byggnadsbestånd. En gård har en gles kringbyggd fyrkantsform och en gård är fyrkantsbyggd (Smedby 8:20). Den fyrkantsbyggda gården har emellertid fått sitt gårdstun slutet först under senare tid. Därtill finns tre äldre gårdar som är glest kringbyggda.

Bebyggelsens huvuddrag och detaljutformning

De flesta av de äldre fäbodstugor som finns på Balkbodarna och Lindbodarna är enkelstugor med tillbyggt vedlider mot kortsidan vid förstugan och kammaren.

Nästan alla byggnader på fäbodstället är knuttimrade, långsmala och med sadeltak i vinkel omkring 30 grader. På Balkbodarna finns i princip endast naturligt grånade timmerhus. På vissa byggnader förekommer dock faluröda knutar. På Lindbodarna förekommer i större utsträckning faluröda byggnader. Där är bebyggelsen också i högre grad förändrad med exempelvis fönster- och dörrbyten, tillbyggnader och ombyggnader, jämfört med Balkbodarna.

Bebyggelsen är i regel enkel och präglas av småskalighet. Inga byggnader är högre än en våning.

Nästan alla tak täcks av tvåkupiga lertegelpannor.

Skorstenar är oftast i lertegel av enkelt snitt.

Det är vanligt med spröjsade tvålufts träfönster där varje båge innefattar två eller tre lätt stående eller liggande glasrutor. Det förekommer även blyspröjsade tvåluftsfönster där var båge omfattar sex stående rutor. På en byggnad finns ett mycket ålderdomligt blyspröjsat gavelfönster.

Fäbodstugornas ytterdörrar är i trä, ibland snickrade med liggande eller diagonalställda profilhyvlade brädor utanpå en underliggande spegelram eller annan dörrstomme. På ekonomibyggnader förekommer olika varianter av enklare trädörrar och träportar, ibland dock med avancerat smide i form av exempelvis haspar och gångjärn.

Äldre välbevarade fäbodstugor saknar farstukvistar men har ofta enkla förtak.

Äldre fönster- och dörromfattningar är enkla, med fyra brädor där sidobrädorna omsluter topp- och bottenbrädorna.

Utmärkande drag och övrigt

Byggnaderna på Västra Balkbodarna är mycket välbevarade och i helhet och detalj. Fäbodstugorna har många särskilt ålderdomliga detaljer i form av exempelvis blyspröjsade fönster, och en av fäbodgårdarna har dessutom antydan till fyrkantsform med delvis intakt månghussystem.

I Byar och fäbodar i Leksands kommun beskriver Roland Andersson att det väster om Västra Balkbodarna finns en minnessten med inristningar: IHS ANO 1746 I LINDOM, LHS, IHS ANO 1749 I LINDOM. Vidare står, att det vid Mörkån i väster möjligen funnits en skvaltkvarn, samt enligt uppgift en numer raserad sågdamm tillhörande en vattendriven såg.

Värden

Platsnamn är ofta gamla, och med betydelser som är sprungna ur, eller anknutna till platsens specifika historia. Förleden till Balkbodarnas benämning kommer av de framträdande bergsryggarna som finns mellan de två gårdsklungorna. På dalmål kan balk förstås som ett substantiv som syftar till en skiljevägg eller ett stängsel bestående av stockar, brädor eller ris. I andra svenska dialekter kan de betyda exempelvis ås, rygg eller kant och det är sannolikt därifrån som betydelsen för just Balkbodarna kommer. Lindbodarnas namn kommer sannolikt av att gårdar i byn Lindor (Rältlindor) haft fäbodar där.

Värden/var varsam med:

  • Platsnamnet Balkbodarna med gårdsklasarna Övrebalk (Opp-i-bodarna) och Yttrebalk (Ut-i-bodarna).
  • Platsnamnet Lindbodarna.

Med fäbodar menas en bebyggelseenhet belägen på visst avstånd från hemgården, vars syfte oftast var djurhållning med skogsbete och mejeriproduktion. Fäbodväsendet som företeelse har varit etablerat i Dalarna sedan medeltiden. I Leksand finns dock inga i skrift dokumenterade fäbodar från tiden innan 1500-talet.

Det finns flera orsaker till att fäbodväsendet uppstod. De magra jordarna och knappa odlingsförutsättningarna i Övre Dalarna fodrade en kontinuerlig rundflyttning av såväl djur som människor. Betesmarkerna nära hemgården var sällan tillräckliga, och därför skickades djuren på långväga skogsbeten. I takt med att befolkningsökningen och att byarna blev större söktes skogsbete på allt längre avstånd från hemgården, och på så sätt uppstod de avlägsna fäbodställen som kallas långfäbodar. Kvinnor ansvarade ofta för den tunga och arbetsamma fäboddriften, som bland annat innefattade att vaka över djuren under skogsbetet och producera mejeriprodukter så som mjölk, grädde, messmör och ost. På många fäbodställen fanns även inägomark som brukades.

