Björken

Skriv ut

Kontakta kundtjänst

Telefon: 0247-800 00

E-postadress: kundtjanst@leksand.se

Timmerhus, Björken
Kringbyggd gård i västra delen av byn. Fotograf: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum

Den gamla radbyn Björken är belägen på Björkbergets sydsluttning, och utbreder sig i huvudsak längs en huvudgata som löper i öst-västlig riktning. Från huvudgatan utgrenar sig flera andra bygator, som i öster bildar ett mer komplext bygatusystem.

I väster bildar förgreningarna två karaktäristiska trevägskorsningar. I byn finns två majstångsplatser, dels vid en fyrvägskorsning i byns östra delar, dels vid Äreporten, som är den södra infarten till byn. Byn löper samman med Siljansnäs sockencentra och byn Hallen i söder. I sockencentrat, som till stor del är beläget på fastigheter tillhörande Björken, finns småhus, offentliga byggnader och enstaka flerbostadshus från tiden kring 1900-talets mitt. Till byn hör även ett rikt öppet odlingslandskap i sydväst, samt äldre småbrutna terrassodlingar på Björkbergets branta sluttningar. Björken tillhör historiskt Näsbygge fjärding, och uppgick i Siljansnäs socken och landskommun mellan 1875 och 1973. Dessförinnan Näsbygge fjärding i Leksands socken. Byn tillhör fortfarande Siljansnäs socken, med sockencentra på fastigheter benämnda Björken.

Terassodling på Björkbergets sluttning

Terassodlingar på Björkbergets sluttning, med utsikt över västra delen av byn. Fotograf: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum.

Björkbergets kulturlandskap

Längst upp på Björkberget finns Buffils Annas Kaffestuga, samt tidigare Björkbergets utsiktstorn. Bergets topp, som bekläds av karg barrskog med uppstickande klipphällar, erbjuder utsikter mot nästan hela Siljansbygden. Från den södra sidan av berget syns storslagna utsikter över Byrviken och Siljansnäsbygden. Den södra sidan av berget utgörs till stor del av småbruten odlingsmark, varav delar tidigare varit terrassodlingar tillhörande Björken. Här finns rika förekomster av terrassmurar och odlingsrösen. Björkbergets sluttningar är bland de mest bördiga i Dalarna, och i byn finns en stor mängd fruktträd, bland annat i form av körsbärsträd och päronträd.

Buffils Annas, Björkberget i Siljansnäs

Buffils Annas turiststuga, tillkommen i etapper under 1900-talet. Fotograf: Lars Jönses, Dalarnas museum.

Turism på Björkberget

På Björkberget finns även flera byggnader som är eller har varit tillgängliga för allmänheten under lång tid. Platsen har även varit viktig som turistmål under stora delar av 1900-talet. Om detta kan bland Buffils Annas turiststuga berätta. Turiststugan uppfördes 1925 och utökades 1933, för att 1959 ytterligare kompletteras med en parstuga flyttad från Buffils Annas släktgård. Till anläggningen hör även en loftbod som tidigare var personalbostäder. Tidigare fanns även ett utkikstorn på platsen. Österut återfinns en stugby som tillkom på initiativ från Siljansnäs kommun från och med 1964. Första husen byggdes 1968, och anläggningen kompletterades därefter 1972 och 1984. I närheten finns även Siljansnäs Hotell, som byggdes 1963-1964. Byggherre var Britt Wallin i Stockholm, entreprenör Byggnadsingenjör Nils Skoglund AB i Leksand. Väster om hotellet finns en festplats som invigdes 1975.

Äldre timmerhus

Välbevarade äldre timmerhus i form av parstuga, källarstuga och tröskloge på en gård i västra delen av byn. Fotograf: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum.

Radby med blandad bebyggelse

Den äldre radbyn Björken löper horisontellt längsmed Björkbergets södra sluttning. Den gamla byns avgränsning mot söder löper i princip i linje med nuvarande Björkbergsvägen, Tyskgattu och Stubbängsvägen. Byn är centrerad kring en genomlöpande huvudgata från vilken andra mindre bygator förgrenar sig. En stor andel av bebyggelsen är placerad tätt intill bygatorna. Utrymmet innanför husen består i hög grad av öppna avsnitt med glest bebyggd tomtmark och jordbruksmark.

