Övermo

Skriv ut

Kontakta kundtjänst

Telefon: 0247-800 00

E-postadress: kundtjanst@leksand.se

Kringbyggd gård, Övermo
Kringbyggd gård med större bostadshus sannolikt tillkommet under 1800-talets senare hälft mitt i Övermo. Fotograf: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum

Övermo är beläget sydöst om Leksands-Noret. Norr och öster om byn löper Österdalälven, som vid Övermo kröker åt söder från dess östliga flöde vid utloppet från Österviken till Siljan.

Administrativ historik

Övermo ligger i Härads fjärding i Leksands socken. Byn tillhörde Leksands landskommun, som bildandes 1863. 1971 ombildades Leksands landskommun till Leksands kommun. 1974 införlivades Siljansnäs och Åls landskommuner i Leksands kommun.

Landskap och placering

Övermo är beläget sydöst om Leksands-Noret. Norr och öster om byn löper Österdalälven, som vid Övermo kröker åt söder från dess östliga flöde vid utloppet från Österviken till Siljan.

På andra sidan älven i öster finns Tibble, i norr Norsbro sågverk och snickeri.
I väster finns riksväg 70, järnvägen mellan Insjön och Leksand samt bostadsområdet Edshult.

Byn är belägen på flack tomtmark nära Österdalälven. I den södra delen av byn finns vissa ytor med öppen odlingsmark, samt ett industriområde. Vid älvkröken i nordöstra delen av byn finns Övermo varv.

Byform, gårdsformer och gårdsstrukturer

Den nordöstra, äldre delen av Övermo är en gyttrig och komplex klungby. Den äldre bebyggelsen är i huvudsak belägen kring trånga bygator som utlöper från ett trevägskors med majstång mitt i byn. De södra och västra delarna av byn är i huvudsak bebyggda under 1900-talet och där är gårdarna snarare belägna enhetligt kring de raka bygatorna i stil med ett villaområde.

I bykärnan finns flera gårdar med kringbyggd form, dock ingen som är helt fyrkantsbyggd. På många av de äldre gårdarna har äldre ekonomibyggnader ersatts med större ladugårdskomplex från och med 1800-talets slut, dock ofta så att en antydan till gårdarnas kringbyggda ursprungsform bibehållits.

De fastigheter som tillkommit och bebyggts med småhus under 1900-talet har ofta bostadshuset beläget mitt på tomten, samt inte sällan med en garagebyggnad intill. På vissa gårdar finns även uthuslängor och många gårdar omgärdas av staket eller häckar.

Bebyggelsens huvuddrag

Nästan alla äldre byggnader i byklungan är långsmala, faluröda eller ofärgade och med sadeltak som har en takvinkel omkring 30 grader. Byggnader från 1900-talet som är belägna i bykärnan är i regel också rödfärgade, dock ofta med brantare tak och mer kvadratisk eller rektangulär grundform. I huvudsak i de norra och västra delarna av byn finns dock avvikelser i form av hus som har fasader i tegel, kalksandsten, puts och eternit.

I Övermo är det vanligt att äldre bostadshus antingen är enkelstugor eller korsplanshus. Många av dessa byggnader har dock ombyggts eller kraftigt förändrats antingen under 1900-talet eller därefter. Det finns också gårdar där äldre bostadshus utbytts eller kompletterats med nya villor under 1900-talet.

Den äldre bebyggelsen är enkel och präglas av småskalighet. Inga byggnader är högre än motsvarande två våningar.

Byggnadsdetaljer och material

Äldre byggnader i byn är antingen byggda av liggtimmer eller andra träkonstruktioner med fasad i trä, antingen i form av locklistpanel eller stående och liggande spontpanel.

Tak täcks av en- eller tvåkupiga lertegelpannor.

Knutar och fönsteromfattningar är ofta målade vita på bostadshus.

Skorstenar är i lertegel.

I den mån äldre fönster finns kvar på äldre hus är det vanligt med spröjsade tvålufts träfönster där varje båge innefattar tre lätt stående eller liggande glasrutor.

Beträffande äldre kvarvarande dörrar är enkla bräddörrar vanligast. Det finns även hus där ytterdörrarna utgörs av parspegeldörrar.

Beträffande äldre farstukvistar och verandor finns några exempel på glasverandor sannolikt tillkomna mot slutet av 1800-talet eller kring sekelskiftet år 1900.

Fönster- och dörromfattningar på äldre hus är oftast enkla med fyra brädor där sidobrädorna omsluter topp- och bottenbrädorna.

Många äldre bostadshus har moderniserats med exempelvis tvåluftsfönster, nya paneler och skorstenar och nya ytterdörrar och farstukvistar under 1900-talet eller tidigt 2000-tal.

Utmärkande drag

Bland den äldre bebyggelsen finns ett par gårdar med spännande äldre fönster, bland annat ett med spetsbågig- och ett med rundbågig form. Fönstren är sannolikt tillkomna under 1800-talets senare hälft.

I den nordvästra delen av byn finns en gård med ett sekundärt bostadshus där det finns en mycket karaktäristisk glasveranda i två våningar med tillhörande dekorerat trapphus.

På ett par äldre gårdar i bykärnan finns svartplåtstak, en slags ålderdomliga skivplåtstak sannolikt tillkomna under 1800-talets senare hälft.

I den norra delen av byn, intill Österdalälven, finns ett par exempel på påkostad villabebyggelse från efterkrigstiden. Ett av husen, beläget på fastigheten Övermo 16:16, har mycket karaktäristiskt fasadtegel samt även många andra välbevarade exklusiva detaljer från när byggnaden uppfördes.

