Faxberg

Skriv ut Lyssna

Kontakta kundtjänst

Telefon: 0247-800 00

E-postadress: kundtjanst@leksand.se

Gytter av takfal mitt i Faxbergs fäbodområde.
Gytter av takfal mitt i Faxbergs fäbodområde. Foto: Simon Langwagen, Dalarnas museum.

Faxberg är ett mindre fäbodställe i Rönnäs fjärding i Leksands socken. Vid Dalarnas museums inventering 1978 fanns här fortfarande betande getter, Således var Faxberg en av Leksands sista levande fäbodar.

Administrativ historik

Faxberg är ett mindre fäbodställe i Rönnäs fjärding i Leksands socken. Fäbodstället nyttjades historiskt av brukare från de sju byarna Norr- och Söder Bergsäng, Tällberg, Kullsbjörken, Laknäs, Ytterboda och Plintsberg. Vid Dalarnas museums inventering 1978 fanns här fortfarande betande getter, således var Faxberg en av Leksands sista levande fäbodar. Fäboden låg i Leksands landskommun, som bildades 1863. År 1971 ombildades landskommunen till Leksands kommun. År 1974 införlivades även Siljansnäs och Åls landskommuner i Leksands kommun.

Landskap och placering

Faxbergs blandby ligger högt på ett krön, i lätt sydvästsluttning med Faxberget åt öster. Geografiskt ligger fäbodarna djupt in i skogen mellan Svedjelundsvägen i öst och riksväg 69 i väst. Fäbodarna nås över en mindre grusbelagd skogsväg som avgrenas från Svedjelundsvägen.

Närmast vägen bildar fäbodarna en liten byklunga, som längre norrut blir allt mer vidsträckt och gles.

Även om flera åkermarker ännu hålls öppna är stora delar av fäbodens närmiljö idag igenväxt. Särskilt norr om den täta fäbodklungan finns ett stort antal fornminnen i form av husgrunder från tidigare fäbodar, överväxta vallar och fornåkrar.

Fäbodarnas direkta närmiljö består i huvudsak av öppna ängsmarker omgärdade av mossbevuxna odlingsrösen och tät barrskog. Ängarna omges i regel även av en rik variation av lövträd så som björk, alm och rönn. Enbärsbuskar och annan lägre vegetation är också vanligt förekommande.

Enligt lokal tradition härstammar fäbodstället från 1500-talet, även om dokumentation från denna tid saknas. Tidigast omnämns Faxberg vid fäbodinventeringen 1663, då som ”Faxebärgh”. Vid storskiftet på 1820-talet fanns här 20 stugor, varav 12 med tillhörande odlingsmarker.

Sedan storskiftet har det som mest funnits två bofasta gårdar på området. Bosättningarna upphörde runt 1929–1930 respektive 1944. Av de tolv stugor som nämndess vid storskiftet på 1820-talet fanns enbart fem kvar vid Dalarnas museums inventering på 1970-talet.

Byform, gårdsformer och gårdsstrukturer

Faxberg har flera bevarade kringbyggda gårdar. Fastigheten Tällberg 1:28, även kallad Gatugården, är det bästa exemplet på en tätt fyrkantsbyggd gård med flera välbevarade äldre timmerhus. Övriga gårdar är främst kringbyggda på tre sidor eller består av två byggnader i rät vinkel.

Förutom stugan återfinns på de kringbyggda gårdarna i regel en serie av ekonomibyggnader så som härbren, trösklador, fähus och portlider. De allra flesta gårdar på Faxbergs fäbodar har troligen i hög grad varit kringbyggda men många av ekonomibyggnaderna har med tiden avyttrats eller flyttats.

Bebyggelsens huvuddrag

Nästan alla äldre byggnader på fäbodvallen är långsmala timmerstugor med sadeltak i en vinkel omkring 30 grader.

Bebyggelsen är enkel och präglas av småskalighet. Inga byggnader är högre än en våning, med undantag för bostadshuset på Karisgården i fäbodställets norra del vilket är uppfört i två våningar med brutet sadeltak.

