Västanvik

Skriv ut

Kontakta kundtjänst

Telefon: 0247-800 00

E-postadress: kundtjanst@leksand.se

Vy över Västanvik från Siljan
Västanvik och huvudbyklungan från Kyrkudden. Fotograf: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum

Västanvik är utdragen by vid Östervikens västra strand, med byn Karlsarvet i söder och byn Grytnäs i norr. Byn innefattar dels en äldre bykärna med hästskoform, dels nyare villabebyggelse på gammal åkermark norr och söder om denna.

Bebyggelsen som tillhör Västanvik tar vid med Västanviks folkhögskola i söder, och löper vidare norrut över småbrutna jordbrukslandskap söder om Båthusbäckens ravin, till den äldre hästskoformade byklungan, och sedan norrut genom mindre ytor med öppet odlingslandskap till ett nytillkommet villaområde. Byn är belägen i en solig sluttning mot Österviken, och innefattar större sammanhängande områden med öppen jordbruksmark, främst kring den äldre byklungan. Särskilt framträdande är den bördiga, öppna odlingsmark som ligger mellan byn och Österviken. I norr övergår marken närmast Österviken i en mer småbruten karaktär som har bebyggts med bland annat en campingplats, villor, sommarnöjen och Jobs Handtryck. Västanvik ingår i Härads fjärding i Leksands socken. Byn tillhörde Leksands landskommun mellan 1863 och 1971. Därefter har byn tillhört Leksands kommun, som bildades av samtliga äldre administrativa enheter i området som idag utgör kommunen.

Riksintresse för kulturvården: W (K) 29 44 Västanvik, Leksand.

Ålderdomlig timmerbyggnad, Västanvik

I södra delen av byn finns många ålderdomliga timmerbyggnader och vissa gårdar med delvis intakt månghussystem. Fotograf: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum.

Äldre byklunga i hästskoform

Den ursprungliga äldre byklungan är belägen i en östsluttning och har en distinkt hästskoform som omgärdar en yta med öppen odlingsmark. I väster finns höglänt skogsmark och stigar mot fäbodarna Granberg och Ingelsbjörken. I övriga riktningar möter byklungan odlingslandskap som delvis avskärmar och agerar buffertzon mot nyare bebyggelse. Odlingslandskapet är i hög grad öppet mot nordöst och mer småbrutet söderöver. Bygatusystemet utgår från en genomlöpande bygata i samma form, från vilken mindre bygator förgrenar sig vid tre trekantsformade bytorg. Österut genomskärs byn av den större Siljansnäsvägen, som delvis inramas av den äldre bebyggelsen. Byns läge i den sluttande terrängen erbjuder många vackra siktlinjer över Österviken och Kyrkudden vid Leksands-Noret.

Sluten bebyggelse i södra delen av huvudbyklungan i Västanvik.

Sluten bebyggelse i södra delen av huvudbyklungan. Fotograf: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum.

Tätt bebyggd med kringbyggda gårdar

Den äldre byklungan är tätt bebyggd och vissa gårdar har fortfarande en ålderdomlig fyrkantsform med delvis bevarat månghussystem. Goda exempel på detta återfinns bland annat på gårdar belägna på fastigheterna Västanvik 50:12, Västanvik 99:8, Västanvik 59:1 och Västanvik 91:1. Det finns även många gårdar där en eller flera sidor av gårdstunet utglesats och där större ladugårdar och ekonomibyggnader ersatt flera äldre byggnader från och med 1800-talets slut. De flesta av dessa ekonomibyggnader har långsmal form, sadeltak med tvåkupigt taktegel, spröjsade tvåluftsfönster där fönster förekommer, svartmålade eller faluröda trädörrar, enkel rödfärgad liggpanel och även rödmålade detaljer så som vindskivor och knutbrädor. Finns vitmålade detaljer rör det sig främst om fönsteromfattningar. Exempel på detta återfinns bland annat på gårdar på fastigheterna Västanvik 74:1, Västanvik 51:6, Västanvik 87:13 och Västanvik 63:1. I den sydvästra delen av byn finns flera stora ladugårdslängor och ekonomibyggnader som är vända med långsidan mot bygatan, vilket skapar ett smalt och slutet gaturum på toppen av den sluttande bygatan. Beträffande bostadshus är olika former av korsplanshus och parstugor vanligt. På vissa gårdar förekommer även enkelstugor. På många gårdar finns fler än ett bostadshus. De flesta husen i byn, särskilt bostadshusen, har genomgått moderniseringar och förändringar under 1900-talet. Särskilt vanligt tycks det ha varit med fönsterbyten och tilläggsisoleringar. Nästan alla hus i byn är byggda i trä, med rödfärgad eller naturligt grånad fasad. I ravinlandskapet söder om byn finns ett antal ekonomibyggnader tillhörande gårdar i byklungans södra del. Ekonomibyggnaderna innefattar bland annat härbren och smedjor? av hög ålder? som kan berätta om månghussystemet och hur byggnader med olika funktioner placerades på olika platser i byn och landskapet.

