Ytterboda och Överboda

Skriv ut Lyssna

Kontakta kundtjänst

Telefon: 0247-800 00

E-postadress: kundtjanst@leksand.se

Kringbyggd gård i den norra delen av Överboda. Byggnadsbeståndet är fortfarande välbevarat med en framträdande parstuga i två våningar som manbyggnad.
Kringbyggd gård i den norra delen av Överboda. Byggnadsbeståndet är fortfarande välbevarat med en framträdande parstuga i två våningar som manbyggnad. Foto: Kristoffer Ärnbäck, Dalarnas museum.

Ytterboda och Överboda är två nära sammanvuxna klungbyar i en dalgång mellan Korsberget i öster och Dalsberget i väster. Genom byarna slingrar sig Budåna (Bodaån), som förbinder Opplimen i norr med Limsjön i söder.

Administrativ historik

Byarna Ytterboda och Överboda ligger Åsbygge fjärding i Leksands socken och tillhörde Leksands landskommun, som bildandes 1863. 1971 ombildades Leksands landskommun till Leksands kommun. 1974 införlivades Siljansnäs och Åls landskommuner i Leksands kommun. Sydväst om byarna finns Leksboda järnvägsstation som tillkom i samband med att järnvägen framdrogs mellan Leksand och Rättvik 1914. Sedan stationens tillkomst har byarna ibland kallats under det gemensamma namnet Leksboda.

Landskap och placering

Ytterboda och Överboda är två nära sammanvuxna klungbyar i en dalgång mellan Korsberget i öster och Dalsberget i väster. Genom byarna slingrar sig Budåna (Bodaån), som förbinder Opplimen i norr med Limsjön i söder. Norrut finns även byarna Bodlindor och Sätra samt Sjugare och Västberg. Söderut finns Krökbacken, Risa och även Noret. Byarna ligger i den norra delen av nuvarande Leksands kommun.

De olika byklungorna tillhörande Ytterboda och Överboda är belägna i ett öppet och bitvis hävdat betes- och odlingslandskap. Byarna utbreder sig i en bitvis brant sydvästsluttning som flackas av i söder. Närmast bebyggelsen har betes- och odlingslandskapen småbruten karaktär med flera odlingsrösen som spår av den historiska markberedningen. Söder om byn övergår landskapet i en flackare, stor och öppen karaktär.

Väster om Ytterboda löper den nuvarande riksvägen mellan Leksand och Rättvik. Vägen mellan Leksand och Rättvik gick i äldre tider genom byarna.

Byform

Bebyggelsen i Ytterboda och Överboda är utspridd bland fyra äldre klungor – två i Ytterboda och två i Överboda. Den gamla bykärnan i Ytterboda är belägen vid korsningen mellan nuvarande Budgattu och Ytterbodavägen. Norr därom finns en klunga om fyra äldre gårdar som ligger tätt kring nuvarande Stenholsgattu.

Den södra av Överbodas två byklungor utbreder sig runtom den fyrvägskorsning som bildas vid mötet mellan nuvarande Budgattu och Sparvgattu. I samma korsning finns också Ytterbodas och Överbodas gemensamma majstångsplats och bystuga. Den norra byklungan i Överboda är högt belägen med fyra äldre gårdar kring nuvarande Tättinggattu.

Mellan de äldre byklungorna finns småhus och fritidshus som företrädesvis tillkommit sedan 1960-talet. Den nyare bebyggelsen har sammanlänkat flera av de äldre byklungorna, som idag framträder som ett storskaligt konglomerat av gårdar och småhus.
gårdsformer och gårdsstrukturer:

Så som har varit brukligt i Leksandsbygden var gårdarna i Ytterboda och Överboda nästan uteslutande helt kringbyggda med fyrkantsform vid storskiftet, som inträffade på 1820-talet. Ännu idag finns två helt fyrkantsbyggda gårdar bevarade – Fräsgården i Ytterboda samt även en gård vid majstångsplatsen i Överboda. Fräsgården är skyddad som byggnadsminne och beskrivs mer ingående nedan. Det finns även många äldre gårdar som är kringbyggda på två eller tre sidor om gårdstunet. Vissa av gårdarna har intakta längor med äldre timrade ekonomibyggnader. Det förekommer också gårdar där de flesta av de äldre ekonomibyggnaderna utbytts mot större ladugårdsanläggningar med tegeldel eller gjutmursdel. Det finns också gårdar där de äldre timmerhusen sammanbyggts till sådana anläggningar. Sådana förändringar inträffade vanligen från och med det sena 1800-talet. I de fall äldre byggnader infogats i nya anläggningar rör det sig ofta om timrade trösklogar som placerats i längor eller vinkelformade enheter tillsammans med andra nyare byggnader. På gårdar med helt eller delvis intakt månghussystem finns timrade byggnader i form av exempelvis trösklogar, fäjs (fähus), bodar, stall med portlider, foderbodar och ibland även källarstugor. På de flesta av gårdarna finns härbren. Gavelhärbren är vanligast, även om det också förekommer enstaka långsideshärbren. Beträffande nyare småhus är de ofta placerade mitt på tomten.

Bebyggelsens huvuddrag och detaljutformning

De flesta av de äldre bostadshusen i Ytterboda och Överboda är parstugor och enkelstugor. Bland annat i den sydvästra delen av Överboda finns också flera gårdar med tidstypisk sen 1800-talskaraktär. På dessa gårdar utgörs bostadshusen av korsplanshus. Det finns också flera senare tillkomna småhus med för Leksandsbygden tidstypisk 1900-talskaraktär. De flesta av de nyare husen är uppförda med material, färgsättning och generell karaktär som sammansmälter väl med den äldre bebyggelsen i övrigt.

Nästan alla äldre byggnader är långsmala, faluröda eller ofärgade och med sadeltak som har en takvinkel omkring 30 grader. Den äldre bebyggelsen är enkel och präglas av småskalighet. Inga byggnader är högre än motsvarande två våningar.  

Äldre byggnader i byn är oftast knuttimrade med stommen blottlagd som fasad. Det förekommer även andra sorters träfasader i form av locklistpanel samt stående och liggande fasspontpanel.

Nästan alla tak täcks av tegelröda en- eller tvåkupiga takpannor i lertegel.

Knutar och fönsteromfattningar är ofta målade vita på bostadshus.

Skorstenar är i lertegel och antingen av enkel rak modell, eller med lätt profilerad utkragning ovantill.

På äldre hus är det vanligt med spröjsade tvålufts träfönster där varje båge innefattar tre lätt stående eller liggande glasrutor. På vissa hus förekommer också fönster med korsformig post. Vissa äldre fönster är blyspröjsade.

Beträffande dörrar på välbevarade äldre bostadsbyggnader är enkla trädörrar samt parspegeldörrar vanligt. På välbevarade byggnader från 1900-talet är det också vanligt med enkla trädörrar, exempelvis med karosseripanel. Vissa dörrar tillkomna under 1900-talet är tillverkade i historiskt återblickande stil med exempelvis rombmönster, dock med tidstypiska trycken och olika former av dörrfönster.

Beträffande äldre farstukvistar förekommer i Ytterboda och Överboda några mer avancerade varianter. På den synnerligen välbevarade Fräsgården finns exempelvis en farstukvist med sadeltak som bärs av rundsvarvade balusterdockor. Sadeltakets framsida bildar en slags tempelgavel vars bas utgörs av en profilerad fris från vilken det hänger gyllene »droppar«. Det finns även flera bevarade farstukvistar i snickarglädjestil med kuverttak och lövsågade detaljer. I den norra delen av Ytterboda finns en förhållandevis välbevarad enklare gård där farstukvistarna består av ett enkelt förtak samt en inbyggd farstukvist. En del av de farstukvistar som tillkommit under 1900-talet är utformade med klar inspiration från av äldre farstukvistar i byn, dock mycket större proportioner. En detalj som vanligen återkommer även bland nyare byggnader är de rundsvarvade hörnstolparna i formen av balusterdockor.

