Kyrkbol

Skriv ut Lyssna

Kontakta kundtjänst

Telefon: 0247-800 00

E-postadress: kundtjanst@leksand.se

Närbild på byggnader.
Närbild på byggnader. Foto: Simon Langwagen, Dalarnas museum.

Kyrkbols fäbodställe utgörs av fem glest placerade fäbodgårdar som idag skiljs åt av mindre skogspartier. Gårdarna ligger på förhållandevis flack terräng omgiven av kuperade skogsmarker.

Historik

Kyrkbol är ett fäbodställe i Rönnäs fjärding, nordöst om Rönnäsbyarna, i östra Leksands socken. Namnet Kyrkbol finns nämnt i skrift 1663 och syftar troligen på en jämn sten, ett bord uttalat på Leksandsmål, längs en kyrkväg. I fäbodinventeringen 1663-64 nämns för »Kyrckebole« två brukare från Rönnäs och för »Toosarfwedt« två från Romma. Vid storskiftet fanns 17 fäbodstugor. Fäbodstället nyttjades historiskt av brukare från Västberg och Sätra. På senare tid har fäboden även nyttjats av folk från Rönnäs, Romma, Ullvi och Berg. Den sista fäbodvistelsen ägde enligt uppgift rum 1946. Fäbodstället  ligger i Leksands kommun, som ursprungligen bildades som Leksands landskommun 1863. År 1971 ombildades landskommunen till Leksands kommun. År 1974 uppgick Siljansnäs och Åls kommuner i Leksands kommun.

Landskap och placering

Kyrkbols fäbodställe utgörs av fem glest placerade fäbodgårdar som idag skiljs åt av mindre skogspartier. Gårdarna ligger på förhållandevis flack terräng omgiven av kuperade skogsmarker.

Fäbodsplatsen ligger högt i terrängen med cirka 360 meter över havet, dock utan några större vyer till följd av den täta vegetationen. Strax åt nordost ligger Kyrkbolstjärnen.

Fäboden ligger intill en av de större färdlederna som sammanlänkade Rönnäs i väster med Bjursås i öster. Stora delar av den gamla färdsträckan är idag inte längre färdbar med bil. Fäbodarna nås istället över en senare upptagen skogsväg som löper strax söder om Kyrkbol.

Kyrkbols fäbodar var tidigare betydligt större varvid det finns rikligt med övervuxna fäbodlämningar och odlingsrösen runt om i skogarna.

Landskapet runt Kyrkbol domineras av kuperade barrskogar medan den direkta närmiljön ser en stor koncentration av björk. Närmast fäbodgårdarna och fäbodlämningarna återfinns en stor mängd lövträd, förutom björk även rönn, asp, al och sälg. Flera äldre träd med spår av hamling förekommer kring fäbodplatsen, även längre in i skogen.

Fäbodstället har historiskt omgärdats av stora öppna fält, antingen bestående av betesmarker eller odlad jord. Idag har samtliga av dessa marker vuxit igen med undantag för de små öppna ytorna närmast de bevarade fäbodstugorna.

Byform, gårdsformer och gårdsstrukturer

Av de två sydvästra gårdarna, Östra Rönnäs 34:3 och Västra Rönnäs 18:10, är båda kringbyggda, där den södra är helt fyrkantsbyggd. Den södra gården har flera byggnader, däribland ett härbre, som mycket väl kan härledas till tidigt 1600-tal. Ena härbret har årtalet 1660 ristat ovanför dörren.

Den nordligast placerade gården, Ullvi 12:5, går under benämningen Torsarvet. Denna gård är kringbyggd på tre sidor med ett flertal ålderdomliga ekonomibyggnader.

Den östra gården, Östra Rönnäs 57:9, består av två vinkelställda byggnader. Den mittersta gården består av två byggnader placerade i rad intill varandra, samt en mindre bod och ett senare icke färdigställt timmerhus.

Bebyggelsens huvuddrag

Samtliga äldre byggnader på fäbodvallen är långsmala timmerstugor med sadeltak i en vinkel omkring 30 grader.

Bebyggelsen är enkel och präglas av småskalighet. Inga byggnader är högre än en våning.

Fäbodstugorna är vanligen enkelstugor och något större än övriga byggnader och med skorsten. Därutöver finns en mångfald av olika ekonomibyggnader, också de i timmer.