Jobs handtryck, Västanvik

Jobs handtryck, byggnaden ritades av Erik och Tore Alsén. Fotograf: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum.

Konstnärskoloni och turism

Från och med 1800-talet etablerades konstnärskolonier i byar runt om Leksand. Västanvik var en av de byar dit många konstnärer flyttade, främst under 1940-talet. Hit flyttade bland annat konstnärerna Kjell Löwenadler, Hans Prins och Dagmar Lodén, samt även visdiktaren Lillebror Söderlundh, Gocken Jobs och hennes bror Per samt hustrun Eva Jobs. Konstnärerna sysslade med musik, bildvävnader, textiltryck och keramik. Jobs textiltryck finns fortfarande kvar, med ett bostadshus och tryckeri ritat av Erik och Tore Alsén invid Österviken, och den karaktäristiska men numer nedlagda Jobsboden med tillhörande faluröd funkislada med fönsterband i takfoten längs vägen mot Grytnäs. På Gudmunsgården, Västanvik 105:2, fanns ett pensionat 1927-1950. Pensionatet hänger samman med turismen i Leksandsbygden under 1900-talet, och kan tillsammans med campingplatsen nordöst om bykärnan berätta om denna företeelse.

Brandstationen i Västanvik

Brandstationen med högt slangtorn, vid norra bytorget i huvudbyklungan. Fotograf: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum.

Anläggningar och bygemenskap

Vid Östervikens strand finns några båthus och Roddens hus, en större byggnad belägen vid en mindre båthamn. Kyrkbåtsrodd och kapprodd har varit viktigt i Västanvik under historien och under 1900- och 2000-talen. Väster om byn finns en ishockeyplan som nyttjades av byalag i hockey från mitten av 1900-talet och framåt. Både kapprodd och hockey har haft historisk betydelse för bygemenskapen, och kvarvarande anläggningar kan berätta om det sociala livet i byn under äldre tider och idag. En annan byggnad som kan berätta om byns gemensamma frågor och hur de löstes är den brandstation med nationalromantiskt dekorerat slangtorn som finns vid det nordligast belägna bytorget i byklungan. Byggnaden är uppförd för byns brandväsende 1933, och togs ur bruk när detsamma upplöstes 1967. Vid samma bytorg finns även en bagarstuga. Söderut, vid det mellersta av de tre bytorget, finns en bystuga som tidigare var skola.

Västanviks folkhögskola

Folkhögskolan med byggnader i timmer från den modernistiska epoken. Fotograf: Lars Jönses, Dalarnas museum.

Folkhögskolan

I den södra delen av byn finns Västanviks folkhögskola, ursprungligen kallad Carlborgssons gård, som grundades av Sveriges Dövas Riksförbund 1969. Då hade Dalabygdens Dövförening bedrivit ungdomsverksamhet på platsen sedan 1961. Eftersom folkhögskoleverksamheten krävde en huvudman drevs skolan som en filial till Fornby folkhögskola fram till 1978. På skolan finns idag flera karaktäristiska byggnader som är tidstypiska för 1960- och 1970-talen samtidigt som de återknyter till nationalromantikens uppfattning om den äldre byggnadskulturen. Det förhållande är vanligt i Leksand och tar sig bland annat uttryck genom att byggnaderna är uppförda i liggtimmer, i en långsmal form och i högst två våningar. Det förekommer även detaljer som fönsterluckor, blyspröjsade fönster, vitputsade skorstenar och trädörrar med diamantmönster.

Gård i Västanvik

Exempel på utflyttad gård i byns norra del, där byggnaderna tillkommit efter laga skifte. Fotograf: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum.

