Korpholen

Skriv ut

Kontakta kundtjänst

Telefon: 0247-800 00

E-postadress: kundtjanst@leksand.se

Grusade byvägen genom fäbodstället, Korpholen.
Den grusade byvägen som löper genom fäbodstället. Fotograf: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum

Fäbodstället Korpholen ligger inbäddat i skogen väster om det stora och öppna odlingslandskapet Sjöbotten och söder om Rältlindor.

Administrativ historik

Korpholen är ett fäbodställe i Härads fjärding i Leksands socken. Fäbodstället nyttjades historiskt av Yttermo by, under 1800-talets senare hälft och fram till 1900-talets mitt som hemfäbod. Fäboden låg i Leksands landskommun, som bildandes 1863. 1971 ombildades Leksands landskommun till Leksands kommun. 1974 införlivades Siljansnäs och Åls landskommuner i Leksands kommun.

Riksintresse för kulturmiljövården: W 29 45 Sjöbotten, Leksand.

Landskap och placering

Fäbodstället Korpholen ligger inbäddat i skogen väster om det stora och öppna odlingslandskapet Sjöbotten och söder om Rältlindor. I söder och väster finns höglänta och kuperade skogslandskap.

Byn är belägen på sluttande tomtmark delvis bevuxen av lövträd, däribland björk och rönn.
Sjöbotten, som ligger öster och delvis även söder om fäbodstället, är ett omfattande öppet betes- och odlingslandskap med ålderdomliga lador. På 1720-talet fanns enligt Z Holenius 300 stycken lador i området, idag är de betydligt färre till antalet. Den slingrande Rältaån och Jonsbäcken rinner genom området och mynnar ut i älven i öster. Platsen är en gammal sjöbotten tillhörande den forna sjön Rällen, som gett Rältabyarna sina namn. Sjön dränerades genom att en sand- och grusås från istiden som avskilde sjön från älven avlägsnades. Detta skedde sannolikt som senast under mitten av 1400-talet. Därigenom bildades även ovannämnda vattendrag. Sjöbotten och bebyggelsen som finns i där omkring behandlas närmare och värderas i rapporterna om Rältlindor och Norr- och Sör Rälta.

Byform

Korpholen har en tydlig och tät klungform som utgår ifrån en genomlöpande smal byväg. I den södra delen av klungan finns en majstångsplats med brunn.

Samtliga vägar på fäbodstället är antingen enkelt grusade eller upptrampade stigar.

Trägärdsgårdar avskiljer de flesta fäbodgårdarna från vägsystemet.

Gårdsformer och gårdsstrukturer

Nästan alla gårdar på fäbodstället är kringbyggda på tre sidor. Det förekommer även en fyrkantsbyggd gård. Manbyggnader är ofta lokaliserade norr om gårdstunet. Flera gårdar har härbren placerade direkt vid gårdstunet istället för en bit bort.

Bebyggelsens huvuddrag

I Korpholen är nästan alla byggnader långsmala, faluröda eller ofärgade och med flacka sadeltak omkring 27-30 grader.

Den äldre bebyggelsen är enkel och präglas av småskalighet. Inga byggnader är högre än motsvarande en och en halv våning.

Många gårdar har ett intakt månghussystem med äldre timmerbyggnader av olika funktion. Det finns bland annat flera ålderdomliga fähus i en våning.

Äldre bostadshus på fäbodstället är uteslutande enkelstugor. Bostadshus som inte är enkelstugor förekommer också, men då i formen av exempelvis äldre ekonomibyggnader som konverterats till fritidshus under 1900-talet. Fritidshusen är oftast lika enkla i sin detaljutformning som de äldre bostadshusen och stör inte helhetsintrycket av fäbodmiljön.

Byggnadsdetaljer och material

I princip samtliga byggnader på fäbodstället är byggda av liggtimmer med blottlagd stomme. På ekonomibyggnader och kallfarstukvistar förekommer även i enstaka fall locklistpanel eller liggande fasspontpanel.

Tak täcks av en- eller tvåkupiga lertegelpannor.