Beträffande byggnader återfinns en stor variation av hustyper från olika tidsperioder i byn. De flesta bostadshusen är uppförda från och med 1800-talets slut, med tonvikt på olika typer av korsplanshus och faluröda komplementbyggnader från 1900-talets första hälft. Det finns även ett fåtal kvarvarande äldre byggnader, exempelvis i form av välbevarade parstugor på fastigheterna Björken 150:3 och Björken 297:1, samt en äldre enkelstuga på Björken 169:1. Vid sidan av dessa har många äldre bostadshus emellertid ombyggts, tillbyggts och renoverats på ett sätt som gjort att deras ursprungliga karaktär försvunnit. Detta gäller även de byggnader som tillkommit under 1900-talets första hälft. Nästan alla hus i den äldre byn är av trä, och med rödfärgad eller naturligt grånad fasad.

Gårdarna i Björken är i hög grad präglade av det sena 1800-talets förändringsvågor. Många gårdstun är exempelvis uppöppnade på en eller två sidor. Det är även vanligt med stora ekonomibyggnader i längor. Just förekomsten av stora ladugårdar med tegeldel, som angränsar till bygatan och bidrar med slutenhet, är utmärkande. De flesta av dessa ekonomibyggnader har långsmal form, sadeltak med tvåkupigt taktegel, spröjsade tvåluftsfönster där fönster förekommer, svartmålade eller faluröda trädörrar, enkel rödfärgad liggpanel och även rödmålade detaljer så som vindskivor och knutbrädor. Finns vitmålade detaljer rör det sig främst om fönsteromfattningar. Det finns även enstaka gårdar med mer påtagligt sluten karaktär. Särskilt nämnvärd är den välbevarade och ännu kringbyggda Fiskgården på Björken 133:2.

Masolles gård

Masolles gård i östra delen av byn. Fotograf: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum.

Gammelgård och konstnärshem

I byns nordöstra del finns en välbevarad nationalromantisk gård som uppfördes av konstnärerna Aina Stenberg och Helmer MasOlle i början av 1900-talet. Stenberg illustrerade bland annat sagoböcker och motiv till julkort. Hon ritade även den första svenska adventskalendern. MasOlle var en internationellt erkänd porträttmålare, men han arbetade även med skulptur och grafik, samt ritade hus, båtar och möbler. Den första Volvo-bilen 1927, tillsammans med formen på Volvomärket formgavs av Helmer MasOlle. Ett stenkast bort från konstnärshemmet finns MasOlles gammelgård, som är en äldre gård som bevaras på ursprunglig plats. Mellan konstnärshemmet och gammelgården finns en ålderdomlig fägata, vilket är ovanligt.

Sockenstugan i Siljansnäs

Sockenstugan, belägen i det modernistiska sockencentrat. Fotograf: Lars Jönses, Dalarnas museum.

Modernistiskt sockencentra

Sydöst om den äldre radby, inramat av nuvarande Björkbergsvägen-Nosängsvägen-Piarsgattu-Prästbacken-Halgattu-Husåkersgattu finns Siljansnäs sockencentrum, som i hög utsträckning ligger på fastigheter benämnda Björken. Sockencentrat är i huvudsak bebyggt med småhusbebyggelse uppförd under 1900-talet. Här finns tidstypiska villor från bland annat 1950-, 1960- och 1970-talen samt enstaka radhus och två större flerbostadshus av lamellhustyp. Strax norr om kyrkan finns ett litet centrum med kommunhus, sockenstuga och tempoaffär. Längs Björkbergsvägen finns en snickerifabrik med möbeltillverkning i form av Leksandsstolar. I sockencentrat finns en större variation i material och fasadutformningar än i den äldre radbyn. Många byggnader håller sig dock inom ett spektrum av vita eternitskivor, rödfärgade timmer-, locklist- eller lockpanelsfasader, vit kalksandsten (mexisten), rött eller gult fasadtegel samt vitt eller gult slätputs. Många byggnader i sockencentrat är ännu förhållandevis oförändrade sedan de uppfördes, exempelvis med ursprungliga dörrar och fönster i trä.

Siljansnäs hotell

Det framträdande Siljansnäs hotel, beläget på björkbergets sluttning. En stiltypiskt modernistisk byggnad som kan berätta om turismen i Siljansnäs under 1900-talet. Fotograf: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum.