1900-talets komplementbebyggelse och laga skifte i byarna

Byarna längs Östervikens västra strand, Karlsarvet, Västanvik, Grytnäs och Sundsnäs genomgick laga skifte mellan 1926 och 1940. Som ett resultat av detta omfördelades och koncentrerades odlingsmarken i nya större skiften. Vissa gårdar flyttade ut från byklungorna till enskilda lägen i odlingslandskapet. En sådan gård finns bland annat längst norrut i byn på fastigheten Västanvik 111:2. Gården består av en för det tidiga 1900-talet tidstypisk sammanhållen vinkellänga med ekonomibyggnader som är sammanbyggda med ett bostadshus. Söder och norr om den äldre byklungan finns två större områden med villabebyggelse uppförda under 1900-talet och framåt. Här finns modernistiska timmervillor, enplanshus med röd panel och enstaka souterrängvillor. Byggnaderna är med få undantag tidstypiska för den tid de uppfördes, med undantag att de iklätts en röd panel eller byggts i liggtimmer. Det är vanligt att gårdarna avgränsas med hjälp av gärdesgårdar. Obebyggda områden är anordnad som tomtmark.

Kulturvärden

Värden/Var varsam med:

  • Bykärnans form, det befintliga bygatusystemet och de tre bytorgen
  • Öppen odlingsmark i och omkring den äldre byklungan, särskilt  den öppna marken i »hästskon« samt mellan byn och Österviken.
  • Vårdträd, exempelvis finns en större ek på fastigheten Västanvik 50:12.

I Västanvik är den tätbyggda hästskoformade byklungan med sitt speciella bygatusystem särskilt värdefull. Detta eftersom den distinkta formen med öppen odlingsmark i mitten och ett tätt pärlband av gårdar runtomkring är karaktärsfull och speciell för Västanvik. Byns karaktär hänger också samman med det omgivande öppna odlingslandskapet, som påverkat placeringen av såväl enskilda gårdar som byn i stort historiskt. Det öppna odlingslandskapet markerar dessutom historiska avgränsningar mot de angränsande byarna Karlsarvet och Grytnäs. Särskilt värdefulla är de öppna landskapsavsnitt som finns mellan Österviken och den äldre byklungan samt de landskapsavsnitt som åtskiljer byn från Karlsarvet i söder och Grytnäs i norr.

Värden/var varsam med:

  • Kringbyggda gårdstun, både sådana som är helt kringbyggda och utglesade från och med 1800-talets slut är värdefulla. Gårdstunen bör inte ytterligare utglesas, men kan eventuellt förtätas med nya byggnader där det in på 1900-talet fortfarande funnits byggnader som därefter borttagits. Särskilt viktigt är att vara varsam med de sidor av gårdstunen som vetter mot en bygata, eftersom dessa tillsammans bildar karaktäristiska slutna och smala bygaturum
  • Välbevarade äldre trähus – både manbyggnader och ekonomibyggnader uppförda innan 1940. Särskilt värdefulla karaktärsdrag på sådana hus är ofta: sadeltak med enkupigt eller tvåkupigt taktegel, blottlagda timmerstommar, locklistpaneler äldre än 1950, kilsågade lockpaneler, liggande paneler äldre än 1930, snickrade dörrar äldre än 1950, två- eller trelufts träfönster med äkta trä- eller blyspröjs äldre än 1950, tegelskorstenar, farstukvistar med eller utan profilsågade detaljer, profilerade fönsteröverstycken, takutsprång med dekorativa sparrar och grundmurar med synlig natursten. Visa särskilt stor varsamhet vid hantering av de få oförändrade parstugor, enkelstugor och sidokammarstugor som finns kvar i byn.

I Västanvik finns fortfarande flera kringbyggda gårdar med intakt fyrkantsform vilket är värdefullt. Detta eftersom gårdarna är uppförda på ett sätt som varit vanligt i Leksand åtminstone sedan 1700-talet. Kringbyggdheten är även ett värdefullt karaktärsdrag som är typiskt för byarna, och som bidrar med en miljöskapande täthet och trivsam slutenhet. Särskilt värdefulla är de gårdar där det fortfarande finns äldre timmerbyggnader, eftersom dessa är anknutna till timmerhuskulturens månghussystem, som är mycket karaktäristiskt för Övre Dalarna och Leksand. Särskilt framträdande exempel på kringbyggda gårdar med fyrkantsform finns på fastigheterna Västanvik 50:12, Västanvik 99:8, Västanvik 59:1 och Västanvik 91:1. Där välbevarade äldre bostadshus finns är dessa särskilt värdefulla. Många äldre bostadshus har emellertid förändrats under 1900-talets senare hälft.