På omålade bostadshus förekommer rödfärgade knutskallar. Det förekommer på vissa byggnader att vindskivan ovan en farstukvist samt fönsteromfattningar och fönsterbågar målats vita, men i övrigt är byggnaderna i sin helhet såväl som i detaljer ofärgade eller rödfärgade.

Skorstenar är i lertegel eller gråsten. Det finns även exempel på enklare nymurade skorstenar från 1900-talet. Även dessa är i tegel, men åtminstone en är vitslammad.
Det är vanligt med spröjsade tvålufts träfönster där varje båge innefattar två eller tre lätt stående eller liggande glasrutor. Både trä- och blyspröjs förekommer.

Beträffande dörrar på bostadshus är enkla bräddörrar vanligast. Det finns även enstaka bostadshus där ytterdörrarna utgörs av parspegeldörrar. På ekonomibyggnaderna är ytterdörrar och portar oftast i trä och ålderdomliga och ibland med avancerade smidesdetaljer.

Farstukvistar på fäbodstället är genomgående enkla, antingen med ett pulpetformat förtak eller ett sadeltak som bärs upp av enkla sidostolpar. Hörnen på sådana farstukvistar kan vara dekorerade med enkla profilsågade brädor. På ett par bostadshus finns även exempel på kallfarstukvistar med trapphus.

Fönster- och dörromfattningar är enkla, med fyra brädor där sidobrädorna omsluter topp- och bottenbrädorna.

Utmärkande drag

I Korpholen är en utmärkande andel av såväl bostadshus som ekonomibyggnader oförändrade sedan det sena 1800-talet.

En utmärkande andel av gårdarna på fäbodstället är fortfarande kringbyggda.

Bebyggelsen i Korpholen är som helhet mycket ålderdomlig och återspeglar tydligt hur en bymiljö kunde se ut i äldre tider i Leksand. Detta trots att platsen varit ett fäbodställe. En förklaring till att bebyggelsen är mer lik den i en ålderdomlig by kan vara att Korpholen nyttjades som hemfäbod till bofasta från Yttermo under långa perioder på våren och hösten.  Barnen gick till och med i skola i Rältlindor under hösten och fram till dess att hemflytten mot Yttermo ägde rum, vanligen vid jul. Den sista fäbodvistelsen ägde rum 1949, och sedan dess har fäbodstället inte nämnvärt förändrats. Det ålderdomliga intrycket förstärks av de gärdesgårdskantade grusvägarna, stigarna, majstångsplatsen med brunn och fäbodställets växtlighet med många lövträd.

Kulturvärden

Platsnamn är ofta gamla, och med betydelser som är sprungna ur, eller anknutna till platsens specifika historia. Att beakta god ortnamnssed är lagstadgat enligt kulturmiljölagen.

Värden/var varsam med:

  • Platsnamnet Korpholen.

Med fäbodar menas en bebyggelseenhet belägen på visst avstånd från hemgården, vars syfte oftast var djurhållning med skogsbete och mejeriproduktion. Fäbodväsendet som företeelse har varit etablerat i Dalarna sedan medeltiden. I Leksand finns dock inga i skrift dokumenterade fäbodar från tiden innan 1500-talet.

Det finns flera orsaker till att fäbodväsendet uppstod. De magra jordarna och knappa odlingsförutsättningarna i Övre Dalarna fodrade en kontinuerlig rundflyttning av såväl djur som människor. Betesmarkerna nära hemgården var sällan tillräckliga, och därför skickades djuren på långväga skogsbeten. I takt med att befolkningsökningen och att byarna blev större söktes skogsbete på allt längre avstånd från hemgården, och på så sätt uppstod de avlägsna fäbodställen som kallas långfäbodar. Kvinnor ansvarade ofta för den tunga och arbetsamma fäboddriften, som bland annat innefattade att vaka över djuren under skogsbetet och producera mejeriprodukter så som mjölk, grädde, messmör och ost. På många fäbodställen fanns även inägomark som brukades.

Det finns en mängd olika typer av fäbodar, med olika funktioner och olika geografiska placeringar i förhållande till hemgården. Vissa byar, så som Hästberg och Hisvåla-Grytberg har dessutom både varit en by med bofast befolkning och ett fäbodställe på samma gång. Vissa byar blev senare fäbodar.