Gemensamma anläggningar och övrigt

I den nordvästra delen av byn finns en timrad bystuga uppförd 1960. Byggnaden är till formen förhållandevis stor och utbredd, men har genom materialval, färgsättning och detaljutformning på exempelvis fönster återknutit förhållandevis väl till Leksandsbygdens äldre byggnadstraditioner. Kring bystugan finns en liten ansamling av mer ålderdomliga timmerbyggnader, nästan i stil med ett litet friluftsmuseum. På platsen finns två mäktiga dubbelbodar, ett äldre fähus och ett gavelhärbre.

I Övermo finns flera välbevarade äldre industrianläggningar med historisk betydelse, däribland Flottningsföreningens varv och Lidwalls mekaniska verkstad.

I en trevägskorsning i den västra delen av byn finns ett litet pumphus.

Kulturvärden

Platsnamn är ofta gamla, och med betydelser som är sprungna ur, eller anknutna till platsens specifika historia. Att beakta god ortnamnssed är lagstadgat enligt kulturmiljölagen.

Värden/var varsam med:

  • Platsnamnen Övermo och Mo.

Byarna som helhet, i synnerhet med avseende på bebyggelsens utbredning och samspelet mellan bebyggelse och odlingsmark kan berätta en mångfald av berättelser om livet i Dalarna och Leksand innan industrisamhällets genombrott på landsbygden. I det äldre bondesamhället, här menat som det av jordägande bönder dominerade samhälle som föregick industrisamhället på många platser i Dalarna, uppdelades av tradition såväl jord som byggnader mellan alla syskon i en syskonskara vid arvskifte. I Leksand och Övre Dalarna var de flesta därför småbrukare med egen gård och egen jord, något som är annorlunda gentemot i andra delar av Sverige, där en mindre andel av befolkningen faktiskt ägde jord. När befolkningen ökade, särskilt från och med 1700-talet, splittrades odlingsmarken i komplexa ägofigurer. Något som på sikt ledde till ett jordbruk med minskade marginaler och större känslighet för missväxt. Detta tvingade delar av befolkningen på arbetsvandringar med bisysslor, och gav upphov till bland annat ett utpräglat fäbodbruk. Den odlingsmark som fanns var livsviktig ekonomiskt, men även av stor social betydelse. Att ärva och äga jord ansågs mycket viktigt, och medförde viktiga demokratiska rättigheter och möjligheter, bland annat till att bedriva fäbodbruk och att ha rösträtt i sockenstämman. Det finns specifika företeelser i landskapet i och kring byn som berättar om det äldre bondesamhället. Djurhållningen var förr en förutsättning för livsuppehället. Hur många djur man kunde hålla berodde på tillgången av bete och vinterfoder. Antalet djur styrde i sin tur, före konstgödningens tid, hur stor åkerareal man kunde hålla. Det rådde därför stor konkurrens om slåtter och bete och i stort sett all tillgänglig gräsmark utnyttjades för slåtter medan sämre mark brukades till bete. Hackslogar kallades de stenbundna fastmarker som inte var lämpliga att odla upp men som ändå gav tillräckligt så det var värt att slå. Förbättring av slåttermarkerna utfördes i den mån det var möjligt och man kan se spår av stenröjning. Den årliga slåttern skapade en mager mark som sällan eller aldrig fick tillskott av gödning och därmed gavs förutsättningar för en stor mångfald av växter, insekter och svamp. Varje liten rest av denna naturtyp är värd att förvalta då de ofta hyser hotade arter.

Idag har slåttermarken till stor del växt igen och en liten del har röjts upp till åker. I det som tidigare var öppen mark, åker och äng kan man idag ändå finna spåren av odlarmödan i form av rösen, åkerkanter, beskurna träd men även i själva artsammansättningen. I och runt byarna fanns förr stora arealer slåttermark men med dagens jordbruk är de nästan helt försvunna. De som finns kvar är därför värdefulla att värna.

För att dryga ut vinterfodret till djuren repades löven av träd eller så skars riset av från träd som rönn, sälg och björk. För att underlätta för löv- och risskörd beskars träden, hamlades, på den höjd som var lämplig. Lövfoderträden har kunnat bli mycket grova och gamla och är hemvist för en mångfald av arter. De kan kännas igen genom sin speciella form där grenarna ofta kapades mer än två meter över mark dit djuren inte nådde och det finns en tydlig hamlingszon med grenskott och knölar på stam och huvudgrenar.

Det var inte ovanligt att man planterade vårdträd på gårdarna. Det var ofta ädellövträd, som lönn, lind, alm, ek eller ask. Vårdträden skulle i äldre folktro beskydda gårdens invånare men kan även ha planterats för att exempelvis markera ett barns födelse.

Om fruktträd vårdas på rätt sätt kan de bli gamla och de kan vara värdefulla karaktärsskapare på gårdarna. Alléer, som kan vara enkelradiga eller dubbelradiga, förknippas ofta med högreståndsmiljöer, vilket det är knappt med i Leksands bymiljöer, men de kan även ha planterats längs vägarna för att ge vindskydd och skugga. De kan också ha använts för lövtäkt.

I den södra delen av Övermo samt delvis även i öster finns fortfarande öppna ytor med odlingsmark, vilket är värdefullt eftersom dessa erbjuder en historisk kontext till den förhållandevis omfattande bebyggelsen i Övermo och i de stora Dalälvsbyarna i sin helhet. Odlingsmarken är dessutom värdefull eftersom den utgör en viktig beståndsdel i byns karaktär så som den uppfattas från bland annat riksvägen i sydväst.

Värden/var varsam med:

  • Öppna och hävdade avsnitt med odlingslandskap söder och öster om bymiljön.

