Ljusbodarna

Skriv ut

Kontakta kundtjänst

Telefon: 0247-800 00

E-postadress: kundtjanst@leksand.se

Gärdsgård i Ljusbodarna
Fägata kantad av gärdesgårdar och ålderdomliga grånade timmerhus i södra delen av Ljusbodarna. Fotograf: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum

Fäbodstället Ljusbodarna är högt beläget i en sydsluttning till Blåbergsbacken i de vidsträckta och kuperade skogslandskapen som utgör västra delen av Leksands kommun.

Administrativ historik

Ljusbodarna är ett stort långfäbodställe med åker och slogmark i Härads fjärding i Leksands socken. Fäbodstället uppdelas i norra och södra Ljusbodarna, två områden med förhållandevis olika landskaps- och bebyggelsekaraktär. Fäbodstället omnämns tidigt men var under 1500- och 1600-talet sannolikt en blandby och enligt fäbodinventeringen 1663 fanns på platsen två bofasta invånare, men inga fäboddelägare. Efter storskiftet kom Ljusbodarna att utvecklas till ett av de största fäbodställena i Leksand, där hela 11 byar Härads- och Rönnäs fjärding samt Djurabygden hade fäbodar: Mjälgen, Ytteråkerö, Yttermo, Gärde, Hagen, Västannor, Djura, Hästberg, Heden, Backen och Ullvi. På fäbodtäkten fanns 152 byggnader och ca 70 lador ute på slogängarna. Mot slutet av 1800-talet, när fäbodstället var som störst, fanns 42 fäbodstugor med tillhörande gårdsbebyggelse, vilket är anmärkningsvärt. Fäbodvistelsen på Ljusbodarna varade traditionellt mellan första juni och andra september. Fäbodstället låg i Leksands landskommun, som bildandes 1863. 1971 ombildades Leksands landskommun till Leksands kommun. 1974 införlivades Siljansnäs och Åls landskommuner i Leksands kommun. Fäboddriften i Ljusbodarna har bibehållits över lång tid, i obruten tradition ända in på 1960-talet, sedan dess har fäboddriften återupptagits i omgångar.

Riksintresse för kulturmiljövården: W 29 43 Dalälvsbyarna, Leksand.

Landskap och placering

Fäbodstället Ljusbodarna är högt beläget i en sydsluttning till Blåbergsbacken i de vidsträckta och kuperade skogslandskapen som utgör västra delen av Leksands kommun. De norra delarna av fäbodstället ligger 380–400 meter över havet och sluttar mer än de södra delarna, som är belägna cirka 355 meter över havet.

I söder finns en lång sluttning mot vattensystemet Eksjön-Sången med omgivande småsjöar och tjärnar. Sången löper genom Sångån ut i Flosjön. Ett komplext system av vandringsleder utbreder sig likväl söder om fäbodstället. I öster finns berget Skinnaråsen, och strax norr därom fäbodstället Skinnaråsen. Skinnaråsen och Ljusbodarna sammanbinds av Romboleden. I norr finns vidsträckta skogsmarker, samt sjön Ejen. I väster finns Vackerberget.

Längst norrut i Ljusbodarna finns en solig välvd sluttning med ett stort småbrutet odlingslandskap fyllt av rösen, stensträngar, buskage och träd. Den småbrutna odlingsmarken återkommer i stråk söderöver, för i södra delen av Ljusbodarna övergå i mindre ytor närmast fäbodgårdarna. Söder om fäbodstället finns dock flera lämningar av stora odlingsrösen belägna i skogen, vilket antyder att platsen tidigare nyttjades som odlingsmark.

Byform, gårdsformer och gårdsstrukturer

I Norra Ljusbodarna grupperar sig gårdarna runtomkring det stora område med småbruten odlingsmark som beskrivs ovan. Norr om området finns två glesare fäbodgårdar, och i söder tre tätt placerade och delvis kringbyggda fäbodgårdar. Söder om denna klunga finns ytterligare tre gårdsklungor belägna på mindre stråk av småbruten odlingsmark omgärdat av skogsmark.