Värden/var varsam med:

  • Äldre ekonomibyggnader i timmer som är uppförda utanför gårdstunet, härbren, smedjor, båthus, kvarnar och torkhus. Sådana byggnader bör bevaras på befintlig plats.

Det finns även flera gårdar med härbren som är placerade utanför gårdsfyrkanten, något som återspeglar månghussystemet och dess funktionsuppdelade byggnadsskick. I härbret förvarades de  mest värdefulla ägodelarna, så som utsäde och mat, varför byggnadstypen ofta placerades utanför gårdsfyrkanten så att den skyddades vid brand. I samma tradition placerades även brandfarliga byggnader så som smedjor och torkhus utanför gårdsfyrkanterna, så att de inte riskerade eldsvådor vid gården. I Västanvik finns härbren finns kvar ofta invid gårdarna, men utanför gårdsfyrkanten. Exempel finns bland annat på fastigheterna Västanvik 50:12 och 63:1. Bevarade smedjor finns bland annat vid Båthusbäcken, i ravinen söder om byn. Där fanns i äldre tider även torkhus, skvaltkvarn och potatiskvarn.

Att vissa gårdar delvis är utglesade och att äldre timmerhus på vissa gårdar är utbytta mot större ekonomibyggnader i slutna längor återspeglar hur den äldre kringbyggda gården kom att förändras från och med 1800-talets slut och i industrisamhället. Spåren av denna förändring är också värdefulla eftersom de kan berätta mycket om bebyggelsen i Leksands byar som de ser ut idag, och skapa förståelse för de förändringsfaktorer som påverkat bygden under 1900-talet. Större ladugårdskomplex som angränsar till bygatusystemet och därigenom bildar smala och slutna gaturum är också värdefulla eftersom de är viktiga för byns karaktär. Detta är särskilt framträdande i den södra delen av byklungan, där det finns många längor med ekonomibyggnader som angränsar mot bygatan och därigenom bildar ett slutet bygaturum. I Västanvik genomfördes laga skifte under 1920- och 1930-talen, vilket medförde att vissa gårdar flyttade ut till nya lägen i jordbrukslandskapet. Även denna förändring kan berätta om industrisamhällets påverkan på de äldre bymiljöerna och skapa insikt om varför vissa byar förändrats under 1900-talet.

Värden/var varsam med:

  • Den befintliga utformningen av Jobs Handtryck, både bostadshuset och tryckeriet, samt Jobsboden med tillhörande funkislada och de timrade byggnaderna på Västanviks folkhögskola.

Ett av de tydligaste spåren från de konstnärer som etablerade sig i Västanvik under 1900-talet är Jobs handtryck, med bostadshus och tryckeri i timmer ritat av Erik och Tore Alsén. Byggnaden är i sin helhet mycket värdefull, bland annat eftersom den kan berätta om konstnärerna i Västanvik under 1900-talet. Därutöver är anläggningens utformning speciell och värdefull eftersom den är modernistisk men återknyter till den äldre timmerhuskulturen genom valet av timmer som byggnadsmaterial. Denna form av lokalt anpassad modernism förekom i Leksand under 1900-talet och berättar om en vilja till att anpassa den moderna kulturen till de lokala förutsättningarna. Även på Leksands folkhögskola finns byggnader som är uppförda i en variant av lokalt anpassad modernism. Även dessa byggnader är värdefulla eftersom de kan berätta om hur 1900-talets byggnadskultur mottogs och anpassades efter lokala förhållanden i Leksand.

I Västanvik finns också flera anläggningar som är kopplade till gemensamma angelägenheter och det sociala livet i byn. Däribland bagarstuga, brandstation, bystuga (f.d skola), båthus och hockeyrink. Dessa anläggningar kan berätta om livet i byn och dess sociala aspekter historiskt, och är därför värdefulla. Jobsboden i norra delen av byn och den angränsande faluröda funkisladan med fönsterband i takfoten är också värdefulla eftersom de återspeglar konstnärslivet i Västanvik under 1900-talet.