Kulturvärden

Värden/var varsam med:

  • Det småbrutna odlingslandskapet på Björkbergets sydsluttning, samt dess beståndsdelar som odlingsrösen, terrassmurar, fruktträd och buskar. Delar av marken används som skidbacke
  • Det stora öppna jordbrukslandskapet sydväst om byn. Det är viktigt att odlingslandskapet där hålls fritt från bebyggelse vid sidan av traditionella jordbruksbyggnader så som hölador etc
  • Äldre fruktträd på gårdarna i byn
  • Att gårdarna i den gamla byn är koncentrerade till lägen i det äldre bygatusystemet
  • Björkens komplexa radbykaraktär

I Björken är den äldre bymiljön, med sin långsträckta radbykaraktär som övergår i ett komplext bygatusystem i öster värdefull. Byns karaktär är ett resultat av en lång kontinuerlig utveckling som har ägt rum i förhållande till platsens förutsättningar och begränsningar. En särskilt viktig förutsättning är det rika odlingsmarker som finns belägna norr om bykärnan, på Björkbergets sluttning, samt väster om byn. Dessa odlingsmarker tillhör bland de rikaste i nuvarande Leksands kommun och är mycket värdefulla för förståelsen om byns framväxt. Den soliga sluttningen har bidragit med ett gynnsamt odlingsklimat och de stora odlingsytor som därigenom möjliggjorts har varit avgörande för byns etablering och utveckling historiskt. En särskilt intressant lämning av äldre jordbruk är spåren av de odlingsterrasser som fanns på Björkbergets sluttning i äldre tid. En annan intressant och värdefull detalj är de många fruktträd som finns i byn, ett ovanligt karaktärsdrag som inte hade varit möjlig utan det gynnsamma odlingsklimatet.

Värden/var varsam med:

  • Miljöer som återspeglar turismen på Björkberget: Buffils Annas turiststuga med tillhörande loftbod, stugor i stugbyn uppförda 1968 och 1972 i »dalaromantisk« stil, Hotell Siljansnäs och festplatsen från 1975
  • MasOlles gammelgård. Viktig är även den äldre fägata som löper mellan dessa två anläggningar.

Buffils Annas turiststuga tillsammans med stugbyn på Björkberget, Siljansnäs hotell och den närbelägna festplatsen är värdefulla eftersom miljöerna kan berätta om turismen vid Björkberget under 1900-talet, och om platsens betydelse ekonomisk och socialt under denna period. Särskilt värdefull är också MasOlles gammelgård, som är en hembygdsgård. Här finns särskilt ålderdomliga timmerbyggnader i en kringbyggd fyrkantsform som dominerade i Leksand under 1700- och 1800-talen. Anläggningen är också kopplad till hembygdsrörelsen och tanken om att bevara det äldre bondesamhället och hembygdens olika miljöer på museum.

Värden/var varsam med:

  • Kringbyggda gårdstun, både sådana som är helt kringbyggda och utglesade från och med 1800-talets slut är värdefulla. Gårdstunen bör inte ytterligare utglesas, men kan eventuellt förtätas med nya byggnader där det in på 1900-talet fortfarande funnits byggnader som därefter borttagits. Särskilt viktigt är att vara varsam med de sidor av gårdstunen som vetter mot en bygata, eftersom dessa tillsammans bildar karaktäristiska slutna och smala bygaturum.

Den generella karaktären bland byns gårdar är typisk för det sena 1800-talet och 1900-talets första hälft, med utglesade gårdstun och äldre timrade ekonomibyggnader som utbytts mot stora ladugårdar eller ekonomibyggnader i slutna längor. Detta återspeglar hur den äldre kringbyggda gården kom att förändras vid övergången från det äldre bondesamhället mot 1900-talets industrisamhälle. Spåren av denna förändring är värdefulla eftersom de kan berätta mycket om bebyggelsen i Leksands byar som de ser ut idag, och skapa förståelse för de förändringsfaktorer som påverkat bygden under 1900-talet. Särskilt de stora ekonomibyggnaderna som står placerade i vinkel mot, eller parallellt med bygatan är karaktäristiska för byn och därmed värdefulla. De fåtal gårdar som fortfarande är kringbyggda är också värdefulla eftersom de är karaktäristiska för Leksand, och hur bebyggelsen ordnats på gårdarna sedan åtminstone 1700-talet. Denna karaktär är dock inte lika framträdande som i andra byar.

I Björken har många äldre bostadshusen i form av parstugor, enkelstugor och sidokammarstugor utbytts mot, eller kompletterats med korsplanhus eller andra nyare byggnadstyper under 1900-talet. Många äldre hus har dessutom moderniserats med exempelvis nya fönster och dörrar kring 1900-talets mitt. Att de flesta av de nyare husen anpassats till bymiljön genom exempelvis färgsättning och fasadmaterial (locklistpanel i trä) samt delvis även genom form och storlek, vittnar om en vilja att anpassa 1900-talets byggnadskultur efter lokala förhållanden. Detta har varit vanligt i Leksands byar och är därför en värdefull lokal karaktär. På vissa av 1900-talshusen finns fortfarande ursprungliga detaljer som dörrar, fönster, tak och farstukvistar. Sådana detaljer, som ofta är tidstypiska för den tid då husen byggdes, kan hjälpa betraktaren att sätta husen i rätt tidskontext. Detaljerna är dessutom ofta av hög utseendemässig och materialmässig kvalitet.

