Skinnaråsen

Skriv ut

Kontakta kundtjänst

Telefon: 0247-800 00

E-postadress: kundtjanst@leksand.se

Kringbyggd fäbodgård med högt läge i Skinnaråsen.
Kringbyggd fäbodgård med högt läge i Skinnaråsen. Fotograf: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum

Fäbodstället Skinnaråsen är beläget i de vidsträckta och kuperade skogslandskap som finns i den västra delen av Leksands kommun.

Administrativ historik

Skinnaråsen är ett hemfäbodställe med åker och slogmark i Härads fjärding i Leksands socken. Fäbodstället har historiskt nyttjats av bönder från Mjälgen, Gärde, Smedby, Västannor samt Norr- och Sör Rälta. Som mest fanns, mot 1800-talets slut, 22 fäbodgårdar i Skinnaråsen. Fäbodstället låg i Leksands landskommun, som bildandes 1863. Fäboddriften i Skinnaråsen avtog från 1925, men upphörde inte förrän mot mitten av 1930 då Matspersmor från Mjälgen slutade nyttja fäbodstället. 1971 ombildades Leksands landskommun till Leksands kommun. 1974 införlivades Siljansnäs och Åls landskommuner i Leksands kommun.

Riksintresse för kulturmiljövården: W 29 43 Dalälvsbyarna, Leksand.

Landskap och placering

Fäbodstället Skinnaråsen är beläget i de vidsträckta och kuperade skogslandskap som finns i den västra delen av Leksands kommun.

Fäbodtomten har ett högt läge på ett småkuperat åsparti med sluttningar mot väster, norr och öster. I söder finns berget Skinnaråsen, vars topp sträcker sig 497 meter över havet. Fäbodstället är beläget 395–425 meter över havet. I öster finns Djursjön. I väster finns våtmarkerna Flaten och Flyten. Därbortom Ljusbodarna. Romboleden, som löper genom fäbodställets norra del sammanbinder Skinnaråsen och Ljusbodarna.

Fäbodstället är beläget på en långsmal öppen fäbodtomt med karaktär av småbrutet odlingslandskap. Området kring fäbodstället är ännu idag rikt på lämningar från den historiska fäboddriften, bland annat i form av odlingsrösen på gammal åkermark. Det finns även många lövträd, bland annat i form av rönn och björk, vilket är ett vanligt och karaktäristiskt inslag på fäbodställen så som Skinnaråsen.

Skinnaråsens höga läge i terrängen erbjuder många vackra utblickar mot de omgivande landskapen.

Byform, gårdsformer och gårdsstrukturer

I Skinnaråsen är gårdarna glest utplacerade i den svagt kuperade terrängen. Vissa gårdar är placerade i små klungor invid varandra, en karaktär som tydligast framträder vid fäbodställets norra och östra delar.

Flera av fäbodgårdarna i Skinnaråsen är inhägnade med gärdsgårdar i trä. På den södra delen av fäbodstället finns en majstångsplats.

Många av de äldre gårdarna på fäbodstället är kringbyggda och tre av gårdarna har intakt fyrkantsform med byggnader på var sida om gårdstunet. Det finns också många gårdar som är kringbyggda på tre sidor av gårdstunet. Främst i sydväst finns fritidshusbebyggelse som sannolikt uppförts under 1900-talets senare hälft. Även om fritidshusen uppenbarligen inte är fäbodgårdar har flertalet av dessa anläggningar ändå planerats så att fritidsstugan tillsammans med exempelvis sekundära bostadshus och bodar bildar lätt kringbyggda former.

Bebyggelsens huvuddrag

Nästan alla äldre byggnader på fäbodvallen är långsmala, i naturligt grånat trä och med sadeltak i en vinkel omkring 30 grader. Den bebyggelse som finns kring på de större kringbyggda fäbodgårdarna längs med den genomlöpande bilvägen är i regel mycket välbevarade och ålderdomliga.

Bebyggelsen är enkel och präglas av småskalighet. Inga byggnader är högre än en och en halv våning.

Fäbodstugorna har i regel enkel detaljutformning utan särskilda utsmyckningar.

På fäbodstället finns även en mångfald av ålderdomliga timrade ekonomibyggnader som fyllt olika funktioner i jordbruket i äldre tider. Däribland lador, stall, trösklogar, härbren, bodar och fähus.