Värden/var varsam med:

  • Den sammanhållna byggnadshöjden om högst två hela våningar.
  • Att byggnaderna har en långsmal form, eller bildar långsmala enheter som tillsammans bildar kringbyggdhet.
  • Att byarna är tätt bebyggda, och att husen står tätt intill varandra.
  • Tegel som takmaterial, i synnerhet befintliga enkupiga och tvåkupiga tegeltak.
  • Den enhetligt förekommande ofärgade eller faluröda färgen. Avstå från att rödmåla naturligt grånade timmerhus. Dessa byggnader har en egen karaktär som i sig är värdefull, och som samspelar väl med sin omgivning även utan rödfärg.
  • Vitmålade detaljer så som fönster, fönsterfoder, fönsteröverstycken, knutbrädor och vindskivor där de redan förekommer. Undvik att måla andra detaljer än fönster och fönsterfoder vita på ekonomibyggnader, eftersom detta ej förekommit i någon större utsträckning historiskt.

Även om de äldre husen i Leksand är unika och i sina detaljer bär många olikheter som gör varje gård speciell, finns flera gemensamma nämnare som starkt påverkar bebyggelsens karaktär. Ofta framträder bebyggelsen som ett gytter av tätt placerade röda hus med likartad storlek och form. Det är denna karaktär som kanske starkast kännetecknar byarna, och de aspekter av bebyggelsen som bidrar till denna karaktär är därför särskilt värdefulla. Nästan alla hus i de äldre byklungorna är låga - sällan högre än två hela våningar. Många byggnader har dessutom en långsmal form eller bildar tillsammans långsmala längor som ingår i olika kringbyggda former. De flesta byggnaderna har också sadeltak med tegeltäckning. Att de flesta husen är färgade med falu rödfärg eller omålade i trä är också mycket viktigt för byarnas generella karaktär. Den faluröda färgen har dessutom historisk betydelse, då den präglat byarna i Övre Dalarna och Leksand sedan åtminstone 1800-talets senare hälft. Beträffande vita detaljer i form av exempelvis fönster, fönsterfoder, vindskivor och knutbrädor är detta värdefullt där det förekommer, eftersom även detta är en påtaglig beståndsdel i byns karaktär.

Rekommendationer

Här hittar du rekommendationer och riktlinjer som hör till de olika färgområden och indelningar som finns i kulturmiljökartan.

  • Röda områden markerar större landskapsavsnitt, odlingsmark och bebyggelseområden med kulturvärden.
  • Lila områden markerar mindre områden där det finns miljöer, bebyggelse eller landskapsavsnitt som har kulturvärden.
  • Blå områden markerar gårdar eller byggnader av särskilt kulturvärde motsvarande 8 kap 13 § Plan och bygglagen (2010:900).

Inom röda områden bör inga nya byggnader uppföras på äldre kulturmark. Däribland hävdad odlingsmark, äldre brukad mark, fossil åkermark och ängsmark. Markplanering bör inte förekomma. Naturliga barriärer så som dammar, bäckfåror, trädridåer, buskage, diken och odlingsrösen bör bevaras. Träd som uppskattas vara äldre än 1950 bör i regel inte avlägsnas. Nybyggnad och renovering inom röda områden bör ske i enlighet med de riktlinjer som finns nedan.

Placering av byggnader, byggnadshöjd

Vid placering av nya byggnader eftersträvas kringbyggdhet med fyrkantsform. Ny bebyggelse bör placeras på obebyggd tomtmark i anslutning till den hästskoformade genomlöpande byvägen. Bostadshus bör inte vara högre än motsvarande 1,5-2 våningsplan. Komplementbyggnader och ekonomibyggnader bör inte vara högre än motsvarande 1,5 våningsplan.

Byggnaders form, takvinkel

Nya byggnader bör ha en långsmal form och sadeltak i en vinkel om 27-33 grader. I Västanvik är de flesta äldre bostadshus enkelstugor eller parstugor, och även nya bostadshus bör därför utformas i denna tradition.

Tak, takmaterial

Som takmaterial bör i första hand en- eller tvåkupiga taktegelpannor utan lasyr användas på bostadshus såväl som ekonomibyggnader. Matt tegelröd pannplåt, plegel eller trapetskorrugerad plåt kan i andra hand tillåtas som takmaterial på ekonomibyggnader. Undvik svarta plåttak.