Värden/var varsam med:

  • MasOlles gård i sin helhet
  • Kringbyggda gårdstun, både sådana som är helt kringbyggda och utglesade från och med 1800-talets slut är värdefulla. Gårdstunen bör inte ytterligare utglesas, men kan eventuellt förtätas med nya byggnader där det in på 1900-talet fortfarande funnits byggnader som därefter borttagits. Särskilt viktigt är att vara varsam med de sidor av gårdstunen som vetter mot en bygata, eftersom dessa tillsammans bildar karaktäristiska slutna och smala bygaturum
  • Välbevarade äldre trähus – både manbyggnader och ekonomibyggnader uppförda innan 1940. Särskilt värdefulla karaktärsdrag på sådana hus är ofta: sadeltak med enkupigt eller tvåkupigt taktegel, blottade timmerstommar, kilsågad äldre locklistpanel, dörrar och fönster äldre än 1965, tegelskorstenar, farstukvistar med eller utan profilsågade detaljer, profilerade fönsteröverstycken och grundmurar med synlig natursten. Visa särskilt stor varsamhet vid hantering av de få oförändrade parstugor, enkelstugor och sidokammarstugor som finns kvar i byn.

En särskilt framträdande byggnad från 1900-talet i den äldre byn är MasOlles gård, som är ett nationalromantiskt konstnärshem av mycket hög utformningsmässig kvalitet. Gården är stiltypisk för nationalromantiken och uppvisar en sammanblandning mellan former tagna ur och tolkade genom det tidiga 1900-talets idealbild av det äldre bondesamhället. Här finns blyspröjsade fönster, kronskorstenar och timmerväggar, branta takfall, vindflöjlar med drakornamentik och stolpverkskonstruktioner. I byn finns även enstaka kvarvarande parstugor, sidokammarstugor och enkelstugor i välbevarat skick. Alla sådana byggnader är särskilt värdefulla, eftersom de kan bidra med berättelser om livet i det äldre bondesamhället. Dessa hus utgör dessutom en viktig beståndsdel i vad som gör byarna till speciella och trivsamma livsmiljöer. Här syns det att människor levt under mycket lång tid. Husen är dessutom byggda i en lokal tradition som utvecklats och använts under flera hundra år, fram tills industrialismens intåg, mot 1800-talets slut och kring sekelskiftet år 1900.

Värden/var varsam med:

  • Den sammanhållna byggnadshöjden om högst två hela våningar
  • Att byggnaderna har en långsmal form, eller bildar långsmala enheter som tillsammans bildar kringbyggdhet
  • Att byarna är tätt bebyggda, och att husen står tätt intill varandra
  • Tegel som takmaterial, i synnerhet befintliga enkupiga och tvåkupiga tegeltak
  • Den enhetligt förekommande ofärgade eller faluröda färgen. Avstå från att rödmåla naturligt grånade timmerhus. Dessa byggnader har en egen karaktär som i sig är värdefull, och som samspelar väl med sin omgivning även utan rödfärg
  • Vitmålade detaljer så som fönster, fönsterfoder, fönsteröverstycken, knutbrädor och vindskivor där de redan förekommer, dock ej på fäbodgårdar där sådana detaljer bör undvikas. Undvik att måla andra detaljer än fönster och fönsterfoder vita på ekonomibyggnader, eftersom detta ej förekommit i någon större utsträckning historiskt.

Även om de äldre husen i Leksand är unika och i sina detaljer bär många olikheter som gör varje gård speciell, finns flera gemensamma nämnare som starkt påverkar bebyggelsens karaktär. Ofta framträder bebyggelsen som ett gytter av tätt placerade röda hus med likartad storlek och form. Det är denna karaktär som kanske starkast kännetecknar byarna, och de aspekter av bebyggelsen som bidrar till denna karaktär är därför särskilt värdefulla. Nästan alla hus i de äldre byklungorna är låga - sällan högre än två hela våningar. Många byggnader har dessutom en långsmal form eller bildar tillsammans långsmala längor som ingår i olika kringbyggda former. De flesta byggnaderna har också sadeltak med tegeltäckning. Att de flesta husen är färgade med falu rödfärg eller omålade i trä är också mycket viktigt för byarnas generella karaktär. Den faluröda färgen har dessutom historisk betydelse, då den präglat byarna i Övre Dalarna och Leksand sedan åtminstone 1800-talets senare hälft. Beträffande vita detaljer i form av exempelvis fönster, fönsterfoder, vindskivor och knutbrädor är detta värdefullt där det förekommer, eftersom även detta är en påtaglig beståndsdel i byns karaktär.