Insprängt bland de äldre fäbodgårdarna finns även fritidshus tillkomna under 1900-talet. Trots att de flesta av dessa byggnader är uppförda i naturligt grånat timmer förekommer viss avvikande detaljutformning.

Byggnadsdetaljer och material

I princip samtliga byggnader på fäbodställena förutom enstaka fritidshus är byggda av liggtimmer med blottlagd naturligt grånad färgsättning i såväl stomme, fasader och detaljer. På enstaka byggnader som är grånade förekommer rödmålade knutskallar. Vissa byggnader har locklistpanel.

Nästan alla tak på äldre byggnader har tegeltäckning, men det förekommer även olika former av plåttak, exempelvis zinkmatt sinuskorrugerad plåt eller pannplåt.

Skorstenar är i murade i lertegel.

Det vanligt med spröjsade tvålufts träfönster där varje båge innefattar två eller tre lätt stående eller liggande glasrutor som avdelas av träspröjs. På vissa fäbodstugor har fönstren utbytts mot tvåluftsfönster utan spröjs under 1900-talets senare hälft.

Beträffande dörrar på bostadshus är enkla bräddörrar vanligast. På ekonomibyggnaderna är ytterdörrar och portar oftast i trä och ålderdomliga och ibland med avancerade smidesdetaljer.

Farstukvistar till bostadshus är oftast enkla förtak.

Fönster- och dörromfattningar är enkla, med fyra brädor där sidobrädorna omsluter topp- och bottenbrädorna.

Utmärkande drag

På flera av de härbren som finns på fäbodstället är en eller flera fasader inklädda med antingen spån eller äldre kilsågad locklistpanel.

Även om många äldre fäbodstugor är enkelstugor i grunden finns i Skinnaråsen även många sådana byggnader som förlängts genom påbyggnad i byggnadens längdriktning.
Det är vanligt att fäbodstugorna har en utbyggnad med snedtak vid ena gaveln. På vissa fäbodstugor fungerar detta utrymme sannolikt som vedbod.

Det finns många välbevarade ålderdomliga fäbodstugor och ekonomibyggnader i timmer. Flera av de kringbyggda äldre gårdarna återspeglar hur lejonparten av bebyggelsen i Leksand sannolikt såg ut under 1600- och 1700-talen. Att gårdarna framträder så pass ålderdomliga beror på att byggnadsskicket utvecklades långsammare på fäbodarna än i byarna.

På den småbrutna före detta odlingsmark som löper genom fäbodstället i nord-sydlig riktning finns många spår och lämningar av jordbruk, däribland odlingsrösen, som påvisar hur fäbodstället inte enbart nyttjades för djurhållning, utan även odling.

Idag förekommer fårbete på fäbodstället, och landskapet hålls därigenom öppet så att lämningar så som rösen, återhak och liknande framträder tydligt.

Kulturvärden

Platsnamn är ofta gamla, och med betydelser som är sprungna ur, eller anknutna till platsens specifika historia. Att beakta god ortnamnssed är lagstadgat enligt kulturmiljölagen.

Värden/var varsam med:

  • Platsnamnet Skinnaråsen.

Med fäbodar menas en bebyggelseenhet belägen på visst avstånd från hemgården, vars syfte oftast var djurhållning med skogsbete och mejeriproduktion. Fäbodväsendet som företeelse har varit etablerat i Dalarna sedan medeltiden. I Leksand finns dock inga i skrift dokumenterade fäbodar från tiden innan 1500-talet.

Det finns flera orsaker till att fäbodväsendet uppstod. De magra jordarna och knappa odlingsförutsättningarna i Övre Dalarna fodrade en kontinuerlig rundflyttning av såväl djur som människor. Betesmarkerna nära hemgården var sällan tillräckliga, och därför skickades djuren på långväga skogsbeten. I takt med att befolkningsökningen och att byarna blev större söktes skogsbete på allt längre avstånd från hemgården, och på så sätt uppstod de avlägsna fäbodställen som kallas långfäbodar. Kvinnor ansvarade ofta för den tunga och arbetsamma fäboddriften, som bland annat innefattade att vaka över djuren under skogsbetet och producera mejeriprodukter så som mjölk, grädde, messmör och ost. På många fäbodställen fanns även inägomark som brukades.

