Hjulbäck

Skriv ut

Kontakta kundtjänst

Telefon: 0247-800 00

E-postadress: kundtjanst@leksand.se

Vy mot den norra byklungan, Hjulbäck
Vy mot den norra byklungan, belägen på en höjd i odlingslandskapet. Fotograf: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum

Hjulbäck består i huvudsak av äldre två byklungor som byggts ihop, förtätats och utökats med komplementbebyggelse och fritidshus under 1900-talet. Byn är belägen invid östervikens västra strand, norr om Fornby och öster om Mon.

Hjulbäck ingick tidigare i Näsbygge fjärding i Leksands socken. Från och med 1875 tillhörde byarna då nybildade i Siljansnäs socken och landskommun. Sedan kommunsammanslagningen 1973 ligger byarna i Leksands kommun.

Kringbyggd gård med korsplanshus

Kringbyggd gård med framträdande korsplanshus i den norra byklungan. Fotograf: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum.

Norra Hjulbäck

Den norra byklungan är belägen på en höjd i odlingslandskapet. Främst i väster finns fortfarande större sammanhängande avsnitt av odlingsmarker. Mot öster, mellan byklungan och Österviken, finns ett nyetablerat område med villabebyggelse samt öppet odlingslandskap närmast Österviken. Det enkla bygatusystemet sprider sig från en fyrvägskorsning med majstångsplats mitt i byklungan. Kring majstångsplatsen finns ett antal äldre gårdar med kvarvarande äldre bostadshus och ekonomibyggnader i timmer. En stor del av de övriga byggnaderna i norra Hjulbäck är tillkomna från och med 1800-talets slut och under 1900-talet. Det finns exempelvis flera faluröda komplementvillor med mansardtak, sannolikt tillkomna under 1920-talet. Det är även vanligt med stora sammanhållna längor med ekonomibyggnader, tidstypiska för det sena 1800-talet och 1900-talets första hälft. De flesta av dessa ekonomibyggnader har långsmal form, sadeltak med tvåkupigt taktegel, spröjsade tvåluftsfönster där fönster förekommer, svartmålade eller faluröda trädörrar, enkel rödfärgad liggpanel och även rödmålade detaljer så som vindskivor och knutbrädor. Finns vitmålade detaljer rör det sig främst om fönsteromfattningar. Det finns även en nämnvärd kringbyggd nationalromantisk gård med många välbevarade detaljer. Nära majstångsplatsen finns också en välbevarad gård med en stor korsplansbyggnad från 1800-talets slut. De flesta byggnaderna är av trä med rödfärgad eller naturligt grånad fasad. Sydöst om byklungan, vid Hjulbäcken, finns en bevarad svarvstuga med dammanordning och ett par härbren. Där finns även en bystuga uppförd kring 1900-talets mitt.

Svarvstuga

Svarvstuga med vattenkonst vid Hjulbäcken. Fotograf: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum.

Södra Hjulbäck

Den södra byklungan är belägen i skogsbrynet mellan odlingslandskapet vid Österviken och Lissberg. Byklungan är mindre och glesare än norra Hjulbäck. Mellan gårdarna, som i huvudsak grupperar sig kring en genomlöpande slingrande bygata, finns småbruten odlingsmark och delvis slutna skogspartier. De flesta gårdarna i bynklungan är utglesade på en eller flera sidor av gårdstunet, ett karaktärsdrag som är typiskt för det sena 1800-talet. Det finns inte särskilt många kvarvarande äldre ekonomibyggnader – dessa funktioner är snarare, på samma sätt som i norra Hjulbäck samlade till enstaka större längor. Många bostadshus är korsplanshus uppförda under det sena 1800-talet och 1900-talets första hälft. Det finns även enstaka äldre enkelstugor och sidokammarstugor. De flesta byggnaderna är av trä med rödfärgad eller naturligt grånad fasad.

Kringbyggd gård

Kringbyggd gård i den södra byklungan, husen är långsmala, faluröda och med flacka sadeltak. Fotograf: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum.

