Konstnären Helmer MasOlle skapade hembygdsgården på 1940-talet, genom att den gamla Båtgården flyttades inom byn Östra Björken i Siljansnäs till denna plats.
Båtgården ropades in av MasOlle på auktion 1919, efter att den sista boende på gården, hemmansägaren Båt Mats Ersson avlidit 1918. MasOlle född i byn, hade flyttat åter till hembygden. Han ville att den sedan 1800-talets början i stort oförvanskade Båtgården skulle bli kvar och bevaras som hembygdsgård för Siljansnäs socken.
I början av 1940-talet började MasOlle flytta över byggnad för byggnad till denna nya plats, gammal hagmark i södersluttning. Några hus i dåligt skick ersattes med andra likvärdiga från Siljansnäsbygden. Först 1954 var gården i sin helhet återuppförd, med byggnaderna inbördes placerade i samma läge som tidigare.
Den slutna, fyrkantbyggda gården är ett typiskt och fint exempel på hur en normalstor bondgård i Nedansiljan kan ha sett ut under 1700-1800-talen. Gårdens byggnader är medvetet grupperade sinsemellan; boningshuset med entréfasaden vänd mot solen, stall, dass och fähus med gemensam dyngstad. Gårdsplanen har portlider åt tre väderstreck, med huvudinfart från bygatan i väster.
Söderut är en gärdesgårdsinhägnad fägata, där boskapen kunde ledas ut på bete. Utanför gårdsfyrkanten finns byggnader, som kunde innebära särskild eldfara placerade; smedja och torkstuga, samt härbren för förvaring, som var viktiga att skydda mot vådeld.
Hembygdsgården förvärvades 1972 av Siljansnäs kommun, 1974 hopslagen med Leksands kommun. Nu förvaltas gården av en stiftelse i samarbete med Siljansnäs hembygdsförening.