Det finns en mängd olika typer av fäbodar, med olika funktioner och olika geografiska placeringar i förhållande till hemgården. Vissa byar, så som Hästberg och Hisvåla-Grytberg har dessutom både varit en by med bofast befolkning och ett fäbodställe på samma gång. Vissa byar blev senare fäbodar.

Den komplexa sammansättningen av byar och fäbodar är typisk för Övre Dalarna, och återspeglar ett samhälle där knappa förutsättningar för en stor befolkning krävde långtgående uppfinningsrikedom i såväl markanvändning som jordbruksdrift. Berättelser som är anknutna till fäbodväsendet och Övre Dalarnas komplicerade jordbrukssystem är i hög grad relevanta för förståelsen av människors livsvillkor i Leksand i äldre tider.

Skinnaråsen omnämndes redan vid fäbodinventeringen 1663 som en fäbod med tre brukare från byarna Rälta, Gärde och Smedsarvet (Smedby i Häradsbygden). Fäbodstället nyttjades som hemfäbod med åker och slåttermark, vilket även är tydligt idag genom den rika förekomsten av bland annat odlingsrösen. Fäbodstället uppvisar även många spår från den historiska djurhållningen, bland annat genom förekomsten av gärdesgårdar mot den gamla fägatan – den nuvarande bilvägen genom Skinnaråsen. Fäbodstället har i sin helhet ett mycket högt kulturvärde, i synnerhet beträffande den öppna före detta odlingsmarken och dess kuperade och småbrutna karaktär med lövträd, enar och odlingsrösen samt de välbevarade kringbyggda fäbodgårdar som fortfarande finns på platsen. Vid sidan av de äldre välbevarade fäbodgårdarna finns ett antal nyare fritidshus som inverkar negativt på fäbodställets ålderdomliga karaktär.

Värden/var varsam med:

  • Kunskap och förståelse om att Skinnaråsen varit ett fäbodställe som brukats och bebotts under perioder av året historiskt.
  • Det befintliga systemet av gärdesgårdar i Skinnaråsen. Gärdesgårdar nyttjades historiskt för att hålla djuren borta från tomtmark och inägomark på väg till skogsbetet.
  • Lämningar av äldre fäbodgårdar och andra strukturer kopplade till fäboddriften, däribland odlingsrösen, kallkällor, vallristningar, fossil åkermark och terrassodlingar.
  • Den rika förekomsten av ålderdomliga timmerhus som nyttjats för djurhållningen och jordbruket.
  • Förekomsten av lövträd som sälg och rönn samt andra trädslag med avvikande utseende, t ex kandelaberbjörkar eller betade enar. Förr var lövtäkt från främst sälg, rönn och björk nödvändiga tillskott till djurens vinterfoder. Främst sälgen har beskurits/hamlats för att man lättare skulle komma åt/nå samt för att öka mängden skott. Hamlade träd utgör där de finns värdefulla spår av äldre tiders djurhållning.
  • Ängsrester. Där det finns inslag av det tidigare så allmänt förekommande markslaget äng/slog är det önskvärt att försöka sköta och hålla öppet.

Trots att Skinnaråsen inte i ordets rätta bemärkelse är en by har fäbodstället formen av en komplex och utspridd klungby. Bebyggelsen är i hög grad lokaliserad kring en central genomlöpande fägata (nuvarande bilvägen genom Skinnaråsen) och flera gårdar är belägna högt, sannolikt med syfte att få god avvattning. Strukturerna är värdefulla eftersom de är typiska för Leksand och Övre Dalarna och kan berätta om hur bebyggelsen växte fram över tid, organiskt och efter landskapets förutsättningar.

Värden/var varsam med:

  • Den organiskt framvuxna bebyggelsekaraktären där fäbodgårdarna är placerade i täta gårdsklungor utefter landskapets möjligheter och begränsningar. Att bebyggelsen har tydlig karaktär av klungby med många små gårdsklungor.

Från medeltiden och fram till 1900-talet knuttimrades de flesta byggnaderna i Övre Dalarna. Timmerhuskulturen präglas av månghussystemet. Istället för att bygga få och stora byggnader uppfördes många små och funktionsspecifika timmerbyggnader. Det fanns många sociala och praktiska fördelar med detta. De små byggnaderna var lätta att dela upp och flytta vid arvskifte. Råvaran fanns tillgänglig i överflöd. De flesta timmerhusen kan uppdelas i kategorierna bostadshus, djurhus, förvaringshus och verkshus.