Det finns en mängd olika typer av fäbodar, med olika funktioner och olika geografiska placeringar i förhållande till hemgården. Vissa byar har dessutom både varit en by med bofast befolkning och ett fäbodställe på samma gång. Vissa byar blev senare fäbodar.

Den komplexa sammansättningen av byar och fäbodar är typisk för Övre Dalarna, och återspeglar ett samhälle där knappa förutsättningar för en stor befolkning krävde långtgående uppfinningsrikedom i såväl markanvändning som jordbruksdrift. Berättelser som är anknutna till fäbodväsendet och Övre Dalarnas komplicerade jordbrukssystem är i hög grad relevanta för förståelsen av människors livsvillkor i Leksand i äldre tider.

Balkbodarna omfattar många mycket välbevarade äldre timmerhus som kan berätta om fäboddriften i äldre tider. I Västra Balkbodarna finns dessutom kvarvarande öppen vall med odlingsrösen som återspeglar förekomsten av åkermark på fäbodstället, samt många lövträd som sannolikt varit viktiga källor till foder i djurhållningen. I Östra Balkbodarna finns ett bevarat system av gärdesgårdar som avgränsar fäbodgårdarna från fäbodstigar och fägator. Inhägnader av sådant slag användes bland annat för att hålla djuren borta från den värdefulla slog- och åkermark som fanns på fäbodstället på vägen till och från skogsbete. Balkbodarna bedöms som helhet ha mycket höga kulturhistoriska värden och samtliga kvarvarande äldre timmerhus bedöms ha särskilt kulturvärde. Lindbodarna är i högre utsträckning förändrat jämfört med Balkbodarna. Den nordöstra delen av fäbodstället, i huvudsak bestående av fastigheterna Smedby 8:24, Heden 34:2 och Heden 5:9 bedöms dock ha mycket höga kulturhistoriska värden. Kvarvarande öppen före detta inägomark, systemet med fägator och gärdesgårdar, hamlade träd, ängsrester, vallristningar och gamla lötar återspeglar på ett särskilt tydligt vis fäboddriften i äldre tider och är mycket angelägna att bevara där de förekommer.

Värden/var varsam med:

  • Kunskap och förståelse om att Balkbodarna och Lindbodarna historiskt varit fäbodställen som brukats och bebotts under perioder av året.
  • Spår av djurhållningen i form av gärdesgårdar, fägator och bevarade fäjs. Spår av skogsbete så som vallristningar, fästigar och benämningar på lötar.
  • Spår av jordbruk på fäbodstället. Kvarvarande öppna och hävdade markavsnitt, odlingsrösen, gärdesgårdar i sten, fornlämningar av fossil åkermark, trösklogar, lador och härbren vid fäbodgårdarna.
  • Lämningar från äldre fäbodgårdar så som husgrunder.
  • Förekomsten av lövträd som sälg och rönn samt andra trädslag med avvikande utseende, t ex kandelaberbjörkar eller betade enar. Förr var lövvall från främst sälg, rönn och björk nödvändiga tillskott till djurens vinterfoder. Främst sälgen har beskurits/hamlats för att man lättare skulle komma åt/nå samt för att öka mängden skott. Hamlade träd utgör där de finns värdefulla spår av äldre tiders djurhållning.
  • Ängsrester. Där det finns inslag av det tidigare så allmänt förekommande markslaget äng/slog är det önskvärt att försöka sköta och hålla öppet.

Från medeltiden och fram till 1900-talet knuttimrades de flesta byggnaderna i Övre Dalarna. Timmerhuskulturen präglas av månghussystemet. Istället för att bygga få och stora byggnader uppfördes många små och funktionsspecifika timmerbyggnader. Det fanns många sociala och praktiska fördelar med detta. De små byggnaderna var lätta att dela upp och flytta vid arvskifte. Råvaran fanns tillgänglig i överflöd. De flesta timmerhusen kan uppdelas i kategorierna bostadshus, djurhus, förvaringshus och verkshus.

Timmerhusen i Leksand och Övre Dalarna kännetecknas av utformningsmässig enkelhet, högkvalitativt virke och mycket gott hantverksutförande. De flesta husen byggdes av bönder efter gårdens behov, och med tiden utvecklades stor skicklighet i byggandet. Den stora skickligheten ledde till att timringskonsten också utvecklades till en viktig inkomstkälla för de »träkloka« Leksandsbor som begav sig på utsocknes arbetsvandringar. De ålderdomliga timmerhusen är idag en omistlig beståndsdel i vad som gör Leksands byar och fäbodar till speciella och trivsamma livsmiljöer. Här syns det att människor levt under mycket lång tid. Timmerhusen är byggda med omsorg i en lokal tradition som utvecklats och använts under flera hundra år, fram tills industrialismens intåg, mot 1800-talets slut och kring sekelskiftet år 1900.