Värden/var varsam med:

  • Kvarvarande ursprungliga fönster, dörrar, smidesräcken, farstukvistar, fasadmaterial och färgsättning på småhus uppförda under perioden 1930-1980
  • Den befintliga formen samt den blottade tegelfasaden, smidesräcken, balkongfronter i sinuskorrugerad plåt, tvåkupigt tegeltak och ursprungliga fönster och dörrar på flerbostadshuset på Björken 328:1
  • Kalksandstensfasaden, det tvåkupiga betongtegeltaket, röda fönsterluckor, belysningsarmaturer med gult glas och ursprungliga mörkbetsade trädörrar med sparkplåt och sidoljus på radhusen på Björken 200:2-200:3
  • Den befintliga formen samt den ljusgula slätputsade fasaden, träfönster med röd karm och vit båge, tvåkupigt taktegel, fasadparti med tegelmur kring entrépartiet och den befintliga skylten »sockenstugan« på sockenstugan på Björken 200:39
  • Befintlig utformning och skyltning på byggnader tillhörande snickerifabriken längs Björkbergsvägen (Erkers möbler).

Utmärkande i Björken är även Siljansnäs sockencentra, som i hög grad innefattar bebyggelse tillkommen under 1900-talet. Mellan 1875 och 1973 var Siljansnäs en egen socken samt självstyrande landskommun, och den mer tätortslika bebyggelsen är uppförd i kontext till detta historiska sammanhang. Förekomsten av likartad tätortsbebyggelse i gamla landskommuner är inte unikt för varken Siljansnäs eller Leksand, men husen kan likväl berätta om 1900-talets historia och den moderna epokens bebyggelse på landsbygden, och har därför ett visst värde. Välbevarade tidstypiska småhus från perioden 1930–1980 samt lamellhusen och radhusen invid sockencentrat är värdefulla. Särskilt värdefulla är sockenstugan samt snickerifabriken längs Björkbergsvägen (Erkers möbler). Snickerifabriken anknyter till en äldre tradition av möbelsnickeri, vilket var en vanlig bisyssla i Björken historiskt.

Rekommendationer

Här hittar du rekommendationer och riktlinjer som hör till de olika färgområden och indelningar som finns i kulturmiljökartan.

  • Röda områden markerar större landskapsavsnitt, odlingsmark och bebyggelseområden med kulturvärden.
  • Lila områden markerar mindre områden där det finns miljöer, bebyggelse eller landskapsavsnitt som har kulturvärden.
  • Blå områden markerar gårdar eller byggnader av särskilt kulturvärde motsvarande 8 kap 13 § Plan och bygglagen (2010:900).

Inom röda områden bör inga nya byggnader uppföras på äldre kulturmark. Däribland hävdad odlingsmark, äldre brukad mark, fossil åkermark och ängsmark. Markplanering bör inte förekomma. Naturliga barriärer så som dammar, bäckfåror, trädridåer, buskage, diken och odlingsrösen bör bevaras. Träd som uppskattas vara äldre än 1950 bör i regel inte avlägsnas. Nybyggnad och renovering inom röda områden bör ske i enlighet med de riktlinjer som finns nedan.

Placering av byggnader, byggnadshöjd

Vid placering av nya byggnader eftersträvas kringbyggdhet med fyrkantsform. Ny bebyggelse bör inte placeras utanför befintligt bygatusystem.
Bostadshus bör inte vara högre än motsvarande 1,5-2 våningsplan. Komplementbyggnader och ekonomibyggnader bör inte vara högre än motsvarande 1,5 våningsplan.

Byggnaders form, takvinkel

Nya byggnader bör ha en långsmal form och sadeltak i en vinkel om 27-33 grader. I Björken är det vanligt med enkelstugor, parstugor och korsplanshus. Nya bostadshus utformas med fördel med inspiration från sådana byggnadstyper.

Tak, takmaterial

Som takmaterial bör i första hand en- eller tvåkupiga taktegelpannor utan lasyr användas på bostadshus såväl som ekonomibyggnader. Matt tegelröd pannplåt, plegel eller trapetskorrugerad plåt kan i andra hand tillåtas som takmaterial på ekonomibyggnader. Undvik svarta plåttak.

