Hästberg

Skriv ut

Kontakta kundtjänst

Telefon: 0247-800 00

E-postadress: kundtjanst@leksand.se

Sluttning med gårdar belägna i ett högt läge.
Hästberg är beläget i en sluttning och många gårdar har ett framträdande, högt läge. Fotograf: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum

Blandbyn Hästberg, som både varit fäbod och by, är belägen i det kuperade skogslandskapet söder om byn Heden. Nordöst om byn finns Lokberget, som fortsätter söderut och in i byn i form av en väldig åsrygg.

De jordbruksmarker som finns i byn är i huvudsak belägna ovanpå denna åsrygg, samt i dess västra sluttning. Söder om byn, längs Rältavägen, finns dessutom ett större avsnitt med sammanhängande jordbruksmark. Byns gårdar är med enstaka undantag koncentrerade till lägen ovanpå den tidigare nämnda åsryggen, samt på en avsats i åsryggens västersluttning. Den gamla vägen mellan Rälta och Åkerö löpte tidigare genom Hästberg.

Klunga med hus belägen på en höjd.

Karaktäristisk klunga med hus belägen på en höjd i byns norra del. Fotograf: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum.

Högt belägen och framträdande gårdslägen

Hästberg är en högt belägen by. Särskilt åsryggen söder om Lokbergets topp erbjuder storslagna utblickar över de omgivande skogslandskapen. Byns placering i en sluttning medför att särskilt de högt belägna gårdarna framträder tydligt i landskapsbilden. Den i övrigt kuperade terrängen erbjuder även en god variation mellan långa och korta siktlinjer. Exempelvis präglas infarten till byn via Källbacken av korta siktlinjer mot små jordbruksavsnitt och gårdar som ligger nära i blickfånget. Vägen upp för Tillasbacken uppvisar istället längre siktlinjer mot Tillasgården, den kringbyggda gård som finns på toppen av åsryggen, och de avsnitt med öppet jordbrukslandskap som omger denna.

Odlingslandskap i Hästberg

Det småbrutna odlingslandskapet i Hästberg är rikt på odlingsrösen, trädridåer och buskage. Fotograf: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum.

Småbrutna och höglänta odlingsmarker

Byns jordbruksmarker, varav majoriteten är belägna i sluttningslägen, är delvis genombrutna av stenhällar, enstaka träd och odlingsrösen. Denna typ av genombrutna jordbrukslandskap i höglänt terräng är typiska för högt belägna byar och fäbodar i Leksands kommun. Det finns även små avsnitt med hävdad odlingsmark precis invid bebyggelsen, exempelvis på båda sidor om gatan Källbacken.

Fyrkantsbyggd gård

Mycket välbevarad fyrkantsbyggd gård i byns norra del. Fotograf: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum.

Välbevarade gårdar

I Hästberg finns många välbevarade äldre gårdar. Ett fåtal av dessa är fortfarande nästan helt kringbyggda på ett sätt som är typiskt för det tidiga 1800-talet, vilket idag är mycket ovanligt. Andra gårdar är mer tydligt präglade av det sena 1800-talet och tiden kring sekelskiftet år 1900, med större och färre ekonomibyggnader och gårdstun som är öppna mot en eller två sidor.

Många bostadshus i byn är välbevarade från det sena 1800-talet och tiden kring sekelskiftet år 1900. Många byggnader har exempelvis fortfarande tegeltak, äldre spröjsade träfönster och enkla farstukvistar smyckade med profilerade hörnplankor. På de mer påkostade korsplanshusen och parstugorna finns ofta profilerade fönsteröverstycken. På enkelstugorna, som sannolikt är äldre, är detaljutformningen på exempelvis fönsteromfattningar och farstukvistar av enklare snitt. Närmast samtliga byggnader i byn är uppförda helt eller delvis i trä, och är antingen grånade eller rödfärgade.

Sidokammarstuga och korsplanshus i Hästberg

Välbevarad sidokammarstuga (till vänster) och välbevarat korsplanshus (till höger). Detaljer på fönster och dörrar är pariserblå. Fotograf: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum.