Förtätningar och komplementbebyggelse

Området mellan de två ovannämnda byklungorna innefattar komplementbebyggelse från 1900-talet, med enstaka inslag i form av korsplanshus från det sena 1800-talet. Här finns enklare faluröda komplementvillor med sadeltak från 1900-talets första hälft, enstaka nationalromantiska sommarnöjen och flera timmervillor från tiden kring 1900-talets mitt. Det finns även många faluröda enplansvillor uppförda från och med 1980-talet och framåt. Liknande förtätningar finns även längs vägen mot Mon, samt som tidigare nämnt mittemellan den norra byklungan och Österviken.

Krismansgården, Hjulbäck

Den nationalromanstiska Krismansgården. Fotograf: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum.

Sommarnöjen längs Östervikens strand

Söder om Hjulbäck, längs Östervikens strand, finns ett fåtal nationalromantiska sommarnöjen och flera modernistiska timmerhus. Bland annat finns en enkelstuga som är ombyggd till en ateljé eller motsvarande. Byggnaden har förlängts mot öster med ett stort glasparti, och har kronskorsten. På samma tomt finns också ett större nationalromantiskt hus med svart timmerpanel, gröna detaljer och kronskorstenar. De modernistiska timmerhusen innefattar både större villor och mindre sportstugor. Gemensamt är att de är byggda i knuttimmer, men i en stil som är tidstypisk för 1950- och 1960-talen.

Sluten länga med jordbruksbyggnader

Sluten länga med jordbruksbyggnader, sannolikt från 1900-talets första hälft. Fotograf: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum.

Kulturvärden

Värden/var varsam med:

  • Klungbykaraktären i norra delen av byn, med tätt placerade gårdar i höjdläge och slingrande bygator som möts vid majstångsplatsen
  • Det öppna odlingslandskapet som omger den norra byklungan, särskilt kvarvarande öppna avsnitt mellan byklungan och Österviken
  • Kvarvarande öppna odlingslandskap mellan den södra byklungan och Österviken.

Den norra byklungan i Hjulbäck präglas av klungbykaraktär med tätt placerade gårdar, många rödfärgade byggnader och slingrande bygator som sammanstrålar i ett bytorg med majstångsplats. Dessa karaktärsdrag är värdefulla eftersom de är miljöskapande och typiska för Leksand och Övre Dalarna. Byklungans koncentrerade läge på en höjd som omges av öppna och småbrutna odlingslandskap är också en värdefull beståndsdel i byns karaktär. Att det syns att gårdarna koncentrerats till torra och höga platser i landskapet öppnar för en förståelse för odlingsmarkens betydelser i äldre tider. I den södra byklungan är det öppna odlingslandskapet mellan Hjulbäcksvägen och Österviken en viktig beståndsdel i landskapsbilden, och därför värdefullt. Den äldre bebyggelsens är koncentrerad till lägen i skogsbrynet vid Lissbergs fot. Förhållandet mellan det öppna odlingslandskapet och gårdarnas mer slutna läge är ett annat värdefullt karaktärsdrag som är visar hur byn vuxit fram i samspel med odlingsmarken och i förhållande till dess betydelser.

Värden/var varsam med:

  • Att bebyggelsen är småskalig, låg och tät
  • Att husen är byggda i trä eller knuttimrade
  • Den utbreda användningen av falu rödfärg och att många hus har vita fönsterfoder, samt att knutbrädor och vindskivor är vita eller faluröda. Undvik dock att måla sådana detaljer vita om de tidigare varit ofärgade eller rödfärgade.

Att de flesta husen i Hjulbäck är rödfärgade och i trä är mycket viktigt för byns generella karaktär. Den röda färgen har även historisk betydelse, då den präglat byarna i Övre Dalarna och Leksand sedan åtminstone 1800-talets senare hälft. Ett annat mycket värdefullt karaktärsdrag som är värdebärande för byns karaktär är att nästan alla hus i de äldre byklungorna är låga och småskaliga - sällan högre än två hela våningar. I den norra byklungan är husen tätt placerade och framträder på håll som ett gytter av enhetliga små röda hus. De flesta byggnaderna har också sadeltak med tegeltäckning, vilket ytterligare förstärker den enhetliga karaktären. Beträffande vita detaljer i form av exempelvis fönster, fönsterfoder, vindskivor och knutbrädor är detta värdefullt där det förekommer, eftersom även detta är en påtaglig beståndsdel i byns karaktär.