Fasader, färgsättning

Fasader på bostadshus bör utgöras antingen av äkta timmerstomme eller bära locklistpanel i trä. Liggande paneler med enkel- eller dubbelfasspont kan tillåtas vid nybyggnad av bostadshus samt vid renovering av byggnader som även tidigare haft sådan fasadinklädnad. Locklistpaneler utformas med fördel så att de framträder som kilsågade. Detta uppnås genom att använda plankor av olika bredd till den bakomliggande panelen. Använd ej andra paneltyper, så som timmerpanel, ej spontad liggpanel eller fjällpanel.
Nya byggnader bör vara enhetligt rödfärgade eller omålade. Vita detaljer bör endast förekomma i form av knutbrädor, vindskivor, fönsteromfattningar, fönsterkarmar och fönsterbågar.

Fönster

Fönster bör vara spröjsade tvålufts träfönster med mittpost. Fönsterrutorna bör vara lätt stående eller lätt liggande i enlighet med utseendet på äldre spröjsade fönster. Fönsterfoder bör utgöras av fyra enkla brädor där de långa sidobrädorna omsluter topp- och bottenbrädan. Undvik utformningar där toppbrädan vilar på sidobrädorna.

Farstukvistar

Farstukvistar bör få en enkel utformning som återknyter till andra äldre farstukvistar i byn. Profilsågade hörnbrädor kan tillåtas om de håller hög utformningsmässig och hantverksmässig kvalitet samt är i trä.

Dörrar

Dörrar bör få en enkel utformning i trä och utan fönster, vid sidan av en möjlig överluft. Undvik vita dörrar. Lämpliga färgsättningar på dörrar är ofärgad eller tjärad brun/svart.

Skorstenar

Skorstenar på nya byggnader bör utformas som smala tegelskorstenar med enkel utkragning.

Solpaneler

Solpaneler bör inte placeras så att de är synbara från bygatorna.

Lila områden markerar mindre områden där det finns miljöer, bebyggelse eller landskapsavsnitt som har kulturvärden. Inom dessa områden bör särskild försiktighet råda vid förändring av befintliga byggnader, enligt de riktlinjer som finns nedan. Befintliga byggnader bör inte heller rivas. Det krävs bygglov för uppförande av Attefallshus inom området.

Följande egenskaper är värdefulla och bör inte ändras:

Fasadutformning, färgsättning

Byggnadernas befintliga fasadutformning och färgsättning, rödfärgad eller omålad. Omålade byggnader bör inte rödfärgas, utan bibehållas omålade. Befintlig färgsättning på detaljer i form av vit färgsättning på fönster, fönsteromfattningar, knutbrädor, vindskivor och farstukvistar.

Fönster

Befintliga fönsterbågar och fönsterkarmar tillkomna innan 1950 med tillhörande brädfodringar och detaljer så som profilerade fönsteröverstycken och fönsteromfattningar, äldre järnbeslag och andra metalldetaljer så som gångjärn och hakar. Befintliga dekorativa fönster så som gavelfönster, exempelvis med triangelform eller lunettform. Befintliga blyspröjsade fönster.

Dörrar och farstukvistar

Befintliga ytterdörrar och tillhörande fönster (exempelvis överljus) samt smidesdetaljer så som beslag, gångjärn, handtag och låsmekanismer. Befintliga farstukvistar samt fönster och skivplåttak tillhörande farstukvistar. Befintliga lövsågade eller profilsågade detaljer på farstukvistar där de förekommer.

Tak och skorstenar

Befintliga en- och tvåkupiga tegeltak samt skorstenar på bostadshus. Befintliga takutsprång med dekorerade taktassar.

Grundmurar

Grundmurar med synlig natursten.

Äldre timmerstommar

Timrade byggnader uppförda innan 1930 är omistliga för förståelsen om timmerhuskulturen och det äldre bondesamhället. Befintliga timmerstommar äldre än 1930 bör därför inte rivas eller väsentligen förändras genom exempelvis fasadinklädnad där sådan inte tidigare förekommit, hålupptagning för stora fönster eller stora utbyggnader som förändrar byggnadernas form. Där skyddsristningar och dekorationer förekommer bör inte heller berörda timmerstockar utbytas.

Detaljer, modernistiska småhus

Kvarvarande ursprungliga fönster, dörrar, smidesräcken, farstukvistar, fasadmaterial och färgsättning på småhus uppförda under perioden 1930-1980.

Snickerifabrik

Befintlig utformning och skyltning på byggnader tillhörande snickerifabriken längs Björkbergsvägen (Erkers möbler).

Vid förändring av befintliga byggnader bör följande detaljutformning eftersträvas:

Tak

Befintliga tegeltak på bostadshus bör endast utbytas mot tegeltak av samma typ och material som befintligt. På större ekonomibyggnader kan i första hand tegelrött plegel eller tegelröd pannplåt tillåtas som takmaterial om byggnaden annars riskerar att rivas, förstöras eller på annat sätt förvanskas. I undantagsfall kan även tegelröd trapetskorrugerad plåt tillåtas på sådana byggnader. Undvik svarta tak.