Blandby

Precis norr om byn låg Yttermo-fäbodstället Anbodarna, som framträder för första gången i en revningslängd från 1670. Vid storskiftet på 1820-talet bestod Anbodarna av en fäbodstuga med tillhörande jordbruksmark, och eventuellt två bofasta gårdar. Fäbodväsendet i Anbodarna lades ner under 1800-talets senare hälft, och de två gårdar som idag ligger på platsen inräknas i Hästberg.

Kulturvärden

Värden/var varsam med:

  • Platsnamnet Anbodarna.

Hästberg har varit en blandby, en by där det både funnits bofast bybefolkning och fäbodar tillhörande en annan by. Men Hästberg hade även i sin tur egna fäbodställen på större avstånd från byn, i riktning mot Älgberget. Den komplexa sammansättningen av byar och fäbodar är typisk för Övre Dalarna, och återspeglar ett samhälle där knappa förutsättningar för en stor befolkning krävde långtgående uppfinningsrikedom i såväl markanvändning som jordbruksdrift. Berättelser som är anknutna till fäbodväsendet och Övre Dalarnas komplicerade jordbrukssystem är i hög grad relevanta för förståelsen av människors livsvillkor i Leksand i äldre tider. Att Hästberg varit en blandby med tillhörande fäbodar på annan plats visar särskilt tydligt på den komplicerade markanvändningen i Leksand i äldre tider. Byn som helhet tillskrivs därför ett kulturhistoriskt värde. Värdet är dock inte avhängigt på några enskilda fysiska detaljer, utan härrör från sammansättningen mellan jordbruksmark, gammal tomtmark och gårdsplacering som helhet. Viktigt är också platsnamnet Anbodarna, som var benämningen på det äldre fäbodstället. Det finns idag inga kvarvarande fäbodstugor i byn, varför värdet inte bedöms som högre.

Värden/var varsam med:

  • Den småbrutna och höglänta odlingsmark som finns främst i östra delen av byn, samt dess beståndsdelar i form av bland annat odlingsrösen, stenmurar, trädridåer och buskar.
  • Gårdarnas placering på torra och höga lägen i landskapet.

I Leksand uppdelades av tradition såväl jord som byggnader mellan alla syskon i en syskonskara vid arvskifte. När befolkningen ökade, särskilt från och med 1700-talet, ökade således även antalet hemmansklyvningar. Något som på sikt ledde till att minskade marginaler och större känslighet för missväxt. Det knappa jordbruket tvingade delar av befolkningen på arbetsvandringar, och cementerade ytterligare fäbodväsendets betydelse. Den jordbruksmark som fanns var livsviktig ekonomiskt, men även av stor social betydelse. Att ärva och äga jord ansågs mycket viktigt, och medförde viktiga demokratiska rättigheter och möjligheter, bland annat till att bedriva fäbodbruk och att ha rösträtt i sockenstämman. Den öppna jordbruksmark som fortfarande finns i Hästberg är mycket viktig för förståelsen av de ekonomiska och sociala förutsättningar som påverkade livet i byn och i Leksand i äldre tider, och tillskrivs därför högt kulturhistoriskt värde. Bebyggelsens tillkomst och utveckling hänger samman med hur landskapets resurser kunde nyttjas. Just jordbruksmarken dikterade ofta hur gårdarna placerades i byn, exempelvis i skogsbrynet, eller på karga höjdlägen mitt i odlingslandskapet. Detta gäller även i Hästberg, där flera av gårdarna är samlade på en avsats nedanför åsryggen där stora delar av byns jordbruksmark återfinns. Det finns även två äldre gårdar som är placerade på höjdlägen i landskapet.