Vid sidan av själva fäbodstugorna, som vanligen är enkelstugor och något större än övriga byggnader och med skorsten, finns en mångfald av olika ekonomibyggnader, även de i timmer. Bland annat finns flera härbren, fähus och stall som kan vara från 1600-talet.

Idag består fäboden av fem kvarvarande fäbodgårdar, varvid merparten i mycket välbevarat skick. Till detta har det tillkommit enstaka sommarstugor under det sena 1900-talet. Nya byggnader märks bland annat på fastigheterna Norr Bergsäng 10:8 och Laknäs 32:6.

Byggnadsdetaljer och material

De allra flesta timmerbyggnader är omålade med naturligt grånat virke samtidigt som enstaka byggnader färgats faluröda.

Takfallen på de äldre fäbodstugorna är främst klädda med tvåkupigt lertegel, även om flera tak under 1900-talet beklätts med korrugerad plåt. Flera stugor och ekonomibyggnader har skärmtak över ytterdörrarna.

Skorstenar är i lertegel.

Det är vanligt med spröjsade tvåluftsträfönster där varje båge innefattar två eller tre stående eller liggande glasrutor. De allra flesta bostadshus har vit- eller brunmålade spröjsar.

Äldre fönster- och dörromfattningar är enkla, med fyra brädor där sidobrädorna omsluter topp- och bottenbrädorna. Fönsterfoder är inte sällan ofärgade eller faluröda. Enstaka byggnader har fönsterkarmar i dalablått.

Beträffande dörrar på bostadshus är enkla bräddörrar vanligast. På ekonomibyggnaderna är ytterdörrar och portar oftast i trä och ålderdomliga med beslag och gångjärn i enkelt smide.

Av de äldre byggnaderna är det bara fastigheten på Norr Bergsäng 10:13 som har en inbyggd farstukvist försedd med profilsågade räckesspjälor och rotvirkesstolpar. I övrigt förekommer inte farstukvistar på Faxbergs äldre fäbodbyggnader utan ytterdörrarna skyddas i regel av ett kort utstickande parti av huvudbyggnadens takfall, oftast inte mer än en eller två takpannor djupt.

Kulturvärden

Platsnamn är ofta gamla och med betydelser som är sprungna ur eller anknutna till platsens specifika historia. Att beakta god ortnamnssed är lagstadgat enligt kulturmiljölagen.

Värden/var varsam med:

  • Platsnamnen Faxberg och Faxberget samt gårdsnamnen Gatugården och Karisgården med flera.  
  • Sockennamnet Leksand.

Med fäbodar menas en bebyggelseenhet belägen på visst avstånd från hemgården vars huvudsakliga syfte var djurhållning med skogsbete och mejeriproduktion. Fäbodväsendet som företeelse har varit etablerat i Dalarna sedan medeltiden. I Leksand finns dock inga i skrift dokumenterade fäbodar från tiden innan 1500-talet.

Det finns flera orsaker till att fäbodväsendet uppstod. De magra jordarna och knappa odlingsförutsättningarna i Övre Dalarna fordrade en kontinuerlig rundflyttning av såväl djur som människor. Betesmarkerna nära hemgården var sällan tillräckliga och därför skickades djuren på långväga skogsbeten. I takt med befolkningsökningen och att byarna blev större söktes skogsbete på allt längre avstånd från hemgården och på så sätt uppstod de avlägsna fäbodställen som kallas långfäbodar. Kvinnor ansvarade ofta för den tunga och arbetsamma fäboddriften, som bland annat innefattade att vaka över djuren under skogsbetet och producera mejeriprodukter så som mjölk, grädde, messmör och ost. På många fäbodställen fanns även inägomark som brukades.

Det finns en mängd olika typer av fäbodar med olika funktioner och olika geografiska placeringar i förhållande till hemgården. Vissa byar så som Hästberg och Hisvåla-Grytberg har dessutom både varit en by med bofast befolkning och ett fäbodställe på samma gång. Vissa byar blev senare fäbodar.