Timmerhusen i Leksand och Övre Dalarna kännetecknas av utformningsmässig enkelhet, högkvalitativt virke och mycket gott hantverkutförande. De flesta husen byggdes av bönder efter gårdens behov, och med tiden utvecklades stor skicklighet i byggandet. Den stora skickligheten ledde till att timringskonsten också utvecklades till en viktig inkomstkälla för de »träkloka« Leksandsbor som begav sig på utsocknes arbetsvandringar under 1800-talet. De ålderdomliga timmerhusen är idag en omistlig beståndsdel i vad som gör Leksands byar till speciella och trivsamma livsmiljöer. Här syns det att människor levt under mycket lång tid. Timmerhusen är byggda med omsorg i en lokal tradition som utvecklats och använts under flera hundra år, fram tills industrialismens intåg, mot 1800-talets slut och kring sekelskiftet år 1900. Nästan alla byggnader i Skinnaråsen är timrade och på flera fäbodgårdar finns mycket ålderdomliga timmerhus som tillsammans och enskilt utgör en omistlig källa till kunskap och förståelse om timmerhuskulturen i Leksand. På grund av detta har samtliga timmerhus uppförda innan 1935 (fäboddriften nedlades i mitten av 1930-talet) särskilt kulturvärde. Värdet förstärks av att de ålderdomliga byggnaderna utgör en väsentlig beståndsdel i Leksandsbygdens bebyggelsekaraktär, och ofta är uppförda med en enastående hantverksmässig och utformningsmässig kvalitet.

Värden/var varsam med:

  • Att husen är byggda i trä eller knuttimrade, samt att de äldre husen ofta har en genomgående enkel karaktär utan onödiga utsmyckningar.
  • Samtliga manbyggnader och fäbodstugor uppförda innan 1935. Värdebärande egenskaper är byggnadernas: befintliga timmerstommar; långsmala eller rektangulära form; naturligt grånade färgsättning; befintliga stående locklistpaneler; befintlig fönstersättning; befintliga fönsterkarmar; befintliga fönsterbågar i trä med fasta spröjs av trä eller bly; befintliga fönsterrutor; befintliga dörrar och förtak ovan dörrar; grundmurar med synlig natursten; skorstenar; tegeltak; under befintligt takmaterial underliggande trätak; väggfasta bänkar. Några särskilt värdefulla exempel finns på fastigheterna Gärde 10:16, Norr Rälta 6:3, Yttermo 36:7, Gärde 14:9, Gärde 13:16, Smedby 9:22, Smedby 10:8, Smedby 1:19, Smedby 7:15, Smedby 7:24 och Smedby 2:13.
  • Samtliga knuttimrade ekonomibyggnader – djurhus, förvaringshus och verkshus uppförda innan 1935. Äldre knuttimrade ekonomibyggnader är en omistlig beståndsdel i fäbodställenas karaktär och bör inte flyttas, rivas eller väsentligen förändras. Några särskilt värdefulla exempel finns på fastigheterna Mjälgen 6:10, Gärde 10:16, Norr Rälta 6:3, Yttermo 36:7, Gärde 14:9, Gärde 13:16, Smedby 9:22, Smedby 10:8, Smedby 1:19, Smedby 7:15, Smedby 7:24 och Smedby 2:13.

Även om de äldre husen i Leksand är unika och i sina detaljer bär många olikheter som gör varje gård speciell, finns flera gemensamma nämnare som starkt påverkar bebyggelsens karaktär. Ofta framträder bebyggelsen på fäbodarna som ett gytter av tätt placerade naturligt grånade hus med likartad storlek och form. Det är denna karaktär som kanske starkast kännetecknar fäbodställena, och de aspekter av bebyggelsen som bidrar till denna karaktär är därför särskilt värdefulla. Nästan alla hus i de äldre fäbodklungorna är låga - sällan högre än en och en halv våning. Många byggnader har dessutom en långsmal form eller bildar ibland tillsammans långsmala längor. De flesta byggnaderna har också sadeltak med tegeltäckning. Att de flesta husen är omålade i trä är också mycket viktigt för bebyggelsens generella karaktär. På äldre oförändrade fäbodgårdar är det ovanligt med vita och röda detaljer samt faluröda fasader. Naturligt grånade byggnader bör även idag bibehållas omålade, om det inte finns dokumenterade spår av att byggnaderna någon gång varit bemålade.