Fönster- och dörromfattningar på äldre hus är oftast enkla med fyra brädor där sidobrädorna omsluter topp- och bottenbrädorna. På vissa hus förekommer fönsteromfattningar med profilerade överstycken.

Vissa äldre bostadshus har moderniserats med exempelvis tvåluftsfönster, nya paneler och skorstenar samt nya ytterdörrar och farstukvistar under 1900-talet eller tidigt 2000-tal.

Utmärkande drag

Kring Budåna (Bodaån) fanns historiskt mängder av verksamheter, däribland flera skvaltkvarnar, tullkvarnar, tvättstugor, sågverk och järnframställningsplatser.

I Ytterboda har det funnits handelsbod fram tills 1971. Spåren från verksamheten, som började i den västra Fräsgården (ej byggnadsminnet), syns idag tydligast i en uthuslänga på fastigheten Ytterboda 14:8. Där finns bland annat skyltfönster och entréparti mot byvägen bevarat.

Söder om Ytterboda finns järnvägsstationen för »Leksboda« som tillkom 1914.

I Ytterbodas bykärna finns en grupp med tre synnerligen välbehållna äldre gårdar. Två av gårdarna är Fräsgårdar, och en av dem är byggnadsminne sedan år 1970. Byggnadsminnet Fräsgården utgörs av en helt fyrkantsbyggd gård bevarad på ursprunglig plats sedan 1600-talet. Gården beboddes av samma släkt fram tills år 1947. År 1957 uppköptes gården av Leksands hembygdgemenskap. Några år senare restaurerades gården bland annat med några ditflyttade byggnader. Idag uppvisar gården ett närmast intakt månghussystem med bland annat parstuga, källarstuga, nattstuga, stall och portlider, fähus, en länga med trösklogar, smedja, torkhus och ett medeltida långsideshärbre. Gården var välbärgad med stora markegendomar vilket även återspeglas i byggnadsbeståndet, som har en ovanligt påkostad karaktär för Leksandsbygden. Österut från byggnadsminnet på fastigheten Ytterboda 3:8 finns den västra Fräsgården, som tidigare också var helt fyrkantsbyggd. Gården genomgick en större modernisering under det sena 1800-talet. I samband med detta byggdes bland annat en synnerligen välbevarad och vacker salsbyggnad på den västra sidan av gårdstunet. På gårdstunets norra sida finns fortfarande det äldre bostadshuset i form av en stilig parstuga bevarat. Fähuset på gården är byggt i gjutmursteknik, vilket var en specialitet i Leksandsbygden. Gjutmuren tillkom genom att stapla stenblock och sedan ingjuta dessa med kalkbruk. Väggarna sammanhölls av bland annat gamla lieblad som ankare. Ett särdrag är att manbyggnaderna på båda Fräsgårdarna bär ljusgul panel. Färgsättningen är sannolikt tillkommen under det sena 1800-talet och är väl värd att bevara, trots att byggnaderna står ut från det annars faluröda gyttret. Även vid majstångsplatsen i Överboda finns en helt fyrkantsbyggd gård med intakt månghussystem vilket är anmärkningsvärt.

Kulturvärden

Platsnamn är ofta gamla, och med betydelser som är sprungna ur, eller anknutna till platsens specifika historia. Att beakta god ortnamnssed är lagstadgat enligt kulturmiljölagen.

Värden/var varsam med:

  • Platsnamnen Ytterboda och Överboda. Platsnamnet Leksboda saknar tradition från tiden innan järnvägsstationen tillkom. Som Forsslund antyder kan dock »Leksands Boda« vara att alternativt samlingsnamn för byarna. Bisatsen -boda avslöjar förövrigt att byarna kan ha varit fäbodar i äldre tider.
  • I den norra av Överbodas två äldre byklungor har flera av gårdarna enligt Karl Erik Forsslund soldatnamn, vilket antyder att de en gång varit just soldatgårdar. I Leksand var soldaterna ofta även småbrukare med egen gård, dock i mindre storlek än de regelrätta bondgårdarna.

Byarna som helhet, i synnerhet med avseende på bebyggelsens utbredning och samspelet mellan bebyggelse och odlingsmark kan berätta en mångfald av berättelser om livet i Dalarna och Leksand innan industrisamhällets genombrott på landsbygden. I det äldre bondesamhället, här menat som det av jordägande bönder dominerade samhälle som föregick industrisamhället på många platser i Dalarna, uppdelades av tradition såväl jord som byggnader mellan alla syskon i en syskonskara vid arvskifte. I Leksand och Övre Dalarna var de flesta därför småbrukare med egen gård och egen jord, något som är annorlunda gentemot i andra delar av Sverige, där en mindre andel av befolkningen faktiskt ägde jord. När befolkningen ökade, särskilt från och med 1700-talet, splittrades odlingsmarken i komplexa ägofigurer. Något som på sikt ledde till ett jordbruk med minskade marginaler och större känslighet för missväxt. Detta tvingade delar av befolkningen på arbetsvandringar med bisysslor, och gav upphov till bland annat ett utpräglat fäbodbruk. Den odlingsmark som fanns var livsviktig ekonomiskt, men även av stor social betydelse. Att ärva och äga jord ansågs mycket viktigt, och medförde viktiga demokratiska rättigheter och möjligheter, bland annat till att bedriva fäbodbruk och att ha rösträtt i sockenstämman.

Det finns specifika företeelser i landskapet i och kring byn som berättar om det äldre bondesamhället. Djurhållningen var förr en förutsättning för livsuppehället. Hur många djur man kunde hålla berodde på tillgången av bete och vinterfoder. Antalet djur styrde i sin tur, före konstgödningens tid, hur stor åkerareal man kunde hålla. Det rådde därför stor konkurrens om slåtter och bete och i stort sett all tillgänglig gräsmark utnyttjades för slåtter medan sämre mark brukades till bete. Hackslogar kallades de stenbundna fastmarker som inte var lämpliga att odla upp men som ändå gav tillräckligt så det var värt att slå.

Förbättring av slåttermarkerna utfördes i den mån det var möjligt och man kan se spår av stenröjning. Den årliga slåttern skapade en mager mark som sällan eller aldrig fick tillskott av gödning och därmed gavs förutsättningar för en stor mångfald av växter, insekter och svamp. Varje liten rest av denna naturtyp är värd att förvalta då de ofta hyser hotade arter.

Idag har slåttermarken till stor del växt igen och en liten del har röjts upp till åker. I det som tidigare var öppen mark, åker och äng kan man idag ändå finna spåren av odlarmödan i form av rösen, åkerkanter, beskurna träd men även i själva artsammansättningen. I och runt byarna fanns förr stora arealer slåttermark men med dagens jordbruk är de nästan helt försvunna. De som finns kvar är därför värdefulla att värna.

För att dryga ut vinterfodret till djuren repades löven av träd eller så skars riset av från träd som rönn, sälg och björk. För att underlätta för löv- och risskörd beskars träden, hamlades, på den höjd som var lämplig. Lövfoderträden har kunnat bli mycket grova och gamla och är hemvist för en mångfald av arter. De kan kännas igen genom sin speciella form där grenarna ofta kapades mer än två meter över mark dit djuren inte nådde och det finns en tydlig hamlingszon med grenskott och knölar på stam och huvudgrenar.

Det var inte ovanligt att man planterade vårdträd på gårdarna. Det var ofta ädellövträd, som lönn, lind, alm, ek eller ask. Vårdträden skulle i äldre folktro beskydda gårdens invånare men kan även ha planterats för att exempelvis markera ett barns födelse.