Med undantag för att enstaka stugor fått nya fönsterbågar och plåttak under det sena 1900-talet ses inga senare stora ändringar på de gamla byggnaderna. En mindre sommarstuga har tillkommit under 2010-talet strax sydväst om Kyrkbolstjärnen, på vägen mellan Kyrkbol och den ensamma gården på Brändbacken. Denna stuga består av svartmålat liggtimmer med foder och vindskivor i rött. Taket är täckt med svartlackat plegel.

En ensam övergiven stuga återfinns strax sydost om den nyuppförda sommarstugan, på vägen mot Brändbackens gård. Stugan står med plåttak och timmerväggarna är i gott skick. Fönster- och dörrkarmar saknas dock. Tillika finns inget golv. Flera träd har börjat växa nära på fasaden.

Byggnadsdetaljer och material

Samtliga byggnader är uppförda av liggtimmer där det finns lika stor del byggnader som är ofärgade med naturligt grånat timmer som rödfärgade.

Takfallen på de äldre fäbodstugorna är till stor del täckta med korrugerad plåt av olika slag, även om flera takfall även är täckta med tvåkupigt lertegel. Inga stugor har farstukvistar men många av byggnaderna, även ekonomilängorna, har utstickande skärmtak.

Skorstenar är i lertegel.

Det är vanligt med spröjsade tvåluftsträfönster där varje båge innefattar två eller tre stående eller liggande glasrutor. På den nordligaste gården, kallad Torsarvet, har så gott som samtliga fönster bytts under 1900-talets senare hälft och består av modernare liggande tvåluftsfönster.

Fönster- och dörromfattningar är enkla, med fyra brädor där sidobrädorna omsluter topp- och bottenbrädorna. Flera olika färgsättningar förekommer på foder, allt ifrån vita till ljusgråa, olivgröna, mossgröna till ofärgat naturligt grånade. Den övergivna stugan mellan den nybyggda sommarstugan och Brändbackens gård har dessutom fönsterfoder i rött.

Beträffande dörrar på bostadshus är enkla bräddörrar vanligast. Bostadshuset på den mellersta gården, Rönnäs 18:10, har en vackert utförd och rödmålad trädörr med ett utförligt rombmönster. På samma gård finns en mindre bod vars dörr försetts med hantverksmässigt smidda gångjärn från sent 1600- eller tidigt 1700-tal. På ekonomibyggnaderna är ytterdörrar och portar oftast i trä och ålderdomliga med beslag och gångjärn i enkelt smide.

Värden

Platsnamn är ofta gamla och med betydelser som är sprungna ur, eller anknutna till platsens specifika historia. Att beakta god ortnamnssed är lagstadgat enligt kulturmiljölagen. Namnet syftar troligen på en jämn sten, ett bord uttalat på Leksandsmål, längs en kyrkväg.

Värden/var varsam med:

  • Platsnamnen Kyrkbol, Brändbacken, Persgårdarna och Torsarvet.
  • Sockennamnet Leksand.

Med fäbodar menas en bebyggelseenhet belägen på visst avstånd från hemgården vars huvudsakliga syfte var djurhållning med skogsbete och mejeriproduktion. Fäbodväsendet som företeelse har varit etablerat i Dalarna sedan medeltiden. I Leksand finns dock inga i skrift dokumenterade fäbodar från tiden innan 1500-talet.

Det finns flera orsaker till att fäbodväsendet uppstod. De magra jordarna och knappa odlingsförutsättningarna i Övre Dalarna fordrade en kontinuerlig rundflyttning av såväl djur som människor. Betesmarkerna nära hemgården var sällan tillräckliga och därför skickades djuren på långväga skogsbeten. I takt med befolkningsökningen och att byarna blev större söktes skogsbete på allt längre avstånd från hemgården. På så sätt uppstod de avlägsna fäbodställen som kallas långfäbodar. Kvinnor ansvarade ofta för den tunga och arbetsamma fäboddriften, som bland annat innefattade att vaka över djuren under skogsbetet och producera mejeriprodukter så som mjölk, grädde, messmör och ost. På många fäbodställen fanns även inägomark som brukades.

Det finns en mängd olika typer av fäbodar med olika funktioner och olika geografiska placeringar i förhållande till hemgården. Vissa byar så som Hästberg och Hisvåla-Grytberg har dessutom både varit en by med bofast befolkning och ett fäbodställe på samma gång. Vissa byar blev senare fäbodar.

Den komplexa sammansättningen av byar och fäbodar är typisk för Övre Dalarna och återspeglar ett samhälle där knappa förutsättningar för en stor befolkning krävde långtgående uppfinningsrikedom i såväl markanvändning som jordbruksdrift. Berättelser som är anknutna till fäbodväsendet och Övre Dalarnas komplicerade jordbrukssystem är i hög grad relevanta för förståelsen av människors livsvillkor i Leksand i äldre tider.