Fasader

Befintliga paneler bör endast utbytas mot ny panel av samma typ och utseende som befintlig. Undvik i största möjliga mån att byta ut locklistpaneler äldre än 1950, kilsågade lockpaneler äldre än 1950 och liggande paneler som är äldre än 1930 eftersom sådana paneler ofta har höga virkesmässiga och utseendemässiga kvaliteter. Paneler bör målas med faluröd slamfärg. Putsfasader bör inte avlägsnas eller utbytas mot andra fasadtyper.

Fönster

Träfönster som är äldre än 1950 har ofta höga virkesmässiga och utseendemässiga kvaliteter, och därför rekommenderas i första hand renovering för sådana fönster. På tvåglasfönster är det möjligt att byta ut det inre glaset mot lågemissionsglas i syfte att spara energi. Detta är enligt en undersökning från Slöjd och byggnadsvård i Näs (2019) mer ekonomiskt lönsamt över tid än att byta till nya fönster. I de fall befintliga träfönster som bedöms vara äldre än 1950 måste utbytas bör de endast utbytas mot träfönster av samma typ och utseende som befintligt. Det är viktigt att nya fönster med spröjs har äkta spröjs i antingen trä eller bly (beroende på vilken typ av spröjs det gamla fönstret hade/andra äldre fönster på byggnaden har). Fönster som är nyare än 1950 kan utbytas mot nya träfönster i stil med de fönster som syns på illustrationerna i marginalen. Fönsterkarmar och fönsterbågar målas vita. Fönsterfoder bör utgöras av fyra enkla brädor där de långa sidobrädorna omsluter topp- och bottenbrädan i enlighet med illustrationen. Undvik utformningar där toppbrädan vilar på sidobrädorna. Där profilerade fönsteröverstycken förekommer kan dessa utbytas mot nya lika befintliga. Fönsterfoder och eventuella överstycken målas vita.

Vindskivor och knutbrädor

Vid byte av vindskivor och knutbrädor bör en enkel utformning så lika befintlig som möjligt eftersträvas. På ekonomibyggnader bör dessa detaljer målas med faluröd slamfärg. På bostadshus bör vindskivor och knutbrädor i regel målas vita om de tidigare varit vita.

Dörrar

Befintliga snickrade trädörrar som bedöms vara äldre än 1950 bör endast utbytas mot trädörrar av samma typ och utseende som befintligt. Dörrar som är nyare än 1950 kan utbytas mot nya trädörrar med enkel utformning i stil med andra äldre dörrar i byn.

Utbyggnader och tillbyggnader

Utbyggnader och tillbyggnader bör underordna sig huvudbyggnadens befintliga utformning beträffande storlek, höjd, placering, materialval, detaljutformning och form. Lämpliga tillbyggnadsformer är förlängning i byggnadens längdriktning, tillbyggnad i vinkel eller fristående tillbyggnader som följer de riktlinjer för nybyggnad som gäller för det röda området (se ovan).

Uterum och altaner

Uterum och altaner med tak bör placeras så att de vetter in mot gårdstunet, alternativt som en diskret sammanlänkning mellan två gavlar vid ett av gårdens hörn. Placeras uterum och altaner på bostadshusets långsida bör de inte vara längre än en tredjedel av den befintliga fasadens längd. Förses en sådan tillbyggnad med tak och väggar bör den inte heller vara mer utskjutande än en tredjedel av ursprungsbyggnadens bredd på kortsidan. Som väggar förordas olika former av faluröda skrankverk eller enkla faluröda stående brädväggar. Tak bör antingen vara sadeltak med tegeltäckning lika bostadshuset, eller ha en flack, valmad form med band- eller skivplåtstäckning.

Solpaneler

Solpaneler bör inte placeras så att de är synliga från bygatorna, och företrädesvis på ekonomibyggnader istället för bostadshus.

Blå områden markerar gårdar eller byggnader av särskilt kulturvärde motsvarande 8 kap 13 § Plan och bygglagen (2010:900). Mycket stor försiktighet och hänsyn bör råda vid förändring av såväl bostadshus som ekonomibyggnader. Befintliga byggnader får inte rivas eller flyttas. Det krävs bygglov för uppförande av Attefallshus inom området.

Motsvarande 8 kap 13 § Plan och bygglagen (2010:900). Följande egenskaper är där de förekommer särskilt värdefulla och får inte förvanskas:

Fasadutformning och färgsättning

Byggnadernas befintliga fasadutformning och färgsättning, rödfärgad eller omålad. Omålade byggnader får inte rödfärgas, utan bibehållas omålade.