Värden/var varsam med:

  • Byggnader som bidrar till kringbyggda gårdstun. Oavsett ålder bör sådana byggnader inte rivas eller flyttas. Byggnader som är placerade med fasader mot en bygata bör hanteras särskilt varsamt, eftersom sådana byggnader påverkar hela byns karaktär.

I både norra och södra Hjulbäck finns gårdar som är kringbyggda längs två, tre eller fyra sidor, vilket är värdefullt eftersom den kringbyggda karaktären är typisk för Leksand och Övre Dalarna. Gårdar som är kringbyggda bidrar dessutom till byarnas slutna och tätt bebyggda karaktär, som är miljöskapande och trivsam. De flesta gårdarna i byn var sannolikt helt kringbyggda fram tills 1800-talets slut. Därefter har många gårdar utglesats på en eller flera sidor, ofta genom att äldre timrade ekonomibyggnader avlägsnats eller ersatts av större ladugårdskomplex med tegeldel. Så som gårdarna ser ut idag återspeglar de därför även hur industrialismen, nya jordbruksrön och förändrade sociala mönster påverkade byarna och gårdarna från och med 1800-talets slut. Berättelser om dessa förändringar kan förklara varför byarna ser ut som de gör idag och detaljer och strukturer som återspeglar detta är därför värdefulla. Särskilt värdefulla är de gårdar som finns på fastigheterna Hjulbäck 94:2, Hjulbäck 139:1, Hjulbäck 81:2, Hjulbäck 82:1 och Hjulbäck 69:3. Den sistnämnda gården är nästan helt kringbyggd med välbevarade timmerbyggnader och ett synnerligen ståtligt korsplanshus med många vackra detaljer.

Värden/var varsam med:

  • Samtliga knuttimrade ekonomibyggnader och verkshus uppförda innan 1930. Äldre knuttimrade ekonomibyggnader är en omistlig beståndsdel i byarnas karaktär och bör inte flyttas, rivas eller väsentligen förändras. Särskilt intressant är den svarvstuga och de härbren som finns vid Hjulbäcken
  • Välbevarade enkelstugor, sidokammarstugor, parstugor och korsplanshus. Några särskilt nämnvärda exempel är en mycket ålderdomlig och välbevarad enkelstuga som är sammanbyggd med långsideshärbre och lider på fastigheten Hjulbäck 58:1, välbevarade sidokammarstugor på Hjulbäck 169:1 och Hjulbäck 131:1, korsplanshuset på Hjulbäck 69:3 och en välbevarad enkelstuga samt ett välbevarat korsplanshus på okänd fastighetsbeteckning i den södra byklungan. Värdebärande egenskaper är byggnadernas långsmala eller rektangulära form med sadeltak, befintlig färgsättning – omålad eller rödfärgad, ibland med vita detaljer, blottade timmerstommar, befintliga träpaneler, befintlig fönstersättning med befintliga träfönster samt enkla vitmålade fönsterfoder, profilerade fönsteröverstycken där de förekommer, dekorativa gavelfönster där de förekommer, befintliga dörrar och farstukvistar, lövsågade eller profilsågade detaljer på farstukvistar där de förekommer, dekorerade taksparrar där de förekommer, befintliga en- och tvåkupiga tegeltak och tegelskorstenar, grundmurar med synlig natursten.

På vissa gårdar i byarna finns välbevarade äldre bostadshus och ekonomibyggnader i timmer. Dessa byggnader värdefulla eftersom de kan bidra med berättelser om livet i det äldre bondesamhället. De äldre husen är dessutom en viktig beståndsdel i vad som gör byarna till speciella och trivsamma livsmiljöer. Här syns det att människor levt under mycket lång tid. Husen är dessutom byggda i en lokal tradition som utvecklats och använts under flera hundra år, fram tills industrialismens intåg, mot 1800-talets slut och kring sekelskiftet år 1900.

Värden/var varsam med:

  • Brutna sadeltak (mansardtak) på de byggnader där de förekommer.