Fasader, färgsättning

Fasader på bostadshus bör utgöras antingen av äkta timmerstomme eller bära locklistpanel i trä. Liggande paneler med enkel- eller dubbelfasspont kan tillåtas vid nybyggnad av bostadshus samt vid renovering av byggnader som även tidigare haft sådan fasadinklädnad. Locklistpaneler utformas med fördel så att de framträder som kilsågade. Detta uppnås genom att använda plankor av olika bredd till den bakomliggande panelen. Använd ej andra paneltyper, så som timmerpanel, ej spontad liggpanel eller fjällpanel.
Nya byggnader bör vara enhetligt rödfärgade eller omålade. Vita detaljer bör endast förekomma i form av knutbrädor, vindskivor, fönsteromfattningar, fönsterkarmar och fönsterbågar.

Fönster

Fönster bör vara spröjsade tvålufts träfönster med mittpost. Fönsterrutorna bör vara lätt stående eller lätt liggande i enlighet med utseendet på äldre spröjsade fönster. Fönsterfoder bör utgöras av fyra enkla brädor där de långa sidobrädorna omsluter topp- och bottenbrädan. Undvik utformningar där toppbrädan vilar på sidobrädorna.

Farstukvistar

Farstukvistar bör få en enkel utformning som återknyter till andra äldre farstukvistar i byn. Profilsågade hörnbrädor kan tillåtas om de håller hög utformningsmässig och hantverksmässig kvalitet samt är i trä.

Dörrar

Dörrar bör få en enkel utformning i trä och utan fönster, vid sidan av en möjlig överluft. Undvik vita dörrar. Lämpliga färgsättningar på dörrar är ofärgad eller tjärad brun/svart.

Skorstenar

Skorstenar på nya byggnader bör utformas som smala tegelskorstenar med enkel utkragning.

Solpaneler

Solpaneler bör inte placeras så att de är synbara från bygatorna.

Lila områden markerar mindre områden där det finns miljöer, bebyggelse eller landskapsavsnitt som har kulturvärden. Inom dessa områden bör särskild försiktighet råda vid förändring av befintliga byggnader, enligt de riktlinjer som finns nedan. Befintliga byggnader bör inte heller rivas. Det krävs bygglov för uppförande av Attefallshus inom området.

Följande egenskaper är värdefulla och bör inte ändras:

Fasadutformning, färgsättning

Byggnadernas befintliga fasadutformning och färgsättning, rödfärgad eller omålad. Omålade byggnader bör inte rödfärgas, utan bibehållas omålade. Befintlig färgsättning på detaljer i form av vit färgsättning på fönster, fönsteromfattningar, knutbrädor, vindskivor och farstukvistar.

Fönster

Befintliga fönsterbågar och fönsterkarmar tillkomna innan 1950 med tillhörande brädfodringar och detaljer så som profilerade fönsteröverstycken och fönsteromfattningar, äldre järnbeslag och andra metalldetaljer så som gångjärn och hakar. Befintliga dekorativa fönster så som gavelfönster, exempelvis med triangelform eller lunettform. Befintliga blyspröjsade fönster.

Dörrar och farstukvistar

Befintliga ytterdörrar och tillhörande fönster (exempelvis överljus) samt smidesdetaljer så som beslag, gångjärn, handtag och låsmekanismer. Befintliga farstukvistar samt fönster och skivplåttak tillhörande farstukvistar. Befintliga lövsågade eller profilsågade detaljer på farstukvistar där de förekommer.

Tak och skorstenar

Befintliga en- och tvåkupiga tegeltak samt skorstenar på bostadshus. Befintliga takutsprång med dekorerade taktassar.

Grundmurar

Grundmurar med synlig natursten.

Äldre timmerstommar

Timrade byggnader uppförda innan 1930 är omistliga för förståelsen om timmerhuskulturen och det äldre bondesamhället. Befintliga timmerstommar äldre än 1930 bör därför inte rivas eller väsentligen förändras genom exempelvis fasadinklädnad där sådan inte tidigare förekommit, hålupptagning för stora fönster eller stora utbyggnader som förändrar byggnadernas form. Där skyddsristningar och dekorationer förekommer bör inte heller berörda timmerstockar utbytas.

Vid förändring av befintliga byggnader bör följande detaljutformning eftersträvas:

Tak

Befintliga tegeltak på bostadshus bör endast utbytas mot tegeltak av samma typ och material som befintligt. På större ekonomibyggnader kan i första hand tegelrött plegel eller tegelröd pannplåt tillåtas som takmaterial om byggnaden annars riskerar att rivas, förstöras eller på annat sätt förvanskas. I undantagsfall kan även tegelröd trapetskorrugerad plåt tillåtas på sådana byggnader. Undvik svarta tak.

