Hjulbäck

Skriv ut Lyssna

Kontakta kundtjänst

Telefon: 0247-800 00

E-postadress: kundtjanst@leksand.se

Vy mot den norra byklungan, Hjulbäck
Vy mot den norra byklungan, belägen på en höjd i odlingslandskapet. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum.

Hjulbäck består i huvudsak av äldre två byklungor som byggts ihop, förtätats och utökats med komplementbebyggelse och fritidshus under 1900-talet. Byn är belägen invid östervikens västra strand, norr om Fornby och öster om Mon.

Hjulbäck består i huvudsak av äldre två byklungor som byggts ihop, förtätats och utökats med komplementbebyggelse och fritidshus under 1900-talet. Byn är belägen invid Östervikens västra strand, norr om Fornby och öster om Mon. Hjulbäck ligger i Leksands kommun och Siljansnäs socken, varav den senare bildades 1875 och innefattar ett område motsvarande före detta Näsbygge fjärding i Leksands socken. Samtidigt som socknen bildades Siljansnäs landskommun, till vilken Hjulbäck hörde fram till dess att landskommunen uppgick i Leksands kommun 1974.

Kringbyggd gård med korsplanshus

Kringbyggd gård med framträdande korsplanshus i den norra byklungan. Fotograf: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum.

Historik

Hjulbäck nämns första gången 1325. Byn var känd för sin svarvning, framför allt av spinnrockar. Vid bäcken utnyttjades vattenkraften i särskilda svarv­stugor och svarvare nämns i en handling från 1696. Vid storskiftet omkring 1820 fanns sju svarvstugor vid bäcken.

Norra Hjulbäck

Den norra byklungan är belägen på en höjd i odlingslandskapet. Främst i väster finns fortfarande större sammanhängande avsnitt av odlingsmarker. Mot öster, mellan byklungan och Österviken, finns ett nyetablerat område med villabebyggelse samt öppet odlingslandskap närmast Österviken. Det enkla bygatusystemet sprider sig från en fyrvägskorsning med majstångsplats mitt i byklungan. Kring majstångsplatsen finns ett antal äldre gårdar med kvarvarande äldre bostadshus och ekonomibyggnader i timmer. En stor del av de övriga byggnaderna i norra Hjulbäck är tillkomna från och med 1800-talets slut och under 1900-talet. Det finns exempelvis flera faluröda komplementvillor med mansardtak, sannolikt tillkomna under 1920-talet. Det är även vanligt med stora sammanhållna längor med ekonomibyggnader, tidstypiska för det sena 1800-talet och 1900-talets första hälft. De flesta av dessa ekonomibyggnader har långsmal form, sadeltak med tvåkupigt taktegel, spröjsade tvåluftsfönster där fönster förekommer, svartmålade eller faluröda trädörrar, enkel rödfärgad liggpanel och även rödmålade detaljer så som vindskivor och knutbrädor. Finns vitmålade detaljer rör det sig främst om fönsteromfattningar. Det finns även en nämnvärd kringbyggd nationalromantisk gård med många välbevarade detaljer. Nära majstångsplatsen finns också en välbevarad gård med en stor korsplansbyggnad från 1800-talets slut. De flesta byggnaderna är av trä med rödfärgad eller naturligt grånad fasad. Sydöst om byklungan, vid Hjulbäcken, finns en bevarad svarvstuga med dammanordning och ett par härbren. Där finns även en bystuga uppförd kring 1900-talets mitt.

Svarvstuga

Svarvstuga med vattenkonst vid Hjulbäcken. Fotograf: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum.

Södra Hjulbäck

Den södra byklungan är belägen i skogsbrynet mellan odlingslandskapet vid Österviken och Lissberg. Byklungan är mindre och glesare än norra Hjulbäck. Mellan gårdarna, som i huvudsak grupperar sig kring en genomlöpande slingrande bygata, finns småbruten odlingsmark och delvis slutna skogspartier. De flesta gårdarna i bynklungan är utglesade på en eller flera sidor av gårdstunet, ett karaktärsdrag som är typiskt för det sena 1800-talet. Det finns inte särskilt många kvarvarande äldre ekonomibyggnader – dessa funktioner är snarare, på samma sätt som i norra Hjulbäck samlade till enstaka större längor. Många bostadshus är korsplanshus uppförda under det sena 1800-talet och 1900-talets första hälft. Det finns även enstaka äldre enkelstugor och sidokammarstugor. De flesta byggnaderna är av trä med rödfärgad eller naturligt grånad fasad.