Värden/var varsam med:

  • Den sammanhållna byggnadshöjden om högst en och en halv våning.
  • Att byggnaderna har en långsmal form, eller bildar långsmala enheter.
  • Att husen står tätt intill varandra.
  • Tegel och som takmaterial.
  • De enhetligt förekommande ofärgade träytorna. Avstå från att rödmåla naturligt grånade timmerhus. Dessa byggnader har en egen karaktär som i sig är värdefull, och som samspelar väl med sin omgivning även utan rödfärg.

I Skinnaråsen finns flera fortfarande fyrkantsbyggda gårdar samt gårdar som är kringbyggda på två eller tre sidor av gårdstunet. De kringbyggda gårdarna återspeglar hur bebyggelsen vanligen ordnades i det äldre bondesamhället i Dalarna. Den kringbyggda gårdsformen började förekomma mot slutet av medeltiden, och utvecklades sedan mot den fyrkantiga kringbyggda form som dominerade helt i Leksand under större delen av 1700- och 1800-talen. Traditionen med den kringbyggda gården uppstod sannolikt i syfte att skydda gårdstunet från väder och omgivning. Många gårdar som tidigare varit helt kringbyggda gårdar kom på grund av sociala och ekonomiska förändringar att utglesas från och med det sena 1800-talet. Så är dock inte fallet i Skinnaråsen, varför många av de gårdar som finns på fäbodstället har mycket höga kulturvärden. Den täta och slutna karaktären utgör en värdefull och tydlig karaktär som är miljöskapande och trivsam. Kringbyggdhet är dessutom typiskt för Leksand och Övre Dalarna. Några särskilt värdefulla exempel finns på fastigheterna Yttermo 9:8, Norr Rälta 6:3, Gärde 14:9, Yttermo 36:7, Smedby 9:22 och Smedby 2:13.

Värden/var varsam med:

  • Byggnader som bidrar till kringbyggda gårdstun. Oavsett ålder bör sådana byggnader inte rivas eller flyttas.
  • Områden där byggnaderna sluter sig tätt om omgivningen och områden där byggnaderna står nära gaturummet och bildar täta och slutna bygaturum.
  • Portlider och dörrar som leder in till gårdstunen.

Rekommendationer

Här hittar du rekommendationer och riktlinjer som hör till de olika färgområden och indelningar som finns i kulturmiljökartan.

  • Röda områden markerar större landskapsavsnitt, odlingsmark och bebyggelseområden med kulturvärden.
  • Lila områden markerar mindre områden där det finns miljöer, bebyggelse eller landskapsavsnitt som har kulturvärden.
  • Blå områden markerar gårdar eller byggnader av särskilt kulturvärde motsvarande 8 kap 13 § Plan och bygglagen (2010:900).

Blå områden markerar gårdar eller byggnader av särskilt kulturvärde motsvarande 8 kap 13 § Plan och bygglagen (2010:900). Mycket stor försiktighet och hänsyn bör råda vid förändring av såväl bostadshus som ekonomibyggnader. Befintliga byggnader får inte rivas eller flyttas. Det krävs bygglov för uppförande av Attefallshus inom området.

Motsvarande 8 kap 13 § Plan och bygglagen (2010:900). Följande egenskaper är där de förekommer särskilt värdefulla och får inte förvanskas:

Timmerstommar

Timrade byggnader uppförda innan 1935 är omistliga för förståelsen om timmerhuskulturen och det äldre bondesamhället. Befintliga timmerstommar bör därför inte rivas eller väsentligen förändras genom exempelvis fasadinklädnad, hålupptagning för stora fönster eller stora utbyggnader som förändrar byggnadernas form. Där skyddsristningar och dekorationer förekommer bör inte heller berörda timmerstockar utbytas.

Fasadutformning

Byggnadernas befintliga fasadutformning och fasadmaterial om det är blottlagda timmerstommar eller kilsågade locklistpaneler. Befintliga paneler i form av ej kilsågade locklistpaneler, lockpaneler, fasspontade liggpaneler nyare än 1935 bör endast utbytas mot ny locklistpanel.