I den norra byklungan finns en utmärkande mängd bostadshus som har brutet sadeltak (mansardtak). Byggnaderna uppfördes sannolikt i början av 1900-talet, möjligen under 1920-talet, då mansardtak var särskilt populära. Även om byggnaderna i övrigt inte utmärker sig beträffande detaljutformning eller fasadmaterial är takformen ett tydligt lokalt karaktärsdrag som är värdefullt.

Värden/var varsam med:

  • Krismansgården, den nationalromantiska kringbyggda gården på fastigheten 139:1 med tillhörande rött härbre öster om gårdstunet. Värdebärande egenskaper är att gården är helt kringbyggd, blottade och ofärgade timmerfasader, befintliga enkla kronskorstenar i tegel, sadeltak med täckning av nävertak med klovtäckning, befintliga blyspröjsade träfönster med omfattningar, gärdesgården som löper kring tomten med tillhörande stockportal, befintliga dörrar och portar samt smidesdetaljer så som skyltar. På den röda enkelstugan i norr, den blottade rödfärgade timmerstommen, sadeltak med enkupigt taktegel och befintlig enkel kronskorsten i tegel, profilerade vindskivor, befintliga spetsvinkliga stuprör i koppar och befintliga spröjsade tvåluftsfönster i trä.

I den norra byklungan, på fastigheten Hjulbäck 139:1, finns Krismansgården - en utmärkande kringbyggd gård i nationalromantisk stil, möjligen uppförd, ombyggd eller ditflyttad som ett konstnärshem eller motsvarande i början av 1900-talet. Det fyrkantiga och helt kringbyggda gårdstunets norra sida upptas av en röd timrad enkelstuga. Övriga sidor upptas av låga, naturligt grånade timmerhus med stiltypiskt nationalromantiska detaljer så som enkla kronskorstenar, nävertak med klovtäckning, blyspröjsade små fönster och skyltkonst i smidesjärn. Gården är i sin helhet värdefull – den är mycket karaktäristisk och tidstypiskt för det tidiga 1900-talet och nationalromantikens byggnadskonst, som var vanligt i vissa delar av Leksand under denna period.

Värden/var varsam med:

  • Det större nationalromantiska huset på fastigheten Fornby 166:1 samt en källarstuga med lider som sammanbyggts med en loftbod på samma fastighet. Värdebärande detaljer på det stora huset är byggnadens sadeltak med tvåkupigt taktegel, kronskorstenar i tegel, svartmålad timmerpanel/stomme, befintliga grönmålade spröjsade träfönster med röda foder, befintlig farstukvist och dörr, belysningsarmaturer och takfotsdekorationer. Värdebärande egenskaper på källarstugan med loftbod är byggnadens form, blottlagda rödfärgade timmerstomme, den inbyggda trappuppgången med röd locklistpanel, befintliga spröjsade träfönster befintliga dörrar, befintliga spröjsade träfönster och fönsteröverstycken, kronskorsten i tegel och vita enkla vindskivor.

Längs Östervikens strand, söder om Hjulbäck, finns ett fåtal sommarnöjen som sannolikt uppfördes i början av 1900-talet. Dessa byggnader är värdefulla eftersom de kan berätta om den historiskt mycket viktiga turismen i Leksand kring sekelskiftet år 1900, och hur det äldre bondesamhällets olika miljöer och byggnadstyper ianspråktogs och omgestaltades för sommargäster. Särskilt värdefulla är de byggnader som finns på fastigheten Fornby 166:1, ett större nationalromantiskt hus och en källarstuga med lider som sammanlänkats med en loftbod.

Värden/var varsam med:

  • De modernistiska timmerhusen längs Östervikens strand, söder om Hjulbäck. Värdebärande egenskaper är byggnadernas form, sadeltak med tegeltäckning, blottade timmerstommar som är mörkbruna, oljade eller ofärgade, ursprungliga trädörrar i ofärgat, oljat eller brunbetsat trä, befintliga farstukvistar med profilsågade detaljer, trappsteg i älvdalssandsten,  vindskivor med profilsågade detaljer, tvålufts träfönster utan spröjs och bågar målade i en annan kulör än karmen, perspektivfönster med träbåge, blyspröjsade träfönster med antikglas, vitpustade fyrkantiga och lätt koniskt formade skorstenar, gärdesgårdar med stockportaler, belysningsarmaturer, betongplattor eller älvdalssandsten som markplattor.