Om fruktträd vårdas på rätt sätt kan de bli gamla och de kan vara värdefulla karaktärsskapare på gårdarna. Alléer, som kan vara enkelradiga eller dubbelradiga, förknippas ofta med högreståndsmiljöer, vilket det är knappt med i Leksands bymiljöer, men de kan även ha planterats längs vägarna för att ge vindskydd och skugga. De kan också ha använts för lövtäkt.

I Ytterboda och Överboda är de äldre gårdsklungorna placerade mitt i odlingslandskapet och nära Budåna, som sannolikt haft stor betydelse för livet i byn. Närmast bebyggelsen är betes- och odlingsmarkerna belägna på moränjord. Den historiska markberedningen har gett upphov till många odlingsrösen som särskilt i norr fortfarande skär genom landskapet. Här kan de krävande förhållanden som tidigare präglat jordbruket på den ofta magrare jorden Åsbygge fjärding tydligt avläsas. Söder om byarna övergår moränen till lera och glacial silt. Markerna har där varit tillsynes mer lättarbetade och landskapet domineras istället av de stora och öppna betes- och odlingsytor som annars påträffas exempelvis vid Dalälvsbyarna söderut. Kvarvarande avsnitt med öppen och hävdad odlingsmark kan berätta om de sociala och ekonomiska förhållanden som präglade livet i byarna i äldre tider och har därför stora kulturvärden. Att odlingslandskapen hålls öppna och hävdade, samtidigt som dess karaktär med bland annat stenrösen bibehålls är dessutom mycket viktigt för byarnas karaktär.

Värden/var varsam med:

  • Öppen och hävdad betes- och odlingsmark.
  • Enbuskar, träd och större stenar sten belägna på impediment i landskapet.
  • Äldre odlingsrösen av sten som konstruerats i samband med markberedningen.
  • Synbara historiska gränser mellan olika inägor.

Bebyggelsens tillkomst och utveckling hänger samman med hur landskapets resurser kunde nyttjas. Just jordbruksmarken dikterade ofta hur gårdarna placerades i byn. Historiskt placerades många gårdar antingen i skogsbryn eller på karga höjdlägen mitt i odlingslandskapet. Detta beror på att sådana platser inte var lika användbara som odlingsmark. Gårdarnas placering i landskapet konstituerade sedan framväxten och utvecklingen av byns karaktär. Att den ålderdomliga karaktären med täta och dynamiskt framvuxna byar levt kvar så tydligt i Leksand beror på att 1700- och 1800-talens skiftesreformer påverkade byarna annorlunda här, än i övriga Sverige.

I Ytterboda och Överboda är bebyggelsen i de fyra äldre gårdsklungorna värdefull. Här är gårdarna bitvis tätt placerade och bildar gytter av företrädesvis faluröda byggnader i landskapet. Särskilt kring den genomlöpande Budgattu sluter sig gårdar bitvis tätt intill vägbanan på ett sätt som bidrar till att byarna är trivsamma och vackra att vistas i.

Bystrukturen är också värdefull eftersom den kan berätta om hur byn utvecklas i samklang med odlingslandskapet och om de förutsättningar som historiskt styrt bebyggelseutvecklingen i Leksand.

Värden/var varsam med:

  • Bebyggelsens organiskt framvuxna karaktär med fyra historiskt åtskilda byklungor med betes- och odlingsmarker emellan. Under det sena 1900-talet har utrymmet mellan de olika gårdsklungorna delvis bebyggts med bland annat småhus, vilket försvårar avläsbarheten av det äldre bebyggelsemönstret. I framtiden bör nya gårdar tillkomma så att de förstärker befintliga klungor, snarare än att glesa ut dem.
  • Områden där husen och gårdarna står tätt intill varandra och därigenom bidrar till att bebyggelsen framträder som ett tätt »gytter« i landskapet. Strukturen är särskilt tydlig i Ytterbodas bykärna, kring fyrvägskorsningen mellan Budgattu och Ytterbodavägen.
  • Områden där byggnaderna sluter sig tätt om omgivningen och områden där byggnaderna står nära gaturummet och bildar täta och slutna bygaturum.

Från medeltiden och fram till 1900-talet knuttimrades de flesta byggnaderna i Övre Dalarna. Timmerhuskulturen präglas av månghussystemet. Istället för att bygga få och stora byggnader uppfördes många små och funktionsspecifika timmerbyggnader. Det fanns många sociala och praktiska fördelar med detta. De små byggnaderna var lätta att dela upp och flytta vid arvskifte. Råvaran fanns tillgänglig i överflöd. De flesta timmerhusen kan uppdelas i kategorierna bostadshus, djurhus, förvaringshus och verkshus.

Timmerhusen i Leksand och Övre Dalarna kännetecknas av utformningsmässig enkelhet, högkvalitativt virke och mycket gott hantverksutförande. De flesta husen byggdes av bönder efter gårdens behov, och med tiden utvecklades stor skicklighet i byggandet. Den stora skickligheten ledde till att timringskonsten också utvecklades till en viktig inkomstkälla för de »träkloka« Leksandsbor som begav sig på utsocknes arbetsvandringar under 1800-talet. De ålderdomliga timmerhusen är idag en omistlig beståndsdel i vad som gör Leksands byar till speciella och trivsamma livsmiljöer. Här syns det att människor levt under mycket lång tid. Timmerhusen är byggda med omsorg i en lokal tradition som utvecklats och använts under flera hundra år, fram tills industrialismens intåg, mot 1800-talets slut och kring sekelskiftet år 1900. I Ytterboda och Överboda finns ett flertal gårdar med helt eller delvis bevarade månghussystem. Där konstitueras hela gårdens byggnadsbestånd av ålderdomliga timmerhus som ensamma eller i längor om två placerats kring gårdstunen. Det finns även många välbevarade äldre bostadshus i timmer - företrädesvis enkelstugor och parstugor. Dessa byggnader i avseende både på ekonomibyggnader och bostadshus är en omistlig källa till kunskap och förståelse om timmerhuskulturen i Leksand och har därför särskilt kulturvärde. Värdet förstärks av att de ålderdomliga byggnaderna utgör en väsentlig beståndsdel i Leksandsbygdens bebyggelsekaraktär, och ofta är uppförda med en enastående hantverksmässig och utformningsmässig kvalitet. Särskilt utmärkande är byggnadsminnet Fräsgården i Ytterboda, samt den fyrkantsbyggda gård som finns på fastigheten Överboda 12:14. Dessa gårdar har bibehållit nästan hela sina respektive byggnadsbestånd från åtminstone tiden kring 1800-talets mitt. I den norra delen av Överboda finns en annan anmärkningsvärd kringbyggd gård med en parstuga i två våningar och bevarat äldre fäjs.