Bebyggelsens tillkomst och utveckling hänger samman med hur landskapets resurser kunde nyttjas. Just jordbruksmarken dikterade ofta hur gårdarna placerades i byn. Historiskt placerades många gårdar antingen i skogsbryn eller på karga höjdlägen mitt i odlingslandskapet. Detta beror på att sådana platser inte var lika användbara som odlingsmark. Gårdarnas placering i landskapet konstituerade sedan framväxten och utvecklingen av bynstrukturens karaktär. Att den ålderdomliga karaktären med täta och dynamiskt framvuxna byar levt kvar så tydligt i Leksand beror på att 1700- och 1800-talens skiftesreformer påverkade byarna annorlunda här, än i övriga Sverige. Övermo är en klungby med två tydliga äldre bytorg längs Övermovägen och flera gamla gårdar som sluter sig tätt mot bygatusystemet som det utkristalliserar sig kring bland annat Kvarnvägen, Önavägen och Verkstadsvägen. Den organiskt framvuxna och tätt bebyggda bymiljön kring dessa vägar är typisk för Leksand och Övre Dalarna och bidrar till att byn är trivsam och vacker att vistas i. Bystrukturen är också värdefull eftersom den kan berätta om hur byn utvecklas i samklang med odlingslandskapet och om de förutsättningar som historiskt styrt bebyggelseutvecklingen i Leksand. I Övermo är den äldre bymiljön belägen i ett strandnära läge mitt det gamla odlingslandskapet. Placeringen invid Österdalälven är sannolikt ålderdomlig, jämfört med exempelvis Yttermo där hela byn succesivt flyttat upp från älvstranden under främst 1700-talet. En anledning till att Övermo kan ha behållit ett äldre byläge är att älvstranden vid byn inte varit lika drabbad av erosionsproblem som längre söderut.

Värden/var varsam med:

  • Byklungans organiskt framvuxna karaktär i odlingslandskapet och nära Österdalälven.
  • Områden där husen och gårdarna står tätt intill varandra och därigenom bidrar till att bebyggelsen framträder som ett tätt »gytter« i landskapet. Ekonomibyggnader som står tätt intill bygatorna Övermovägen, Kvarnvägen, Önavägen och Verkstadsvägen.

Från medeltiden och fram till 1900-talet knuttimrades de flesta byggnaderna i Övre Dalarna. Timmerhuskulturen präglas av månghussystemet. Istället för att bygga få och stora byggnader uppfördes många små och funktionsspecifika timmerbyggnader. Det fanns många sociala och praktiska fördelar med detta. De små byggnaderna var lätta att dela upp och flytta vid arvskifte. Råvaran fanns tillgänglig i överflöd. De flesta timmerhusen kan uppdelas i kategorierna bostadshus, djurhus, förvaringshus och verkshus. Timmerhusen i Leksand och Övre Dalarna kännetecknas av utformningsmässig enkelhet, högkvalitativt virke och mycket gott hantverkutförande. De flesta husen byggdes av bönder efter gårdens behov, och med tiden utvecklades stor skicklighet i byggandet. Den stora skickligheten ledde till att timringskonsten också utvecklades till en viktig inkomstkälla för de »träkloka« Leksandsbor som begav sig på utsocknes arbetsvandringar under 1800-talet. De ålderdomliga timmerhusen är idag en omistlig beståndsdel i vad som gör Leksands byar till speciella och trivsamma livsmiljöer. Här syns det att människor levt under mycket lång tid. Timmerhusen är byggda med omsorg i en lokal tradition som utvecklats och använts under flera hundra år, fram tills industrialismens intåg, mot 1800-talets slut och kring sekelskiftet år 1900. Även om bebyggelsen i Övermo som helhet uppvisar många exempel på förändringar tillkomna under 1900-talet finns fortfarande några gårdar med ålderdomliga ekonomibyggnader i timmer, samt även välbevarade äldre bostadshus från tiden innan sekelskiftet år 1900. Äldre timrade bostadshus och ekonomibyggnader är en omistlig källa till kunskap och förståelse om timmerhuskulturen i Leksand och har därför särskilt kulturvärde. Värdet förstärks av att de ålderdomliga byggnaderna utgör en väsentlig beståndsdel i Leksandsbygdens bebyggelsekaraktär, och ofta är uppförda med en enastående hantverksmässig och utformningsmässig kvalitet.

Värden/var varsam med:

  • Att husen är byggda i trä eller knuttimrade, samt att de äldre husen ofta har en genomgående enkel karaktär utan onödiga utsmyckningar.
  • Välbevarade bostadshus från innan 1930. Särskilt värdefulla exempel finns på fastigheterna Övermo 12:32 och Övermo 12:3. Värdebärande egenskaper är byggnadernas: befintliga timmerstommar; långsmala eller rektangulära form; blottlagda timmerstommar; befintliga stående locklistpaneler och liggande spontpaneler i trä; befintlig fönstersättning; befintliga fönsterkarmar; befintliga fönsterbågar i trä med fasta spröjs av trä eller bly tillkomna innan 1950; befintliga fönsterrutor tillkomna innan 1950; profilerade fönsteröverstycken; dekorativa gavelfönster; befintliga dörrar, överljus med krysspröjs, farstukvistar och långbroar; lövsågade eller profilsågade detaljer på farstukvistar; dekorerade taktassar; grundmurar med synlig natursten; svartplåtstak. Stommen och formen på alla de bostadshus som uppförts innan 1930 men därefter väsentligen förändrats är värdefulla.
  • Samtliga knuttimrade ekonomibyggnader – djurhus, förvaringshus och verkshus uppförda innan 1930. Äldre knuttimrade ekonomibyggnader är en omistlig beståndsdel i byarnas karaktär och bör inte flyttas, rivas eller väsentligen förändras.