Kringbyggd gård

Kringbyggd gård i den södra byklungan, husen är långsmala, faluröda och med flacka sadeltak. Fotograf: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum.

Förtätningar och komplementbebyggelse

Området mellan de två ovannämnda byklungorna innefattar komplementbebyggelse från 1900-talet, med enstaka inslag i form av korsplanshus från det sena 1800-talet. Här finns enklare faluröda komplementvillor med sadeltak från 1900-talets första hälft, enstaka nationalromantiska sommarnöjen och flera timmervillor från tiden kring 1900-talets mitt. Det finns även många faluröda enplansvillor uppförda från och med 1980-talet och framåt. Liknande förtätningar finns även längs vägen mot Mon, samt som tidigare nämnt mittemellan den norra byklungan och Österviken.

Krismansgården, Hjulbäck

Den nationalromanstiska Krismansgården. Fotograf: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum.

Sommarnöjen längs Östervikens strand

Söder om Hjulbäck, längs Östervikens strand, finns ett fåtal nationalromantiska sommarnöjen och flera modernistiska timmerhus. Bland annat finns en enkelstuga som är ombyggd till en ateljé eller motsvarande. Byggnaden har förlängts mot öster med ett stort glasparti, och har kronskorsten. På samma tomt finns också ett större nationalromantiskt hus med svart timmerpanel, gröna detaljer och kronskorstenar. De modernistiska timmerhusen innefattar både större villor och mindre sportstugor. Gemensamt är att de är byggda i knuttimmer, men i en stil som är tidstypisk för 1950- och 1960-talen.

Sluten länga med jordbruksbyggnader

Sluten länga med jordbruksbyggnader, sannolikt från 1900-talets första hälft. Fotograf: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum.

Värden

Den norra byklungan i Hjulbäck präglas av klungbykaraktär med tätt placerade gårdar, många rödfärgade byggnader och slingrande bygator som sammanstrålar i ett bytorg med majstångsplats. Dessa karaktärsdrag är värdefulla eftersom de är miljöskapande och typiska för Leksand och Övre Dalarna. Byklungans koncentrerade läge på en höjd som omges av öppna och småbrutna odlingslandskap är också en värdefull beståndsdel i byns karaktär. Att det syns att gårdarna koncentrerats till torra och höga platser i landskapet öppnar för en förståelse för odlingsmarkens betydelser i äldre tider. I den södra byklungan är det öppna odlingslandskapet mellan Hjulbäcksvägen och Österviken en viktig beståndsdel i landskapsbilden, och därför värdefullt. Den äldre bebyggelsens är koncentrerad till lägen i skogsbrynet vid Lissbergs fot. Förhållandet mellan det öppna odlingslandskapet och gårdarnas mer slutna läge är ett annat värdefullt karaktärsdrag som är visar hur byn vuxit fram i samspel med odlingsmarken och i förhållande till dess betydelser.

Även om de äldre husen i Leksand är unika och i sina detaljer bär många olikheter som gör varje gård speciell, finns flera gemensamma nämnare som starkt påverkar bebyggelsens karaktär. Ofta framträder bebyggelsen som ett gytter av tätt placerade röda hus med likartad storlek och form. Det är denna karaktär som kanske starkast kännetecknar byarna, och de aspekter av bebyggelsen som bidrar till denna karaktär är därför särskilt värdefulla.