Värden/var varsam med:

  • Att husen är byggda i trä eller knuttimrade, samt att de äldre husen ofta har en genomgående enkel karaktär utan onödiga utsmyckningar.
  • Välbevarade bostadshus från innan 1930 i form av enkelstugor och parstugor. Några särskilt värdefulla exempel finns på fastigheterna Ytterboda 5:15, Ytterboda 3:8, Ytterboda 7:7, Ytterboda 13:1, Överboda 22:5, Överboda 5:26, Överboda 5:28, Överboda 1:8, Överboda 2:12, Överboda 8:9 och Sätra 7:14. Värdebärande egenskaper är byggnadernas: befintliga timmerstommar; långsmala eller rektangulära form; blottlagda timmerstommar; befintliga stående locklistpaneler eller stående och liggande fasspontpaneler i trä; befintlig fönstersättning; befintliga fönsterkarmar; befintliga fönsterbågar i trä med fasta spröjs av trä eller bly tillkomna innan 1950; befintliga fönsterrutor tillkomna innan 1950; profilerade fönsteröverstycken; dekorativa gavelfönster med lunettform; befintliga dörrar; befintliga äldre farstukvistar med tillhörande fönster samt lövsågade eller kontursågade detaljer; befintlig utformning beträffande tegeltak; befintliga skorstenar i tegel; dekorerade taktassar; befintliga spetsvinkliga stuprör; grundmurar med synlig natursten.
  • Stommen och formen på alla de bostadshus som uppförts innan 1930 men därefter väsentligen förändrats är värdefulla.
  • Samtliga knuttimrade ekonomibyggnader – djurhus, förvaringshus och verkshus uppförda innan 1930. Äldre knuttimrade ekonomibyggnader är en omistlig beståndsdel i byarnas karaktär och bör inte flyttas, rivas eller väsentligen förändras.
  • Längor om två eller fler timrade ekonomibyggnader som står i kringbyggda gårdsformer är särskilt värdefulla. Lika så alla de härbren, smedjor, torkhus och äldre lador som finns utanför gårdsfyrkanterna runt om i byn.
  • Byggnadsminnet Fräsgården samt den kringbyggda gård som finns på fastigheten Överboda 12:14 är i detalj och helhet omistliga för förståelsen om timmerhuskulturen i Leksand i äldre tider. Befintliga byggnader kring gårdstunen eller utanför (härbren, smedjor, torkhus med mera) bör inte rivas, bortflyttas eller väsentligen förändras. Eventuella förändringar av byggnadsminnet är tillståndspliktiga enligt Kulturmiljölagens tredje kapitel.

Även om de äldre husen i Leksandsbygden är unika och i sina detaljer bär många olikheter som gör varje gård speciell, finns flera gemensamma nämnare som starkt påverkar bebyggelsens karaktär. Ofta framträder bebyggelsen som ett gytter av tätt placerade faluröda hus med likartad storlek och form. Det är denna karaktär som kanske starkast kännetecknar byarna, och de aspekter av bebyggelsen som bidrar till denna karaktär är därför särskilt värdefulla. Nästan alla hus i de äldre byklungorna är låga - sällan högre än två hela våningar. Många byggnader har dessutom en långsmal form eller bildar tillsammans långsmala längor som ingår i olika kringbyggda former. De flesta byggnaderna har också sadeltak med tegeltäckning. Att de flesta husen är färgade med falu rödfärg eller omålade i trä är också mycket viktigt för byarnas generella karaktär. Den faluröda färgen har dessutom historisk betydelse, då den präglat byarna i Övre Dalarna och Leksand sedan åtminstone 1800-talets senare hälft. Beträffande vita detaljer i form av exempelvis fönster, fönsterfoder, vindskivor och knutbrädor är detta värdefullt där det förekommer, eftersom även detta är en påtaglig beståndsdel i byns karaktär.

Värden/var varsam med:

  • Den sammanhållna byggnadshöjden om högst två hela våningar.
  • Att byggnaderna har en långsmal form, eller bildar långsmala enheter som tillsammans bildar kringbyggdhet.
  • Att de äldre byklungorna är tätt bebyggda, och att husen står tätt intill varandra.
  • Tegel som takmaterial, i synnerhet befintliga enkupiga och tvåkupiga tegeltak.
  • Den enhetligt förekommande ofärgade eller faluröda färgen. Avstå från att rödmåla naturligt grånade timmerhus. Dessa byggnader har en egen karaktär som i sig är värdefull, och som samspelar väl med sin omgivning även utan rödfärg. I Ytterboda förekommer dessutom två gårdar där manbyggnaderna är gulfärgade. Även dessa bör bevaras i befintlig färgsättning trots att de avviker från bymiljön i övrigt.
  • Vitmålade detaljer så som fönster, fönsterfoder, fönsteröverstycken, knutbrädor och vindskivor där de redan förekommer. Undvik att måla andra detaljer än fönster och fönsterfoder vita på äldre ekonomibyggnader, eftersom detta ej förekommit i någon större utsträckning historiskt.

I Ytterboda och Överboda finns fortfarande två helt fyrkantsbyggda gårdar och även ett större antal gårdar som är kringbyggda på två eller tre sidor om gårdstunet. Vissa av gårdarna har helt eller delvis intakt månghussystem. De kringbyggda gårdarna återspeglar hur bebyggelsen vanligen ordnades i det äldre bondesamhället i Dalarna. Den kringbyggda gårdsformen började förekomma mot slutet av medeltiden, och utvecklades sedan mot den fyrkantiga kringbyggda form som dominerade helt i Leksand under större delen av 1700- och 1800-talen. Traditionen med den kringbyggda gården uppstod sannolikt i syfte att skydda gårdstunet från väder och omgivning.

Vissa av de gårdar som tidigare varit helt kringbyggda kom på grund av sociala och ekonomiska förändringar att utglesas från och med det sena 1800-talet. Även i Ytterboda och Överboda har detta förekommit. Orsakerna till dessa förändringar var flera. Det blev bland annat vanligt att funktioner som tidigare haft enskilda byggnader ersattes av större ladugårdsanläggningar med tegel- eller gjutmursdel under den relativa välståndsökning som inträffade under det sena 1800-talet. Det har även varit vanligt att äldre timmerhus, ofta trösklogar, sammanbyggts till slutna längor eller vinkelformade enheter med ny foderbod- och ladugårdsdel. I den södra delen av Överboda finns också många gårdar som i sin helhet tycks ha tillkommit under det sena 1800-talet, dock med kringbyggd grundform. Den täta och slutna karaktären kvarlever således, förändringarna till trots, och utgör en värdefull och tydlig karaktär som är miljöskapande och trivsam. Kringbyggdhet är dessutom typiskt för Leksand och Övre Dalarna.

Värden/var varsam med:

  • De fyrkantsbyggda och kringbyggda gårdarna som finns på fastigheterna Ytterboda 1:9, Ytterboda 3:8, Ytterboda 5:15, Ytterboda 10:6, Ytterboda 7:7, Ytterboda 13:1, Överboda 15:1, Överboda 12:14, Överboda 11:3, Överboda 10:17, Överboda 13:6, Överboda 5:26, Överboda 1:8 och Sätra 7:14.
  • Byggnader som bidrar till kringbyggda gårdstun. Oavsett ålder bör sådana byggnader inte rivas eller flyttas. Byggnader som är placerade med fasader mot en bygata bör hanteras särskilt varsamt, eftersom sådana byggnader påverkar hela byns karaktär.
  • Portlider och dörrar som leder in till gårdstunen.

Under 1800-talet kom den industrimässiga sågindustrin att erbjuda billigare sågade trävaror, något som i hög utsträckning kom att påverka Övre Dalarnas byggnadskultur. I Leksandsbyarna ledde utvecklingen bland annat till att det blev vanligare med exempelvis utsmyckade farstukvistar och på sikt även trähusbyggande med nya tekniker. I vissa byar sammanföll den ökade tillgången på sågade trävaror med ett ökat relativt välstånd. I vissa av byarna tillkom därför under perioden också nya större manbyggnader i form av exempelvis korsplanshus, samt även nya och större ekonomibyggnader för djurhållning och jordbruk. I Ytterboda och Överboda finns flera goda exempel på gårdsbildningar av sen 1800-talskaraktär. Det finns även exempel på enstaka välbevarade bostadshus från perioden. Dessa gårdar och byggnader kan berätta om viktiga samhällsförändringar som inträffade i Leksandsbygden under 1800-talet senare hälft, och har därför kulturvärden. Vissa av manbyggnaderna har dessutom stora utseendemässiga kvaliteter, vilket förstärker värdet. En del korsplanshus har en knuttimrad stomme och kan därför även berätta om hur timmerhuskulturen förändrades mot slutet av 1800-talet. Det samma gäller för de timmerhus, företrädesvis trösklador, som under perioden sammanbyggdes med andra ekonomibyggnader till större sammanhängande längor eller vinkelställda enheter, där även ladugårdsanläggningar ingått.