Söder om byn finns också några välbevarade modernistiska timmervillor och sportstugor. Ett särskilt välbevarat exempel på fastigheten Fornby 147:1. Byggnaderna är värdefulla eftersom de är karaktäristiska för Leksand, och utgör ett exempel på hur 1900-talets byggnadskonst kunde anpassas till de äldre bymiljöerna genom exempelvis färgsättning och materialval. Flera av byggnaderna har kvalitativa detaljer som exempelvis blyspröjsade fönster med antikglas entréer med trappsteg i älvdalssandsten, vilket förstärker den positiva helhetsupplevelsen av husen.

Värden/var varsam med:

  • Svarvstugan i sin helhet med härbren och vattenkonst invid hjulbäcken.

Vid hjulbäcken finns en äldre svarvstuga med vattenkonst och två härbren som tillsammans bildar en mycket värdefull miljö med äldre timmerbyggnader. I Hjulbäck förekom från och med 1600-talet en rik svarvverksamhet och finsnickeri var en viktig bisyssla i hela fjärdingen, sedermera Siljansnäs socken. Storskifteskartan från 1826 visar att det vid tidpunkten fanns minst sju svarvstugor vid bäcken. Vattenhjulen som drev svarvarna har gett namn till både byn och bäcken.

Rekommendationer

Här hittar du rekommendationer och riktlinjer som hör till de olika färgområden och indelningar som finns i kulturmiljökartan.

  • Röda områden markerar större landskapsavsnitt, odlingsmark och bebyggelseområden med kulturvärden.
  • Lila områden markerar mindre områden där det finns miljöer, bebyggelse eller landskapsavsnitt som har kulturvärden.
  • Blå områden markerar gårdar eller byggnader av särskilt kulturvärde motsvarande 8 kap 13 § Plan och bygglagen (2010:900).

Inom röda områden bör inga nya byggnader uppföras på äldre kulturmark. Däribland hävdad odlingsmark, äldre brukad mark, fossil åkermark och ängsmark. Markplanering bör inte förekomma. Naturliga barriärer så som dammar, bäckfåror, trädridåer, buskage, diken och odlingsrösen bör bevaras. Träd som uppskattas vara äldre än 1950 bör i regel inte avlägsnas. Nybyggnad och renovering inom röda områden bör ske i enlighet med de riktlinjer som finns nedan.

Placering av byggnader, byggnadshöjd

Vid placering av nya byggnader eftersträvas kringbyggdhet med fyrkantsform. Ny bebyggelse bör inte placeras utanför befintligt bygatusystem. Bostadshus bör inte vara högre än motsvarande 1,5-2 våningsplan. Komplementbyggnader och ekonomibyggnader bör inte vara högre än motsvarande 1,5 våningsplan.

Byggnaders form, takvinkel

Nya byggnader bör ha en långsmal form och sadeltak i en vinkel om 27-33. I Hjulbäck är det vanligt att äldre bostadshus är formade som enkelstugor, parstugor och korsplanshus, och även nya bostadshus kan därför med fördel utformas med inspiration från dessa byggnadstyper.

Tak, takmaterial

Som takmaterial bör i första hand en- eller tvåkupiga taktegelpannor utan lasyr användas på bostadshus såväl som ekonomibyggnader. Matt tegelröd pannplåt, plegel eller trapetskorrugerad plåt kan i andra hand tillåtas som takmaterial på ekonomibyggnader. Undvik svarta plåttak.

Fasader, färgsättning

Fasader på bostadshus bör utgöras antingen av äkta timmerstomme eller bära locklistpanel i trä. Liggande paneler med enkel- eller dubbelfasspont kan tillåtas vid nybyggnad av bostadshus samt vid renovering av byggnader som även tidigare haft sådan fasadinklädnad. Locklistpaneler utformas med fördel så att de framträder som kilsågade. Detta uppnås genom att använda plankor av olika bredd till den bakomliggande panelen. Använd ej andra paneltyper, så som timmerpanel, ej spontad liggpanel eller fjällpanel.
Nya byggnader bör vara enhetligt rödfärgade eller omålade. Vita detaljer bör endast förekomma i form av knutbrädor, vindskivor, fönsteromfattningar, fönsterkarmar och fönsterbågar.

