Västannor

Skriv ut

Kontakta kundtjänst

Telefon: 0247-800 00

E-postadress: kundtjanst@leksand.se

Lisollasgården från väster.
Lissollasgården från väster. I förgrunden syns ett område med öppen mark som avskiljer gårdsklungorna från varandra och bidrar till byns karaktär. Fotograf: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum

Västannor är en del av Häradsbygden, en stor och komplex bebyggelsemiljö som bildas av sex mer eller mindre sammanvuxna byar i det rika och kuperade odlingslandskapet väster om Österdalälven och söder om Noret.

Administrativ historik

Västannor ligger i Härads fjärding i Leksands socken. Byn tillhörde Leksands landskommun, som bildandes 1863. 1971 ombildades Leksands landskommun till Leksands kommun. 1974 införlivades Siljansnäs och Åls landskommuner i Leksands kommun.

Riksintresse för kulturmiljövården: W 29 47 Dalälvsbyarna, Leksand.

Gambergs gård i norra delen av Västannor. Norr om gården, närmast i bilden, finns hävdad jordbruksmark som avgränsar Västannor från Smedby. Öppen mark mellan olika gårdsklungor är viktigt för Västannors karaktär. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum

Översiktlig placering och topografi

Västannor är en del av Häradsbygden, en stor och komplex bebyggelsemiljö som bildas av sex mer eller mindre sammanvuxna byar i det rika och kuperade odlingslandskapet väster om Österdalälven och söder om Noret. Västannor angränsar till Smedby i norr, och till utbredda höglänta och kuperade skogslandskap i söder och väster. Öster om byn finns Västannorstjärn och stora ytor med hävdad odlingsmark mot Österdalälven och dess utlopp från Insjön. Sydöst om byn ligger Västannorsviken till Österdalälven, och på andra sidan vattendraget Tunsta, en by som idag är sammanvuxen med Insjöns tätort. Odlingslandskapet öster om byn och kring Västannorstjärn samt Västannorsviken är mycket rikt på fornlämningar. Västannor är den sydligast belägna byn i Häradsbygden.

Bytyp, bynamn och ortsnamnsed

Västannor är en ovanligt stor och komplex klungby med ett välutvecklat, oregelbundet bygatusystem som sammanbinder ett flertal mer eller mindre täta klungor av gårdar. Vissa gårdar är grupperade på ett radbylika sätt invid de bygator som förbinder olika byns olika gårdsklungor. Västannor har med sannolikhet likt andra byar i Häradsbygden flyttats från ett tidigare läge närmare Österdalälven.

Förhållande mellan landskap och bebyggelse

Häradsbygdens byar är belägna i ett böljande stort och öppet hävdad odlingslandskap med rika sedimentjordar som sträcker sig vida över mångtaliga kullar och sänkor. Landskapet kring Häradsbygden genomskärs av många mäktiga åsgravar där det idag finns små tjärnar och vattensamlingar. I Västannor är huvuddelen av odlingslandskapet beläget öster om byn. Där finns även en kraftigt markerad sänka innefattandes Västannorstjärn.

Västannorstjärn

Det stora och öppna odlingslandskapet öster om Västannor. Stora och böljande odlingsfält breder ut sig med de blånande bergen som fondverk. I förgrunden finns Västannorstjärn med tvättbrygga till vänster. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum

Bebyggelsen i Västannor är i huvudsak belägen på en östsluttning. I väster finns berget Asaklitt och kuperade skogsmarker, som angränsar till byns allra västligaste delar. Inuti byn finns fortfarande områden med hävdad odlingsmark och andra ytor som inte är bebyggda. Exempelvis avskiljs byn från Smedby i norr av ett område med böljande åkermark. På många platser i byn är det tydligt att bebyggelsen koncentrerats till höga och torra lägen i landskapet. I byns norra delar finns en gårdsklunga bland annat innefattandes Lissollasgården, varifrån riksdagsmannen m.m. Liss Olof Larsson (1838-1896) härstammar. Gårdsklungan är belägen på en tydlig markerad ås som omgärdas av sluttande hävdad odlingsmark i norr och obebyggda grunda åsgravar i väster. I öster sluttar terrängen ner mot Västannorstjärn.

Bebyggelsens huvuddrag

Västannor innefattar en mångfald av gårds- och hustyper från olika tidsperioder. De flesta husen i byn är dock rödfärgade, långsmala och har sadeltak i vinkel kring 30 grader samt med taktegeltäckning.

Den äldsta bebyggelsen i Västannor återfinns i gårdsklungor kring Djuravägen som löper genom byn i nordsydlig riktning. Sydöst om korsningen mellan Djuravägen och Ströjavägen finns exempelvis en ålderdomlig gård som fortfarande är sluten på tre sidor om gårdstunet. Nordöst om samma korsning finns en utglesad äldre gård med en välbevarad äldre enkelstuga i två våningar samt en portlidersbyggnad med bostadsutrymmen. Ett stycke söderut, på den västra sidan av Djuravägen finns Lissollasgården som är mycket välbevarad med många ålderdomliga ekonomibyggnader i timmer, och även ett äldre orört bostadshus i form av en grånad enkelstuga i två våningar. I anslutning till Lissollasgården finns två andra ålderdomliga gårdar som också är kringbyggda. I den södra delen av byn finns ett tiotal helt eller delvis kringbyggda äldre gårdar. Flera av gårdarna är belägna i närheten av trevägskorset som bildas mellan Lokvägen och Djuravägen. Där sluter sig även bebyggelsen tätt mot bygatorna på ett sätt som är karaktäristiskt för Leksandsbygden. På de ålderdomliga kringbyggda gårdar som nämns ovan präglas bebyggelsen av en påtaglig enkelhet beträffande detaljutformning och färgsättning. De flesta byggnaderna är rödfärgade eller omålade, och den enhetligt dova färgskalan kontrasteras enbart av enstaka vita detaljer, främst på bostadshus och då främst på vindskivor och fönster (karm, båge och foder). Bostadshus med panel eller knutlådor kan även ha vitmålade knutar, men detta förekommer i regel inte på hus med blottlagd timmerstomme. Fönstren på äldre hus är i regel spröjsade tvåluftsfönster i trä med mittpost och sex svagt liggande eller stående rutor. På vissa byggnader förekommer blyspröjsade fönster, men då oftast på övervåningar och i gavellägen. Dessa fönster är vanligen äldre än fönster med träspröjs.