Södra Ljusbodarna består av en större och bitvis mycket tät gårdsklunga med fem fäbodgårdar kring en trevägskorsning samt en mindre gårdsklunga med tre mer glest placerade fäbodgårdar i öster. Det finns även fem gårdar utspridda i på avstånd från den tätare bebyggelse kring trevägskorset. De gårdar som är belägna närmast trevägskorsningen är mycket ålderdomliga och kringbyggda med ålderdomliga grånade timmerhus.

Även om helt kringbyggda gårdar saknas är de flesta fäbodgårdar slutna med ålderdomliga längor av timmerbyggnader på två eller tre sidor av gårdstunet. Det är vanligt att fäbodstugorna är belägna på norra sidan av gårdstunen med entrén mot söder. På de fäbodgårdar som är kringbyggda på tre sidor är det oftast den södra sidan av gårdstunet som inte är sluten.

På flera ställen i Ljusbodarna är fäbodgårdar och gammal inägomark avskild från fägator och betesmark med ett karaktäristiskt system av gärdesgårdar och grindar i trä.

Bebyggelsens huvuddrag

Nästan alla äldre byggnader på fäbodvallen är långsmala, i naturligt grånat trä och med sadeltak i en vinkel omkring 30 grader. Det finns även en del faluröda byggnader, företrädesvis i form av bostadshus på den norra delen av fäbodstället. Den bebyggelse som finns kring trevägskorset i den södra delen av Ljusbodarna är i sin helhet mycket ålderdomlig och välbevarad.

Bebyggelsen är enkel och präglas av småskalighet. Inga byggnader är högre än en och en halv våning.

Fäbodstugorna är i regel enkelstugor eller sidokammarstugor med enkel detaljutformning och utan särskilda utsmyckningar.

På fäbodstället finns även en mångfald av ålderdomliga timrade ekonomibyggnader som fyllt olika funktioner i jordbruket i äldre tider. Däribland lador, stall, trösklogar, härbren, bodar och fähus.

Byggnadsdetaljer och material

I princip samtliga byggnader på fäbodställena förutom enstaka fritidshus är byggda av liggtimmer med blottlagd naturligt grånad eller faluröd färgsättning i såväl stomme, fasader och detaljer. Det finns fler naturligt grånade än faluröda byggnader, och rödfärg är vanligast på bostadsbyggnader. Vita detaljer i form av fönster- och dörrfoder är i princip begränsat till bostadsbyggnader. På enstaka byggnader som är grånade förekommer rödmålade knutskallar. Vissa byggnader har locklistpanel.

Nästan alla tak på äldre byggnader har tegeltäckning, men det förekommer även olika former av plåttak, exempelvis zinkmatt sinuskorrugerad plåt eller pannplåt.

Skorstenar är i murade i lertegel.

Det vanligt med spröjsade tvålufts träfönster där varje båge innefattar två eller tre lätt stående eller liggande glasrutor som avdelas av trä- eller blyspröjs.

Beträffande dörrar på bostadshus är enkla bräddörrar vanligast. På ekonomibyggnaderna är ytterdörrar och portar oftast i trä och ålderdomliga och ibland med avancerade smidesdetaljer.

Farstukvistar till bostadshus är antingen enkla förtak eller farstukvistar med sadeltak utan särskilda dekorationer. På de äldsta fäbodstugorna dominerar förtak helt.

Fönster- och dörromfattningar är enkla, med fyra brädor där sidobrädorna omsluter topp- och bottenbrädorna.

Utmärkande drag

Vissa av de äldre fäbodstugorna är sammanlänkade med andra timmerhus till längor. Det förekommer ofta utbyggnader med pulpettak som löper ut från ena kortsidan på enkelstugor. På vissa gårdar nyttjas utrymmet som vedförråd.

Det finns ovanligt många välbevarade ålderdomliga fäbodstugor och ekonomibyggnader i timmer i Ljusbodarna. Kring trevägskorset på södra delen av fäbodstället är bebyggelsen särskilt ålderdomlig. Här står husen tätt grupperade med kringbyggda gårdstun, och flera gårdar har helt eller delvis intakt månghussystem. Som helhet visar dessa gårdar hur lejonparten av bebyggelsen i Leksand sannolikt såg ut under 1600- och 1700-talen. Att gårdarna framträder så pass ålderdomliga beror på att byggnadsskicket utvecklades långsammare på fäbodarna än i byarna.