Särskilt utmärkande bland de gårdar som genomgått förändringar under det sena 1800-talet är den påkostade kringbyggda Fräsgård som finns på fastigheten Ytterboda 3:8. På gården finns exempelvis en synnerligen välbevarad salsbyggnad med detaljer i snickarglädjestil. Byggnaden är av en typ som började förekomma i Leksand i högre utsträckning först i samband med det sena 1800-talets välståndsökning. Till gården hör även, som tidigare nämnt en större utbyggd ladugårdsdel med gjutmursväggar, troligen samtida med salsbyggnaden. Även i södra delen av Överboda finns flera gårdar med sen 1800-talskaraktär.

Värden/var varsam med:

  • Gårdar som påtagligt förändrats under det sena 1800-talet samt även gårdar som tillkommit under den perioden. Några värdefulla exempel finns på fastigheterna Ytterboda 4:7, Ytterboda 7:7, Överboda 15:1 och Överboda 11:3. Den västra Fräsgården på fastigheten Ytterboda 3:8 och särskilt den salsbyggnad som beskrivs ovan är synnerligen välbevarad och har särskilt kulturvärde.
  • Byggnadernas befintliga form, volym, takform och takvinkel. Beträffande salsbyggnader och korsplanhus, byggnadernas strikt symmetriska fasadkompositioner.
  • Befintlig utformning beträffande vindskivor, spetsvinkliga stuprör samt enkupiga- eller tvåkupiga lertegeltak på bostadshus. Befintliga skorstenar.
  • Befintlig utformning beträffande fasader med liggande och stående spontpanel, stående slätpanel samt locklistpanel. Förhållandet mellan stående och liggande element i fasadkompositionen. Befintliga slätputsfasader. Befintliga tegelmurar och gjutmurar på ladugårdsanläggningar.
  • Byggnadernas befintliga faluröda färgsättning. Befintlig ljusgul färgsättning på salsbyggnaden på fastigheten Ytterboda 3:8.
  • Befintliga farstukvistar, glasverandor och inbyggda farstukvistar. Befintliga lövsågade och kontursågade snickeridetaljer i anslutning till farstukvistar. Befintliga parspegeldörrar och andra typer av äldre ytterdörrar.
  • Befintliga profilsågade och lövsågade fasaddetaljer i form av exempelvis listverk och vindskivor, fönsteromfattningar och dekorerade taktassar.
  • Befintliga äldre träfönster: befintliga fönsterkarmar; befintliga fönsterbågar i trä med fasta spröjs av trä eller bly tillkomna innan 1950; befintliga fönsterrutor tillkomna innan 1950; fönsteromfattningar; profilerade fönsteröverstycken; dekorativa gavelfönster.

Under 1800-talet nådde industrialiseringen Dalarna. Efter hand ersattes böndernas timmerhusbyggande av nya tekniker, och den folkliga timmerhustraditionen avtog. Mot sekelskiftet år 1900 väcktes främst bland stadsbor och kulturpersonligheter ett nytt intresse för den äldre bondekulturens olika uttryck, däribland dräktskick, sånger och musik, traditioner och byggnadskultur. Många faktorer låg till betydelse för detta, däribland nationalstatens framväxt, en ökad urbanisering och världsutställningar i nationalismens förtecken. Övre Dalarna kom att föreställas som ett genuint reliktområde över det gamla Sverige, och många turister begav sig till bland annat Leksand för att uppleva den kultur som på andra platser betraktades som bortglömd eller utdöd. Med tiden kom kulturpersonligheter och förmögna stadsbor att bygga påkostade sommarnöjen och konstnärshem på natursköna platser i bygden. Husen byggdes ofta i nationalromantisk – eller dalaromantisk stil. Den senare kom att utvecklas och återbrukas vid detaljutformningen på fritidshus konsekvent åtminstone fram tills 1940-talet. Detaljer som kännetecknar dalaromantiken är bland annat allmogefarstukvistar, kronskorstenar, blyspröjsade fönster, bruksmursgrunder, vindflöjlar och dalablå detaljutformning.
Från mitten av 1900-talet återuppväcktes det folkliga timmerhusbyggandet genom en medveten satsning. Särskilda timmerhusföretag etablerades och timrade småhus åt bofasta. De timmerhus som uppfördes från och med tiden kring 1950 kom dock i att i större utsträckning än tidigare följa tidstypiska normer och ideal beträffande planlösningar, former, volymer och i viss mån även detaljutformning. Även om vissa dalaromantiska detaljer så som allmogefarstukvistar, blyspröjsade fönster och den dalablå färgen fortsatt var populära, introducerades även sådant som perspektivfönster och suterrängvåningar. Andra detaljer som är typiska för timmerhus tillkomna efter 1950 är gärdsgårdar i fäbodstil och gårdsportaler med stolpar i rot. I många trädgårdsanläggningar från tiden finns också påkostade stensättningar i röd sandsten (älvdalskvartsit).

I Ytterboda och Överboda finns flera timmervillor från tiden efter 1900-talets mitt. Byggnaderna kan berätta om hur timmerhuskulturen återuppväcktes, tillämpades och förändrades under 1900-talet. Många av husen är dessutom påkostade med stora materialmässiga och utformningsmässiga kvaliteter. Att timmerhusbyggandet i Leksandsbygden, trots förändringar i stildragen, vidmakthållits under 1900-talet är mycket anmärkningsvärt även ur ett nationellt perspektiv.

Värden/var varsam med:

  • Timrade småhus tillkomna efter 1900-talets mitt. Några särskilt värdefulla exempel finns på fastigheterna Överboda 14:13, Ytterboda 4:6 och Ytterboda 2:9. På den sistnämnda fastigheten finns en lekstuga eller gäststuga med klovtak (nävertak med timmerklovor ovan), vilket är anmärkningsvärt. Också på fastigheten Sätra 8:15 i Överboda finns en särskilt värdefull modernistisk timmervilla. Byggnaden ritades av och uppfördes åt byggnadsingenjör Benny Agnas år 1960. Byggnaden är välbevarad med ett flertal drag som är karaktäristiska för de timmerhus som byggdes under bland annat 1960-talet. En anekdot är att bandet Överboda Brass med kompgrupp och brass-sektion uppstartades och spelade i husets källare kring 1970.
  • Byggnadernas befintliga timmerstommar, former och storlekar.
  • Befintlig färgsättning och utformning beträffande fasader och detaljer.
  • Befintliga utformning beträffande tak och takmaterial i form av enkupiga lertegelpannor. Befintliga kontursågade (krusade) vindskivor där de förekommer.
  • Befintliga klovtak.
  • Befintliga skorstenar.
  • Befintliga fönster med trä- eller blyspröjs. Befintliga utformning beträffande fönsteromfattningar. Befintliga äldre perspektivfönster med träkarm.
  • Befintliga ytterdörrar i trä med exempelvis rombmönster. Allmogeinspirerade farstukvistar med rundsvarvade hörnstolpar. Rosmotiv på farstukvistarnas triangelfält där de förekommer.
  • Befintliga belysningsarmaturer.
  • Trädgårdsmiljöer med tillhörande terrasseringar, bruksmurar, staketstolpar, järnstaket, grindar och järnanordningar.
  • Sandstensbeläggning och sandstensdetaljer på farstukvistar och i villaträdgårdar, exempelvis i form av belagda stigar och uteplatser.