Även om de äldre husen i Leksand är unika och i sina detaljer bär många olikheter som gör varje gård speciell, finns flera gemensamma nämnare som starkt påverkar bebyggelsens karaktär. Ofta framträder bebyggelsen som ett gytter av tätt placerade faluröda hus med likartad storlek och form. Det är denna karaktär som kanske starkast kännetecknar byarna, och de aspekter av bebyggelsen som bidrar till denna karaktär är därför särskilt värdefulla. Nästan alla hus i de äldre byklungorna är låga - sällan högre än två hela våningar. Många byggnader har dessutom en långsmal form eller bildar tillsammans långsmala längor som ingår i olika kringbyggda former. De flesta byggnaderna har också sadeltak med tegeltäckning. Att de flesta husen är färgade med falu rödfärg eller omålade i trä är också mycket viktigt för byarnas generella karaktär. Den faluröda färgen har dessutom historisk betydelse, då den präglat byarna i Övre Dalarna och Leksand sedan åtminstone 1800-talets senare hälft. Beträffande vita detaljer i form av exempelvis fönster, fönsterfoder, vindskivor och knutbrädor är detta värdefullt där det förekommer, eftersom även detta är en påtaglig beståndsdel i byns karaktär.

Värden/var varsam med:

  • Den sammanhållna byggnadshöjden om högst två hela våningar.
  • Att byggnaderna har en långsmal form, eller bildar långsmala enheter som tillsammans bildar kringbyggdhet.
  • Att byklungorna är tätt bebyggda, och att husen står tätt intill varandra.
  • Tegel som takmaterial, i synnerhet befintliga enkupiga och tvåkupiga tegeltak.
  • Den enhetligt förekommande ofärgade eller faluröda färgen. Avstå från att rödmåla naturligt grånade timmerhus. Dessa byggnader har en egen karaktär som i sig är värdefull, och som samspelar väl med sin omgivning även utan rödfärg.
  • Vitmålade detaljer så som fönster, fönsterfoder, fönsteröverstycken, knutbrädor och vindskivor där de redan förekommer. Undvik att måla andra detaljer än fönster och fönsterfoder vita på äldre ekonomibyggnader, eftersom detta ej förekommit i någon större utsträckning historiskt.
  • I Övermo förekommer flera byggnader som uppförts under 1900-talet med stiltypiskt modernistisk karaktär. Dessa byggnader bör bibehållas till sin ursprungliga utformning trots att de kan uppfattas som avvikande från bymiljön i övrigt. Se mer under 1900-talets bebyggelse nedan.

I Övermo finns fortfarande flera äldre gårdar som är kringbyggda på två eller tre sidor. De kringbyggda gårdarna återspeglar hur bebyggelsen vanligen ordnades i det äldre bondesamhället i Dalarna. Den kringbyggda gårdsformen började förekomma mot slutet av medeltiden, och utvecklades sedan mot den fyrkantiga kringbyggda form som dominerade helt i Leksand under större delen av 1700- och 1800-talen. Traditionen med den kringbyggda gården uppstod sannolikt i syfte att skydda gårdstunet från väder och omgivning. Många gårdar som tidigare varit helt kringbyggda gårdar kom på grund av sociala och ekonomiska förändringar att utglesas från och med det sena 1800-talet. Så är även fallet i Övermo och inga helt fyrkantsbyggda gårdar kvarstår. Orsakerna till förändringen är flera. Det blev bland annat vanligt att funktioner som tidigare haft enskilda byggnader ersattes av större ladugårdskomplex med tegeldel. Den täta och slutna karaktären kvarlever dock i många byar, och utgör en värdefull och tydlig karaktär som är miljöskapande och trivsam. Kringbyggdhet är dessutom typiskt för Leksand och Övre Dalarna.

Värden/var varsam med:

  • Byggnader som bidrar till kringbyggda gårdstun. Oavsett ålder bör sådana byggnader inte rivas eller flyttas. Byggnader som är placerade med fasader mot en bygata bör hanteras särskilt varsamt, eftersom sådana byggnader påverkar hela byns karaktär. Särskilt värdefulla är de gårdar som är kringbyggda på två eller tre sidor och sluter sig mot omgivningen. Några exempel finns på fastigheterna Övermo 15:12, Övermo 12:32, Övermo 12:3, Övermo 23:1, Övermo 13:31, Övermo 13:32, Övermo 2:17, Övermo 19:17,  Övermo 14:35 och Övermo 14:10.
  • Områden där byggnaderna sluter sig tätt om omgivningen och områden där byggnaderna står nära gaturummet och bildar täta och slutna bygaturum.
  • Portlider och dörrar som leder in till gårdstunen.

Under 1800-talet kom den industrimässiga sågindustrin att erbjuda billigare sågade trävaror, något som i hög utsträckning kom att påverka Övre Dalarnas byggnadskultur. I Leksandsbyarna ledde utvecklingen bland annat till att det blev vanligare med exempelvis utsmyckade farstukvistar och på sikt även trähusbyggande med nya tekniker. I vissa byar sammanföll den ökade tillgången på sågade trävaror med ett ökat relativt välstånd, och i vissa av byarna tillkom i samband med detta nya större manbyggnader i form av exempelvis korsplanshus eller salsbyggnader, något som tidigare varit ovanligt i Leksand. I Övermo finns flera gårdar som bär spår av det sena 1800-talets byggnadskultur. Det finns byggnader med glasverandor, dekorativa gavelfönster och avancerade taktassar – tre för snickarglädjen typiska drag. Där de förekommer är dessa detaljer värdefulla, eftersom de kan berätta om hur bebyggelsekulturen i Leksandsbyarna kom att påverkas av det begynnande industrisamhället, samt eftersom de ofta är av hög utformningsmässig och materialmässig kvalitet. Minst en byggnad i byn har dessutom svartplåtstak, vilket förekommer på byggnader från 1800-talets senare hälft. Svartplåten är liksom de sågade trävarorna en produkt av det begynnande industrisamhället och kan berätta därom – varför taken där de förekommer har ett kulturvärde. Värdet förstärks av att svartplåt idag är ovanligt.