Värden/var varsam med:

  • Att husen är byggda i trä eller knuttimrade, samt att de äldre husen ofta har en genomgående enkel karaktär utan onödiga utsmyckningar
  • Välbevarade bostadshus från innan 1930 i form av enkelstugor, sidokammarstugor, parstugor och korsplanshus. Några särskilt nämnvärda exempel finns på fastigheterna Hästberg 3:4, Hästberg 6:5-6:6, Hästberg 2:28, Anbodarna 1:2 samt Yttermo 30:33. Värdebärande egenskaper är byggnadernas: befintliga timmerstommar; långsmala eller rektangulära form; blottlagda timmerstommar; befintliga stående locklistpaneler och liggande spontpaneler i trä; befintlig fönstersättning; befintliga fönsterkarmar; befintliga fönsterbågar i trä med fasta spröjs av trä eller bly tillkomna innan 1950; befintliga fönsterrutor tillkomna innan 1950; enkla vitmålade fönsterfoder; profilerade fönsteröverstycken; dekorativa gavelfönster; befintliga dörrar och farstukvistar; lövsågade eller profilsågade detaljer på farstukvistar; dekorerade taktassar; grundmurar med synlig natursten. Stommen och formen på de bostadshus som uppförts innan 1930 men därefter väsentligen förändrats är värdefulla
  • Samtliga knuttimrade ekonomibyggnader – djurhus, förvaringshus och verkshus uppförda innan 1930. Äldre knuttimrade ekonomibyggnader är en omistlig beståndsdel i byarnas karaktär och bör inte flyttas, rivas eller väsentligen förändras.

På gårdarna i Hästberg finns fortfarande en stor mängd kvarvarande äldre timmerhus av varierande storlek och historisk funktion. Husen är av varierande ålder, de flesta sannolikt uppförda under 1700- och 1800-talen. Dessa är tillkomna som en del av Dalarnas timmerhuskultur, och återspeglar det månghussystem som var vanligt i såväl Leksand som i andra delar av Övre Dalarna i äldre tider. Istället för att bygga få och stora byggnader uppfördes från och med medeltiden många små timmerhus. Det fanns många fördelar med detta. Timmerhusen var mobila, och kunde flyttas. Råvaran fanns tillgänglig i överflöd. Den långa traditionen av att bygga i trä har gett många av Leksands byar sin speciella karaktär. Men det trähusbyggandet och de kunskaper som traditionen medförde blev även en viktig inkomstkälla för de »träkloka« Leksandsbor som begav sig utsocknes på arbetskraftsvandringar under 1800-talet. Timmerhuskulturens kraftiga utbredning är karaktäristisk för Leksand och Övre Dalarna. Välbevarade äldre timmerhus är därför generellt mycket värdefulla för kommunens och byarnas karaktär. I Hästberg finns ovanligt många välbevarade bostadshus i timmer, varav de flesta sannolikt uppfördes i sin nuvarande form under 1800-talet. Det finns dessutom flera äldre gårdar där timmerhusen fortfarande återfinns i det sammanhang de nyttjades under 1800-talet. Samtliga äldre bostadshus, tillsammans med äldre timrade ekonomibyggnader tillhörande gårdarna på Hästberg 3:4, Hästberg 6:5-6:6, Hästberg 2:28, Anbodarna 1:2 samt Yttermo 30:33 tillskrivs högt kulturhistoriskt värde.

Värden/var varsam med:

  • Byggnader som bidrar till kringbyggda gårdstun. Oavsett ålder bör sådana byggnader inte rivas eller flyttas. Byggnader som är placerade med fasader mot en bygata bör hanteras särskilt varsamt, eftersom sådana byggnader påverkar hela byns karaktär. Särskilt värdefulla är de gårdar som är kringbyggda på alla fyra sidor och som helt sluter sig mot omgivningen
  • Portlider och dörrar som leder in till gårdstunen. Många äldre dörrar till portlider har rika smidesdetaljer, en särskilt värdefull detalj.