Den komplexa sammansättningen av byar och fäbodar är typisk för Övre Dalarna, och återspeglar ett samhälle där knappa förutsättningar för en stor befolkning krävde långtgående uppfinningsrikedom i såväl markanvändning som jordbruksdrift. Berättelser som är anknutna till fäbodväsendet och Övre Dalarnas komplicerade jordbrukssystem är i hög grad relevanta för förståelsen av människors livsvillkor i Leksand i äldre tider.

Korpholen nyttjades av bönder i Yttermo som hemfäbod under det sena 1800-talet och fram tills 1949. Platsen beboddes främst under våren och hösten, ofta fram till jul. Så flitigt nyttjat var fäbodstället att barnen till de familjer som brukade platsen gick i skola i Rältlindor. Korpholen kan berätta om det komplexa fäbodsystemet som var avgörande för livet i Leksandsbygden i äldre tider och har därigenom som helhet mycket högt kulturvärde. Platsen har inte nämnvärt förändrats sedan fäboddriften nedlades, varför värdet är så högt. En annan bidragande faktor till det höga värdet är att Korpholen som hemfäbod kan berätta om komplexiteten i fäbodväsendet och det omfattande system av gårdar och olika produktionsenheter som behövdes för att klara livet i Leksand i äldre tider.

Värden/var varsam med:

  • Kunskap och förståelse om att Korpholen varit ett fäbodställe som brukats och bebotts under perioder av året historiskt. En konkret manifestation av fäbodställets historiska sammankoppling med Yttermo är de nuvarande fastighetsbeteckningarna som börjar med Yttermo (Yttermo X:X osv.). Detta system bör även fortsättningen bibehållas med syfte att bevara förståelsen för att fäbodstället nyttjats av Yttermo by.
  • Det befintliga systemet av gärdesgårdar, vilka användes för att hålla djuren borta från tomt- och inägomark på väg till skogsbetet.
  • Spår av skogsbete så som vallristningar.
  • Öppen och hävdad odlingsmark och inägomark som nyttjats för fäbodställets räkning.
  • Förekomsten av lövträd som sälg och rönn samt andra trädslag med avvikande utseende, t ex kandelaberbjörkar eller betade enar. Förr var lövtäkt från främst sälg, rönn och björk nödvändiga tillskott till djurens vinterfoder. Främst sälgen har beskurits/hamlats för att man lättare skulle komma åt/nå samt för att öka mängden skott. Hamlade träd utgör där de finns värdefulla spår av äldre tiders djurhållning.
  • Ängsrester. Där det finns inslag av det tidigare så allmänt förekommande markslaget äng/slog är det önskvärt att försöka sköta och hålla öppet.

Korpholen har, trots att platsen egentligen inte är en by i ordets rätta bemärkelse, en utpräglad klungbykaraktär med en mängd gårdar som tillsammans bildar ett tätt gytter i landskapet. Den täta klungbyformen är värdefull eftersom den är typisk för Leksand och Övre Dalarna, och berättar om en organiskt och över tid framvuxen bebyggelseenhet som följer landskapets olika förutsättningar.

Att fäbodstället är inbäddad i skogen vittnar om platsens historiska funktion, där djurhållning och skogsbete var viktigt. Placeringen i förhållande till omgivningen är därför också värdefull.

Värden/var varsam med:

  • Fäbodställets karaktär av tät och organiskt framvuxen klungby inbäddad i skogen.
  • Områden där husen och gårdarna står tätt intill varandra och därigenom bidrar till att bebyggelsen framträder som ett tätt »gytter« i landskapet.