Nästan alla hus i de äldre byklungorna är låga - sällan högre än två hela våningar. Många byggnader har dessutom en långsmal form eller bildar tillsammans långsmala längor som ingår i olika kringbyggda former. De flesta byggnaderna har också sadeltak med tegeltäckning. Att de flesta husen är färgade med falu rödfärg eller omålade i trä är också mycket viktigt för byarnas generella karaktär. Den faluröda färgen har dessutom historisk betydelse, då den präglat byarna i Övre Dalarna och Leksand sedan åtminstone 1800-talets senare hälft. Beträffande vita detaljer i form av exempelvis fönster, fönsterfoder, vindskivor och knutbrädor är detta värdefullt där det förekommer, eftersom även detta är en påtaglig beståndsdel i byns karaktär.

I både norra och södra Hjulbäck finns gårdar som är kringbyggda längs två, tre eller fyra sidor, vilket är värdefullt eftersom den kringbyggda karaktären är typisk för Leksand och Övre Dalarna. Gårdar som är kringbyggda bidrar dessutom till byarnas slutna och tätt bebyggda karaktär, som är miljöskapande och trivsam. De flesta gårdarna i byn var sannolikt helt kringbyggda fram tills 1800-talets slut. Därefter har många gårdar utglesats på en eller flera sidor, ofta genom att äldre timrade ekonomibyggnader avlägsnats eller ersatts av större ladugårdskomplex med tegeldel. Så som gårdarna ser ut idag återspeglar de därför även hur industrialismen, nya jordbruksrön och förändrade sociala mönster påverkade byarna och gårdarna från och med 1800-talets slut. Berättelser om dessa förändringar kan förklara varför byarna ser ut som de gör idag och detaljer och strukturer som återspeglar detta är därför värdefulla. Särskilt värdefulla är de gårdar som finns på fastigheterna Hjulbäck 94:2, Hjulbäck 139:1, Hjulbäck 81:2, Hjulbäck 82:1 och Hjulbäck 69:3. Den sistnämnda gården är nästan helt kringbyggd med välbevarade timmerbyggnader och ett synnerligen ståtligt korsplanshus med många vackra detaljer.

På vissa gårdar i byarna finns välbevarade äldre bostadshus och ekonomibyggnader i timmer. Dessa byggnader värdefulla eftersom de kan bidra med berättelser om livet i det äldre bondesamhället. De äldre husen är dessutom en viktig beståndsdel i vad som gör byarna till speciella och trivsamma livsmiljöer. Här syns det att människor levt under mycket lång tid. Husen är dessutom byggda i en lokal tradition som utvecklats och använts under flera hundra år, fram tills industrialismens intåg, mot 1800-talets slut och kring sekelskiftet år 1900.

I den norra byklungan finns en utmärkande mängd bostadshus som har brutet sadeltak (mansardtak). Byggnaderna uppfördes sannolikt i början av 1900-talet, möjligen under 1920-talet, då mansardtak var särskilt populära. Även om byggnaderna i övrigt inte utmärker sig beträffande detaljutformning eller fasadmaterial är takformen ett tydligt lokalt karaktärsdrag som är värdefullt.

I den norra byklungan, på fastigheten Hjulbäck 139:1, finns Krismansgården - en utmärkande kringbyggd gård i nationalromantisk stil, möjligen uppförd, ombyggd eller ditflyttad som ett konstnärshem eller motsvarande i början av 1900-talet. Det fyrkantiga och helt kringbyggda gårdstunets norra sida upptas av en röd timrad enkelstuga. Övriga sidor upptas av låga, naturligt grånade timmerhus med stiltypiskt nationalromantiska detaljer så som enkla kronskorstenar, nävertak med klovtäckning, blyspröjsade små fönster och skyltkonst i smidesjärn. Gården är i sin helhet värdefull – den är mycket karaktäristisk och tidstypiskt för det tidiga 1900-talet och nationalromantikens byggnadskonst, som var vanligt i vissa delar av Leksand under denna period.