I Hästberg finns ett fåtal gårdar som är kringbyggda med hus på alla fyra sidor, och med härbren i odlingslandskapet utanför. Dessa återspeglar hur gården vanligen ordnades i det äldre bondesamhället i Dalarna. Den kringbyggda gårdsformen började förekomma mot slutet av medeltiden, och utvecklades sedan mot den fyrkantiga kringbyggda form som dominerade helt i Leksand under större delen av 1700- och 1800-talen. Traditionen med den kringbyggda gården uppstod sannolikt i syfte att skydda gårdstunet från väder och omgivning. Det är idag förhållandevis ovanligt med gårdar som är helt kringbyggda. Gårdarna på Hästberg 3:4, Hästberg 6:5-6:6, Yttermo 30:33 samt delvis även på Hästberg 2:28 har bibehållit en äldre, kringbyggd sluten fyrkantsform som återspeglar hur gårdarna vanligen ordnades i det äldre bondesamhället i Övre Dalarna. Det är idag förhållandevis ovanligt med kvarvarande gårdar av sådan karaktär i Leksand, varför de kringbyggda gårdar som fortfarande finns i Hästberg tillskrivs högt kulturhistoriskt värde. Att de på de berörda gårdarna även finns många kvarvarande äldre timmerhus, särskilt bostadshus, tillsammans med närheten till öppen odlingsmark väger in till fördel i värderingen.

I Hästberg finns även många gårdar som genom byggnadstyper, färgsättning och gårdsform återspeglar hur byarna och gårdarna förändrades under 1800-talets senare hälft. Exempelvis finns flera korsplanshus från det sena 1800-talet i byn. Det förekommer även bostadshus som sammanbyggts med ekonomibyggnader i långa längor, vilket var vanligt under det sena 1800-talet i Leksand. Även om rödfärgen började användas på 1700-talet dröjde det länge innan den blev vanlig. De rödfärgade bymiljöerna är därför, mer än något annat, karaktäristiska för den sena 1800-talet och tiden kring sekelskiftet år 1900. Ett annat viktigt karaktärsdrag som påvisar förändringar är de gårdar där enstaka större byggnader ersatt flera små ekonomibyggnader, och därigenom öppnat upp gårdstunet på en eller flera sidor. Tillkomsten av nya byggnadstyper följde med förändringar i hur jordbruket bedrevs i byarna, samt utvecklingen i landet som stort i och med industrialismen. I Hästberg återspeglas 1800-talets förändringar främst genom den utbredda förekomsten av rödfärg, samt att gårdarna på Hästberg 9:3, Hästberg 5:5, Hästberg 1:5 och Hästberg 1:3 är ordnade på ett för det sena 1800-talet tidstypiskt sätt, med ett öppnare gårdstun och stora ekonomibyggnader. På dessa gårdar finns även flera välbevarade bostadshus som är tidstypiska för det sena 1800-talet – korsplanshus och bostadshus som sammanbyggts med ekonomibyggnader i sammanhållna längor. Eftersom dessa karaktärsdrag kan berätta om hur byarna förändrades mot 1900-talet tillskrivs de ett kulturhistoriskt värde.

Värden/var varsam med:

  • Den sammanhållna byggnadshöjden om högst två hela våningar
  • Att byggnaderna har en långsmal form, eller bildar långsmala enheter som tillsammans bildar kringbyggdhet
  • Att byarna är tätt bebyggda, och att husen står tätt intill varandra
  • Tegel som takmaterial, i synnerhet befintliga enkupiga och tvåkupiga tegeltak
  • Den enhetligt förekommande ofärgade eller faluröda färgen. Avstå från att rödmåla naturligt grånade timmerhus. Dessa byggnader har en egen karaktär som i sig är värdefull, och som samspelar väl med sin omgivning även utan rödfärg
  • Vitmålade detaljer så som fönster, fönsterfoder, fönsteröverstycken, knutbrädor och vindskivor där de redan förekommer. Undvik att måla andra detaljer än fönster och fönsterfoder vita på ekonomibyggnader, eftersom detta ej förekommit i någon större utsträckning historiskt.