Fönsteromfattningar på äldre hus är enkla och vitmålade. På vissa hus förekommer profilerade fönsteröverstycken. Nästan alla byggnader är långsmala och har flacka sadeltak med en- eller tvåkupig tegeltäckning. Skorstenar på äldre hus är i regel byggda i tegel med en smal, enkel utformning.

Överallt i byn finns äldre gårdar som förändrats bland annat genom utglesning på äldre byggnader, nytillkommande bostadshus och större ekonomibyggnader samt förtätning med villor och fritidshus från och med 1800-talets senare del och under 1900-talet. Ett tydligt tidslager i byn är 1800-talets senare hälft. Då tillkom bland annat en rad större gårdar med salsbyggnader, och på vissa gårdar utbyttes äldre ekonomibyggnader mot nya större ladugårdskomplex. Andra gårdar utglesades från ekonomibyggnader. I byns norra del, norr om korsningen Skolhusvägen-Djuravägen, finns Gambergs gård som i sin nuvarande karaktär är tillkom under 1800-talets senare hälft. Manbyggnaden är en ståtlig salsbyggnad och på norrsidan av gården finns ett stort ladugårdskomplex. Uppe på en höjd i nordvästra delen av byn finns den nya Lissollasgården med en framträdande och rikt dekorerad salsbyggnad från 1800-talets senare hälft. Efter sekelskiftet år 1900 tillkom även vissa sommarnöjen på höjden i väster, samt också bland äldre bebyggelse i söder. Tillexempel finns i byns södra del ett ombyggt härbre med karaktäristisk påbyggd balkong i riktning mot Västannorstjärn. De delar av 1900-talets bebyggelse som är belägna inuti byn är ofta anpassade till omgivningen bland annat genom att de fått fasader av röd locklistpanel. I de södra och nordvästra delarna av byn finns dock även småhus som i liten eller obefintlig utsträckning anpassats till byns övergripande karaktär. Dessa byggnader i hög grad uppförda under 1900-talets senare hälft eller tidigt 2000-tal.

Trevägskorsning, Västannor

Bebyggelse kring ett trevägskors i den södra delen av byn. Till höger i bilden syns en byggnad med en form som är förhållandevis ovanlig i Leksandsbygden. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum.

Utmärkande drag

Även om byn till betydande del har förändrats finns fortfarande ett tiotal gårdar som är välbevarade på ett särskilt utmärkande sätt, dels genom kringbyggdhet och dels genom förekomsten av bevarade ålderdomliga bostadshus. Bland dessa intar Lissollasgården är särskild position, eftersom gården i hög utsträckning bibehållit sina ålderdomliga timrade ekonomibyggnader såväl som ett äldre bostadshus. Ett annat utmärkande drag är att många av gårdarna i Västannor har välbevarade äldre kortsideshärbren, samt att byn är så utspridd och omfattande beträffande mängden gårdar och byggnader.

Gemensamma anläggningar

Längst upp för backen väster om Västannorstjärn och precis invid Djuravägen finns ett bymagasin sannolikt uppfört under 1700-talet eller 1800-talet. Byggnaden är utformad i stil med ett stort långsideshärbre där ytterdörren vetter mot Djuravägen i väster. Ovan ingången finns ett långt förtak. Byggnaden vilar på ett system av trästolpar som är sammanlänkade av bjälkar. Fasaderna är prydda med små mörkbruna luckor som kontrasterar den annars faluröda fasaden. Detaljer som vindskivor och knutbrädor är vitmålade. Byggnadens tak är flackt och täckt av tvåkupigt taktegel. Ett stenkast från byggnaden, nere vid Västannorstjärn, finns en tvättbrygga bestående av en flytande plattform som hänger i kedjor från fyra stöttepelare vid plattformens hörn. Längre söderut finns dessutom en badplats med hopptorn. Byns majstångsplats är belägen i den trevägskorsning som bildas i mötet mellan Djuravägen och Tjärnvägen. Längs skolhusvägen finns en före detta byskola i form av ett litet rektangulärt rödfärgat timmerhus med flackt sadeltak täckt av tvåkupigt taktegel. Byggnaden har stora spröjsade tvåluftsfönster med tre rutor per båge. På gavlarna finns lunettfönster (dock igensatta). Byggnadens ytterdörr är en enkel parspegeldörr under ett litet förtak.

Kulturvärden

Platsnamn är ofta gamla, och med betydelser som är sprungna ur, eller anknutna till platsens specifika historia. Att beakta god ortnamnssed är lagstadgat enligt kulturmiljölagen.

Värden/var varsam med:

  • Platsnamnet Västannor. Namnet är uppstått som den logiska motparten till den numer försvunna byn Östannor.

Byarna som helhet, i synnerhet med avseende på bebyggelsens utbredning och samspelet mellan bebyggelse och odlingsmark kan berätta en mångfald av berättelser om livet i Dalarna och Leksand innan industrisamhällets genombrott på landsbygden. I det äldre bondesamhället, här menat som det av jordägande bönder dominerade samhälle som föregick industrisamhället på många platser i Dalarna, uppdelades av tradition såväl jord som byggnader mellan alla syskon i en syskonskara vid arvskifte. I Leksand och Övre Dalarna var de flesta därför småbrukare med egen gård och egen jord, något som är annorlunda gentemot i andra delar av Sverige, där en mindre andel av befolkningen faktiskt ägde jord. När befolkningen ökade, särskilt från och med 1700-talet, splittrades odlingsmarken i komplexa ägofigurer. Något som på sikt ledde till ett jordbruk med minskade marginaler och större känslighet för missväxt. Detta tvingade delar av befolkningen på arbetsvandringar med bisysslor, och gav upphov till bland annat ett utpräglat fäbodbruk. Den odlingsmark som fanns var livsviktig ekonomiskt, men även av stor social betydelse. Att ärva och äga jord ansågs mycket viktigt, och medförde viktiga demokratiska rättigheter och möjligheter, bland annat till att bedriva fäbodbruk och att ha rösträtt i sockenstämman. Det finns specifika företeelser i landskapet i och kring byn som berättar om det äldre bondesamhället. Djurhållningen var förr en förutsättning för livsuppehället. Hur många djur man kunde hålla berodde på tillgången av bete och vinterfoder. Antalet djur styrde i sin tur, före konstgödningens tid, hur stor åkerareal man kunde hålla. Det rådde därför stor konkurrens om slåtter och bete och i stort sett all tillgänglig gräsmark utnyttjades för slåtter medan sämre mark brukades till bete. Hackslogar kallades de stenbundna fastmarker som inte var lämpliga att odla upp men som ändå gav tillräckligt så det var värt att slå. Förbättring av slåttermarkerna utfördes i den mån det var möjligt och man kan se spår av stenröjning. Den årliga slåttern skapade en mager mark som sällan eller aldrig fick tillskott av gödning och därmed gavs förutsättningar för en stor mångfald av växter, insekter och svamp. Varje liten rest av denna naturtyp är värd att förvalta då de ofta hyser hotade arter.