Kyrkbol omnämns på 1600-talet som en ren fäbod, vilket den också listades som under storskiftet på 1820-talet. Detta innebär att Kyrkbol enbart brukades under delar av året, varvid inga av byggnaderna varit bofasta med året runt boende. Fäboden var vid 1600-talets mitt en relativt liten fäbod med enbart fyra brukare från Rönnäs och Romma. Vid storskiftet på 1820-talet hade fäboden vuxit markant då 19 brukare på 17 fäbodgårdar listades. Vid storskiftet var Kyrkbol till areal en av östra Leksands största fäbodar med 112 tunnland hagmark, 102 tunnland fäbodslog samt 19 tunnland åkermark. Detta motsvarar idag dryga 93 hektar.

Det sista traditionella fäbodbruket med betande djur upphörde 1946. Sedan dess har de kvarvarande stugorna använts främst som sommarnöjen och fritidsstugor.

En mindre fotnot nämner vid en rikstäckande fäbodinventering 1980 att man vid Kyrkbol försökt återuppliva fäbodbruket, varvid Kyrkbol 1980 listades som den enda levande fäboden i Leksand jämte Olsnäs.

Värden/var varsam med:

  • Kunskap och förståelse om att Kyrkbol varit ett fäbodställe som historiskt brukats och bebotts under perioder av året.
  • Spår av skogsbete så som vallristningar, fästigar och benämningar på lötar.
  • Lämningar från äldre fäbodgårdar så som husgrunder och odlingsverksamhet i form av exempelvis odlingsrösen.
  • Förekomsten av lövträd som sälg och rönn samt andra trädslag med avvikande utseende, till exempel kandelaberbjörkar eller betade enar. Förr var lövtäkt från främst sälg, rönn och björk nödvändiga tillskott till djurens vinterfoder. Främst sälgen har beskurits/hamlats för att man lättare skulle komma åt/nå samt för att öka mängden skott. Hamlade träd utgör där de finns värdefulla spår av äldre tiders djurhållning.
  • Ängsrester. Där det finns inslag av tidigare så allmänt förekommande ängs- och slogmark är det önskvärt att försöka sköta den och hålla öppet.

Från medeltiden och fram till 1900-talet knuttimrades de flesta byggnaderna i Övre Dalarna. Timmerhuskulturen präglas av månghussystemet. Istället för att bygga få och stora byggnader uppfördes många små och funktionsspecifika timmerbyggnader. Det fanns många sociala och praktiska fördelar med detta. De små byggnaderna var lätta att dela upp och flytta vid arvskifte. Råvaran fanns tillgänglig i överflöd. De flesta timmerhusen kan uppdelas i kategorierna bostadshus, djurhus, förvaringshus och verkshus.

Timmerhusen i Leksand och Övre Dalarna kännetecknas av utformningsmässig enkelhet, högkvalitativt virke och mycket gott hantverksutförande. De flesta husen byggdes av bönder efter gårdens behov och med tiden utvecklades stor skicklighet i byggandet. Den stora skickligheten ledde till att timringskonsten också utvecklades till en viktig inkomstkälla för de »träkloka« Leksandsbor som begav sig på utsocknes arbetsvandringar. De ålderdomliga timmerhusen är idag en omistlig beståndsdel i vad som gör Leksands byar till speciella och trivsamma livsmiljöer. Här syns det att människor levt under mycket lång tid.

Timmerhusen är byggda med omsorg i en lokal tradition som utvecklats och använts under flera hundra år fram tills industrialismens intåg mot 1800-talets slut och kring sekelskiftet år 1900. Nästan alla byggnader i Kyrkbol är timrade och ålderdomliga och utgör en omistlig källa till kunskap och förståelse om timmerhuskulturen i Leksand. På grund av detta har samtliga timmerhus uppförda innan 1946 särskilt kulturvärde. Detta är året för fäbodens sista aktiva djurhållning.

Värdet förstärks av att de ålderdomliga byggnaderna utgör en väsentlig beståndsdel i Leksandsbygdens bebyggelsekaraktär, och ofta är uppförda med en enastående hantverksmässig och utformningsmässig kvalitet.