Fasader

Befintliga paneler bör endast utbytas mot ny panel av samma typ och utseende som befintlig. Undvik i största möjliga mån att byta ut locklistpaneler äldre än 1950, kilsågade lockpaneler äldre än 1950 och liggande paneler som är äldre än 1930 eftersom sådana paneler ofta har höga virkesmässiga och utseendemässiga kvaliteter. Paneler bör målas med faluröd slamfärg. Putsfasader bör inte avlägsnas eller utbytas mot andra fasadtyper.

Fönster

Träfönster som är äldre än 1950 har ofta höga virkesmässiga och utseendemässiga kvaliteter, och därför rekommenderas i första hand renovering för sådana fönster. På tvåglasfönster är det möjligt att byta ut det inre glaset mot lågemissionsglas i syfte att spara energi. Detta är enligt en undersökning från Slöjd och byggnadsvård i Näs (2019) mer ekonomiskt lönsamt över tid än att byta till nya fönster. I de fall befintliga träfönster som bedöms vara äldre än 1950 måste utbytas bör de endast utbytas mot träfönster av samma typ och utseende som befintligt. Det är viktigt att nya fönster med spröjs har äkta spröjs i antingen trä eller bly (beroende på vilken typ av spröjs det gamla fönstret hade/andra äldre fönster på byggnaden har). Fönster som är nyare än 1950 kan utbytas mot nya träfönster i stil med de fönster som syns på illustrationerna i marginalen. Fönsterkarmar och fönsterbågar målas vita. Fönsterfoder bör utgöras av fyra enkla brädor där de långa sidobrädorna omsluter topp- och bottenbrädan i enlighet med illustrationen. Undvik utformningar där toppbrädan vilar på sidobrädorna. Där profilerade fönsteröverstycken förekommer kan dessa utbytas mot nya lika befintliga. Fönsterfoder och eventuella överstycken målas vita.

Vindskivor och knutbrädor

Vid byte av vindskivor och knutbrädor bör en enkel utformning så lika befintlig som möjligt eftersträvas. På ekonomibyggnader bör dessa detaljer målas med faluröd slamfärg. På bostadshus bör vindskivor och knutbrädor i regel målas vita om de tidigare varit vita.

Dörrar

Befintliga snickrade trädörrar som bedöms vara äldre än 1950 bör endast utbytas mot trädörrar av samma typ och utseende som befintligt. Dörrar som är nyare än 1950 kan utbytas mot nya trädörrar med enkel utformning i stil med andra äldre dörrar i byn.

Utbyggnader och tillbyggnader

Utbyggnader och tillbyggnader bör underordna sig huvudbyggnadens befintliga utformning beträffande storlek, höjd, placering, materialval, detaljutformning och form. Lämpliga tillbyggnadsformer är förlängning i byggnadens längdriktning, tillbyggnad i vinkel eller fristående tillbyggnader som följer de riktlinjer för nybyggnad som gäller för det röda området (se ovan).

Uterum och altaner

Uterum och altaner med tak bör placeras så att de vetter in mot gårdstunet, alternativt som en diskret sammanlänkning mellan två gavlar vid ett av gårdens hörn. Placeras uterum och altaner på bostadshusets långsida bör de inte vara längre än en tredjedel av den befintliga fasadens längd. Förses en sådan tillbyggnad med tak och väggar bör den inte heller vara mer utskjutande än en tredjedel av ursprungsbyggnadens bredd på kortsidan. Som väggar förordas olika former av faluröda skrankverk eller enkla faluröda stående brädväggar. Tak bör antingen vara sadeltak med tegeltäckning lika bostadshuset, eller ha en flack, valmad form med band- eller skivplåtstäckning.

Solpaneler

Solpaneler bör inte placeras så att de är synliga från bygatorna, och företrädesvis på ekonomibyggnader istället för bostadshus.

Blå områden markerar gårdar eller byggnader av särskilt kulturvärde motsvarande 8 kap 13 § Plan och bygglagen (2010:900). Mycket stor försiktighet och hänsyn bör råda vid förändring av såväl bostadshus som ekonomibyggnader. Befintliga byggnader får inte rivas eller flyttas. Det krävs bygglov för uppförande av Attefallshus inom området.