Den komplexa sammansättningen av byar och fäbodar är typisk för Övre Dalarna och återspeglar ett samhälle där knappa förutsättningar för en stor befolkning krävde långtgående uppfinningsrikedom i såväl markanvändning som jordbruksdrift. Berättelser som är anknutna till fäbodväsendet och Övre Dalarnas komplicerade jordbrukssystem är i hög grad relevanta för förståelsen av människors livsvillkor i Leksand i äldre tider.

Faxbergs fäbodar nämns i källorna första gången 1663 i samband med fäbodinventeringen. Vid det laget brukades fäboden av två bönder från Bergsäng. Vid storskiftet på 1820-talet hade fäboden vuxit till att omfatta 20 brukare från flera olika byar, där de allra flesta hade jordbruk eller djurhållning. Sedan storskiftet har det som flest funnits två bofasta gårdar på fäboden, varför Faxberg får ses som en så kallad blandby.

Värden/var varsam med:

  • Kunskap och förståelse om att Faxberg varit ett fäbodställe som historiskt brukats och bebotts under perioder av året.
  • Spår av skogsbete så som vallristningar, fästigar och benämningar på lötar.
  • Lämningar från äldre fäbodgårdar så som husgrunder och odlingsverksamhet i form av exempelvis odlingsrösen.
  • Förekomsten av lövträd som sälg och rönn samt andra trädslag med avvikande utseende, till exempel kandelaberbjörkar eller betade enar. Förr var lövtäkt från främst sälg, rönn och björk nödvändiga tillskott till djurens vinterfoder. Främst sälgen har beskurits/hamlats för att man lättare skulle komma åt/nå samt för att öka mängden skott. Hamlade träd utgör där de finns värdefulla spår av äldre tiders djurhållning.
  • Ängsrester. Där det finns inslag av det tidigare allmänt förekommande ängs- och slogmark är det önskvärt att försöka sköta marken och hålla den öppen.

Från medeltiden och fram till 1900-talet knuttimrades de flesta byggnaderna i Övre Dalarna. Timmerhuskulturen präglas av månghussystemet. Istället för att bygga få och stora byggnader uppfördes många små och funktionsspecifika timmerbyggnader. Det fanns många sociala och praktiska fördelar med detta. De små byggnaderna var lätta att dela upp och flytta vid arvskifte. Råvaran fanns tillgänglig i överflöd. De flesta timmerhusen kan uppdelas i kategorierna bostadshus, djurhus, förvaringshus och verkshus.

Timmerhusen i Leksand och Övre Dalarna kännetecknas av utformningsmässig enkelhet, högkvalitativt virke och mycket gott hantverksutförande.

De flesta husen byggdes av bönder efter gårdens behov och med tiden utvecklades stor skicklighet i byggandet. Den stora skickligheten ledde till att timringskonsten också utvecklades till en viktig inkomstkälla för de »träkloka« Leksandsbor som begav sig på utsocknes arbetsvandringar under 1800-talet. De ålderdomliga timmerhusen är idag en omistlig beståndsdel i vad som gör Leksands byar till speciella och trivsamma livsmiljöer. Här syns det att människor levt under mycket lång tid.

Timmerhusen är byggda med omsorg i en lokal tradition som utvecklats och använts under flera hundra år fram tills industrialismens intåg mot 1800-talets slut och kring sekelskiftet år 1900. Nästan alla byggnader i Faxberg är timrade och ålderdomliga och utgör en omistlig källa till kunskap och förståelse om timmerhuskulturen i Leksand. På grund av detta har samtliga timmerhus uppförda innan 1950 särskilt kulturvärde. Detta år är valt då perioden efter 1950 präglas av en allt större närvaro av sommarnöjen, medan perioden dessförinnan främst upptogs av det traditionella fäbods- och jordbruket.

Värdet förstärks av att de ålderdomliga byggnaderna utgör en väsentlig beståndsdel i Leksandsbygdens bebyggelsekaraktär, och ofta är uppförda med en enastående hantverksmässig och utformningsmässig kvalitet.