I Ljusbodarna finns många spår och lämningar av jordbruk som påvisar hur fäbodstället inte enbart nyttjades för djurhållning, utan även odling. Särskilt tydligt syns spåren av jordbruket i de odlingsrösen som finns på öppen, småbruten mark i norr, samt dolt i skogen i söder.

Den södra delen av fäbodstället tudelas av en liten sänka genom vilken Saras bäck flyter. Invid bäcken finns bland annat en kallkälla och ett mejeri. Där finns även en Tjärdal, i vilken tjära tillverkats.

Det finns gruvlämningar i den östra delen av den Södra Ljusbodarna, samt söder om fäbodstället.

Kulturvärden

Platsnamn är ofta gamla, och med betydelser som är sprungna ur, eller anknutna till platsens specifika historia. Att beakta god ortnamnssed är lagstadgat enligt kulturmiljölagen.

Värden/var varsam med:

  • Platsnamnet Ljusbodarna

Med fäbodar menas en bebyggelseenhet belägen på visst avstånd från hemgården, vars syfte oftast var djurhållning med skogsbete och mejeriproduktion. Fäbodväsendet som företeelse har varit etablerat i Dalarna sedan medeltiden. I Leksand finns dock inga i skrift dokumenterade fäbodar från tiden innan 1500-talet.

Det finns flera orsaker till att fäbodväsendet uppstod. De magra jordarna och knappa odlingsförutsättningarna i Övre Dalarna fodrade en kontinuerlig rundflyttning av såväl djur som människor. Betesmarkerna nära hemgården var sällan tillräckliga, och därför skickades djuren på långväga skogsbeten. I takt med att befolkningsökningen och att byarna blev större söktes skogsbete på allt längre avstånd från hemgården, och på så sätt uppstod de avlägsna fäbodställen som kallas långfäbodar. Kvinnor ansvarade ofta för den tunga och arbetsamma fäboddriften, som bland annat innefattade att vaka över djuren under skogsbetet och producera mejeriprodukter så som mjölk, grädde, messmör och ost. På många fäbodställen fanns även inägomark som brukades.

Det finns en mängd olika typer av fäbodar, med olika funktioner och olika geografiska placeringar i förhållande till hemgården. Vissa byar, så som Hästberg och Hisvåla-Grytberg har dessutom både varit en by med bofast befolkning och ett fäbodställe på samma gång. Vissa byar blev senare fäbodar.

Den komplexa sammansättningen av byar och fäbodar är typisk för Övre Dalarna, och återspeglar ett samhälle där knappa förutsättningar för en stor befolkning krävde långtgående uppfinningsrikedom i såväl markanvändning som jordbruksdrift. Berättelser som är anknutna till fäbodväsendet och Övre Dalarnas komplicerade jordbrukssystem är i hög grad relevanta för förståelsen av människors livsvillkor i Leksand i äldre tider.

Ljusbodarna var ett av de största fäbodställena i Leksand, med stora arealer slåtter-, hag- och åkermark som brukades vid sidan av djurhållningen. Idag uppvisar fäbodstället som helhet många spår från den historiska fäboddriften och har i sin helhet mycket höga kulturvärden. Särskilt värdefulla är bland annat lämningar från det utbredda jordbruket i form av exempelvis odlingsrösen samt lämningar från djurhållning i form av exempelvis systemet med fägator inhägnade av gärdesgårdar. Det finns även ett intakt mejeri som kan berätta om produktionen av mejeriprodukter, vilket var mycket viktigt på fäbodarna. Att fäboddriften med djurhållning fortlevt på fäbodstället genom 1900-talet förstärker värdet.