Vattenkraften från Budåna har länge nyttjats till för exempelvis skvaltkvarnar och senare tullkvarnar, där bönder från byn kunde mala spannmål till mjöl. Skvaltkvarnarna i Överboda låg vid bron över ån strax norr om den nuvarande majstångsplatsen. På den platsen finns i dag en grupp med härbren samt även en smedja med kolhus. I Ytterboda låg skvaltorna längs ån söder om den äldre bykärnan.

Söder om Fräsgården finns en större kvarnbyggnad som byggdes av Fräs Jonas Jonsson för elkraft, tröskning, snickeri och som kvarn. Byggnaden nyttjades under 1940-talet som snickerifabrik och under 1950-talet som »plastikfabrik«, där bland annat väskor tillverkades. Byggnaden har också inrymt bageri. Byggnaden är än idag utmärkande och till stor del välbevarad. Av särskilt intresse är att byggnaden har viss anknytning till de bisysslor (i det här fallet finsnickeri) som var nödvändiga i det äldre bondesamhället.

Det har även förekommit industriverksamheter där sågverket vid Ryttardammen utmärker sig. Leksboda sågverk eller Ryttarsågen som den kallades, uppfördes 1917 och är beläget på en plats som kallas Hyttänget. Anläggningen är en av få kvarvarande i Dalarna som drivs enkom på vattenkraft. Från sågverket och nedströms finns också lämningar av järnframställning i form av slaggvarpar, vilket är ytterligare ett spår av de många verksamheter som funnits längs ån genom tiderna. Det finns även flera tvättstugor till gårdarna i byn.

Sammantaget kan de olika lämningarna och anläggningarna berätta om vattenkraften och hur den i olika tider nyttjats för att gynna livet i byarna. Ryttarsågen, Slaggvarparna, Fräs Jonas Jonssons kvarnbyggnad, tvättstugorna och systemet av uppdämningar som finns längsmed ån har särskilt kulturvärde och anläggningarna bör i sin helhet bevaras. Vid ån i västra delen av Ytterboda finns också en gammal byggnadskran som har särskilt kulturvärde.

År 1914 öppnade Södra Dalarnes Järnväg sträckan Knippboheden – Rättvik. Järnvägen gick förbi Ytterboda och Överboda, som fick en egen station som döptes Leksboda. Karl Erik Forsslund ansåg att namnet var av en olycklig konstruktion och hade hellre sett att den kallats för »Leksands Boda«. Tågstationen, som upphörde på 1970-talet, finns fortfarande finns bevarad. Byggnaden är i nationalromantisk stil av samma slag som stationerna i Noret och Plintsberg (Tällbergs station) – en faluröd rektangulär byggnad med brant sadeltak och småspröjsade fönster med kraftigt markerade sidobrädor. Farstukvisten som är vitmålad anspelar mot de äldre farstukvistar med rundsvarvade stolpar som finns på exempelvis Fräsgården, men i en mer avskalad form med annorlunda proportioner. Även de kontursågade vindskivorna utmärker byggnaden. Invid stationen fanns förut en storskalig utskeppningsterminal för frakt av timmer på järnväg. Anläggningen tillkom i samband med att flottningen på Österdalälven upphörde kring 1970 och nyttjades in på 1990-talet. Järnvägsstationen kan berätta om järnvägsnätets utbyggnad i Dalarna samt om nationalromantiken ur ett arkitekturhistoriskt perspektiv och har därför kulturvärden.

Värden/var varsam med:

  • Byggnadens befintliga stomme och form samt takform och takvinkel.
  • Befintlig utformning beträffande locklistpanel som fasadmaterial.
  • Befintlig faluröd färgsättning med vita detaljer beträffande vindskivor, takutsprång, fönster, fönsteromfattningar och farstukvisten. Flera av byggnadens ytterdörrar är utbytta.
  • Befintlig utformning beträffande vindskivor, takutsprång och skorsten.
  • Befintliga träfönster och äldre kvarvarande ytterdörrar. Befintlig utformning beträffande fönsteromfattningar.
  • Befintlig farstukvist.
  • Byggnaden är tillbyggd söderut med en skinnateljé sannolikt uppförd under 1970-talet i tidstypisk stil. Tillbyggnaden är inklädd med faluröd fjällpanel och har motfallstak med sarg. Det finns även ett bevarat magasinshus tillhörande stationen som har kulturvärden.

Den första handelsboden i Ytterboda lär ha funnits i den västra Fräsgården (ej byggnadsminnet). Senare övergick verksamheten till det idag faluröda korsplanshus som finns strax nordväst om fyrvägskorsningen i Ytterboda, och därefter till den faluröda långsmala byggnad med mansardtak som finns strax norr därom. Handelsboden nedlades 1971 men den sistnämnda byggnaden finns bevarad i förhållandevis ursprungligt skick.

Handeln i Ytterboda etablerades under 1800-talet och cementerades som en självklar institution i byn till följd av näringsfriheten 1864. Näringsfriheten, och den ökade verksamhetsetablering som den medförde, var ett viktigt steg för industrisamhällets tillkomst i Sverige och i Leksand. I takt med att nya företag uppkom och jordbruket effektiviserades fick befolkningen ett större ekonomiskt överskott. Pengarna kunde bland annat kunde spenderas på nya konsumtionsvaror, verktyg och ägodelar. Idag kvarstår spåren av Ytterbodas handelsbodar tydligast i den långsmala faluröda byggnad med mansardtak som finns på fastigheten Ytterboda 14:8. Affärsverksamheten inrymdes i byggnaden från och med 1900-talets första hälft tills dess att den nedlades 1971. Byggnaden kan berätta om hur nya verksamheter och handelsplatser etablerades i byarna i och med industrisamhällets intåg i Leksand under 1900-talet första hälft och har särskilt kulturvärde.

Intill handelsboden i norr finns ett reveterat vitt vinkelhus som uppfördes som bostad 1920. Byggnaden är inte anknuten till handeln men utgör ett bra exempel på den typ av bebyggelse som uppfördes i Leksandsbyarna till följd av industrisamhällets förändringsvågor. Byggnaden är välbevarad och med mycket hög utformningsmässig kvalitet, och har därför särskilt kulturvärde.

Värden/var varsam med:

  • Byggnadernas befintliga former och volymer. Byggnadernas befintliga fasadkompositioner.
  • Befintlig utformning beträffande takkupor, takutsprång, vindskivor, takform och tvåkupiga takpannor i lertegel som takmaterial. Befintliga skorstenar.
  • Befintlig karaktär och utformning beträffande den reveterade fasaden på den norra, äldre byggnaden - slätputsad vit med rika profilerade listverk och fönsteromfattningar. Befintlig årtalsangivelse i putsen.
  • Befintlig utformning beträffande faluröd liggande slätpanel som fasadmaterial på den södra, nyare byggnaden.
  • Befintliga entrépartier, glasverandor, dörrar och belysningsarmaturer.
  • Befintliga fönster och fönsteromfattningar.
  • Befintlig färgsättning beträffande kromoxidgröna detaljer på det äldre huset och den ljusgula butiksytterdörren på den nyare byggnaden. Befintlig vit färgsättning beträffande fönster- och dörromfattningar, knutbrädor och vindskivor på den nyare byggnaden.

Rekommendationer

Här hittar du rekommendationer och riktlinjer som hör till de olika färgområden och indelningar som finns i kulturmiljökartan.

  • Röda områden markerar större landskapsavsnitt, odlingsmark och bebyggelseområden med kulturvärden.
  • Lila områden markerar mindre områden där det finns miljöer, bebyggelse eller landskapsavsnitt som har kulturvärden.
  • Blå områden markerar gårdar eller byggnader av särskilt kulturvärde motsvarande 8 kap 13 § Plan och bygglagen (2010:900).