Idag har slåttermarken till stor del växt igen och en liten del har röjts upp till åker. I det som tidigare var öppen mark, åker och äng kan man idag ändå finna spåren av odlarmödan i form av rösen, åkerkanter, beskurna träd men även i själva artsammansättningen. I och runt byarna fanns förr stora arealer slåttermark men med dagens jordbruk är de nästan helt försvunna. De som finns kvar är därför värdefulla att värna.

För att dryga ut vinterfodret till djuren repades löven av träd eller så skars riset av från träd som rönn, sälg och björk. För att underlätta för löv- och risskörd beskars träden, hamlades, på den höjd som var lämplig. Lövfoderträden har kunnat bli mycket grova och gamla och är hemvist för en mångfald av arter. De kan kännas igen genom sin speciella form där grenarna ofta kapades mer än två meter över mark dit djuren inte nådde och det finns en tydlig hamlingszon med grenskott och knölar på stam och huvudgrenar.

Det var inte ovanligt att man planterade vårdträd på gårdarna. Det var ofta ädellövträd, som lönn, lind, alm, ek eller ask. Vårdträden skulle i äldre folktro beskydda gårdens invånare men kan även ha planterats för att exempelvis markera ett barns födelse.

Om fruktträd vårdas på rätt sätt kan de bli gamla och de kan vara värdefulla karaktärsskapare på gårdarna. Alléer, som kan vara enkelradiga eller dubbelradiga, förknippas ofta med högreståndsmiljöer, vilket det är knappt med i Leksands bymiljöer, men de kan även ha planterats längs vägarna för att ge vindskydd och skugga. De kan också ha använts för lövtäkt.

Odlingslandskapet kring Västannor och Häradsbygden har en för Leksand särskilt rik karaktär med många lätt kuperade stora och öppna odlingsytor som genomskärs av åsgravar som ibland innefattar tjärnar. Den rika landskapskaraktären är värdefull eftersom den erbjuder en historisk kontext till den täta och ovanligt omfattande bebyggelsen i Häradsbygden. Det förhållandevis omfattande jordbruket möjliggjorde att Häradsbygdens byar kunde växa sig mycket stora jämfört med andra byar i Leksand. De öppna odlingslandskapen förstärker också byarnas estetiska värden genom att bidra med öppna ytor, siktlinjer och rumslighet.

I den norra delen av Västannor finns flera öppna ytor med hävdad, kuperad odlingsmark som avgränsar olika gårdsklungor från varandra. Dessa ytor är särskilt värdefulla och utgör en mycket viktig parameter för hur bymiljön som helhet upplevs. De små odlingsytorna kan bland annat berätta om de villkor som kännetecknat jordbruket i Leksand och därigenom livet i det äldre bondesamhället. 

Värden/var varsam med:

  • De stora och öppna hävdade odlingslandskapen som omgärdar Häradsbygdens byar.
  • Små hävdade odlingsytor inuti eller i nära anslutning till byn. Särskilt värdefulla är de öppna och småskaliga odlingsytor och landskapsrum som breder ut sig över kuperad mark och avgränsar olika gårdsklungor från varandra i norra delen av Västannor.

Bebyggelsens tillkomst och utveckling hänger samman med hur landskapets resurser kunde nyttjas. Just jordbruksmarken dikterade ofta hur gårdarna placerades i byn. Historiskt placerades många gårdar antingen i skogsbryn eller på karga höjdlägen mitt i odlingslandskapet. Detta beror på att sådana platser inte var lika användbara som odlingsmark. Gårdarnas placering i landskapet konstituerade sedan framväxten och utvecklingen av bynstrukturens karaktär. Att den ålderdomliga karaktären med täta och dynamiskt framvuxna byar levt kvar så tydligt i Leksand beror på att 1700- och 1800-talens skiftesreformer påverkade byarna annorlunda här, än i övriga Sverige. Västannor är en komplex klungby med ett utbrett och omfattande bygatusystem som sammanbinder olika gårdsklungor delvis avskilda från varandra av odlingsmark. I den norra delen av byn är det särskilt tydligt att bebyggelsen vuxit fram i samklang med landskapet, då gårdarna där ofta är grupperade i täta klungor som omgärdas av odlingsmark eller öppna ytor. I den södra delen av byn är bebyggelsen mer sluten och tät. Den organiskt framvuxna och bitvis täta bystrukturen är värdefull eftersom den är typisk för Leksand och Övre Dalarna, samt eftersom att den är trivsam och vacker att vistas i. Bystrukturen är också värdefull eftersom den kan berätta om hur byn utvecklas i samklang med odlingslandskapet och om de förutsättningar som historiskt styrt bebyggelseutvecklingen i Leksand och Häradsbygden. Värderingen innefattar varken den nordvästra eller de sydligast belägna bydelarna, som i mångt och mycket bär karaktären av villaområden.

Värden/var varsam med:

  • Västannors karaktär av komplex klungby med många slingrande bygator över stora ytor.
  • Att många gårdsklungor är belägna på höjder i landskapet.
  • Områden där husen och gårdarna står tätt intill varandra och därigenom bidrar till att bebyggelsen i byns olika gårdsklungor framträder som ett tätt »gytter« i landskapet.
  • Karaktären med täta gårdsklungor avskilda från varandra av odlingsmark i den norra delen av byn.