Värden/var varsam med:

  • Kunskap och förståelse om att Ljusbodarna varit ett fäbodställe som brukats och bebotts under perioder av året historiskt.
  • Det befintliga systemet av gärdesgårdar i Ljusbodarna. Gärdesgårdar nyttjades historiskt för att hålla djuren borta från tomtmark och inägomark på väg till skogsbetet.
  • Lämningar av äldre fäbodgårdar och andra strukturer kopplade till fäboddriften, däribland odlingsrösen, kallkällor, vallristningar, fossil åkermark och terrassodlingar.
  • Förekomsten av gruvor och en tjärdal vilket antyder ett diversifierat fäbodbruk där djurhållning och jordbruk varvades med andra sysslor.
  • Den rika förekomsten av ålderdomliga timmerhus som nyttjats för djurhållningen och jordbruket.
  • Förekomsten av lövträd som sälg och rönn samt andra trädslag med avvikande utseende, t ex kandelaberbjörkar eller betade enar. Förr var lövtäkt från främst sälg, rönn och björk nödvändiga tillskott till djurens vinterfoder. Främst sälgen har beskurits/hamlats för att man lättare skulle komma åt/nå samt för att öka mängden skott. Hamlade träd utgör där de finns värdefulla spår av äldre tiders djurhållning.
  • Det timrade mejeriet, kallkällan och tjärdalen med tillhörande timrad ekonomibyggnad.
  • Ängsrester. Där det finns inslag av det tidigare så allmänt förekommande markslaget äng/slog är det önskvärt att försöka sköta och hålla öppet.

Ljusbodarna har formen av en komplex och utspridd klungby med flertalet spridda gårdsklungor på strategiska lägen i landskapet. Strukturen är värdefull eftersom den är typisk för Leksand och Övre Dalarna och kan berätta om hur bebyggelsen växte fram över tid, organiskt och efter landskapets förutsättningar. Fäbodstället är högt beläget i en sydsluttning med många soltimmar, vilket säkerligen varit en förutsättning för odling på platsen.

Värden/var varsam med:

  • Den organiskt framvuxna bebyggelsekaraktären där fäbodgårdarna är placerade i täta gårdsklungor utefter landskapets möjligheter och begränsningar. Att bebyggelsen har tydlig karaktär av klungby med många små gårdsklungor.

Från medeltiden och fram till 1900-talet knuttimrades de flesta byggnaderna i Övre Dalarna. Timmerhuskulturen präglas av månghussystemet. Istället för att bygga få och stora byggnader uppfördes många små och funktionsspecifika timmerbyggnader. Det fanns många sociala och praktiska fördelar med detta. De små byggnaderna var lätta att dela upp och flytta vid arvskifte. Råvaran fanns tillgänglig i överflöd. De flesta timmerhusen kan uppdelas i kategorierna bostadshus, djurhus, förvaringshus och verkshus. Timmerhusen i Leksand och Övre Dalarna kännetecknas av utformningsmässig enkelhet, högkvalitativt virke och mycket gott hantverkutförande. De flesta husen byggdes av bönder efter gårdens behov, och med tiden utvecklades stor skicklighet i byggandet. Den stora skickligheten ledde till att timringskonsten också utvecklades till en viktig inkomstkälla för de »träkloka« Leksandsbor som begav sig på utsocknes arbetsvandringar under 1800-talet. De ålderdomliga timmerhusen är idag en omistlig beståndsdel i vad som gör Leksands byar till speciella och trivsamma livsmiljöer. Här syns det att människor levt under mycket lång tid. Timmerhusen är byggda med omsorg i en lokal tradition som utvecklats och använts under flera hundra år, fram tills industrialismens intåg, mot 1800-talets slut och kring sekelskiftet år 1900. Nästan alla byggnader i Ljusbodarna är timrade och på flera fäbodgårdar finns mycket ålderdomliga timmerhus som tillsammans och enskilt utgör en omistlig källa till kunskap och förståelse om timmerhuskulturen i Leksand. På grund av detta har samtliga timmerhus uppförda innan 1960 (fäboddriften nedlades för första gången på 1960-talet) särskilt kulturvärde. Värdet förstärks av att de ålderdomliga byggnaderna utgör en väsentlig beståndsdel i Leksandsbygdens bebyggelsekaraktär, och ofta är uppförda med en enastående hantverksmässig och utformningsmässig kvalitet. De gårdar som finns kring trevägskorset i södra delen av Ljusbodarna är i sin helhet synnerligen välbevarade från 1800-talets senare hälft beträffande såväl detaljutformning som byggnadernas form, stomme, färgsättning, materialutformning och placering invid gårdstunet.