Längs Östervikens strand, söder om Hjulbäck, finns ett fåtal sommarnöjen som sannolikt uppfördes i början av 1900-talet. Dessa byggnader är värdefulla eftersom de kan berätta om den historiskt mycket viktiga turismen i Leksand kring sekelskiftet år 1900, och hur det äldre bondesamhällets olika miljöer och byggnadstyper ianspråktogs och omgestaltades för sommargäster. Särskilt värdefulla är de byggnader som finns på fastigheten Fornby 166:1, ett större nationalromantiskt hus och en källarstuga med lider som sammanlänkats med en loftbod.

Söder om byn finns också några välbevarade modernistiska timmervillor och sportstugor. Ett särskilt välbevarat exempel på fastigheten Fornby 147:1. Byggnaderna är värdefulla eftersom de är karaktäristiska för Leksand, och utgör ett exempel på hur 1900-talets byggnadskonst kunde anpassas till de äldre bymiljöerna genom exempelvis färgsättning och materialval. Flera av byggnaderna har kvalitativa detaljer som exempelvis blyspröjsade fönster med antikglas entréer med trappsteg i älvdalssandsten, vilket förstärker den positiva helhetsupplevelsen av husen.

Vid hjulbäcken finns en äldre svarvstuga med vattenkonst och två härbren som tillsammans bildar en mycket värdefull miljö med äldre timmerbyggnader. I Hjulbäck förekom från och med 1600-talet en rik svarvverksamhet och finsnickeri var en viktig bisyssla i hela fjärdingen, sedermera Siljansnäs socken. Storskifteskartan från 1826 visar att det vid tidpunkten fanns minst sju svarvstugor vid bäcken. Vattenhjulen som drev svarvarna har gett namn till både byn och bäcken.