Från medeltiden och fram till 1900-talet knuttimrades de flesta byggnaderna i Övre Dalarna. Timmerhuskulturen präglas av månghussystemet. Istället för att bygga få och stora byggnader uppfördes många små och funktionsspecifika timmerbyggnader. Det fanns många sociala och praktiska fördelar med detta. De små byggnaderna var lätta att dela upp och flytta vid arvskifte. Råvaran fanns tillgänglig i överflöd. De flesta timmerhusen kan uppdelas i kategorierna bostadshus, djurhus, förvaringshus och verkshus. Timmerhusen i Leksand och Övre Dalarna kännetecknas av utformningsmässig enkelhet, högkvalitativt virke och mycket gott hantverkutförande. De flesta husen byggdes av bönder efter gårdens behov, och med tiden utvecklades stor skicklighet i byggandet. Den stora skickligheten ledde till att timringskonsten också utvecklades till en viktig inkomstkälla för de »träkloka« Leksandsbor som begav sig på utsocknes arbetsvandringar under 1800-talet. De ålderdomliga timmerhusen är idag en omistlig beståndsdel i vad som gör Leksands byar till speciella och trivsamma livsmiljöer. Här syns det att människor levt under mycket lång tid. Timmerhusen är byggda med omsorg i en lokal tradition som utvecklats och använts under flera hundra år, fram tills industrialismens intåg, mot 1800-talets slut och kring sekelskiftet år 1900. Nästan alla gårdar i Korpholen innefattar såväl äldre timrade bostadshus som ekonomibyggnader. Att det finns ålderdomliga timmerhus på ett fäbodställe är inte ovanligt, då utvecklingen av bebyggelseskicket där ofta skedde långsammare än i byarna. Samtliga timmerhus i Korpholen är en omistlig källa till kunskap och förståelse om timmerhuskulturen i Leksand och har därför särskilt kulturvärde. Värdet förstärks av att de ålderdomliga byggnaderna utgör en väsentlig beståndsdel i Leksandsbygdens bebyggelsekaraktär, och ofta är uppförda med en enastående hantverksmässig och utformningsmässig kvalitet.

Värden/var varsam med:

  • Att husen är byggda i trä eller knuttimrade, samt att de äldre husen ofta har en genomgående enkel karaktär utan onödiga utsmyckningar.
  • Samtliga bostadshus. Värdebärande egenskaper är byggnadernas: befintliga timmerstommar; långsmala eller rektangulära form; blottlagda timmerstommar; befintliga stående locklistpaneler och liggande spontpaneler i trä; befintlig fönstersättning; befintliga fönsterkarmar; befintliga fönsterbågar i trä med fasta spröjs av trä eller bly; befintliga fönsterrutor; profilerade fönsteröverstycken; dekorativa gavelfönster; befintliga dörrar och farstukvistar samt långbroar; lövsågade eller profilsågade detaljer på farstukvistar; dekorerade taktassar; grundmurar med synlig natursten. Stommen och formen på alla bostadshus.
  • Samtliga knuttimrade ekonomibyggnader – djurhus, förvaringshus och verkshus uppförda innan 1930. Äldre knuttimrade ekonomibyggnader är en omistlig beståndsdel i byarnas karaktär och bör inte flyttas, rivas eller väsentligen förändras.

Även om de äldre husen i Leksand är unika och i sina detaljer bär många olikheter som gör varje gård speciell, finns flera gemensamma nämnare som starkt påverkar bebyggelsens karaktär. Ofta framträder bebyggelsen som ett gytter av tätt placerade röda hus med likartad storlek och form. Det är denna karaktär som kanske starkast kännetecknar byarna, och de aspekter av bebyggelsen som bidrar till denna karaktär är därför särskilt värdefulla. Nästan alla hus i de äldre by- och fäbodklungorna är låga - sällan högre än två hela våningar. Många byggnader har dessutom en långsmal form eller bildar tillsammans långsmala längor som ingår i olika kringbyggda former. De flesta byggnaderna har också sadeltak med tegeltäckning. Att de flesta husen är färgade med falu rödfärg eller omålade i trä är också mycket viktigt för bebyggelsens generella karaktär. Den faluröda färgen har dessutom historisk betydelse, då den präglat byarna i Övre Dalarna och Leksand sedan åtminstone 1800-talets senare hälft. Beträffande vita detaljer i form av exempelvis fönster, fönsterfoder, vindskivor och knutbrädor är detta värdefullt där det förekommer, eftersom även detta är en påtaglig beståndsdel i byns karaktär.