Från medeltiden och fram till 1900-talet knuttimrades de flesta byggnaderna i Övre Dalarna. I Västannor finns fortfarande flera gårdar med ålderdomliga timmerhus, såväl ekonomibyggnader som bostadshus. Timmerhuskulturen präglas av månghussystemet. Istället för att bygga få och stora byggnader uppfördes många små och funktionsspecifika timmerbyggnader. Det fanns många sociala och praktiska fördelar med detta. De små byggnaderna var lätta att dela upp och flytta vid arvskifte. Råvaran fanns tillgänglig i överflöd. De flesta timmerhusen kan uppdelas i kategorierna bostadshus, djurhus, förvaringshus och verkshus. Timmerhusen i Leksand och Övre Dalarna kännetecknas av utformningsmässig enkelhet, högkvalitativt virke och mycket gott hantverkutförande. De flesta husen byggdes av bönder efter gårdens behov, och med tiden utvecklades stor skicklighet i byggandet. Den stora skickligheten ledde till att timringskonsten också utvecklades till en viktig inkomstkälla för de »träkloka« Leksandsbor som begav sig på utsocknes arbetsvandringar under 1800-talet. De ålderdomliga timmerhusen är idag en omistlig beståndsdel i vad som gör Leksands byar till speciella och trivsamma livsmiljöer. Här syns det att människor levt under mycket lång tid. Timmerhusen är byggda med omsorg i en lokal tradition som utvecklats och använts under flera hundra år, fram tills industrialismens intåg, mot 1800-talets slut och kring sekelskiftet år 1900. Särskilt framträdande för Västannor är att det fortfarande finns flera kringbyggda gårdar där den äldre timmerhuskulturen kan upplevas i sitt ursprungliga sammanhang. Mest framträdande av dessa är Lissollasgården i den norra delen av byn. Men även i den södra delen av byn finns flera nära fyrkantsbyggda gårdar med äldre timmerhus. Lika som i Smedby finns också ett rikt bestånd av kortsideshärbren på gårdarna.

Värden/var varsam med:

  • Att husen är byggda i trä eller knuttimrade, samt att de äldre husen ofta har en genomgående enkel karaktär utan onödiga utsmyckningar.
  • Välbevarade bostadshus från innan 1930 i form av enkelstugor, parstugor, sidokammarstugor och korsplanshus. Några särskilt nämnvärda exempel finns på fastigheterna Västannor 8:2, Västannor 33:3, Västannor 1:10, Västannor 20:20, Västannor 48:2, Västannor 57:4, Västannor 4:14 och Västannor 34:4. Även det timrade bymagasinet är värdefullt. Värdebärande egenskaper är byggnadernas: befintliga timmerstommar; långsmala eller rektangulära form; blottlagda timmerstommar; befintliga stående locklistpaneler och liggande spontpaneler i trä; befintlig fönstersättning; befintliga fönsterkarmar; befintliga fönsterbågar i trä med fasta spröjs av trä eller bly tillkomna innan 1950; befintliga fönsterrutor tillkomna innan 1950; profilerade fönsteröverstycken; dekorativa gavelfönster; befintliga dörrar och farstukvistar; lövsågade eller profilsågade detaljer på farstukvistar; dekorerade taktassar; grundmurar med synlig natursten. Stommen och formen på alla de bostadshus som uppförts innan 1930 men därefter väsentligen förändrats är värdefulla.
  • Samtliga knuttimrade ekonomibyggnader – djurhus, förvaringshus och verkshus uppförda innan 1930. Äldre knuttimrade ekonomibyggnader är en omistlig beståndsdel i byarnas karaktär och bör inte flyttas, rivas eller väsentligen förändras.
  • Den stora mängd äldre kortsideshärbren som finns på gårdarna runt om i byn.
  • Särskilt värdefull är Lissollasgården (Västannor 8:2), där både äldre bostadshus och ekonomibyggnader i timmer finns bevarade.

Även om de äldre husen i Leksand är unika och i sina detaljer bär många olikheter som gör varje gård speciell, finns flera gemensamma nämnare som starkt påverkar bebyggelsens karaktär. Ofta framträder bebyggelsen som ett gytter av tätt placerade röda hus med likartad storlek och form. Det är denna karaktär som kanske starkast kännetecknar byarna, och de aspekter av bebyggelsen som bidrar till denna karaktär är därför särskilt värdefulla. Nästan alla hus i de äldre byklungorna är låga - sällan högre än två hela våningar. Många byggnader har dessutom en långsmal form eller bildar tillsammans långsmala längor som ingår i olika kringbyggda former. De flesta byggnaderna har också sadeltak med tegeltäckning. Att de flesta husen är färgade med falu rödfärg eller omålade i trä är också mycket viktigt för byarnas generella karaktär. Den faluröda färgen har dessutom historisk betydelse, då den präglat byarna i Övre Dalarna och Leksand sedan åtminstone 1800-talets senare hälft. Beträffande vita detaljer i form av exempelvis fönster, fönsterfoder, vindskivor och knutbrädor är detta värdefullt där det förekommer, eftersom även detta är en påtaglig beståndsdel i byns karaktär.

Värden/var varsam med:

  • Den sammanhållna byggnadshöjden om högst två hela våningar.
  • Att byggnaderna har en långsmal form, eller bildar långsmala enheter som tillsammans bildar kringbyggdhet.
  • Att byarna är tätt bebyggda, och att husen står tätt intill varandra.
  • Tegel som takmaterial, i synnerhet befintliga enkupiga och tvåkupiga tegeltak.
  • Den enhetligt förekommande ofärgade eller faluröda färgen. Avstå från att rödmåla naturligt grånade timmerhus. Dessa byggnader har en egen karaktär som i sig är värdefull, och som samspelar väl med sin omgivning även utan rödfärg.
  • Vitmålade detaljer så som fönster, fönsterfoder, fönsteröverstycken, knutbrädor och vindskivor där de redan förekommer. Undvik att måla andra detaljer än fönster och fönsterfoder vita på äldre ekonomibyggnader, eftersom detta ej förekommit i någon större utsträckning historiskt.