Även om de äldre husen i Leksand är unika och i sina detaljer bär många olikheter som gör varje gård speciell, finns flera gemensamma nämnare som starkt påverkar bebyggelsens karaktär. Ofta framträder bebyggelsen som ett gytter av tätt placerade röda hus med likartad storlek och form. Det är denna karaktär som kanske starkast kännetecknar byarna, och de aspekter av bebyggelsen som bidrar till denna karaktär är därför särskilt värdefulla. Nästan alla hus i de äldre byklungorna är låga - sällan högre än två hela våningar. Många byggnader har dessutom en långsmal form eller bildar tillsammans långsmala längor som ingår i olika kringbyggda former. De flesta byggnaderna har också sadeltak med tegeltäckning. Att de flesta husen är färgade med falu rödfärg eller omålade i trä är också mycket viktigt för byarnas generella karaktär. Den faluröda färgen har dessutom historisk betydelse, då den präglat byarna i Övre Dalarna och Leksand sedan åtminstone 1800-talets senare hälft. Beträffande vita detaljer i form av exempelvis fönster, fönsterfoder, vindskivor och knutbrädor är detta värdefullt där det förekommer, eftersom även detta är en påtaglig beståndsdel i byns karaktär.

Rekommendationer

Här hittar du rekommendationer och riktlinjer som hör till de olika färgområden och indelningar som finns i kulturmiljökartan.

  • Röda områden markerar större landskapsavsnitt, odlingsmark och bebyggelseområden med kulturvärden.
  • Lila områden markerar mindre områden där det finns miljöer, bebyggelse eller landskapsavsnitt som har kulturvärden.
  • Blå områden markerar gårdar eller byggnader av särskilt kulturvärde motsvarande 8 kap 13 § Plan och bygglagen (2010:900).

Inom röda områden bör inga nya byggnader uppföras på äldre kulturmark. Däribland hävdad odlingsmark, äldre brukad mark, fossil åkermark och ängsmark. Markplanering bör inte förekomma. Naturliga barriärer så som dammar, bäckfåror, trädridåer, buskage, diken och odlingsrösen bör bevaras. Träd som uppskattas vara äldre än 1950 bör i regel inte avlägsnas. Nybyggnad och renovering inom röda områden bör ske i enlighet med de riktlinjer som finns nedan.

Placering av byggnader, byggnadshöjd

Vid placering av nya byggnader eftersträvas kringbyggdhet med fyrkantsform. Ny bebyggelse bör inte placeras utanför befintligt bygatusystem. Bostadshus bör inte vara högre än motsvarande 1,5-2 våningsplan. Komplementbyggnader och ekonomibyggnader bör inte vara högre än motsvarande 1,5 våningsplan.

Byggnaders form, takvinkel

Nya byggnader bör ha en långsmal form och sadeltak i en vinkel om 27-33 grader. I Hästberg är enkelstugor och parstugor vanliga bland äldre bostadshustyper. Nya bostadshus utformas med fördel med inspiration från sådana byggnader.

Tak, takmaterial

Som takmaterial bör i första hand en- eller tvåkupiga taktegelpannor utan lasyr användas på bostadshus såväl som ekonomibyggnader. Matt tegelröd pannplåt, plegel eller trapetskorrugerad plåt kan i andra hand tillåtas som takmaterial på ekonomibyggnader. Undvik svarta plåttak.

Fasader, färgsättning

Fasader på bostadshus bör utgöras antingen av äkta timmerstomme eller bära locklistpanel i trä. Liggande paneler med enkel- eller dubbelfasspont kan tillåtas vid nybyggnad av bostadshus samt vid renovering av byggnader som även tidigare haft sådan fasadinklädnad. Locklistpaneler utformas med fördel så att de framträder som kilsågade. Detta uppnås genom att använda plankor av olika bredd till den bakomliggande panelen. Använd ej andra paneltyper, så som timmerpanel, ej spontad liggpanel eller fjällpanel.
Nya byggnader bör vara enhetligt rödfärgade eller omålade. Vita detaljer bör endast förekomma i form av knutbrädor, vindskivor, fönsteromfattningar, fönsterkarmar och fönsterbågar.

Fönster

Fönster bör vara spröjsade tvålufts träfönster med mittpost. Fönsterrutorna bör vara lätt stående eller lätt liggande i enlighet med utseendet på äldre spröjsade fönster. Fönsterfoder bör utgöras av fyra enkla brädor där de långa sidobrädorna omsluter topp- och bottenbrädan. Undvik utformningar där toppbrädan vilar på sidobrädorna.