Värden/var varsam med:

  • Att husen är byggda i trä eller knuttimrade samt att de äldre husen ofta har en genomgående enkel karaktär utan onödiga utsmyckningar.
  • Samtliga fäbodstugor uppförda innan 1946. Värdebärande egenskaper är: byggnadernas befintliga timmerstommar; långsmala eller rektangulära form; naturligt grånade färgsättning; befintliga stående locklistpaneler; befintlig fönstersättning; befintliga fönsterkarmar; befintliga fönsterbågar i trä med fasta spröjs av trä eller bly; befintliga fönsterrutor; befintliga dörrar och förtak ovan dörrar; grundmurar med synlig natursten; skorstenar i gråsten; under befintligt takmaterial underliggande trätak; väggfasta bänkar. I Kyrkbol ses samtliga av de fyra bevarade fäbodgårdarna besitta mycket höga kulturhistoriska värden.
  • Samtliga knuttimrade ekonomibyggnader – djurhus, förvaringshus och verkshus – uppförda innan 1946. Äldre knuttimrade ekonomibyggnader är en omistlig beståndsdel i fäbodarnas karaktär och bör inte flyttas, rivas eller väsentligen förändras.

Även om de äldre husen i Leksand är unika och i sina detaljer bär många olikheter som gör varje gård speciell finns flera gemensamma nämnare som starkt påverkar bebyggelsens karaktär. Ofta framträder bebyggelsen på fäbodarna som ett gytter av tätt placerade naturligt grånade hus med likartad storlek och form. Det är denna karaktär som kanske starkast kännetecknar fäbodställena och de aspekter av bebyggelsen som bidrar till denna karaktär är därför särskilt värdefulla.

Nästan alla hus i de äldre fäbodklungorna är låga – sällan högre än en våning. Många byggnader har dessutom en långsmal form eller bildar ibland tillsammans långsmala längor. De flesta byggnaderna har också sadeltak med trä, plåt eller tegeltäckning. Att de flesta husen är omålade i trä är också mycket viktigt för bebyggelsens generella karaktär. Beträffande varierad färgsättning av detaljer har detta knappt förekommit på fäbodställen historiskt och bör även idag undvikas om det inte finns dokumenterade spår av att byggnaderna någon gång varit bemålade.

Värden/var varsam med:

  • Den sammanhållna byggnadshöjden om högst en våning.
  • Att byggnaderna har en långsmal form eller bildar långsmala enheter.
  • Att husen står tätt intill varandra.
  • Tegel, plåt och trä som takmaterial, i synnerhet äldre trätak.
  • Förekommande ofärgade träytor. Avstå från att rödmåla naturligt grånade timmerhus. Dessa byggnader har en egen karaktär som i sig är värdefull och som samspelar väl med sin omgivning även utan rödfärg.

Två av Kyrkbols fyra gårdar kan idag ses som kringbyggda, där en av dem är helt kringbyggd på fyra sidor. De kringbyggda gårdarna återspeglar hur bebyggelsen vanligen ordnades i det äldre bondesamhället i Dalarna. Den kringbyggda gårdsformen började förekomma mot slutet av medeltiden och utvecklades sedan mot den fyrkantiga kringbyggda form som dominerade helt i Leksand under större delen av 1700- och 1800-talen.

Traditionen med den kringbyggda gården uppstod sannolikt i syfte att skydda gårdstunet från väder och omgivning. Många gårdar som tidigare varit helt kringbyggda gårdar kom på grund av sociala och ekonomiska förändringar att utglesas från och med det sena 1800-talet. Den täta och slutna karaktären som bildas av de slutna gårdstunen i Kyrkbol utgör en värdefull och tydlig karaktär som är miljöskapande och trivsam. Värdet förstärks av att kringbyggt gårdsmönster är typiskt för Leksand och Övre Dalarna.

Värden/var varsam med:

  • Byggnader som bidrar till kringbyggda gårdstun. Oavsett ålder bör sådana byggnader inte rivas eller flyttas.
  • Områden där byggnaderna sluter sig tätt om omgivningen.

Teckenförklaring

Kulturmiljökartan redovisar en klassificering av miljöer och bebyggelse enligt följande:

  • Röda områden markerar större landskapsavsnitt och bebyggelseområden med kulturvärden eller mycket höga kulturvärden. Värdebärande egenskaper inom dessa områden kan exempelvis vara byggnaders färgsättning, skala och form, sammanhållen byggnadshöjd eller jordbruksland skapets öppna och hävdade karaktär.
  • Lila områden markerar gårdar, byggnader, odlings- eller betesmark och bebyggelseområden som bedöms ha kulturvärden.
  • Blå områden markerar gårdar, byggnader, odlings- eller betesmark och bebyggelseområden som bedöms ha särskilt kulturvärde.

Sidan uppdaterad: 2021-05-31