Värden/var varsam med:

  • Befintliga glasverandor. Särskilt värdefulla är de glasverandor som finns på byggnader belägna på fastigheterna Övermo 14:7 och Övermo 12:3.
  • Befintliga gavelfönster med avancerade dekorationer, bland annat på en byggnad belägen på fastigheten Övermo 14:10.
  • Befintlig karaktär på tak och takutsprång – befintliga paneler och taktassar. Befintliga svartplåtstak.

Under 1800-talet nådde industrialiseringen Dalarna. Efter hand ersattes böndernas timmerhusbyggande av nya tekniker, och timringskonsten kom istället att ägnas åt konstnärers och förmögna stadsbors sommarnöjen. Från mitten av 1900-talet återuppväcktes timmerhusbyggandet genom en medveten satsning. I Övermo finns en mycket karaktäristisk bystuga uppförd i timmer 1960. Byggnaden har särskilt kulturvärde eftersom den är karaktäristisk för Leksandsbygden och kan berätta om hur nya byggnader anpassades till den lokala byggnadstraditionen även i en tid som annars brukar karaktäriseras som hänsynslös i förhållande till lokala särdrag och traditioner inom byggnadskulturen.

Värden/var varsam med:

  • Byggnadens befintliga stomme och färgsättning beträffande helhet såväl som detaljer.
  • Befintligt lertegeltak samt skorstenar i tegel.
  • Befintliga fönster med träkarmar.
  • Befintlig farstukvist med sandstensgolv, svarvade hörnstolpar och triangelhörn med rosmålningar.
  • Befintliga trädörrar.

I de södra och västra delarna av Övermo finns flera exempel på mer stil- och tidstypisk 1900-talsbebyggelse. På äldre åkermark i söder samt intill älven i nordväst finns exempelvis egnahemsbebyggelse med symmetriska tomter där bostadshusen är placerade indragna från gaturummen. I väster finns flera parhus i faluröd anpassad stil och bland den äldre bebyggelsen i bykärnan finns exempel där äldre bostadshus ersatts av nya kring 1900-talets mitt. De 1900-talsbyggnader som inte nämnvärt förändras sedan dess att de uppfördes är värdefulla eftersom de kan berätta om industrisamhällets byggnadskick och hur det tog sig form i Leksandsbygden. Många av de äldre husen är dessutom uppförda med höga utformningsmässiga och materialmässiga kvaliteter, vilket förstärker värdet. Några värdefulla exempel på 1900-talsbyggnader finns på fastigheterna Övermo 13:14, Övermo 7:17 och Övermo 3:53. Villan på Övermo 16:16, uppförd 1965, har en nära unik tegelfasad och bedöms därför ha särskilt kulturvärde.

Värden/var varsam med:

  • Byggnadernas befintliga form, volym, takform samt generella karaktär.
  • Befintliga puts-, tegel-, eternit- och panelfasader.
  • Befintliga ytterdörrar i trä. Befintliga dörromfattningar. Befintliga farstukvistar.
  • Befintliga skärmtak och belysningsarmaturer ovan ytterdörrar.
  • Befintliga smidesdetaljer så som trapp- och balkongräcken.
  • Befintliga fönster och fönsteromfattningar samt fönsterkarmar, fönsterbågar och äldre glasrutor. Befintlig färgsättning på fönster.
  • Befintlig utformning beträffande stuprör. Befintliga spetsvinkliga stuprör.
  • Befintlig utformning beträffande tegeltak.
  • Befintliga tegelskorstenar.

Övermo by var under 1800-talets senare hälft och under merparten av 1900-talet ett centrum för mekanisk industri och innovativt båtbyggande. I byn fanns inte mindre än två varv – Övermo varv och Lidwalls mekaniska verkstad – varav den senare byggde 802 båtar från dess att det anlades 1943 till och med nedläggningen 1987.

Övermo varv – eller Flottningsföreningens varv – uppkom mot bakgrund av den industrimässiga flottning som ägde rum på Dalälven från och med 1800-talets mitt till 1970. Flottningen, som bedrevs av Dalelfvarnes Flottningsförening, hade dels en omfattande infrastruktur av länsar och båtar som behövde underhåll, dels ett stort behov av specialtillverkad flottningsmateriel och särskilda arbetsbåtar. En stor del av dessa tillverkades i Övermo.

Lidwalls mekaniska verkstad grundades 1943 av den då 63 åriga verkmästaren på Övermo varv, Erik Lidwall och övertogs senare av sönerna Gunnar, Martin, Sigvard och Gösta. Lidwalls ägnade sig dels åt båttillverkning, dels åt mekanisk industri av annat slag. Till skillnad från Övermo varv var tillverkningen inte enbart inriktad mot flottningsindustrin och under företagets aktiva period skeppades en mångfald av olika båtar ut till olika delar av världen.