Värden/var varsam med:

  • Att husen är byggda i trä eller knuttimrade, samt att de äldre husen ofta har en genomgående enkel karaktär utan onödiga utsmyckningar.
  • Samtliga manbyggnader och fäbodstugor uppförda innan 1960. Värdebärande egenskaper är byggnadernas: befintliga timmerstommar; långsmala eller rektangulära form; naturligt grånade färgsättning; befintliga stående locklistpaneler; befintlig fönstersättning; befintliga fönsterkarmar; befintliga fönsterbågar i trä med fasta spröjs av trä eller bly; befintliga fönsterrutor; befintliga dörrar och förtak ovan dörrar; grundmurar med synlig natursten; skorstenar; tegeltak; under befintligt takmaterial underliggande trätak; väggfasta bänkar. Några särskilt värdefulla exempel finns på fastigheterna Mjälgen 1:14, Mjälgen 1:13, Ytteråkerö S:10, Hagen 1:59, Yttermo 24:8, Ullvi 25:25, Ytteråkerö 6:7, Ytteråkerö 28:11, Ytteråkerö 22:14, Yttermo 18:14, Yttermo 18:15, Yttermo 33:36, Mjälgen 11:5, Mjälgen 27:2, Djura 39:10, Gärde 5:30, Ytteråkerö 10:23 och Gärde 5:16.
  • Samtliga knuttimrade ekonomibyggnader – djurhus, förvaringshus och verkshus uppförda innan 1960. Äldre knuttimrade ekonomibyggnader är en omistlig beståndsdel i fäbodställenas karaktär och bör inte flyttas, rivas eller väsentligen förändras. Några särskilt värdefulla exempel finns på fastigheterna Mjälgen 1:14, Mjälgen 1:13, Ytteråkerö S:10, Hagen 1:59, Yttermo 24:8, Ullvi 25:25, Ytteråkerö 6:7, Ytteråkerö 28:11, Ytteråkerö 22:14, Yttermo 18:14, Yttermo 18:15, Yttermo 33:36, Mjälgen 11:5, Mjälgen 27:2, Djura 39:10, Gärde 5:30, Ytteråkerö 10:23, Gärde 5:16, Yttermo 18:7 (mejeribyggnaden), Yttermo 18:13 (ekonomibyggnaden i Tjärdalen), Ullvi 25:22, Yttermo 33:35, Mjälgen 20:5, Yttermo 33:36 och Mjälgen 1:17.

Även om de äldre husen i Leksand är unika och i sina detaljer bär många olikheter som gör varje gård speciell, finns flera gemensamma nämnare som starkt påverkar bebyggelsens karaktär. Ofta framträder bebyggelsen på fäbodarna som ett gytter av tätt placerade naturligt grånade hus med likartad storlek och form. Det är denna karaktär som kanske starkast kännetecknar fäbodställena, och de aspekter av bebyggelsen som bidrar till denna karaktär är därför särskilt värdefulla. Nästan alla hus i de äldre fäbodklungorna är låga - sällan högre än en och en halv våning. Många byggnader har dessutom en långsmal form eller bildar ibland tillsammans långsmala längor. De flesta byggnaderna har också sadeltak med tegeltäckning. Att de flesta husen är omålade i trä är också mycket viktigt för bebyggelsens generella karaktär. På äldre oförändrade fäbodgårdar är det ovanligt med vita och röda detaljer samt faluröda fasader. Naturligt grånade byggnader bör även idag bibehållas omålade, om det inte finns dokumenterade spår av att byggnaderna någon gång varit bemålade.