Värden/var varsam med:

  • Den sammanhållna byggnadshöjden om högst en och en halv våning.
  • Att byggnaderna har en långsmal form, eller bildar långsmala enheter som tillsammans bildar kringbyggdhet.
  • Att husen står tätt intill varandra.
  • Tegel som takmaterial, i synnerhet befintliga enkupiga och tvåkupiga tegeltak.
  • Den enhetligt förekommande ofärgade eller faluröda färgen. Avstå från att rödmåla naturligt grånade timmerhus. Dessa byggnader har en egen karaktär som i sig är värdefull, och som samspelar väl med sin omgivning även utan rödfärg.

I Korpholen är ovanligt många gårdar kringbyggda med sluten form. De kringbyggda gårdarna återspeglar hur bebyggelsen vanligen ordnades i det äldre bondesamhället i Dalarna. Den kringbyggda gårdsformen började förekomma mot slutet av medeltiden, och utvecklades sedan mot den fyrkantiga kringbyggda form som dominerade helt i Leksand under större delen av 1700- och 1800-talen. Traditionen med den kringbyggda gården uppstod sannolikt i syfte att skydda gårdstunet från väder och omgivning. Många gårdar som tidigare varit helt kringbyggda gårdar kom på grund av sociala och ekonomiska förändringar att utglesas från och med det sena 1800-talet. Så är dock inte fallet i Korpholen, varför de gårdar som finns på fäbodstället har mycket höga kulturvärden. Den täta och slutna karaktären utgör en värdefull och tydlig karaktär som är miljöskapande och trivsam. Kringbyggdhet är dessutom typiskt för Leksand och Övre Dalarna.

Värden/var varsam med:

  • Byggnader som bidrar till kringbyggda gårdstun. Oavsett ålder bör sådana byggnader inte rivas eller flyttas.
  • Områden där byggnaderna sluter sig tätt om omgivningen och områden där byggnaderna står nära gaturummet och bildar täta och slutna bygaturum.
  • Portlider och dörrar som leder in till gårdstunen.

Rekommendationer

Här hittar du rekommendationer och riktlinjer som hör till de olika färgområden och indelningar som finns i kulturmiljökartan.

  • Röda områden markerar större landskapsavsnitt, odlingsmark och bebyggelseområden med kulturvärden.
  • Lila områden markerar mindre områden där det finns miljöer, bebyggelse eller landskapsavsnitt som har kulturvärden.
  • Blå områden markerar gårdar eller byggnader av särskilt kulturvärde motsvarande 8 kap 13 § Plan och bygglagen (2010:900).

Blå områden markerar gårdar eller byggnader av särskilt kulturvärde motsvarande 8 kap 13 § Plan och bygglagen (2010:900). Mycket stor försiktighet och hänsyn bör råda vid förändring av såväl bostadshus som ekonomibyggnader. Befintliga byggnader får inte rivas eller flyttas. Det krävs bygglov för uppförande av Attefallshus inom området.

Motsvarande 8 kap 13 § Plan och bygglagen (2010:900). Följande egenskaper är där de förekommer särskilt värdefulla och får inte förvanskas:

Timmerstommar

Timrade byggnader uppförda innan 1930 är omistliga för förståelsen om timmerhuskulturen och det äldre bondesamhället. Befintliga timmerstommar bör därför inte rivas eller väsentligen förändras genom exempelvis fasadinklädnad, hålupptagning för stora fönster eller stora utbyggnader som förändrar byggnadernas form. Där skyddsristningar och dekorationer förekommer bör inte heller berörda timmerstockar utbytas.

Fasadutformning

Byggnadernas befintliga fasadutformning och fasadmaterial om det är blottlagda timmerstommar, kilsågade locklistpaneler eller fasspontade paneler äldre än 1930. Befintliga paneler i form av ej kilsågade locklistpaneler, lockpaneler, fasspontade liggpaneler nyare än 1930 bör endast utbytas mot ny panel av samma typ och utseende som befintligt.

Färgsättning

Byggnadernas befintliga färgsättning. Omålade byggnader bibehålls omålade. Befintlig färgsättning på detaljer beträffande exempelvis socklar, fönster, fönsteromfattningar, knutbrädor, vindskivor och farstukvistar. Befintlig dekormålning på farstukvistar.