Fönster

Fönster bör vara spröjsade tvålufts träfönster med mittpost. Fönsterrutorna bör vara lätt stående eller lätt liggande i enlighet med utseendet på äldre spröjsade fönster. Fönsterfoder bör utgöras av fyra enkla brädor där de långa sidobrädorna omsluter topp- och bottenbrädan. Undvik utformningar där toppbrädan vilar på sidobrädorna.

Farstukvistar

Farstukvistar bör få en enkel utformning som återknyter till andra äldre farstukvistar i byn. Profilsågade hörnbrädor kan tillåtas om de håller hög utformningsmässig och hantverksmässig kvalitet samt är i trä.

Dörrar

Dörrar bör få en enkel utformning i trä och utan fönster, vid sidan av en möjlig överluft. Undvik vita dörrar. Lämpliga färgsättningar på dörrar är ofärgad eller tjärad brun/svart.

Skorstenar

Skorstenar på nya byggnader bör utformas som smala tegelskorstenar med enkel utkragning.

Solpaneler

Solpaneler bör inte placeras så att de är synbara från bygatorna.

Lila områden markerar mindre områden där det finns miljöer, bebyggelse eller landskapsavsnitt som har kulturvärden. Inom dessa områden bör särskild försiktighet råda vid förändring av befintliga byggnader, enligt de riktlinjer som finns nedan. Befintliga byggnader bör inte heller rivas. Det krävs bygglov för uppförande av Attefallshus inom området.

Följande egenskaper är värdefulla och bör inte ändras:

Fasadutformning, färgsättning

Byggnadernas befintliga fasadutformning och färgsättning, rödfärgad eller omålad. Omålade byggnader bör inte rödfärgas, utan bibehållas omålade. Befintlig färgsättning på detaljer i form av vit färgsättning på fönster, fönsteromfattningar, knutbrädor, vindskivor och farstukvistar.

Fönster

Befintliga fönsterbågar och fönsterkarmar tillkomna innan 1950 med tillhörande brädfodringar och detaljer så som profilerade fönsteröverstycken och fönsteromfattningar, äldre järnbeslag och andra metalldetaljer så som gångjärn och hakar. Befintliga dekorativa fönster så som gavelfönster, exempelvis med triangelform eller lunettform. Befintliga blyspröjsade fönster.

Dörrar och farstukvistar

Befintliga ytterdörrar och tillhörande fönster (exempelvis överljus) samt smidesdetaljer så som beslag, gångjärn, handtag och låsmekanismer. Befintliga farstukvistar samt fönster och skivplåttak tillhörande farstukvistar. Befintliga lövsågade eller profilsågade detaljer på farstukvistar där de förekommer.

Tak och skorstenar

Befintliga en- och tvåkupiga tegeltak samt skorstenar på bostadshus. Befintliga takutsprång med dekorerade taktassar.

Grundmurar

Grundmurar med synlig natursten.

Äldre timmerstommar

Timrade byggnader uppförda innan 1930 är omistliga för förståelsen om timmerhuskulturen och det äldre bondesamhället. Befintliga timmerstommar äldre än 1930 bör därför inte rivas eller väsentligen förändras genom exempelvis fasadinklädnad där sådan inte tidigare förekommit, hålupptagning för stora fönster eller stora utbyggnader som förändrar byggnadernas form. Där skyddsristningar och dekorationer förekommer bör inte heller berörda timmerstockar utbytas.

Vid förändring av befintliga byggnader bör följande detaljutformning eftersträvas:

Tak

Befintliga tegeltak på bostadshus bör endast utbytas mot tegeltak av samma typ och material som befintligt. På större ekonomibyggnader kan i första hand tegelrött plegel eller tegelröd pannplåt tillåtas som takmaterial om byggnaden annars riskerar att rivas, förstöras eller på annat sätt förvanskas. I undantagsfall kan även tegelröd trapetskorrugerad plåt tillåtas på sådana byggnader. Undvik svarta tak.