I vissa av Dalälvsbyarna, så som Gärde, Yttermo och Smedby fanns gårdar som mot 1800-talet slut blivit förhållandevis rika på jordbruk och ibland hantverk eller småindustrier. På några av dessa gårdar byggdes stora salsbyggnader och korsplanshus som idag har en något annorlunda karaktär gentemot annan äldre bebyggelse i Leksand. Dessa byggnader har ofta en karaktär som är mer eller mindre starkt präglad av det sena 1800-talets snickarglädje, och de ökade möjligheter till utsmyckning som 1800-talets nya industrimässigt sågade trävaror medförde. I Västannor finns förhållandevis få sådana byggnader, dock förekommer i den norra delen av byn två framträdande exempel på fastigheterna Smedby 9:2 (nya Lissollasgården) och Västannor 22:11 (Gambergs gård). Förekomsten av nya och större bostadshus med mer omfattande utsmyckning kan berätta om ökad rikedom i vissa byar, ofta till följd av det sena 1800-talets begynnande industrisamhälle. Många av byggnaderna har också mycket höga materialmässiga och utformningsmässiga kvalitet, vilket är mycket värdefullt. Trots att byggnaderna kan uppfattas som avvikande i skala och karaktär gentemot ännu äldre bebyggelse bör oförändrade sådana hus bevaras som befintligt.

Värden/var varsam med:

  • Befintliga stora timmerstommar och planlösningar med fyrdelad (korsformig plan – korsplansbyggnad) eller sexdelad plan (salsplan – salsbyggnader).
  • Befintliga fasader med liggande och stående hyvlad fasspontpanel. Förhållandet mellan stående och liggande element i fasadkompositionen.
  • Befintliga farstukvistar i snickarglädjestil, med profilsågade detaljer, komplicerade fönster och spegeldörrar.
  • Befintliga profilsågade och lövsågade fasaddetaljer.
  • Befintliga äldre träfönster: befintlig fönstersättning; befintliga fönsterkarmar; befintliga fönsterbågar i trä med fasta spröjs av trä eller bly tillkomna innan 1950; befintliga fönsterrutor tillkomna innan 1950; profilerade fönsteröverstycken; dekorativa gavelfönster; befintliga fönsteromfattningar utförda i slätputs.
  • Befintlig karaktär på tak och takutsprång – befintliga paneler, taktassar och stuprör.
  • Befintliga en- eller tvåkupiga tegeltak, befintliga takformer - sadeltak och valmade sadeltak. Befintliga skorstenar i tegel.

I Västannor, särskilt kring Djuravägen och i den södra delen av byn finns flera gårdar som bibehållit en kringbyggd äldre fyrkantsform. Dessa gårdar återspeglar hur bebyggelsen vanligen ordnades i det äldre bondesamhället i Dalarna. Den kringbyggda gårdsformen började förekomma mot slutet av medeltiden, och utvecklades sedan mot den fyrkantiga kringbyggda form som dominerade helt i Leksand under större delen av 1700- och 1800-talen. Traditionen med den kringbyggda gården uppstod sannolikt i syfte att skydda gårdstunet från väder och omgivning. Många gårdar som tidigare varit helt kringbyggda gårdar kom på grund av sociala och ekonomiska förändringar att utglesas från och med det sena 1800-talet. Så är även fallet i Västannor, där många gårdar i den västra delen av byn är utglesade på detta sätt. Orsakerna till förändringen är flera. Det blev bland annat vanligt att funktioner som tidigare haft enskilda byggnader ersattes av större ladugårdskomplex med tegeldel. Den täta och slutna karaktären kvarlever dock i många byar, och utgör en värdefull och tydlig karaktär som är miljöskapande och trivsam. Kringbyggdhet är dessutom typiskt för Leksand och Övre Dalarna.

Värden/var varsam med:

  • Byggnader som bidrar till kringbyggda gårdstun. Oavsett ålder bör sådana byggnader inte rivas eller flyttas. Byggnader som är placerade med fasader mot en bygata bör hanteras särskilt varsamt, eftersom sådana byggnader påverkar hela byns karaktär. Särskilt värdefulla är de gårdar som är kringbyggda på alla fyra sidor och som helt sluter sig mot omgivningen. Några särskilt nämnvärda exempel finns på fastigheterna Västannor 24:17, Västannor 18:25, Västannor 34:4, Västannor 37:5, Västannor 14:13, Västannor 39:3, Västannor 1:10, Västannor 20:20, Västannor 35:6 och Västannor 57:6.
  • Portlider och dörrar som leder in till gårdstunen.

Under 1800-talet nådde industrialiseringen Dalarna. Efter hand ersattes böndernas timmerhusbyggande av nya tekniker, och den folkliga timmerhustraditionen avtog. Mot sekelskiftet år 1900 väcktes främst bland stadsbor och kulturpersonligheter ett nytt intresse för den äldre bondekulturens olika uttryck, däribland dräktskick, sånger och musik, traditioner och byggnadskultur. Många faktorer låg till betydelse för detta, däribland nationalstatens framväxt, en ökad urbanisering och världsutställningar i nationalismens förtecken. Övre Dalarna kom att föreställas som ett genuint reliktområde över det gamla Sverige, och många turister begav sig till bland annat Leksand för att uppleva den kultur som på andra platser betraktades som bortglömd eller utdömd. I Västannor finns på fastigheterna Smedby 17:8 och Västannor 47:7 ett par sommarnöjen från tidigt 1900-tal. Dessa sommarnöjen, som är ombyggda äldre kortsideshärbren, kan berätta om turismen i Leksandsbygden och Leksand under tidigt 1900-tal och är därför värdefulla.

Värden/var varsam med:

  • Byggnadernas befintliga stomme, form, volym och storlek.
  • Befintlig färgsättning beträffande fasader och detaljer.
  • Befintliga sadeltak och förtak med tegeltäckning.
  • Befintliga fönster med trä- eller blyspröjs.
  • Befintliga trädörrar exempelvis med rombmönster.
  • Profilsågade detaljer.