Varv- och verkstadsmiljöerna i Övermo har stor historisk betydelse då dessa varit en förutsättning för den industrimässiga flottningen på såväl Dalälvarna som över Siljan. Lidwalls mekaniska verkstad har dessutom internationell betydelse som varv och har levererat båtar världen runt. Båda anläggningarna kan som arbetsplatser dessutom berätta om industrisamhället i Leksand, och hur gamla specialkunskaper och bisysslor ofta under 1900-talet utvecklades till industrimässig produktion av avancerade mekaniska och teknologiska lösningar.

Värden/var varsam med:

  • Övermo varv och Lidwalls mekaniska verkstad med tillhörande teknisk utrustning och vattensättningsanläggningar. Samtliga kvarvarande byggnader på båda anläggningarna i sin helhet.

I den västra delen av byn finns ett litet pumphus sannolikt uppfört under början av 1900-talet. Byggnaden är karaktäristisk har därför särskilt kulturvärde.

Värden/var varsam med:

  • Pumphuset i sin helhet.
  •  

Rekommendationer

Här hittar du rekommendationer och riktlinjer som hör till de olika färgområden och indelningar som finns i kulturmiljökartan.

  • Röda områden markerar större landskapsavsnitt, odlingsmark och bebyggelseområden med kulturvärden.
  • Lila områden markerar mindre områden där det finns miljöer, bebyggelse eller landskapsavsnitt som har kulturvärden.
  • Blå områden markerar gårdar eller byggnader av särskilt kulturvärde motsvarande 8 kap 13 § Plan och bygglagen (2010:900).

Inom röda områden bör inga nya byggnader uppföras på äldre kulturmark. Däribland hävdad odlingsmark, äldre brukad mark, fossil åkermark och ängsmark. Markplanering bör inte förekomma. Naturliga barriärer så som dammar, bäckfåror, trädridåer, buskage, diken och odlingsrösen bör bevaras. Träd som uppskattas vara äldre än 1950 bör i regel inte avlägsnas. Nybyggnad och renovering inom röda områden bör ske i enlighet med de riktlinjer som finns nedan.

Placering av nya byggnader

Vid placering av nya byggnader eftersträvas kringbyggdhet med fyrkantsform. Ny bebyggelse bör i första hand placeras på diskreta lägen på tomtmark inuti eller väster om byn.

Byggnadshöjd

Bostadshus bör inte vara högre än motsvarande 1,5-2 våningsplan. Komplementbyggnader och ekonomibyggnader bör inte vara högre än motsvarande 1,5 våningsplan.

Byggnaders form och takvinkel

Nya byggnader bör ha en långsmal form och sadeltak i en vinkel om 27-33 grader. I Övermo förekommer bland den äldre bebyggelsen många exempel på enkelstugor, parstugor och korsplanshus. Nya bostadshus utformas därför med fördel så att de får en liknande form.

Takmaterial

Som takmaterial bör i första hand en- eller tvåkupiga takpannor i lertegel användas på bostadshus såväl som ekonomibyggnader. Matt tegelröd pannplåt, plegel eller sinuskorrugerad plåt kan i andra hand tillåtas som takmaterial på ekonomibyggnader. Undvik svarta plåttak.

Fasadmaterial

Fasader på bostadshus bör utgöras antingen av äkta timmerstomme eller bära locklistpanel i trä. Liggande paneler med enkel- eller dubbelfasspont kan tillåtas vid nybyggnad av bostadshus samt vid renovering av byggnader som även tidigare haft sådan fasadinklädnad. Locklistpaneler utformas med fördel så att de framträder som kilsågade. Detta uppnås genom att använda plankor av olika bredd till den bakomliggande panelen. Använd ej andra paneltyper, så som timmerpanel, ej spontad liggpanel eller fjällpanel. Befintliga puts- och tegelfasader bör inte ändras.

Färgsättning

Nya byggnader bör vara enhetligt rödfärgade eller omålade. Vita detaljer bör endast förekomma i form av knutbrädor, vindskivor, fönsteromfattningar, fönsterkarmar och fönsterbågar.

Fönster

Fönster bör vara spröjsade tvålufts träfönster med mittpost. Fönsterrutorna bör vara lätt stående eller lätt liggande i enlighet med utseendet på äldre spröjsade fönster. Fönsterfoder bör utgöras av fyra enkla brädor där de långa sidobrädorna omsluter topp- och bottenbrädan i enlighet med illustrationen. Undvik utformningar där toppbrädan vilar på sidobrädorna.

Lämplig utformning av nya fönster. Renovera i första hand de gamla fönstren!

Farstukvistar

Farstukvistar bör få en enkel utformning som återknyter till andra äldre farstukvistar i byn. Inspiration kan även hämtas från illustrationerna nedan.

Exempel på möjlig utformning av farstukvistar på nya hus.

Dörrar

Dörrar bör få en enkel utformning i trä och utan fönster, vid sidan av en möjlig överluft. Undvik vita dörrar. Lämpliga färgsättningar på dörrar är ofärgad eller tjärad brun/svart.

Skorstenar

Skorstenar på nya byggnader bör utformas som smala tegelskorstenar med enkel utkragning.

Solpaneler

Solpaneler bör inte placeras så att de är synbara från bygatorna.

Lila områden markerar mindre områden där det finns miljöer, bebyggelse eller landskapsavsnitt som har kulturvärden. Inom dessa områden bör särskild försiktighet råda vid förändring av befintliga byggnader, enligt de riktlinjer som finns nedan. Befintliga byggnader bör inte heller rivas. Det krävs bygglov för uppförande av Attefallshus inom området.