Fasader

Befintliga paneler bör endast utbytas mot ny panel av samma typ och utseende som befintlig. Undvik i största möjliga mån att byta ut locklistpaneler äldre än 1950, kilsågade lockpaneler äldre än 1950 och liggande paneler som är äldre än 1930 eftersom sådana paneler ofta har höga virkesmässiga och utseendemässiga kvaliteter. Paneler bör målas med faluröd slamfärg. Putsfasader bör inte avlägsnas eller utbytas mot andra fasadtyper.

Fönster

Träfönster som är äldre än 1950 har ofta höga virkesmässiga och utseendemässiga kvaliteter, och därför rekommenderas i första hand renovering för sådana fönster. På tvåglasfönster är det möjligt att byta ut det inre glaset mot lågemissionsglas i syfte att spara energi. Detta är enligt en undersökning från Slöjd och byggnadsvård i Näs (2019) mer ekonomiskt lönsamt över tid än att byta till nya fönster. I de fall befintliga träfönster som bedöms vara äldre än 1950 måste utbytas bör de endast utbytas mot träfönster av samma typ och utseende som befintligt. Det är viktigt att nya fönster med spröjs har äkta spröjs i antingen trä eller bly (beroende på vilken typ av spröjs det gamla fönstret hade/andra äldre fönster på byggnaden har). Fönster som är nyare än 1950 kan utbytas mot nya träfönster i stil med de fönster som syns på illustrationerna i marginalen. Fönsterkarmar och fönsterbågar målas vita. Fönsterfoder bör utgöras av fyra enkla brädor där de långa sidobrädorna omsluter topp- och bottenbrädan i enlighet med illustrationen. Undvik utformningar där toppbrädan vilar på sidobrädorna. Där profilerade fönsteröverstycken förekommer kan dessa utbytas mot nya lika befintliga. Fönsterfoder och eventuella överstycken målas vita.

Vindskivor och knutbrädor

Vid byte av vindskivor och knutbrädor bör en enkel utformning så lika befintlig som möjligt eftersträvas. På ekonomibyggnader bör dessa detaljer målas med faluröd slamfärg. På bostadshus bör vindskivor och knutbrädor i regel målas vita om de tidigare varit vita.

Dörrar

Befintliga snickrade trädörrar som bedöms vara äldre än 1950 bör endast utbytas mot trädörrar av samma typ och utseende som befintligt. Dörrar som är nyare än 1950 kan utbytas mot nya trädörrar med enkel utformning i stil med andra äldre dörrar i byn.

Utbyggnader och tillbyggnader

Utbyggnader och tillbyggnader bör underordna sig huvudbyggnadens befintliga utformning beträffande storlek, höjd, placering, materialval, detaljutformning och form. Lämpliga tillbyggnadsformer är förlängning i byggnadens längdriktning, tillbyggnad i vinkel eller fristående tillbyggnader som följer de riktlinjer för nybyggnad som gäller för det röda området (se ovan).

Uterum och altaner

Uterum och altaner med tak bör placeras så att de vetter in mot gårdstunet, alternativt som en diskret sammanlänkning mellan två gavlar vid ett av gårdens hörn. Placeras uterum och altaner på bostadshusets långsida bör de inte vara längre än en tredjedel av den befintliga fasadens längd. Förses en sådan tillbyggnad med tak och väggar bör den inte heller vara mer utskjutande än en tredjedel av ursprungsbyggnadens bredd på kortsidan. Som väggar förordas olika former av faluröda skrankverk eller enkla faluröda stående brädväggar. Tak bör antingen vara sadeltak med tegeltäckning lika bostadshuset, eller ha en flack, valmad form med band- eller skivplåtstäckning.

Solpaneler

Solpaneler bör inte placeras så att de är synliga från bygatorna, och företrädesvis på ekonomibyggnader istället för bostadshus.

Blå områden markerar gårdar eller byggnader av särskilt kulturvärde motsvarande 8 kap 13 § Plan och bygglagen (2010:900). Mycket stor försiktighet och hänsyn bör råda vid förändring av såväl bostadshus som ekonomibyggnader. Befintliga byggnader får inte rivas eller flyttas. Det krävs bygglov för uppförande av Attefallshus inom området.