I Västannor finns flera välbevarade exempel på 1900-talsbebyggelse. Däribland flera rödfärgade småhus med locklistpanel och timmerhus. Byggnaderna har ett kulturvärde eftersom de kan berätta en för Leksandsbygden speciell berättelse om hur industrisamhällets bebyggelse och stiltypisk modernism ibland kunde anpassas till lokala förhållanden och traditioner. Några exempel finns på fastigheterna Västannor 20:3, Västannor 32:9, Västannor 25:3, Västannor 25:10, Västannor 10:4, Västannor 30:11 och Smedby 20:16.

Värden/var varsam med:

  • Byggnadernas befintliga stomme, form, volym och storlek.
  • Befintlig fasadutformning om det är blottlagd timmerstomme eller locklistpanel.
  • Befintlig färgsättning beträffande fasader och detaljer.
  • Befintlig takform, befintliga tegelskorstenar, befintlig utformning beträffande takmaterial om det är en- eller tvåkupigt taktegel.
  • Befintliga utformning beträffande tvålufts träfönster tillkomna innan 1980. Befintliga fönster med trä- eller blyspröjs. Befintliga fönsterluckor. Befintliga äldre fönsteromfattningar.
  • Befintlig utformning beträffande farstukvistar. Befintliga farstukvistar med profilsågade eller svarvade hörnstolpar och sadeltak.
  • Befintliga utformning beträffande ytterdörrar och garageportar tillkomna innan 1980.
  • Befintliga snickrade trädörrar med exempelvis rombmönster eller karosseripanel.

Västannors bymagasin är beläget mellan Djuravägen och Västannorstjärn. Byggnaden, som beskrivs ovan, tillkom sannolikt under 1700-talets senare hälft eller under 1800-talet. Ett bymagasin användes som beredskapsåtgärd vid missväxtår, och fungerade som en slags bank där det gick att låna utsäde eller spannmål vid hungersnöd, mot återbetalning med ränta senare. Avkastningen tillföll ofta gemensamma intressen så som fattigvård, uppförande av skolhus m.m. Byggnaden har ett särskilt kulturvärde eftersom den kan berätta viktiga berättelser anknutna till livet i Västannor i äldre tider, och den historiska bygemenskapen.

Värden/var varsam med:

  • Byggnaden i sin helhet – befintlig stomme, färgsättning, placering och detaljutformning.

Tvättbryggan vid Västannorstjärn har ett särskilt kulturvärde eftersom den kan berätta om livet i Västannor i äldre tider och om de för byn gemensamma anläggningar som fanns för olika gårdssysslor, specifikt textiltvätt.

Värden/var varsam med:

  • Tvättbryggan i sin helhet.

Skolbyggnaden som beskrivs ovan kan berätta om skolväsendet i byarna under äldre tider och har därför ett särskilt kulturvärde.

Värden/var varsam med:

  • Byggnadernas befintliga stomme, fasader och färgsättning.
  • Befintliga fönster, fönstersättning och fönsteromfattningar.
  • Befintligt tegeltak och skorsten.
  • Befintliga ytterdörrar

Rekommendationer

Här hittar du rekommendationer och riktlinjer som hör till de olika färgområden och indelningar som finns i kulturmiljökartan.

  • Röda områden markerar större landskapsavsnitt, odlingsmark och bebyggelseområden med kulturvärden.
  • Lila områden markerar mindre områden där det finns miljöer, bebyggelse eller landskapsavsnitt som har kulturvärden
  • Blå områden markerar gårdar eller byggnader av särskilt kulturvärde motsvarande 8 kap 13 § Plan och bygglagen (2010:900).

Inom röda områden bör inga nya byggnader uppföras på äldre kulturmark. Däribland hävdad odlingsmark, äldre brukad mark, fossil åkermark och ängsmark. Markplanering bör inte förekomma. Naturliga barriärer så som dammar, bäckfåror, trädridåer, buskage, diken och odlingsrösen bör bevaras. Träd som uppskattas vara äldre än 1950 bör i regel inte avlägsnas. Nybyggnad och renovering inom röda områden bör ske i enlighet med de riktlinjer som finns nedan.

Placering av nya byggnader

Vid placering av nya byggnader eftersträvas kringbyggdhet med fyrkantsform. Ny bebyggelse bör i första hand placeras i de nytillkomna bostadsområden som finns i byns västra del, eller på tomtmark bland redan befintlig bebyggelse inne i byn. Det stora området med bland annat odlingsmark som genomskär den norra delen av byn från norr till söder bör inte ytterligare bebyggas eftersom det är en viktig komponent i hur gårdar runtomkring, däribland Lissollasgården, uppfattas från omgivningen. Den hävdade odlingsmark som finns längs i norr är dessutom viktig för att särskilja Västannor från Smedby.

Byggnadshöjd

Bostadshus bör inte vara högre än motsvarande 1,5-2 våningsplan. Komplementbyggnader och ekonomibyggnader bör inte vara högre än motsvarande 1,5 våningsplan.

Byggnaders form och takvinkel

Nya byggnader bör ha en långsmal form och sadeltak i en vinkel om 27-30 grader. I Västannor är enkelstugor och parstugor de vanligaste förekommande formerna på äldre bostadshus, och nya bostadshus utformas därför med fördel så att de får en liknande form.

Takmaterial

Som takmaterial bör i första hand en- eller tvåkupiga takpannor i lertegel användas på bostadshus såväl som ekonomibyggnader. Matt tegelröd pannplåt, plegel eller sinuskorrugerad plåt kan i andra hand tillåtas som takmaterial på ekonomibyggnader. Undvik svarta plåttak.

Fasadmaterial

Fasader på bostadshus bör utgöras antingen av äkta timmerstomme eller bära locklistpanel i trä. Liggande paneler med enkel- eller dubbelfasspont kan tillåtas vid nybyggnad av bostadshus samt vid renovering av byggnader som även tidigare haft sådan fasadinklädnad. Locklistpaneler utformas med fördel så att de framträder som kilsågade. Detta uppnås genom att använda plankor av olika bredd till den bakomliggande panelen. Använd ej andra paneltyper, så som timmerpanel, ej spontad liggpanel eller fjällpanel. Befintliga puts- och tegelfasader bör inte ändras.

Färgsättning

Nya byggnader bör vara enhetligt rödfärgade eller omålade. Vita detaljer bör endast förekomma i form av knutbrädor, vindskivor, fönsteromfattningar, fönsterkarmar och fönsterbågar.