Följande egenskaper är värdefulla och bör inte ändras:

Timmerstommar

Timrade byggnader uppförda innan 1930 är omistliga för förståelsen om timmerhuskulturen och det äldre bondesamhället. Befintliga timmerstommar äldre än 1930 bör därför inte rivas eller väsentligen förändras genom exempelvis fasadinklädnad där sådan inte tidigare förekommit, hålupptagning för stora fönster eller stora utbyggnader som förändrar byggnadernas form. Där skyddsristningar och dekorationer förekommer bör inte heller berörda timmerstockar utbytas.

Fasadutformning

Byggnadernas befintliga fasadutformning. Befintliga paneler bör endast utbytas mot ny panel av samma typ och utseende som befintlig. Undvik i största möjliga mån att byta ut locklistpaneler äldre än 1950, kilsågade lockpaneler äldre än 1950 och liggande paneler som är äldre än 1930 eftersom sådana paneler ofta har höga virkesmässiga och utseendemässiga kvaliteter. Putsfasader bevaras i sin nuvarande utformning.

Färgsättning

Byggnadernas befintliga färgsättning. Omålade byggnader bör bibehållas omålade. Befintlig färgsättning på detaljer så som fönster, fönsteromfattningar, knutbrädor, vindskivor och farstukvistar.

Fönster

Befintliga fönsterbågar och fönsterkarmar tillkomna innan 1950 med tillhörande brädfodringar och detaljer så som profilerade fönsteröverstycken och fönsteromfattningar, äldre järnbeslag och andra metalldetaljer så som gångjärn och hakar. Befintliga dekorativa fönster så som gavelfönster, exempelvis med triangelform eller lunettform. Befintliga perspektivfönster och tvåluftsfönster med träkarmar tillkomna under perioden 1930–1980. Träfönster som är äldre än 1950 har ofta höga virkesmässiga och utseendemässiga kvaliteter, och därför rekommenderas i första hand renovering för sådana fönster. På tvåglasfönster är det möjligt att byta ut det inre glaset mot lågemissionsglas i syfte att spara energi. Detta är enligt en undersökning från Slöjd och byggnadsvård i Näs (2019) mer ekonomiskt lönsamt över tid än att byta till nya fönster. I de fall befintliga träfönster som bedöms vara äldre än 1950 måste utbytas bör de endast utbytas mot träfönster av samma typ och utseende som befintligt. Det är viktigt att nya fönster med spröjs har äkta spröjs i antingen trä eller bly (beroende på vilken typ av spröjs det gamla fönstret hade/andra äldre fönster på byggnaden har). Fönster som är nyare än 1950 kan utbytas mot nya träfönster lika befintliga. Fönsterkarmar och fönsterbågar målas vita. Fönsterfoder bör utgöras av fyra enkla brädor där de långa sidobrädorna omsluter topp- och bottenbrädan i enlighet med illustrationen. Undvik utformningar där toppbrädan vilar på sidobrädorna. Där profilerade fönsteröverstycken förekommer kan dessa utbytas mot nya lika befintliga. Fönsterfoder och eventuella överstycken målas vita.

Lämplig utformning av nya fönster. Renovera i första hand de gamla fönstren!

Dörrar och farstukvistar

Befintliga ytterdörrar och tillhörande fönster (exempelvis överljus) samt smidesdetaljer så som beslag, gångjärn, handtag och låsmekanismer. Befintliga farstukvistar och glasverandor samt trapphus, fönster och skivplåttak tillhörande farstukvistar och glasverandor. Befintliga lövsågade eller profilsågade detaljer på farstukvistar där de förekommer. Befintliga snickrade trädörrar som bedöms vara äldre än 1980 bör endast utbytas mot trädörrar av samma typ och utseende som befintligt. Befintliga skärmtak och belysningsarmaturer ovan entréer. Befintliga trappor med smidesräcken i anslutning till entréer.

Balkonger

Befintliga balkonger samt balkongfronter i sinuskorrugerad plåt eller smidesjärn.

Tak

Befintliga en- och tvåkupiga tegeltak samt skorstenar på bostadshus. Befintliga svartplåtstak. Befintliga spetsvinkliga stuprör. Befintliga takutsprång med dekorerade taktassar. Befintliga tegeltak på bostadshus bör endast utbytas mot tegeltak av samma typ och material som befintligt. På större ekonomibyggnader kan i första hand tegelrött plegel eller tegelröd pannplåt tillåtas som takmaterial om byggnaden annars riskerar att rivas, förstöras eller på annat sätt förvanskas. I undantagsfall kan även tegelröd trapetskorrugerad plåt tillåtas på sådana byggnader. Svarta tak bör ej tillåtas.

Grundmurar

Grundmurar med synlig natursten.

Vindskivor och knutbrädor

Vid byte av vindskivor och knutbrädor bör en enkel utformning så lika befintlig som möjligt eftersträvas. På ekonomibyggnader bör dessa detaljer målas med faluröd slamfärg. På bostadshus bör vindskivor och knutbrädor i regel målas i samma kulör som befintlig.

Tillbyggnader

Utbyggnader och tillbyggnader bör underordna sig huvudbyggnadens befintliga utformning beträffande storlek, höjd, placering, materialval, detaljutformning och form. Lämpliga tillbyggnadsformer är förlängning i byggnadens längdriktning, tillbyggnad i vinkel eller fristående tillbyggnader som följer de riktlinjer för nybyggnad som gäller för det röda området (se ovan).

Uterum och altaner

Uterum och altaner med tak bör placeras så att de vetter in mot gårdstunet, alternativt som en diskret sammanlänkning mellan två gavlar vid ett av gårdens hörn. Placeras uterum och altaner på bostadshusets långsida bör de inte vara längre än en tredjedel av den befintliga fasadens längd. Förses en sådan tillbyggnad med tak och väggar bör den inte heller vara mer utskjutande än en tredjedel av ursprungsbyggnadens bredd på kortsidan. Som väggar förordas olika former av faluröda skrankverk eller enkla faluröda stående brädväggar. Tak bör antingen vara sadeltak med tegeltäckning lika bostadshuset, eller ha en flack, valmad form med band- eller skivplåtstäckning.