Farstukvistar

Farstukvistar bör få en enkel utformning som återknyter till andra äldre farstukvistar i byn. Profilsågade hörnbrädor kan tillåtas om de håller hög utformningsmässig och hantverksmässig kvalitet samt är i trä.

Dörrar

Dörrar bör få en enkel utformning i trä och utan fönster, vid sidan av en möjlig överluft. Undvik vita dörrar. Lämpliga färgsättningar på dörrar är ofärgad eller tjärad brun/svart.

Skorstenar

Skorstenar på nya byggnader bör utformas som smala tegelskorstenar med enkel utkragning.

Solpaneler

Solpaneler bör inte placeras så att de är synbara från bygatorna.

Lila områden markerar mindre områden där det finns miljöer, bebyggelse eller landskapsavsnitt som har kulturvärden. Inom dessa områden bör särskild försiktighet råda vid förändring av befintliga byggnader, enligt de riktlinjer som finns nedan. Befintliga byggnader bör inte heller rivas. Det krävs bygglov för uppförande av Attefallshus inom området.

Följande egenskaper är värdefulla och bör inte ändras:

Fasadutformning, färgsättning

Byggnadernas befintliga fasadutformning och färgsättning, rödfärgad eller omålad. Omålade byggnader bör inte rödfärgas, utan bibehållas omålade.
Befintlig färgsättning på detaljer i form av vit färgsättning på fönster, fönsteromfattningar, knutbrädor, vindskivor och farstukvistar.

Fönster

Befintliga fönsterbågar och fönsterkarmar tillkomna innan 1950 med tillhörande brädfodringar och detaljer så som profilerade fönsteröverstycken och fönsteromfattningar, äldre järnbeslag och andra metalldetaljer så som gångjärn och hakar. Befintliga dekorativa fönster så som gavelfönster, exempelvis med triangelform eller lunettform. Befintliga blyspröjsade fönster.

Dörrar och farstukvistar

Befintliga ytterdörrar och tillhörande fönster (exempelvis överljus) samt smidesdetaljer så som beslag, gångjärn, handtag och låsmekanismer. Befintliga farstukvistar samt fönster och skivplåttak tillhörande farstukvistar. Befintliga lövsågade eller profilsågade detaljer på farstukvistar där de förekommer.

Tak och skorstenar

Befintliga en- och tvåkupiga tegeltak samt skorstenar på bostadshus. Befintliga takutsprång med dekorerade taktassar.

Grundmurar

Grundmurar med synlig natursten.

Äldre timmerstommar

Timrade byggnader uppförda innan 1930 är omistliga för förståelsen om timmerhuskulturen och det äldre bondesamhället. Befintliga timmerstommar äldre än 1930 bör därför inte rivas eller väsentligen förändras genom exempelvis fasadinklädnad där sådan inte tidigare förekommit, hålupptagning för stora fönster eller stora utbyggnader som förändrar byggnadernas form. Där skyddsristningar och dekorationer förekommer bör inte heller berörda timmerstockar utbytas.

Vid förändring av befintliga byggnader bör följande detaljutformning eftersträvas:

Tak

Befintliga tegeltak på bostadshus bör endast utbytas mot tegeltak av samma typ och material som befintligt. På större ekonomibyggnader kan i första hand tegelrött plegel eller tegelröd pannplåt tillåtas som takmaterial om byggnaden annars riskerar att rivas, förstöras eller på annat sätt förvanskas. I undantagsfall kan även tegelröd trapetskorrugerad plåt tillåtas på sådana byggnader. Undvik svarta tak.

Fasader

Befintliga paneler bör endast utbytas mot ny panel av samma typ och utseende som befintlig. Undvik i största möjliga mån att byta ut locklistpaneler äldre än 1950, kilsågade lockpaneler äldre än 1950 och liggande paneler som är äldre än 1930 eftersom sådana paneler ofta har höga virkesmässiga och utseendemässiga kvaliteter. Paneler bör målas med faluröd slamfärg. Putsfasader bör inte avlägsnas eller utbytas mot andra fasadtyper.