Fönster

Fönster bör vara spröjsade tvålufts träfönster med mittpost. Fönsterrutorna bör vara lätt stående eller lätt liggande i enlighet med utseendet på äldre spröjsade fönster. Fönsterfoder bör utgöras av fyra enkla brädor där de långa sidobrädorna omsluter topp- och bottenbrädan i enlighet med illustrationerna på sidan 30. Undvik utformningar där toppbrädan vilar på sidobrädorna.

Lämplig utformning av nya fönster. Renovera i första hand de gamla fönstren!

Farstukvistar

Farstukvistar bör få en enkel utformning som återknyter till andra äldre farstukvistar i byn. Profilsågade hörnbrädor kan tillåtas om de håller hög utformningsmässig och hantverksmässig kvalitet samt är i trä.

Dörrar

Dörrar bör få en enkel utformning i trä och utan fönster, vid sidan av en möjlig överluft. Undvik vita dörrar. Lämpliga färgsättningar på dörrar är ofärgad eller tjärad brun/svart.

Skorstenar

Skorstenar på nya byggnader bör utformas som smala tegelskorstenar med enkel utkragning.

Solpaneler

Solpaneler bör inte placeras så att de är synbara från bygatorna.

Lila områden markerar mindre områden där det finns miljöer, bebyggelse eller landskapsavsnitt som har kulturvärden. Inom dessa områden bör särskild försiktighet råda vid förändring av befintliga byggnader, enligt de riktlinjer som finns nedan. Befintliga byggnader bör inte heller rivas. Det krävs bygglov för uppförande av Attefallshus inom området.

Följande egenskaper är värdefulla och bör inte ändras:

Timmerstommar

Timrade byggnader uppförda innan 1930 är omistliga för förståelsen om timmerhuskulturen och det äldre bondesamhället. Befintliga timmerstommar äldre än 1930 bör därför inte rivas eller väsentligen förändras genom exempelvis fasadinklädnad där sådan inte tidigare förekommit, hålupptagning för stora fönster eller stora utbyggnader som förändrar byggnadernas form. Där skyddsristningar och dekorationer förekommer bör inte heller berörda timmerstockar utbytas.

Fasadutformning

Byggnadernas befintliga fasadutformning. Befintliga paneler bör endast utbytas mot ny panel av samma typ och utseende som befintlig. Undvik i största möjliga mån att byta ut locklistpaneler äldre än 1950, kilsågade lockpaneler äldre än 1950 och liggande paneler som är äldre än 1930 eftersom sådana paneler ofta har höga virkesmässiga och utseendemässiga kvaliteter. Putsfasader bör endast putsas om med puts av samma karaktär och sammansättning som befintlig. Putsfasader repareras i första hand.

Färgsättning

Byggnadernas befintliga färgsättning om rödmålad eller omålad. Omålade byggnader bör bibehållas omålade. Befintlig färgsättning på detaljer i form av vit färgsättning på fönster, fönsteromfattningar, knutbrädor, vindskivor och farstukvistar.

Fönster

Befintliga fönsterbågar och fönsterkarmar tillkomna innan 1950 med tillhörande brädfodringar och detaljer så som profilerade fönsteröverstycken och fönsteromfattningar, äldre järnbeslag och andra metalldetaljer så som gångjärn och hakar. Befintliga dekorativa fönster så som gavelfönster, exempelvis med triangelform eller lunettform. Befintliga blyspröjsade fönster. Träfönster som är äldre än 1950 har ofta höga virkesmässiga och utseendemässiga kvaliteter, och därför rekommenderas i första hand renovering för sådana fönster. På tvåglasfönster är det möjligt att byta ut det inre glaset mot lågemissionsglas i syfte att spara energi. Detta är enligt en undersökning från Slöjd och byggnadsvård i Näs (2019) mer ekonomiskt lönsamt över tid än att byta till nya fönster. I de fall befintliga träfönster som bedöms vara äldre än 1950 måste utbytas bör de endast utbytas mot träfönster av samma typ och utseende som befintligt. Det är viktigt att nya fönster med spröjs har äkta spröjs i antingen trä eller bly (beroende på vilken typ av spröjs det gamla fönstret hade/andra äldre fönster på byggnaden har). Fönster som är nyare än 1950 kan utbytas mot nya träfönster i stil med de fönster som syns på illustrationen. Fönsterkarmar och fönsterbågar målas vita. Fönsterfoder bör utgöras av fyra enkla brädor där de långa sidobrädorna omsluter topp- och bottenbrädan i enlighet med illustrationen. Undvik utformningar där toppbrädan vilar på sidobrädorna. Där profilerade fönsteröverstycken förekommer kan dessa utbytas mot nya lika befintliga. Fönsterfoder och eventuella överstycken målas vita.

Lämplig utformning av nya fönster. Renovera i första hand de gamla fönstren!

Dörrar och farstukvistar

Befintliga ytterdörrar och tillhörande fönster (exempelvis överljus) samt smidesdetaljer så som beslag, gångjärn, handtag och låsmekanismer. Befintliga farstukvistar samt fönster och skivplåttak tillhörande farstukvistar. Befintliga lövsågade eller profilsågade detaljer på farstukvistar där de förekommer. Befintliga snickrade trädörrar som bedöms vara äldre än 1950 bör endast utbytas mot trädörrar av samma typ och utseende som befintligt. Dörrar som är nyare än 1950 kan bytas ut mot nya trädörrar med enkel utformning i stil med de dörrar som syns på illustrationen nedan.

Exempel på möjlig utformning av kallfarstukvistar och farstukvistar på nya hus.

Karosseripaneldörrar

Befintliga garageportar med karosseripanel samt ytterdörrar med karosseripanel på byggnader uppförda under 1900-talet.

Tak

Befintliga en- och tvåkupiga tegeltak samt skorstenar på bostadshus. Befintliga takutsprång med dekorerade taktassar. Befintliga tegeltak på bostadshus bör endast utbytas mot tegeltak av samma typ och material som befintligt. På större ekonomibyggnader kan i första hand tegelrött plegel eller tegelröd pannplåt tillåtas som takmaterial om byggnaden annars riskerar att rivas, förstöras eller på annat sätt förvanskas. I undantagsfall kan även tegelröd trapetskorrugerad plåt tillåtas på sådana byggnader. Svarta tak bör ej tillåtas.