Inom röda områden bör inga nya byggnader uppföras på äldre kulturmark. Däribland hävdad odlingsmark, äldre brukad mark, fossil åkermark och ängsmark. Markplanering bör inte förekomma. Naturliga barriärer så som dammar, bäckfåror, trädridåer, buskage, diken och odlingsrösen bör bevaras. Träd som uppskattas vara äldre än 1950 bör i regel inte avlägsnas. Nybyggnad och renovering inom röda områden bör ske i enlighet med de riktlinjer som finns nedan.

Placering av nya byggnader

Vid placering av nya byggnader eftersträvas kringbyggdhet med fyrkantsform. Ny bebyggelse bör i första hand placeras i anslutning till någon av de äldre byklungorna. På så sätt förstärks den äldre bystrukturen med fyra åtskilda klungor istället för att ytterligare otydliggöras. Öppen och hävdad betes- och odlingsmark mellan de olika byklungorna bör inte ytterligare bebyggas, om inte det sker på mark där det tidigare funnits en gård.

Byggnadshöjd

Bostadshus bör inte vara högre än motsvarande 1,5–2 våningsplan. Komplementbyggnader och ekonomibyggnader bör inte vara högre än motsvarande 1,5 våningsplan.

Byggnaders form och takvinkel

Nya byggnader bör ha en långsmal form och sadeltak i en vinkel om 27–33 grader. I Ytterboda och Överboda är enkelstugor och parstugor de vanligaste formerna av äldre bostadshus. Nya bostadshus utformas därför med fördel så att de får en liknande form.

Takmaterial

Som takmaterial bör i första hand en- eller tvåkupiga takpannor i lertegel användas på bostadshus såväl som ekonomibyggnader. Matt tegelröd pannplåt, plegel eller sinuskorrugerad plåt kan i andra hand tillåtas som takmaterial på ekonomibyggnader. Undvik svarta plåttak.

Fasadmaterial

Fasader på bostadshus bör utgöras antingen av äkta timmerstomme eller bära locklistpanel i trä. Liggande paneler med enkel- eller dubbelfasspont kan tillåtas vid nybyggnad av bostadshus samt vid renovering av byggnader som även tidigare haft sådan fasadinklädnad. Locklistpaneler utformas med fördel så att de framträder som kilsågade. Detta uppnås genom att använda plankor av olika bredd till den bakomliggande panelen. Använd ej andra paneltyper, så som timmerpanel, ej spontad liggpanel eller fjällpanel. Befintliga puts- och tegelfasader bör inte ändras.

Färgsättning

Nya byggnader bör vara enhetligt rödfärgade eller omålade. Vita detaljer bör endast förekomma i form av knutbrädor, vindskivor, fönsteromfattningar, fönsterkarmar och fönsterbågar.

Fönster

Fönster bör vara spröjsade tvålufts träfönster med mittpost. Fönsterrutorna bör vara lätt stående eller lätt liggande i enlighet med utseendet på äldre spröjsade fönster. Fönsterfoder bör utgöras av fyra enkla brädor där de långa sidobrädorna omsluter topp- och bottenbrädan i enlighet med illustrationen. Undvik utformningar där toppbrädan vilar på sidobrädorna.

Lämplig utformning av nya fönster. Renovera i första hand de gamla fönstren!

Farstukvistar

Farstukvistar bör få en enkel utformning som återknyter till andra äldre farstukvistar i byn.

Dörrar

Dörrar bör få en enkel utformning i trä och utan fönster, vid sidan av en möjlig överluft eller fönster i överspegeln på äkta spegeldörrar. Undvik vita dörrar. Lämpliga färgsättningar på dörrar är kromoxidgrön, ockragul, ofärgad eller tjärad brun/svart.

Skorstenar

Skorstenar på nya byggnader bör utformas som smala tegelskorstenar med enkel utkragning.

Solpaneler

Solpaneler bör inte placeras så att de är synbara från bygatorna.

Lila områden markerar mindre områden där det finns miljöer, bebyggelse eller landskapsavsnitt som har kulturvärden. Inom dessa områden bör särskild försiktighet råda vid förändring av befintliga byggnader, enligt de riktlinjer som finns nedan. Befintliga byggnader bör inte heller rivas. Det krävs bygglov för uppförande av Attefallshus inom området.

Följande egenskaper är värdefulla och bör inte ändras:

Timmerstommar

Timrade byggnader uppförda innan 1930 är omistliga för förståelsen om timmerhuskulturen och det äldre bondesamhället. Befintliga timmerstommar äldre än 1930 bör därför inte rivas eller väsentligen förändras genom exempelvis fasadinklädnad där sådan inte tidigare förekommit, hålupptagning för stora fönster eller stora utbyggnader som förändrar byggnadernas form. Där skyddsristningar och dekorationer förekommer bör inte heller berörda timmerstockar utbytas.

Fasadutformning

Byggnadernas befintliga fasadutformning. Befintliga paneler bör endast utbytas mot ny panel av samma typ och utseende som befintlig. Undvik i största möjliga mån att byta ut locklistpaneler äldre än 1950, kilsågade lockpaneler äldre än 1950 och liggande paneler som är äldre än 1930 eftersom sådana paneler ofta har höga virkesmässiga och utseendemässiga kvaliteter.

Färgsättning

Byggnadernas befintliga färgsättning om rödmålad eller omålad. Omålade byggnader bör bibehållas omålade. Befintlig färgsättning på detaljer i form av vit färgsättning på fönster, fönsteromfattningar, knutbrädor, vindskivor och farstukvistar.

Fönster

Befintliga fönsterbågar och fönsterkarmar tillkomna innan 1950 med tillhörande brädfodringar och detaljer så som profilerade fönsteröverstycken och fönsteromfattningar, äldre järnbeslag och andra metalldetaljer så som gångjärn och hakar. Befintliga dekorativa fönster så som gavelfönster med lunettform. Befintliga blyspröjsade fönster. Träfönster som är äldre än 1950 har ofta höga virkesmässiga och utseendemässiga kvaliteter, och därför rekommenderas i första hand renovering för sådana fönster. På tvåglasfönster är det möjligt att byta ut det inre glaset mot lågemissionsglas i syfte att spara energi. Detta är enligt en undersökning från Slöjd och byggnadsvård i Näs (2019) mer ekonomiskt lönsamt över tid än att byta till nya fönster. I de fall befintliga träfönster som bedöms vara äldre än 1980 måste utbytas bör de endast utbytas mot träfönster av samma typ och utseende som befintligt. Det är viktigt att nya fönster med spröjs har äkta spröjs i antingen trä eller bly (beroende på vilken typ av spröjs det gamla fönstret hade/andra äldre fönster på byggnaden har). Fönster som är nyare än 1980 och återfinns på byggnader som är äldre än år 1900 kan utbytas mot nya träfönster i stil med de fönster som syns på illustrationerna. Fönsterkarmar och fönsterbågar målas vita. Fönsterfoder bör utgöras av fyra enkla brädor där de långa sidobrädorna omsluter topp- och bottenbrädan i enlighet med illustrationen. Undvik utformningar där toppbrädan vilar på sidobrädorna. Där profilerade fönsteröverstycken förekommer bör dessa endast utbytas mot nya lika befintliga. Fönsterfoder och eventuella överstycken målas vita.

Lämplig utformning av nya fönster. Renovera i första hand de gamla fönstren!

Dörrar och farstukvistar

Befintliga ytterdörrar och tillhörande fönster (exempelvis överljus) samt smidesdetaljer så som beslag, gångjärn, handtag och låsmekanismer. Befintliga farstukvistar samt fönster och skivplåttak tillhörande farstukvistar. Befintliga kontursågade, svarvade, lövsågade eller profilsågade detaljer på farstukvistar där de förekommer. Befintliga snickrade trädörrar som bedöms vara äldre än 1980 bör endast utbytas mot trädörrar av samma typ och utseende som befintligt.