Fönster

Träfönster som är äldre än 1950 har ofta höga virkesmässiga och utseendemässiga kvaliteter, och därför rekommenderas i första hand renovering för sådana fönster. På tvåglasfönster är det möjligt att byta ut det inre glaset mot lågemissionsglas i syfte att spara energi. Detta är enligt en undersökning från Slöjd och byggnadsvård i Näs (2019) mer ekonomiskt lönsamt över tid än att byta till nya fönster. I de fall befintliga träfönster som bedöms vara äldre än 1950 måste utbytas bör de endast utbytas mot träfönster av samma typ och utseende som befintligt. Det är viktigt att nya fönster med spröjs har äkta spröjs i antingen trä eller bly (beroende på vilken typ av spröjs det gamla fönstret hade/andra äldre fönster på byggnaden har). Fönster som är nyare än 1950 kan utbytas mot nya träfönster i stil med de fönster som syns på illustrationerna i marginalen. Fönsterkarmar och fönsterbågar målas vita. Fönsterfoder bör utgöras av fyra enkla brädor där de långa sidobrädorna omsluter topp- och bottenbrädan i enlighet med illustrationen. Undvik utformningar där toppbrädan vilar på sidobrädorna. Där profilerade fönsteröverstycken förekommer kan dessa utbytas mot nya lika befintliga. Fönsterfoder och eventuella överstycken målas vita.

Vindskivor och knutbrädor

Vid byte av vindskivor och knutbrädor bör en enkel utformning så lika befintlig som möjligt eftersträvas. På ekonomibyggnader bör dessa detaljer målas med faluröd slamfärg. På bostadshus bör vindskivor och knutbrädor i regel målas vita om de tidigare varit vita.

Dörrar

Befintliga snickrade trädörrar som bedöms vara äldre än 1950 bör endast utbytas mot trädörrar av samma typ och utseende som befintligt. Dörrar som är nyare än 1950 kan utbytas mot nya trädörrar med enkel utformning i stil med andra äldre dörrar i byn.

Utbyggnader och tillbyggnader

Utbyggnader och tillbyggnader bör underordna sig huvudbyggnadens befintliga utformning beträffande storlek, höjd, placering, materialval, detaljutformning och form. Lämpliga tillbyggnadsformer är förlängning i byggnadens längdriktning, tillbyggnad i vinkel eller fristående tillbyggnader som följer de riktlinjer för nybyggnad som gäller för det röda området (se ovan).

Uterum och altaner

Uterum och altaner med tak bör placeras så att de vetter in mot gårdstunet, alternativt som en diskret sammanlänkning mellan två gavlar vid ett av gårdens hörn. Placeras uterum och altaner på bostadshusets långsida bör de inte vara längre än en tredjedel av den befintliga fasadens längd. Förses en sådan tillbyggnad med tak och väggar bör den inte heller vara mer utskjutande än en tredjedel av ursprungsbyggnadens bredd på kortsidan. Som väggar förordas olika former av faluröda skrankverk eller enkla faluröda stående brädväggar. Tak bör antingen vara sadeltak med tegeltäckning lika bostadshuset, eller ha en flack, valmad form med band- eller skivplåtstäckning.

Solpaneler

Solpaneler bör inte placeras så att de är synliga från bygatorna, och företrädesvis på ekonomibyggnader istället för bostadshus.

Blå områden markerar gårdar eller byggnader av särskilt kulturvärde motsvarande 8 kap 13 § Plan och bygglagen (2010:900). Mycket stor försiktighet och hänsyn bör råda vid förändring av såväl bostadshus som ekonomibyggnader. Befintliga byggnader får inte rivas eller flyttas. Det krävs bygglov för uppförande av Attefallshus inom området.

Motsvarande 8 kap 13 § Plan och bygglagen (2010:900). Följande egenskaper är där de förekommer särskilt värdefulla och får inte förvanskas:

Fasadutformning och färgsättning

Byggnadernas befintliga fasadutformning och färgsättning, rödfärgad eller omålad. Omålade byggnader får inte rödfärgas, utan bibehållas omålade.