På Balkbodarna finns en stor mängd välbevarade äldre timmerhus både i form av bostadshus och ekonomibyggnader. Vissa av timmerhusen är sannolikt mycket gamla, vilket bevarade detaljer så som blyspröjsade fönster kan vittna om. Sannolikt har många byggnader flyttats till fäbodstället i samband med förnyelser i byggnadsbeståndet på hemgårdarna. På så sätt har särskilt ålderdomliga byggnadstyper i högre grad kommit att förekomma och bevaras på fäbodarna, jämfört med byarna. Bebyggelsen framträder därigenom som helhet som mycket ålderdomlig, och återspeglar inte bara fäbodväsendets timmerhuskultur, utan sannolikt även timmerhuskulturen så som den var i byarna under 1700- och 1800-talen. Timmerhusen på Balkbodarna, med avseende både på ekonomibyggnader och bostadshus, är en omistlig källa till kunskap och förståelse om timmerhuskulturen i Leksand och har därför särskilt kulturvärde. Värdet förstärks av att de ålderdomliga byggnaderna utgör en väsentlig beståndsdel i Leksandsbygdens bebyggelsekaraktär, och ofta är uppförda med en enastående hantverksmässig och utformningsmässig kvalitet. På Lindbodarna har bebyggelsen i högre grad förändrats och endast de byggnader som finns på fastigheterna Smedby 8:24 och Heden 5:9 bedöms ha särskilt kulturvärde.

Värden/var varsam med:

  • Att husen är byggda i trä eller knuttimrade, samt att de äldre husen ofta har en genomgående enkel karaktär utan onödiga utsmyckningar.
  • Samtliga fäbodstugor på Balkbodarna samt de fäbodstugor som finns på fastigheterna Smedby 8:24 och Heden 5:9 på Lindbodarna. Värdebärande egenskaper är byggnadernas: befintliga timmerstommar; långsmala eller rektangulära form; naturligt grånade färgsättning; befintliga stående locklistpaneler; befintlig fönstersättning; befintliga fönsterkarmar; befintliga fönsterbågar i trä med fasta spröjs av trä eller bly; befintliga fönsterrutor; befintliga äldre dörrar och förtak ovan dörrar; befintliga långbroar; grundmurar med synlig natursten; befintliga skorstenar; under befintligt takmaterial underliggande trätak. På fastigheterna Rältlindor 7:10, Rältlindor 4:5 och Söder Rälta 6:7 finns fäbodstugor som har ålderdomliga blyspröjsade fönster, vilket antyder en särskilt hög ålder.
  • Samtliga knuttimrade ekonomibyggnader – djurhus, förvaringshus och verkshus.
  • Äldre knuttimrade ekonomibyggnader är en omistlig beståndsdel i fäbodarnas karaktär och bör inte flyttas, rivas eller väsentligen förändras.

Även om de äldre husen i Leksand är unika och i sina detaljer bär många olikheter som gör varje gård speciell, finns flera gemensamma nämnare som starkt påverkar bebyggelsens karaktär. Ofta framträder bebyggelsen på fäbodarna som ett gytter av tätt placerade naturligt grånade hus med likartad storlek och form. Det är denna karaktär som kanske starkast kännetecknar fäbodställena, och de aspekter av bebyggelsen som bidrar till denna karaktär är därför särskilt värdefulla. Nästan alla hus i de äldre fäbodklungorna är låga - sällan högre än en våning. Många byggnader har dessutom en långsmal form eller bildar ibland tillsammans långsmala längor. De flesta byggnaderna har också sadeltak med trä, plåt eller tegeltäckning. Att de flesta husen är omålade i trä är också mycket viktigt för bebyggelsens generella karaktär.

Värden/var varsam med:

  • Den sammanhållna byggnadshöjden om högst en våning.
  • Att byggnaderna har en långsmal form, eller bildar långsmala enheter.
  • Att husen står tätt intill varandra.
  • Tegel och galvaniserad sinuskorrugerad plåt alternativt pannplåt som takmaterial.
  • De enhetligt förekommande ofärgade träytorna. Avstå från att rödmåla naturligt grånade timmerhus. Dessa byggnader har en egen karaktär som i sig är värdefull, och som samspelar väl med sin omgivning även utan rödfärg. Knutändar kan emellertid målas faluröda på byggnader där detta förekommit historiskt. På Lindbodarna förekommer i större omfattning faluröda byggnader. Dessa byggnader bör bibehållas faluröda.

Teckenförklaring

Kulturmiljökartan redovisar en klassificering av miljöer och bebyggelse enligt följande:

  • Röda områden markerar större landskapsavsnitt och bebyggelseområden med kulturvärden eller mycket höga kulturvärden. Värdebärande egenskaper inom dessa områden kan exempelvis vara byggnaders färgsättning, skala och form, sammanhållen byggnadshöjd eller jordbruksland skapets öppna och hävdade karaktär.
  • Lila områden markerar gårdar, byggnader, odlings- eller betesmark och bebyggelseområden som bedöms ha kulturvärden.
  • Blå områden markerar gårdar, byggnader, odlings- eller betesmark och bebyggelseområden som bedöms ha särskilt kulturvärde.

Sidan uppdaterad: 2021-05-27