Solpaneler

Solpaneler bör inte placeras så att de är synliga från bygatorna, och företrädesvis på ekonomibyggnader istället för bostadshus.

Blå områden markerar gårdar eller byggnader av särskilt kulturvärde motsvarande 8 kap 13 § Plan och bygglagen (2010:900). Mycket stor försiktighet och hänsyn bör råda vid förändring av såväl bostadshus som ekonomibyggnader. Befintliga byggnader får inte rivas eller flyttas. Det krävs bygglov för uppförande av Attefallshus inom området.

Motsvarande 8 kap 13 § Plan och bygglagen (2010:900). Följande egenskaper är där de förekommer särskilt värdefulla och får inte förvanskas:

Timmerstommar

Timrade byggnader uppförda innan 1930 är omistliga för förståelsen om timmerhuskulturen och det äldre bondesamhället. Befintliga timmerstommar äldre än 1930 bör därför inte rivas eller väsentligen förändras genom exempelvis fasadinklädnad, hålupptagning för stora fönster eller stora utbyggnader som förändrar byggnadernas form. Där skyddsristningar och dekorationer förekommer bör inte heller berörda timmerstockar utbytas.

Fasadutformning

Byggnadernas befintliga fasadutformning och fasadmaterial om det är blottlagda timmerstommar, kilsågade locklistpaneler, puts eller fasspontade paneler äldre än 1930. Befintliga paneler i form av ej kilsågade locklistpaneler, lockpaneler, fasspontade liggpaneler nyare än 1930 bör endast utbytas mot ny panel av samma typ och utseende som befintligt. Putsfasader bevaras i sin nuvarande utformning. Befintliga tegelfasader bevaras i sin nuvarande utformning.

Färgsättning

Byggnadernas befintliga färgsättning. Omålade byggnader bibehålls omålade. Befintlig färgsättning på detaljer beträffande exempelvis socklar, fönster, fönsteromfattningar, knutbrädor, vindskivor och farstukvistar. Befintlig dekormålning på farstukvistar.

Fönster

Befintliga fönsterbågar och fönsterkarmar med tillhörande brädfodringar och detaljer så som profilerade fönsteröverstycken och fönsteromfattningar, äldre järnbeslag och andra metalldetaljer så som gångjärn och hakar. Befintliga dekorativa fönster så som gavelfönster, exempelvis med triangelform eller lunettform. Beträffande fönsterbyten framhålls fönsterrenovering som det enda alternativet vid alla scenarion utom när fönster totalförstörts genom exempelvis mekanisk eller biologisk åverkan. På tvåglasfönster är det möjligt att byta ut det inre glaset mot lågemissionsglas i syfte att spara energi. Detta är enligt en undersökning från Slöjd och byggnadsvård i Näs (2019) mer ekonomiskt lönsamt över tid än att byta till nya fönster. Fönsterkarmar och fönsterbågar målas vita. Fönsterfoder utgörs av fyra enkla brädor där de långa sidobrädorna omsluter topp- och bottenbrädan i enlighet med illustrationen. Profilerade fönsteröverstycken kan utbytas om de utbyts mot nya överstycken kopierade efter befintliga. Fönsterfoder och eventuella överstycken målas i den färgsättning som de tidigare bar. Befintliga skärmtak och belysningsarmaturer ovan entréer. Befintliga trappor med smidesräcken i anslutning till entréer.

Lämplig utformning av nya fönster. Renovera i första hand de gamla fönstren!

Balkonger

Befintliga balkonger samt balkongfronter i sinuskorrugerad plåt eller smidesjärn.

Dörrar och farstukvistar

Befintliga ytterdörrar och tillhörande fönster (exempelvis överljus) samt smidesdetaljer så som beslag, gångjärn, handtag och låsmekanismer. Befintliga farstukvistar och glasverandor samt trapphus, fönster och skivplåttak tillhörande farstukvistar och glasverandor. Befintliga svarvade, lövsågade eller profilsågade detaljer på farstukvistar där de förekommer. Beträffande dörrbyten framhålls renovering som det enda alternativet vid alla scenarion utom när dörrar totalförstörts genom exempelvis mekanisk eller biologisk åverkan.

Sandstenstrappor

Befintliga sandstenstrappor och sandstensytor i anslutning till farstukvistar.

Tak, takflöjlar, takkupor, balkonger

En- och tvåkupiga tegeltak samt skorstenar på bostadshus. Befintliga svartplåtstak. Befintliga laggtak på härbren. Befintliga takutsprång med dekorerade taktassar. Tegeltak bör endast utbytas mot tegeltak av samma typ och material som befintligt. Befintliga takflöjlar. Befintliga spetsvinkliga stuprör.

Grundmurar

Grundmurar med synlig natursten.

Vindskivor och knutbrädor

Beträffande byte av vindskivor och knutbrädor på andra byggnader bör en enkel utformning så lika befintlig som möjligt eftersträvas. På ekonomibyggnader bör dessa detaljer målas med faluröd slamfärg. På bostadshus målas vindskivor och knutbrädor i regel vita om de tidigare varit vita.

Tillbyggnader

Utbyggnader, tillbyggnader, uterum och altaner utförs endast i undantagsfall, och då med största varsamhet och helst under ledning av arkitekt.

Solpaneler

Solpaneler bör inte förekomma.

Sidan uppdaterad: 2020-04-23