Motsvarande 8 kap 13 § Plan och bygglagen (2010:900). Följande egenskaper är där de förekommer särskilt värdefulla och får inte förvanskas:

Fasadutformning och färgsättning

Byggnadernas befintliga fasadutformning och färgsättning, rödfärgad eller omålad. Omålade byggnader får inte rödfärgas, utan bibehållas omålade.

Fasadmaterial

Byggnadernas befintliga fasadmaterial om det är blottlagda timmerstommar, kilsågade locklistpaneler eller fasspontade paneler äldre än 1930.

Färgsättning på detaljer

Befintlig färgsättning på detaljer i form av vit färgsättning på fönster, fönsteromfattningar, knutbrädor, vindskivor och farstukvistar.

Fönster

Befintliga fönsterbågar och fönsterkarmar med tillhörande brädfodringar och detaljer så som profilerade fönsteröverstycken och fönsteromfattningar, äldre järnbeslag och andra metalldetaljer så som gångjärn och hakar. Befintliga dekorativa fönster så som gavelfönster, exempelvis med triangelform eller lunettform.

Dörrar och farstukvistar

Befintliga ytterdörrar och tillhörande fönster (exempelvis överljus) samt smidesdetaljer så som beslag, gångjärn, handtag och låsmekanismer. Befintliga farstukvistar samt fönster och skivplåttak tillhörande farstukvistar. Befintliga lövsågade eller profilsågade detaljer på farstukvistar där de förekommer.

Tak och skorstenar

En- och tvåkupiga tegeltak samt skorstenar på bostadshus. Befintliga takutsprång med dekorerade taktassar.

Grundmurar

Grundmurar med synlig natursten.

Timmerstommar

Timrade byggnader uppförda innan 1930 är omistliga för förståelsen om timmerhuskulturen och det äldre bondesamhället. Befintliga timmerstommar äldre än 1930 får därför inte rivas eller väsentligen förändras genom exempelvis fasadinklädnad, hålupptagning för stora fönster eller stora utbyggnader som förändrar byggnadernas form. Där skyddsristningar och dekorationer förekommer får inte heller berörda timmerstockar utbytas.

Vid förändring av befintliga byggnader bör följande detaljutformning eftersträvas:

Tak

Tegeltak får endast utbytas mot tegeltak av samma typ och material som befintligt.

Paneler och puts

Befintliga paneler i form av ej kilsågade locklistpaneler, lockpaneler, fasspontade liggpaneler nyare än 1930 får endast utbytas mot ny panel av samma typ och utseende som befintligt. Vita putsfasader bevaras i sin nuvarande utformning.

Fönster

Beträffande fönsterbyten framhålls fönsterrenovering som det enda alternativet vid alla scenarion utom när fönster totalförstörts genom exempelvis mekanisk eller biologisk åverkan. På tvåglasfönster är det möjligt att byta ut det inre glaset mot lågemissionsglas i syfte att spara energi. Detta är enligt en undersökning från Slöjd och byggnadsvård i Näs (2019) mer ekonomiskt lönsamt över tid än att byta till nya fönster. Fönsterkarmar och fönsterbågar målas vita. Fönsterfoder utgörs av fyra enkla brädor där de långa sidobrädorna omsluter topp- och bottenbrädan i enlighet med illustrationen. Profilerade fönsteröverstycken kan utbytas om de utbyts mot nya överstycken kopierade efter befintliga. Fönsterfoder och eventuella överstycken målas vita.

Vindskivor och knutbrädor

Vid byte av vindskivor och knutbrädor bör en enkel utformning så lika befintlig som möjligt eftersträvas. På ekonomibyggnader bör dessa detaljer målas med faluröd slamfärg. På bostadshus målas vindskivor och knutbrädor i regel vita om de tidigare varit vita.

Dörrar

Beträffande dörrbyten framhålls renovering som det enda alternativet vid alla scenarion utom när dörrar totalförstörts genom exempelvis mekanisk eller biologisk åverkan.

Utbyggnader och tillbyggnader

Utbyggnader, tillbyggnader, uterum och altaner utförs endast i undantagsfall, och då med största varsamhet och helst under ledning av arkitekt.

Solpaneler

Solpaneler bör inte förekomma.

Sidan uppdaterad: 2020-02-12