Fasadmaterial

Byggnadernas befintliga fasadmaterial om det är blottlagda timmerstommar, kilsågade locklistpaneler eller fasspontade paneler äldre än 1930.

Färgsättning på detaljer

Befintlig färgsättning på detaljer i form av vit färgsättning på fönster, fönsteromfattningar, knutbrädor, vindskivor och farstukvistar.

Fönster

Befintliga fönsterbågar och fönsterkarmar med tillhörande brädfodringar och detaljer så som profilerade fönsteröverstycken och fönsteromfattningar, äldre järnbeslag och andra metalldetaljer så som gångjärn och hakar. Befintliga dekorativa fönster så som gavelfönster, exempelvis med triangelform eller lunettform.

Dörrar och farstukvistar

Befintliga ytterdörrar och tillhörande fönster (exempelvis överljus) samt smidesdetaljer så som beslag, gångjärn, handtag och låsmekanismer. Befintliga farstukvistar samt fönster och skivplåttak tillhörande farstukvistar. Befintliga lövsågade eller profilsågade detaljer på farstukvistar där de förekommer.

Tak och skorstenar

En- och tvåkupiga tegeltak samt skorstenar på bostadshus. Befintliga takutsprång med dekorerade taktassar.

Grundmurar

Grundmurar med synlig natursten.

Timmerstommar

Timrade byggnader uppförda innan 1930 är omistliga för förståelsen om timmerhuskulturen och det äldre bondesamhället. Befintliga timmerstommar äldre än 1930 får därför inte rivas eller väsentligen förändras genom exempelvis fasadinklädnad, hålupptagning för stora fönster eller stora utbyggnader som förändrar byggnadernas form. Där skyddsristningar och dekorationer förekommer får inte heller berörda timmerstockar utbytas.

Vid förändring av befintliga byggnader bör följande detaljutformning eftersträvas:

Tak

Tegeltak får endast utbytas mot tegeltak av samma typ och material som befintligt.
Befintliga paneler i form av ej kilsågade locklistpaneler, lockpaneler, fasspontade liggpaneler nyare än 1930 får endast utbytas mot ny panel av samma typ och utseende som befintligt. Vita putsfasader bevaras i sin nuvarande utformning.

Fönster

Beträffande fönsterbyten framhålls fönsterrenovering som det enda alternativet vid alla scenarion utom när fönster totalförstörts genom exempelvis mekanisk eller biologisk åverkan. På tvåglasfönster är det möjligt att byta ut det inre glaset mot lågemissionsglas i syfte att spara energi. Detta är enligt en undersökning från Slöjd och byggnadsvård i Näs (2019) mer ekonomiskt lönsamt över tid än att byta till nya fönster. Fönsterkarmar och fönsterbågar målas vita. Fönsterfoder utgörs av fyra enkla brädor där de långa sidobrädorna omsluter topp- och bottenbrädan i enlighet med illustrationen. Profilerade fönsteröverstycken kan utbytas om de utbyts mot nya överstycken kopierade efter befintliga. Fönsterfoder och eventuella överstycken målas vita.

Vindskivor och knutbrädor

Vid byte av vindskivor och knutbrädor bör en enkel utformning så lika befintlig som möjligt eftersträvas. På ekonomibyggnader bör dessa detaljer målas med faluröd slamfärg. På bostadshus målas vindskivor och knutbrädor i regel vita om de tidigare varit vita.

Dörrar

Beträffande dörrbyten framhålls renovering som det enda alternativet vid alla scenarion utom när dörrar totalförstörts genom exempelvis mekanisk eller biologisk åverkan.

Utbyggnader och tillbyggnader

Utbyggnader, tillbyggnader, uterum och altaner utförs endast i undantagsfall, och då med största varsamhet och helst under ledning av arkitekt.

Solpaneler

Solpaneler bör inte förekomma.

Detaljer, modernistiska småhus

Kvarvarande ursprungliga fönster, dörrar, smidesräcken, farstukvistar, fasadmaterial och färgsättning på småhus uppförda under perioden 1930-1980.

Volymer och former, större byggnader i sockencentrat

Befintliga volymer och byggnadskropparnas form beträffande flerbostadshus och radhus i det modernistiska sockencentrat.

Detaljer, större byggnader i sockencentrat

Befintliga tegel- och putsfasader, smidesräcken, balkongfronter i sinuskorrugerad plåt, tvåkupiga tegeltak, fönsterluckor, belysningsarmaturer, äldre skyltar, entrépartier, dörrar och fönster på flerbostadshus, radhus och sockenstugan i det modernistiska sockencentrat.

Sidan uppdaterad: 2020-04-01