Grundmurar

Grundmurar med synlig natursten.

Vindskivor och knutbrädor

Vid byte av vindskivor och knutbrädor bör en enkel utformning så lika befintlig som möjligt eftersträvas. På ekonomibyggnader bör dessa detaljer målas med faluröd slamfärg. På bostadshus bör vindskivor och knutbrädor i regel målas vita om de tidigare varit vita.

Tillbyggnader

Utbyggnader och tillbyggnader bör underordna sig huvudbyggnadens befintliga utformning beträffande storlek, höjd, placering, materialval, detaljutformning och form. Lämpliga tillbyggnadsformer är förlängning i byggnadens längdriktning, tillbyggnad i vinkel eller fristående tillbyggnader som följer de riktlinjer för nybyggnad som gäller för det röda området (se ovan).

Uterum och altaner

Uterum och altaner med tak bör placeras så att de vetter in mot gårdstunet, alternativt som en diskret sammanlänkning mellan två gavlar vid ett av gårdens hörn. Placeras uterum och altaner på bostadshusets långsida bör de inte vara längre än en tredjedel av den befintliga fasadens längd. Förses en sådan tillbyggnad med tak och väggar bör den inte heller vara mer utskjutande än en tredjedel av ursprungsbyggnadens bredd på kortsidan. Som väggar förordas olika former av faluröda skrankverk eller enkla faluröda stående brädväggar. Tak bör antingen vara sadeltak med tegeltäckning lika bostadshuset, eller ha en flack, valmad form med band- eller skivplåtstäckning.

Solpaneler

Solpaneler bör inte placeras så att de är synliga från bygatorna, och företrädesvis på ekonomibyggnader istället för bostadshus.

Blå områden markerar gårdar eller byggnader av särskilt kulturvärde motsvarande 8 kap 13 § Plan och bygglagen (2010:900). Mycket stor försiktighet och hänsyn bör råda vid förändring av såväl bostadshus som ekonomibyggnader. Befintliga byggnader får inte rivas eller flyttas. Det krävs bygglov för uppförande av Attefallshus inom området.

Motsvarande 8 kap 13 § Plan och bygglagen (2010:900). Följande egenskaper är där de förekommer särskilt värdefulla och får inte förvanskas:

Timmerstommar

Timrade byggnader uppförda innan 1930 är omistliga för förståelsen om timmerhuskulturen och det äldre bondesamhället. Befintliga timmerstommar äldre än 1930 bör därför inte rivas eller väsentligen förändras genom exempelvis fasadinklädnad, hålupptagning för stora fönster eller stora utbyggnader som förändrar byggnadernas form. Där skyddsristningar och dekorationer förekommer bör inte heller berörda timmerstockar utbytas.

Fasadutformning

Byggnadernas befintliga fasadutformning och fasadmaterial om det är blottlagda timmerstommar, kilsågade locklistpaneler, puts eller fasspontade paneler äldre än 1930. Befintliga paneler i form av ej kilsågade locklistpaneler, lockpaneler, fasspontade liggpaneler nyare än 1930 bör endast utbytas mot ny panel av samma typ och utseende som befintligt. Putsfasader bevaras i sin nuvarande utformning.

Färgsättning

Byggnadernas befintliga färgsättning. Omålade byggnader bibehålls omålade. Befintlig färgsättning på detaljer beträffande exempelvis fönster, fönsteromfattningar, knutbrädor, vindskivor och farstukvistar.

Fönster

Befintliga fönsterbågar och fönsterkarmar med tillhörande brädfodringar och detaljer så som profilerade fönsteröverstycken och fönsteromfattningar, äldre järnbeslag och andra metalldetaljer så som gångjärn och hakar. Befintliga dekorativa fönster så som gavelfönster, exempelvis med triangelform eller lunettform. Beträffande fönsterbyten framhålls fönsterrenovering som det enda alternativet vid alla scenarion utom när fönster totalförstörts genom exempelvis mekanisk eller biologisk åverkan. På tvåglasfönster är det möjligt att byta ut det inre glaset mot lågemissionsglas i syfte att spara energi. Detta är enligt en undersökning från Slöjd och byggnadsvård i Näs (2019) mer ekonomiskt lönsamt över tid än att byta till nya fönster. Fönsterkarmar och fönsterbågar målas vita. Fönsterfoder utgörs av fyra enkla brädor där de långa sidobrädorna omsluter topp- och bottenbrädan i enlighet med illustrationen. Profilerade fönsteröverstycken kan utbytas om de utbyts mot nya överstycken kopierade efter befintliga. Fönsterfoder och eventuella överstycken målas i den färgsättning som de tidigare bar.

Lämplig utformning av nya fönster. Renovera i första hand de gamla fönstren!

Fönsterluckor

Befintliga fönsterluckor.

Dörrar

Befintliga ytterdörrar och tillhörande fönster (exempelvis överljus) samt smidesdetaljer så som beslag, gångjärn, handtag och låsmekanismer. Befintliga farstukvistar samt fönster och skivplåttak tillhörande farstukvistar. Befintliga lövsågade eller profilsågade detaljer på farstukvistar där de förekommer. Beträffande dörrbyten framhålls renovering som det enda alternativet vid alla scenarion utom när dörrar totalförstörts genom exempelvis mekanisk eller biologisk åverkan.

Tak

En- och tvåkupiga tegeltak samt skorstenar på bostadshus. Befintliga takutsprång med dekorerade taktassar. Tegeltak bör endast utbytas mot tegeltak av samma typ och material som befintligt.

Grundmurar

Grundmurar med synlig natursten

Vindskivor och knutbrädor

Vid byte av vindskivor och knutbrädor bör en enkel utformning så lika befintlig som möjligt eftersträvas. På ekonomibyggnader bör dessa detaljer målas med faluröd slamfärg. På bostadshus målas vindskivor och knutbrädor i regel vita om de tidigare varit vita.

Tillbyggnader

Tillbyggnader, uterum och altaner utförs endast i undantagsfall, och då med största varsamhet och helst under ledning av arkitekt.

Solpaneler

Solpaneler bör inte förekomma.

Sidan uppdaterad: 2020-04-22