Värden/var varsam med:

  • Den sammanhållna byggnadshöjden om högst en och en halv våning.
  • Att byggnaderna har en långsmal form, eller bildar långsmala enheter.
  • Att husen står tätt intill varandra.
  • Tegel och som takmaterial.
  • De enhetligt förekommande ofärgade träytorna. Avstå från att rödmåla naturligt grånade timmerhus. Dessa byggnader har en egen karaktär som i sig är värdefull, och som samspelar väl med sin omgivning även utan rödfärg.

I Ljusbodarna finns många gårdar som fortfarande är kringbyggda på två eller tre sidor av gårdstunet. De kringbyggda gårdarna återspeglar hur bebyggelsen vanligen ordnades i det äldre bondesamhället i Dalarna. Den kringbyggda gårdsformen började förekomma mot slutet av medeltiden, och utvecklades sedan mot den fyrkantiga kringbyggda form som dominerade helt i Leksand under större delen av 1700- och 1800-talen. Traditionen med den kringbyggda gården uppstod sannolikt i syfte att skydda gårdstunet från väder och omgivning. Många gårdar som tidigare varit helt kringbyggda gårdar kom på grund av sociala och ekonomiska förändringar att utglesas från och med det sena 1800-talet. Så är dock inte fallet i Ljusbodarna, varför många av de gårdar som finns på fäbodstället har mycket höga kulturvärden. Den täta och slutna karaktären utgör en värdefull och tydlig karaktär som är miljöskapande och trivsam. Kringbyggdhet är dessutom typiskt för Leksand och Övre Dalarna. Särskilt värdefulla exempel finns på fastigheterna Yttermo 33:36, Yttermo 18:15, Yttermo 18:14, Mjälgen 11:5, Gärde 5:16, Ytteråkerö 28:11, Ullvi 25:25 och Yttermo 24:8/33:35.

Värden/var varsam med:

  • Byggnader som bidrar till kringbyggda gårdstun. Oavsett ålder bör sådana byggnader inte rivas eller flyttas.
  • Områden där byggnaderna sluter sig tätt om omgivningen och områden där byggnaderna står nära gaturummet och bildar täta och slutna bygaturum.
  • Portlider och dörrar som leder in till gårdstunen.

Rekommendationer

Här hittar du rekommendationer och riktlinjer som hör till de olika färgområden och indelningar som finns i kulturmiljökartan.

  • Röda områden markerar större landskapsavsnitt, odlingsmark och bebyggelseområden med kulturvärden.
  • Lila områden markerar mindre områden där det finns miljöer, bebyggelse eller landskapsavsnitt som har kulturvärden.
  • Blå områden markerar gårdar eller byggnader av särskilt kulturvärde motsvarande 8 kap 13 § Plan och bygglagen (2010:900).

Blå områden markerar gårdar eller byggnader av särskilt kulturvärde motsvarande 8 kap 13 § Plan och bygglagen (2010:900). Mycket stor försiktighet och hänsyn bör råda vid förändring av såväl bostadshus som ekonomibyggnader. Befintliga byggnader får inte rivas eller flyttas. Det krävs bygglov för uppförande av Attefallshus inom området.

Motsvarande 8 kap 13 § Plan och bygglagen (2010:900). Följande egenskaper är där de förekommer särskilt värdefulla och får inte förvanskas:

Timmerstommar

Timrade byggnader uppförda innan 1960 är omistliga för förståelsen om timmerhuskulturen och det äldre bondesamhället. Befintliga timmerstommar bör därför inte rivas eller väsentligen förändras genom exempelvis fasadinklädnad, hålupptagning för stora fönster eller stora utbyggnader som förändrar byggnadernas form. Där skyddsristningar och dekorationer förekommer bör inte heller berörda timmerstockar utbytas.

Fasadutformning

Byggnadernas befintliga fasadutformning och fasadmaterial om det är blottlagda timmerstommar eller kilsågade locklistpaneler. Befintliga paneler i form av ej kilsågade locklistpaneler, lockpaneler, fasspontade liggpaneler nyare än 1960 bör endast utbytas mot ny locklistpanel.

Färgsättning

Byggnadernas befintliga färgsättning. Omålade byggnader bibehålls omålade.

