Historia

Skriv ut

Kontakta kundtjänst

Telefon: 0247-800 00

E-postadress: kundtjanst@leksand.se

måndag 8.00–12.00, 13.00–15.30
tisdag 8.00–12.00, 13.00–15.30
onsdag 8.00–12.00, 13.00–15.30
torsdag 8.00–12.00, 13.00–15.30
fredag 8.00–12.00, 13.00–15.00
lördag Stängt
söndag Stängt

Det område som idag utgör centrala Leksand var befolkat redan på stenåldern. Kyrkan byggdes troligen under senare hälften av 1200-talet och ortsnamnet Leksand förekommer första gången i en skrift från 1318.

Nästan 550 år senare, år 1863 bildades Leksands och Åhls landskommuner. Till en början ingick Siljansnäs i Leksand, men 1875 blev Siljansnäs en egen landskommun. Leksandsnorets municipalsamhälle inrättades 1904 och upplöstes 1966. 1914 invigdes järnvägen och stationshuset i Leksand. 1974 slogs Leksand, Siljansnäs och Åhl samman till det som idag är Leksands kommun.

Meteorit, järnbärarland och Dalauppror

Här nedan kan du läsa om hur Leksands kommun som geografiskt område bildades och lite historia om dess folk. Innehållet är hämtade från "LEKSANDSBYGDEN - en vägvisare" skriven av Olov Isaksson 1991

Landskapet formas

För ofattbart länge sedan flöt nuvarande Dalarna runt i världshaven vid ekvatorn. Siljansbygden formades genom en kosmisk katastrof för 350 miljoner år sedan. En flera kilometer bred meteorit träffade jorden med en hastighet av 20 kilometer i sekunden. Kraften var fruktansvärd. Beräkningar har gjorts som tyder på att den motsvarade cirka 500 atombomber, lika stora som den som fälldes över Hiroshima 1945. Den trängde milsvis in i jordens inre och bildade en väldig krater, som senare kallats för Siljansringen. Vid sidan av meteoritens påverkan på landskapet har det också formats av flera istider, den senaste för cirka 8 500 år sedan.

Människans spår

När den senaste inlandsisen började smälta för 12 000 år sedan kom de första människorna till bygden efter att renar och andra djur vandrat in. De livnärde sig på fiske och jakt. En av jaktmetoderna som började vid stenåldern, var fångstgropar för ren och älg. Groparna var djupa och täckta med kvistar och ris. Viltet skrämdes sedan ner i groparna. Först 1864 förbjöds fångstgroparna av myndigheterna. Vid Orsand, där Sommarland idag ligger, fanns för 5 000 år sedan en grupp stenåldersmänniskor. Man vet inte om de var bofasta eller slog läger vid jaktexpeditioner. Vid arkeologiska undersökningar har man funnit mängder av lerskärvor som är prydda med enkla gropmönster, gjorda med en pinne innan kärlet brändes. Bland fynden finns även sänkstenar som visar att man fiskat med nät för flera tusen år sedan.

Järnbäraland

I den isländska Sverresagan från 1100-talet berättas om Sverre Sigurdson som färdades från Värmland till Härjedalen. Den tyder på att Järnbäraland låg i norra Siljanstrakten. Under vendeltiden (550-800 e.Kr.) kom järnutvinning ur myrmalm igång i Leksandstrakten. Flera forskare tror att upplänningarna anlade "järnstationer" i Leksandbygden dit järnet fördes från de smältugnar som byggts upp vid sjöar och vattendrag. Under vintern transporterades sedan järnet vidare till Mälardalen för att förädlas till bland annat vapen som gav järnålderns hövdingar stora inkomster. En sådan järnstation låg troligen vid Tunsta i nuvarande Insjön där vikingagravar påträffats. Järnframställningen gav inkomster och befolkningen ökade. Ny mark kunde brytas, även i skogsbygderna, och alltfler gårdar och byar växte upp. Kyrkbåtarna knyter samman dagens samhälle med vikingatiden. Till form och konstruktion påminner den om de skepp som för tusen år sedan sökte sig österut och söderut längs Rysslands väldiga floder.

Bygden blir till

Under vikingatiden började människorna bli bofasta längs Österdalälven och Siljans stränder där det fanns bra jordbruksmark. Men även öster om Siljan, i skogsbygderna, finns flera mindre byar och gårdar som kan ha anlagts under tidig medeltid. Där livnärde sig människorna främst på fångst. Under 1000-talet kan området mellan Tunsta (Insjön) upp till Västannor (Häradsbygden) har utgjort bygdens tyngdpunkt. Vid utgrävningar vid Västannorstjärn har man funnit träföremål och andra vardagsting som visar hur medeltidens svenska bönder och deras familjer gick klädda, vad de odlade och vad de åt. De äldsta föremålen är från 1000-talet och de yngsta har hamnat på sophögen några hundra år senare. I slutet av 1200-talet uppfördes en stenkyrka på en udde vid Noret (centrala Leksand) som då var en liten bondby. En skattelängd från 1500-talet visar att det då fanns tre skattepliktiga gårdar. Först under 1700-talet växte Noret till en betydande ort.

Dalauppror

I Bergslagen fanns en bra grogrund för att bekämpa de danska unionskungarna. Folk från Siljansbygden deltog i striderna redan under Engelbrekts och Sturarnas uppror. Bönder och bergsmän kämpade tillsammans mot de styrande danska fogdarna från Västerås. År 1531 reagerade Leksandsfolket mot Gustav Vasas inskränkningar i friheten då han införde ökade skatter och beslagtog kyrkornas silver och klockor. När fogden Lasse Eriksson kom med sina knektar för att utkräva klockskatten blev de överfallna och misshandlade, vilket var början till "Klockupproret" som spred sig över stora delar av Dalarna.

"Stora daldansen" var det sista stora dalaupproret. Det var en protest mot att handeln med Norge förbjöds. I juni 1743 tågade nästan 5 000 man mot huvudstaden. Upproret slogs ner och hundratals bönder stupade. Efter räfst och rättarting föll många dödsdomar mot dem som varit ledare i daldansen.

Trolldom och häxor

Sveriges sista trolldomsprocess ägde rum i Åhl i Insjön år 1757. Efter fem år frikändes dock de anklagande kvinnorna av Hovrätten. På Käringberget i Leksand genomfördes häxprocesser med halshuggning och bränning på bål som straff. År 1671 brändes åtta trollkärringar.

 

 

Sidan uppdaterad: 2018-11-15