  • Befintliga platsnamn.
  • Klungbykaraktären i norra delen av byn, med tätt placerade gårdar i höjdläge och slingrande bygator som möts vid majstångsplatsen.
  • Det öppna odlingslandskapet som omger den norra byklungan, särskilt kvarvarande öppna avsnitt mellan byklungan och Österviken.
  • Kvarvarande öppna odlingslandskap mellan den södra byklungan och Österviken.
  • Byggnader som bidrar till kringbyggda gårdstun. Oavsett ålder bör sådana byggnader inte rivas eller flyttas. Byggnader som är placerade med fasader mot en bygata bör hanteras särskilt varsamt, eftersom sådana byggnader påverkar hela byns karaktär.
  • Samtliga knuttimrade ekonomibyggnader och verkshus uppförda innan 1930. Äldre knuttimrade ekonomibyggnader är en omistlig beståndsdel i byarnas karaktär och bör inte flyttas, rivas eller väsentligen förändras. Särskilt intressant är den svarvstuga och de härbren som finns vid Hjulbäcken.
  • Välbevarade enkelstugor, sidokammarstugor, parstugor och korsplanshus. Några särskilt nämnvärda exempel är en mycket ålderdomlig och välbevarad enkelstuga som är sammanbyggd med långsideshärbre och lider på fastigheten Hjulbäck 58:1, en välbevarad enkelstuga på Hjulbäck 169:1, en sidokammarstuga på Hjulbäck 131:1, korsplanshuset på Hjulbäck 69:3 och en välbevarad enkelstuga samt ett välbevarat korsplanshus på okänd fastighetsbeteckning i den södra byklungan. Värdebärande egenskaper är byggnadernas långsmala eller rektangulära form med sadeltak, befintlig färgsättning – omålad eller rödfärgad, ibland med vita detaljer, blottade timmerstommar, befintliga träpaneler, befintlig fönstersättning med befintliga träfönster samt enkla vitmålade fönsterfoder, profilerade fönsteröverstycken där de förekommer, dekorativa gavelfönster där de förekommer, befintliga dörrar och farstukvistar, lövsågade eller profilsågade detaljer på farstukvistar där de förekommer, dekorerade taksparrar där de förekommer, befintliga en- och tvåkupiga tegeltak och tegelskorstenar, grundmurar med synlig natursten.
  • Krismansgården, den nationalromantiska kringbyggda gården på fastigheten 139:1 med tillhörande rött härbre öster om gårdstunet. Värdebärande egenskaper är att gården är helt kringbyggd, blottade och ofärgade timmerfasader, befintliga enkla kronskorstenar i tegel, sadeltak med täckning av nävertak med klovtäckning, befintliga blyspröjsade träfönster med omfattningar, gärdesgården som löper kring tomten med tillhörande stockportal, befintliga dörrar och portar samt smidesdetaljer så som skyltar. På den röda enkelstugan i norr, den blottade rödfärgade timmerstommen, sadeltak med enkupigt taktegel och befintlig enkel kronskorsten i tegel, profilerade vindskivor, befintliga spetsvinkliga stuprör i koppar och befintliga spröjsade tvåluftsfönster i trä.
  • Det större nationalromantiska huset på fastigheten Fornby 166:1 samt en källarstuga med lider som sammanbyggts med en loftbod på samma fastighet. Värdebärande detaljer på det stora huset är byggnadens sadeltak med tvåkupigt taktegel, kronskorstenar i tegel, svartmålad timmerpanel/stomme, befintliga grönmålade spröjsade träfönster med röda foder, befintlig farstukvist och dörr, belysningsarmaturer och takfotsdekorationer. Värdebärande egenskaper på källarstugan med loftbod är byggnadens form, blottlagda rödfärgade timmerstomme, den inbyggda trappuppgången med röd locklistpanel, befintliga spröjsade träfönster befintliga dörrar, befintliga spröjsade träfönster och fönsteröverstycken, kronskorsten i tegel och vita enkla vindskivor.
  • De modernistiska timmerhusen längs Östervikens strand, söder om Hjulbäck.
  • Värdebärande egenskaper är byggnadernas form, sadeltak med tegeltäckning, blottade timmerstommar som är mörkbruna, oljade eller ofärgade, ursprungliga trädörrar i ofärgat, oljat eller brunbetsat trä, befintliga farstukvistar med profilsågade detaljer, trappsteg i älvdalssandsten,  vindskivor med profilsågade detaljer, tvålufts träfönster utan spröjs och bågar målade i en annan kulör än karmen, perspektivfönster med träbåge, blyspröjsade träfönster med antikglas, vitpustade fyrkantiga och lätt koniskt formade skorstenar, gärdesgårdar med stockportaler, belysningsarmaturer, betongplattor eller älvdalssandsten som markplattor.
  • Brutna sadeltak (mansardtak) på de byggnader där de förekommer.
  • Den sammanhållna byggnadshöjden om högst två hela våningar.
  • Att byggnaderna har en långsmal form, eller bildar långsmala enheter som tillsammans bildar kringbyggdhet.
  • Att byarna är tätt bebyggda, och att husen står tätt intill varandra.
  • Tegel som takmaterial, i synnerhet befintliga enkupiga och tvåkupiga tegeltak.
  • Den enhetligt förekommande ofärgade eller faluröda färgen. Avstå från att rödmåla naturligt grånade timmerhus. Dessa byggnader har en egen karaktär som i sig är värdefull, och som samspelar väl med sin omgivning även utan rödfärg.
  • Vitmålade detaljer så som fönster, fönsterfoder, fönsteröverstycken, knutbrädor och vindskivor där de redan förekommer. Undvik att måla andra detaljer än fönster och fönsterfoder vita på ekonomibyggnader, eftersom detta ej förekommit i någon större utsträckning historiskt.

Teckenförklaring

Kulturmiljökartan redovisar en klassificering av miljöer och bebyggelse enligt följande:

  • Röda områden markerar större landskapsavsnitt och bebyggelseområden med kulturvärden eller mycket höga kulturvärden. Värdebärande egenskaper inom dessa områden kan exempelvis vara byggnaders färgsättning, skala och form, sammanhållen byggnadshöjd eller jordbruksland skapets öppna och hävdade karaktär.
  • Lila områden markerar gårdar, byggnader, odlings- eller betesmark och bebyggelseområden som bedöms ha kulturvärden.
  • Blå områden markerar gårdar, byggnader, odlings- eller betesmark och bebyggelseområden som bedöms ha särskilt kulturvärde.

Sidan uppdaterad: 2021-05-31