Tak

Befintliga en- och tvåkupiga tegeltak samt skorstenar på bostadshus. Befintliga takutsprång med dekorerade taktassar. Befintliga tegeltak på bostadshus bör endast utbytas mot tegeltak av samma typ och material som befintligt. På större ekonomibyggnader kan i första hand tegelrött plegel eller tegelröd pannplåt tillåtas som takmaterial om byggnaden annars riskerar att rivas, förstöras eller på annat sätt förvanskas. I undantagsfall kan även tegelröd trapetskorrugerad plåt tillåtas på sådana byggnader. Svarta tak bör ej tillåtas.

Grundmurar

Grundmurar med synlig natursten.

Vindskivor och knutbrädor

Vid byte av vindskivor och knutbrädor bör en enkel utformning så lika befintlig som möjligt eftersträvas. På ekonomibyggnader bör dessa detaljer målas med faluröd slamfärg. På bostadshus bör vindskivor och knutbrädor i regel målas vita om de tidigare varit vita.

Tillbyggnader

Utbyggnader och tillbyggnader bör underordna sig huvudbyggnadens befintliga utformning beträffande storlek, höjd, placering, materialval, detaljutformning och form. Lämpliga tillbyggnadsformer är förlängning i byggnadens längdriktning, tillbyggnad i vinkel eller fristående tillbyggnader som följer de riktlinjer för nybyggnad som gäller för det röda området (se ovan).

Uterum, altaner

Uterum och altaner med tak bör placeras så att de vetter in mot gårdstunet, alternativt som en diskret sammanlänkning mellan två gavlar vid ett av gårdens hörn. Placeras uterum och altaner på bostadshusets långsida bör de inte vara längre än en tredjedel av den befintliga fasadens längd. Förses en sådan tillbyggnad med tak och väggar bör den inte heller vara mer utskjutande än en tredjedel av ursprungsbyggnadens bredd på kortsidan. Som väggar förordas olika former av faluröda skrankverk eller enkla faluröda stående brädväggar. Tak bör antingen vara sadeltak med tegeltäckning lika bostadshuset, eller ha en flack, valmad form med band- eller skivplåtstäckning.

Solpaneler

Solpaneler bör inte placeras så att de är synliga från bygatorna, och företrädesvis på ekonomibyggnader istället för bostadshus.

Blå områden markerar gårdar eller byggnader av särskilt kulturvärde motsvarande 8 kap 13 § Plan och bygglagen (2010:900). Mycket stor försiktighet och hänsyn bör råda vid förändring av såväl bostadshus som ekonomibyggnader. Befintliga byggnader får inte rivas eller flyttas. Det krävs bygglov för uppförande av Attefallshus inom området.

Motsvarande 8 kap 13 § Plan och bygglagen (2010:900). Följande egenskaper är där de förekommer särskilt värdefulla och får inte förvanskas:

Timmerstommar

Timrade byggnader uppförda innan 1930 är omistliga för förståelsen om timmerhuskulturen och det äldre bondesamhället. Befintliga timmerstommar äldre än 1930 bör därför inte rivas eller väsentligen förändras genom exempelvis fasadinklädnad, hålupptagning för stora fönster eller stora utbyggnader som förändrar byggnadernas form. Där skyddsristningar och dekorationer förekommer bör inte heller berörda timmerstockar utbytas.

Fasadutformning

Byggnadernas befintliga fasadutformning och fasadmaterial om det är blottlagda timmerstommar, kilsågade locklistpaneler, puts eller fasspontade paneler äldre än 1930. Befintliga paneler i form av ej kilsågade locklistpaneler, lockpaneler, fasspontade liggpaneler nyare än 1930 bör endast utbytas mot ny panel av samma typ och utseende som befintligt. Putsfasader bevaras i sin nuvarande utformning.

Färgsättning

Byggnadernas befintliga färgsättning. Omålade byggnader bibehålls omålade. Befintlig färgsättning på detaljer beträffande exempelvis socklar, fönster, fönsteromfattningar, knutbrädor, vindskivor och farstukvistar. Befintlig dekormålning på farstukvistar.

Fönster

Befintliga fönsterbågar och fönsterkarmar med tillhörande brädfodringar och detaljer så som profilerade fönsteröverstycken och fönsteromfattningar, äldre järnbeslag och andra metalldetaljer så som gångjärn och hakar. Befintliga fasta spröjsar i trä eller bly. Befintliga munblåsta fönsterglas. Befintliga antikglas. Befintliga dekorativa fönster så som gavelfönster med lunettform. Befintliga fönsterluckor. Beträffande fönsterbyten framhålls fönsterrenovering som det enda alternativet vid alla scenarion utom när fönster totalförstörts genom exempelvis mekanisk eller biologisk åverkan. På tvåglasfönster är det möjligt att byta ut det inre glaset mot lågemissionsglas i syfte att spara energi. Detta är enligt en undersökning från Slöjd och byggnadsvård i Näs (2019) mer ekonomiskt lönsamt över tid än att byta till nya fönster. Fönsterkarmar och fönsterbågar målas vita om inte en annan färgsättning förekommit historiskt. På Fräsgården är flera fönsterbågar exempelvis målade kromoxidgröna. Fönsterfoder utgörs av fyra enkla brädor där de långa sidobrädorna omsluter topp- och bottenbrädan i enlighet med illustrationen. Profilerade fönsteröverstycken kan utbytas endast om de ersätts av nya överstycken kopierade efter befintliga. Fönsterfoder och eventuella överstycken målas vita.

Lämplig utformning av nya fönster. Renovera i första hand de gamla fönstren!

Dörrar och farstukvistar

Befintliga ytterdörrar och tillhörande fönster (exempelvis överljus) samt smidesdetaljer så som beslag, gångjärn, handtag och låsmekanismer. Befintliga farstukvistar samt fönster och skivplåttak tillhörande farstukvistar. Befintliga svarvade, kontursågade, lövsågade eller profilsågade detaljer samt stöd på farstukvistar där de förekommer. Rosmotiv på farstukvistarnas triangelfält där de förekommer. Sandstensdetaljer på farstukvistar där de förekommer. Beträffande dörrbyten framhålls renovering som det enda alternativet vid alla scenarion utom när dörrar totalförstörts genom exempelvis mekanisk eller biologisk åverkan.

Tak, skorstenar, avvattning

En- och tvåkupiga tegeltak samt skorstenar på bostadshus. Befintliga laggtak på härbren. Befintliga klovtak. Befintliga takutsprång med dekorerade taktassar. Tegeltak bör endast utbytas mot tegeltak av samma typ och material som befintligt. Befintliga takflöjlar. Befintliga spetsvinkliga stuprör.

Trädgårdsmiljöer

Trädgårdsmiljöer med tillhörande terrasseringar, bruksmurar, staketstolpar, järnstaket, grindar, järnanordningar, gärdsgårdar och rotvirkesportaler. Trädgårdsdetaljer och markstensbeläggning i röd sandsten. Väggfasta belysningsarmaturer med antikglas.

Grundmurar

Grundmurar med synlig natursten.

Vindskivor, knutbrädor

Beträffande byte av vindskivor och knutbrädor på andra byggnader bör en enkel utformning så lika befintlig som möjligt eftersträvas. På ekonomibyggnader bör dessa detaljer målas med faluröd slamfärg. På bostadshus målas vindskivor och knutbrädor i regel vita om de tidigare varit vita.

Tillbyggnader

Utbyggnader, tillbyggnader, uterum och altaner utförs endast i undantagsfall, och då med största varsamhet och helst under ledning av arkitekt.

Solpaneler

Solpaneler bör inte förekomma.

Sidan uppdaterad: 2021-02-18