Fönster

Befintliga fönsterbågar och fönsterkarmar med tillhörande brädfodringar och detaljer så som fönsteromfattningar, äldre järnbeslag och andra metalldetaljer så som gångjärn och hakar. Beträffande fönsterbyten framhålls fönsterrenovering som det enda alternativet vid alla scenarion utom när fönster totalförstörts genom exempelvis mekanisk eller biologisk åverkan. På tvåglasfönster är det möjligt att byta ut det inre glaset mot lågemissionsglas i syfte att spara energi. Detta är enligt en undersökning från Slöjd och byggnadsvård i Näs (2019) mer ekonomiskt lönsamt över tid än att byta till nya fönster. Fönsterkarmar och fönsterbågar lämnas omålade, men kan målas brutet vita om detta tidigare förekommit på den byggnad ingreppet berör. Fönsterfoder utgörs av fyra enkla brädor där de långa sidobrädorna omsluter topp- och bottenbrädan i enlighet med illustrationen. Befintliga fönsterluckor.

Lämplig utformning av nya fönster. Renovera i första hand de gamla fönstren!

Dörrar

Befintliga ytterdörrar och tillhörande fönster (exempelvis överljus) samt smidesdetaljer så som beslag, gångjärn, handtag och låsmekanismer. Befintliga förtak och farstukvistar. Beträffande dörrbyten framhålls renovering som det enda alternativet vid alla scenarion utom när dörrar totalförstörts genom exempelvis mekanisk eller biologisk åverkan.

Tak

En- och tvåkupiga tegeltak samt skorstenar på bostadshus. Befintliga karaktär beträffande takutsprång. Tegeltak bör endast utbytas mot tegeltak av samma typ och material som befintligt.

Grundmurar

Grundmurar med synlig natursten.

Gärdsgårdar och grindar

Befintliga gärdesgårdar och grindar samt grindstolpar.

Vindskivor och knutbrädor

Vid byte av vindskivor och knutbrädor bör en enkel utformning så lika befintlig som möjligt eftersträvas. Beträffande färgsättning vidmakthålls befintligt färgschema, omålade detaljer lämnas omålade.

Uterum och altaner

Uterum och altaner får ej uppföras i anslutning till befintliga byggnader.

Solpaneler

Solpaneler bör inte förekomma.

Tillbyggnader

Tillbyggnader bör ej tillåtas på befintliga byggnader på fäbodstället. Istället bör eventuella tillägg ske i form av friliggande nybyggnad på tomma ytor där annan nyare bebyggelse redan förekommer. Nybyggnader bör inte inverka negativt fäbodställets karaktär och historiska läsbarhet. Följande riktlinjer ligger till grund för utformning av eventuella nytillskott:

  • Byggnadens utformning präglas av påtaglig enkelhet utan dekorativa detaljer så som profilsågade vindskivor med mera. Byggnaden bör inte vara större än en för fäbodstället normalstor enkelstuga beträffande höjd samt längd och breddförhållande.
  • Byggnaden har en knuttimrad stomme som är blottlagd eller helt eller delvis inklädd med kilsågad locklistpanel.
  • Fasader lämnas omålade. Detaljer lämnas i regel omålade.
  • Byggnaden har ett flackt sadeltak med takvinkel om 27-30 grader. Takutsprånget är 3-4 decimeter kring hela byggnaden och ej lådinklätt. Takmaterial är enkupigt eller tvåkupigt tegel, alternativt ofärgad sinuskorrugerad plåt eller pannplåt (aluzink).
  • Skorstenar är murade i tegel med enkel utkragning.
  • Byggnadens grund är antingen kallmurad med natursten eller framträder till sin karaktär som kallmurad med natursten.
  • Fönster och dörrar tillverkas hantverksmässigt i trä. Spröjsade fönster är tvåluftsfönster med mittpost i trä där varje båge innefattar två kvadratiska rutor åtskilda av en horisontell träspröjs, eller tre lätt stående eller lätt liggande rutor avskilda av två horisontella träspröjsar. Dörrar har inte fönster men kan förses med överluft. Fönsteromfattningar består av fyra brädor där sidobrädorna omsluter topp- och bottenbrädan i enlighet med illustrationen ovan.

Sidan uppdaterad: 2020-03-31