Motsvarande 8 kap 13 § Plan och bygglagen (2010:900). Följande egenskaper är där de förekommer särskilt värdefulla och får inte förvanskas:

Fasadutformning och färgsättning

Byggnadernas befintliga fasadutformning och färgsättning, rödfärgad eller omålad. Omålade byggnader får inte rödfärgas, utan bibehållas omålade.

Fasadmaterial

Byggnadernas befintliga fasadmaterial om det är blottlagda timmerstommar, kilsågade locklistpaneler eller fasspontade paneler äldre än 1930.

Färgsättning på detaljer

Befintlig färgsättning på detaljer i form av vit färgsättning på fönster, fönsteromfattningar, knutbrädor, vindskivor och farstukvistar.

Fönster

Befintliga fönsterbågar och fönsterkarmar med tillhörande brädfodringar och detaljer så som profilerade fönsteröverstycken och fönsteromfattningar, äldre järnbeslag och andra metalldetaljer så som gångjärn och hakar. Befintliga dekorativa fönster så som gavelfönster, exempelvis med triangelform eller lunettform.

Dörrar och farstukvistar

Befintliga ytterdörrar och tillhörande fönster (exempelvis överljus) samt smidesdetaljer så som beslag, gångjärn, handtag och låsmekanismer. Befintliga farstukvistar samt fönster och skivplåttak tillhörande farstukvistar. Befintliga lövsågade eller profilsågade detaljer på farstukvistar där de förekommer.

Tak och skorstenar

En- och tvåkupiga tegeltak samt skorstenar på bostadshus. Befintliga takutsprång med dekorerade taktassar.

Grundmurar

Grundmurar med synlig natursten.

Timmerstommar

Timrade byggnader uppförda innan 1930 är omistliga för förståelsen om timmerhuskulturen och det äldre bondesamhället. Befintliga timmerstommar äldre än 1930 får därför inte rivas eller väsentligen förändras genom exempelvis fasadinklädnad, hålupptagning för stora fönster eller stora utbyggnader som förändrar byggnadernas form. Där skyddsristningar och dekorationer förekommer får inte heller berörda timmerstockar utbytas.

Vid förändring av befintliga byggnader bör följande detaljutformning eftersträvas:

Tak

Tegeltak får endast utbytas mot tegeltak av samma typ och material som befintligt.

Panel och puts

Befintliga paneler i form av ej kilsågade locklistpaneler, lockpaneler, fasspontade liggpaneler nyare än 1930 får endast utbytas mot ny panel av samma typ och utseende som befintligt. Vita putsfasader bevaras i sin nuvarande utformning.

Fönster

Beträffande fönsterbyten framhålls fönsterrenovering som det enda alternativet vid alla scenarion utom när fönster totalförstörts genom exempelvis mekanisk eller biologisk åverkan. På tvåglasfönster är det möjligt att byta ut det inre glaset mot lågemissionsglas i syfte att spara energi. Detta är enligt en undersökning från Slöjd och byggnadsvård i Näs (2019) mer ekonomiskt lönsamt över tid än att byta till nya fönster. Fönsterkarmar och fönsterbågar målas vita. Fönsterfoder utgörs av fyra enkla brädor där de långa sidobrädorna omsluter topp- och bottenbrädan i enlighet med illustrationen. Profilerade fönsteröverstycken kan utbytas om de utbyts mot nya överstycken kopierade efter befintliga. Fönsterfoder och eventuella överstycken målas vita.

Vindskivor och knutbrädor

Vid byte av vindskivor och knutbrädor bör en enkel utformning så lika befintlig som möjligt eftersträvas. På ekonomibyggnader bör dessa detaljer målas med faluröd slamfärg. På bostadshus målas vindskivor och knutbrädor i regel vita om de tidigare varit vita.

Dörrar

Beträffande dörrbyten framhålls renovering som det enda alternativet vid alla scenarion utom när dörrar totalförstörts genom exempelvis mekanisk eller biologisk åverkan.

Utbyggnader och tillbyggnader

Utbyggnader, tillbyggnader, uterum och altaner utförs endast i undantagsfall, och då med största varsamhet och helst under ledning av arkitekt.

Solpaneler

Solpaneler bör inte förekomma.

Sidan uppdaterad: 2020-04-01