Färgsättning

Byggnadernas befintliga färgsättning. Omålade byggnader bibehålls omålade.

Fönster

Befintliga fönsterbågar och fönsterkarmar med tillhörande brädfodringar och detaljer så som fönsteromfattningar, äldre järnbeslag och andra metalldetaljer så som gångjärn och hakar. Beträffande fönsterbyten framhålls fönsterrenovering som det enda alternativet vid alla scenarion utom när fönster totalförstörts genom exempelvis mekanisk eller biologisk åverkan. På tvåglasfönster är det möjligt att byta ut det inre glaset mot lågemissionsglas i syfte att spara energi. Detta är enligt en undersökning från Slöjd och byggnadsvård i Näs (2019) mer ekonomiskt lönsamt över tid än att byta till nya fönster. Fönsterkarmar och fönsterbågar lämnas omålade, men kan målas brutet vita om detta tidigare förekommit på den byggnad ingreppet berör. Fönsterfoder utgörs av fyra enkla brädor där de långa sidobrädorna omsluter topp- och bottenbrädan i enlighet med illustrationen. Befintliga fönsterluckor.

Lämplig utformning av nya fönster. Renovera i första hand de gamla fönstren!

Dörrar

Befintliga ytterdörrar och tillhörande fönster (exempelvis överljus) samt smidesdetaljer så som beslag, gångjärn, handtag och låsmekanismer. Befintliga förtak och farstukvistar. Beträffande dörrbyten framhålls renovering som det enda alternativet vid alla scenarion utom när dörrar totalförstörts genom exempelvis mekanisk eller biologisk åverkan.

Tak

En- och tvåkupiga tegeltak samt skorstenar på bostadshus. Befintliga karaktär beträffande takutsprång. Tegeltak bör endast utbytas mot tegeltak av samma typ och material som befintligt.

Grundmurar

Grundmurar med synlig natursten.

Gärdsgårdar och grindar

Befintliga gärdesgårdar och grindar samt grindstolpar.

Vindskivor och knutbrädor

Vid byte av vindskivor och knutbrädor bör en enkel utformning så lika befintlig som möjligt eftersträvas. Beträffande färgsättning vidmakthålls befintligt färgschema, omålade detaljer lämnas omålade.

Uterum och altaner

Uterum och altaner får ej uppföras i anslutning till befintliga byggnader.

Solpaneler

Solpaneler bör inte förekomma.

Tillbyggnader

Tillbyggnader bör ej tillåtas på befintliga byggnader på fäbodstället. Istället bör eventuella tillägg ske i form av friliggande nybyggnad på tomma ytor där annan nyare bebyggelse redan förekommer. Nybyggnader får inte inverka negativt fäbodställets karaktär och historiska läsbarhet. Följande riktlinjer ligger till grund för utformning av eventuella nytillskott:

  • Byggnadens utformning präglas av påtaglig enkelhet utan dekorativa detaljer så som profilsågade vindskivor med mera. Byggnaden bör inte vara större än en för fäbodstället normalstor enkelstuga beträffande höjd samt längd och breddförhållande.
  • Byggnaden har en knuttimrad stomme som är blottlagd eller helt eller delvis inklädd med kilsågad locklistpanel.
  • Fasader lämnas omålade. Detaljer lämnas i regel omålade.
  • Byggnaden har ett flackt sadeltak med takvinkel om 27-30 grader. Takutsprånget är 3-4 decimeter kring hela byggnaden och ej lådinklätt. Takmaterial är enkupigt eller tvåkupigt tegel, alternativt ofärgad sinuskorrugerad plåt eller pannplåt (aluzink).
  • Skorstenar är murade i tegel med enkel utkragning.
  • Byggnadens grund är antingen kallmurad med natursten eller framträder till sin karaktär som kallmurad med natursten.
  • Fönster och dörrar tillverkas hantverksmässigt i trä. Spröjsade fönster är tvåluftsfönster med mittpost i trä där varje båge innefattar två kvadratiska rutor åtskilda av en horisontell träspröjs, eller tre lätt stående eller lätt liggande rutor avskilda av två horisontella träspröjsar. Dörrar har inte fönster men kan förses med överluft. Fönsteromfattningar består av fyra brädor där sidobrädorna omsluter topp- och bottenbrädan i enlighet med illustrationen nedan.

Sidan uppdaterad: 2020-04-08