Fasadmaterial

Byggnadernas befintliga fasadmaterial om det är blottlagda timmerstommar, kilsågade locklistpaneler eller fasspontade paneler äldre än 1930.

Färgsättning på detaljer

Befintlig färgsättning på detaljer i form av vit färgsättning på fönster, fönsteromfattningar, knutbrädor, vindskivor och farstukvistar.

Fönster

Befintliga fönsterbågar och fönsterkarmar med tillhörande brädfodringar och detaljer så som profilerade fönsteröverstycken och fönsteromfattningar, äldre järnbeslag och andra metalldetaljer så som gångjärn och hakar. Befintliga dekorativa fönster så som gavelfönster, exempelvis med triangelform eller lunettform.

Dörrar och farstukvistar

Befintliga ytterdörrar och tillhörande fönster (exempelvis överljus) samt smidesdetaljer så som beslag, gångjärn, handtag och låsmekanismer. Befintliga farstukvistar samt fönster och skivplåttak tillhörande farstukvistar. Befintliga lövsågade eller profilsågade detaljer på farstukvistar där de förekommer.

Tak och skorstenar

En- och tvåkupiga tegeltak samt skorstenar på bostadshus. Befintliga takutsprång med dekorerade taktassar.

Grundmurar

Grundmurar med synlig natursten.

Timmerstommar

Timrade byggnader uppförda innan 1930 är omistliga för förståelsen om timmerhuskulturen och det äldre bondesamhället. Befintliga timmerstommar äldre än 1930 får därför inte rivas eller väsentligen förändras genom exempelvis fasadinklädnad, hålupptagning för stora fönster eller stora utbyggnader som förändrar byggnadernas form. Där skyddsristningar och dekorationer förekommer får inte heller berörda timmerstockar utbytas.

Vid förändring av befintliga byggnader bör följande detaljutformning eftersträvas:

Tak

Tegeltak får endast utbytas mot tegeltak av samma typ och material som befintligt.

Fasader och puts

Befintliga paneler i form av ej kilsågade locklistpaneler, lockpaneler, fasspontade liggpaneler nyare än 1930 får endast utbytas mot ny panel av samma typ och utseende som befintligt. Putsfasader bevaras i sin nuvarande utformning.

Fönster

Beträffande fönsterbyten framhålls fönsterrenovering som det enda alternativet vid alla scenarion utom när fönster totalförstörts genom exempelvis mekanisk eller biologisk åverkan. På tvåglasfönster är det möjligt att byta ut det inre glaset mot lågemissionsglas i syfte att spara energi. Detta är enligt en undersökning från Slöjd och byggnadsvård i Näs (2019) mer ekonomiskt lönsamt över tid än att byta till nya fönster. Fönsterkarmar och fönsterbågar målas vita. Fönsterfoder utgörs av fyra enkla brädor där de långa sidobrädorna omsluter topp- och bottenbrädan i enlighet med illustrationen. Profilerade fönsteröverstycken kan utbytas om de utbyts mot nya överstycken kopierade efter befintliga. Fönsterfoder och eventuella överstycken målas vita.

Vindskivor och knutbrädor

Vid byte av vindskivor och knutbrädor bör en enkel utformning så lika befintlig som möjligt eftersträvas. På ekonomibyggnader bör dessa detaljer målas med faluröd slamfärg. På bostadshus målas vindskivor och knutbrädor i regel vita om de tidigare varit vita.

Dörrar

Beträffande dörrbyten framhålls renovering som det enda alternativet vid alla scenarion utom när dörrar totalförstörts genom exempelvis mekanisk eller biologisk åverkan.

Utbyggnader och tillbyggnader

Utbyggnader, tillbyggnader, uterum och altaner utförs endast i undantagsfall, och då med största varsamhet och helst under ledning av arkitekt.

Solpaneler

Solpaneler bör inte förekomma.

Sidan uppdaterad: 2020-04-01