Värden/var varsam med:

  • Att husen är byggda i trä eller knuttimrade samt att de äldre husen ofta har en genomgående enkel karaktär utan onödiga utsmyckningar.
  • Samtliga fäbodstugor uppförda innan 1950. Värdebärande egenskaper är: byggnadernas befintliga timmerstommar; långsmala eller rektangulära form; naturligt grånade färgsättning; befintliga stående locklistpaneler; befintlig fönstersättning; befintliga fönsterkarmar; befintliga fönsterbågar i trä med fasta spröjs av trä eller bly; befintliga fönsterrutor; befintliga dörrar och förtak ovan dörrar; grundmurar med synlig natursten; skorstenar i gråsten; under befintligt takmaterial underliggande trätak; väggfasta bänkar. I Faxbergs fäbodar upptas samtliga byggnader uppförda innan 1950 som av mycket högt kulturhistoriskt värde.
  • Samtliga knuttimrade ekonomibyggnader – djurhus, förvaringshus och verkshus – uppförda före 1950. Äldre knuttimrade ekonomibyggnader är en omistlig beståndsdel i fäbodarnas karaktär och bör inte flyttas, rivas eller väsentligen förändras.

Även om de äldre husen i Leksand är unika och i sina detaljer bär många olikheter som gör varje gård speciell, finns flera gemensamma nämnare som starkt påverkar bebyggelsens karaktär. Ofta framträder bebyggelsen på fäbodarna som ett gytter av tätt placerade naturligt grånade hus med likartad storlek och form. Det är denna karaktär som kanske starkast kännetecknar fäbodställena, och de aspekter av bebyggelsen som bidrar till denna karaktär är därför särskilt värdefulla. Nästan alla hus i de äldre fäbodklungorna är låga – sällan högre än en våning. Många byggnader har dessutom en långsmal form eller bildar ibland tillsammans långsmala längor. De flesta byggnaderna har också sadeltak med trä-, plåt- eller tegeltäckning. Att de flesta husen är omålade i trä är också mycket viktigt för bebyggelsens generella karaktär. Beträffande vita och röda detaljer och fasader har detta knappt förekommit på fäbodställen historiskt och bör även idag undvikas om det inte finns dokumenterade spår av att byggnaderna någon gång varit bemålade.

Värden/var varsam med:

  • Den sammanhållna byggnadshöjden om högst en våning.
  • Att byggnaderna har en långsmal form, eller bildar långsmala enheter.
  • Att husen står tätt intill varandra.
  • Tegel, plåt och trä som takmaterial, i synnerhet äldre trätak.
  • De enhetligt förekommande ofärgade träytorna. Avstå från att rödmåla naturligt grånade timmerhus. Dessa byggnader har en egen karaktär som i sig är värdefull och som samspelar väl med sin omgivning även utan rödfärg.

Flera av fäbodgårdarna i Faxberg är kringbyggda på tre sidor eller flera. De kringbyggda gårdarna återspeglar hur bebyggelsen vanligen ordnades i det äldre bondesamhället i Dalarna. Den kringbyggda gårdsformen började förekomma mot slutet av medeltiden, och utvecklades sedan mot den fyrkantiga kringbyggda form som dominerade helt i Leksand under större delen av 1700- och 1800-talen. Traditionen med den kringbyggda gården uppstod sannolikt i syfte att skydda gårdstunet från väder och omgivning. Många gårdar som tidigare varit helt kringbyggda gårdar kom på grund av sociala och ekonomiska förändringar att utglesas från och med det sena 1800-talet. Den täta och slutna karaktären som bildas av de slutna gårdstunen i Faxberg utgör en värdefull och tydlig karaktär som är miljöskapande och trivsam. Värdet förstärks av att kringbyggt gårdsmönster är typiskt för Leksand och Övre Dalarna.

Värden/var varsam med:

  • Byggnader som bidrar till kringbyggda gårdstun. Oavsett ålder bör sådana byggnader inte rivas eller flyttas.
  • Områden där byggnaderna sluter sig tätt mot omgivningen.

Sidan uppdaterad: 2021-02-18