Fönster

Befintliga fönsterbågar och fönsterkarmar med tillhörande brädfodringar och detaljer så som fönsteromfattningar, äldre järnbeslag och andra metalldetaljer så som gångjärn och hakar. Beträffande fönsterbyten framhålls fönsterrenovering som det enda alternativet vid alla scenarion utom när fönster totalförstörts genom exempelvis mekanisk eller biologisk åverkan. På tvåglasfönster är det möjligt att byta ut det inre glaset mot lågemissionsglas i syfte att spara energi. Detta är enligt en undersökning från Slöjd och byggnadsvård i Näs (2019) mer ekonomiskt lönsamt över tid än att byta till nya fönster. Fönsterkarmar och fönsterbågar lämnas med fördel omålade, men kan målas brutet vita om detta tidigare förekommit på den byggnad ingreppet berör. Fönsterfoder utgörs av fyra enkla brädor där de långa sidobrädorna omsluter topp- och bottenbrädan i enlighet med illustrationen.

Lämplig utformning av nya fönster. Renovera i första hand de gamla fönstren!

Dörrar

Befintliga ytterdörrar och tillhörande fönster (exempelvis överljus) samt smidesdetaljer så som beslag, gångjärn, handtag och låsmekanismer. Befintliga farstukvistar samt fönster och skivplåttak tillhörande farstukvistar. Befintliga profilsågade detaljer på farstukvistar där de förekommer. Beträffande dörrbyten framhålls renovering som det enda alternativet vid alla scenarion utom när dörrar totalförstörts genom exempelvis mekanisk eller biologisk åverkan.

Tak

En- och tvåkupiga tegeltak samt skorstenar på bostadshus. Befintliga karaktär beträffande takutsprång. Tegeltak får endast utbytas mot tegeltak av samma typ och material som befintligt. Befintliga takflöjlar.

Grundmurar

Grundmurar med synlig natursten.

Gärdsgårdar

Befintliga gärdesgårdar och grindar samt grindstolpar.

Vindskivor och knutbrädor

Vid byte av vindskivor och knutbrädor bör en enkel utformning så lika befintlig som möjligt eftersträvas. Beträffande färgsättning vidmakthålls befintligt färgschema, omålade detaljer lämnas omålade.

Uterum och altaner

Uterum och altaner får ej uppföras i anslutning till befintliga byggnader.

Solpaneler

Solpaneler bör inte förekomma.

Tillbyggnader

Tillbyggnader bör ej tillåtas på befintliga byggnader på fäbodstället. Istället bör eventuella tillägg ske i form av friliggande nybyggnad på tomma ytor invid gårdstunet. Nybyggnader får inte inverka negativt fäbodställets karaktär och historiska läsbarhet. Följande riktlinjer ligger till grund för utformning av eventuella nytillskott:

  • Byggnadens utformning präglas av påtaglig enkelhet utan dekorativa detaljer så som profilsågade vindskivor m.m. Byggnaden bör inte vara större än en för fäbodstället normalstor enkelstuga beträffande höjd samt längd och breddförhållande.
  • Byggnaden har en knuttimrad stomme som är blottlagd eller helt eller delvis inklädd med kilsågad locklistpanel.
  • Fasader lämnas omålade. Detaljer lämnas i regel omålade förutom fönster som tillsammans med omfattning kan målas brutet vita. Knutskallar kan rödmålas.
  • Byggnaden har ett flackt sadeltak med takvinkel om 27-30 grader. Takutsprånget är 3-4 decimeter kring hela byggnaden och ej lådinklätt. Takmaterial är enkupigt eller tvåkupigt tegel, alternativt sinuskorrugerad plåt eller pannplåt. Skorstenar är murade i lertegel med enkel utkragning.
  • Byggnadens grund är antingen kallmurad med natursten eller framträder till sin karaktär som kallmurad med natursten.
  • Fönster och dörrar tillverkas hantverksmässigt i trä. Spröjsade fönster är tvåluftsfönster med mittpost i trä där varje båge innefattar två kvadratiska rutor åtskilda av en horisontell träspröjs, eller tre lätt stående eller lätt liggande rutor avskilda av två horisontella träspröjsar. Dörrar har inte fönster men kan förses med överluft. Fönsteromfattningar består av fyra brädor där sidobrädorna omsluter topp- och bottenbrädan.

Sidan uppdaterad: 2020-04-09