Norr och Sör Rälta

Byarna som helhet, i synnerhet med avseende på bebyggelsens utbredning och samspelet mellan bebyggelse och odlingsmark kan berätta en mångfald av berättelser om livet i Dalarna och Leksand innan industrisamhällets genombrott på landsbygden. I det äldre bondesamhället, här menat som det av jordägande bönder dominerade samhälle som föregick industrisamhället på många platser i Dalarna, uppdelades av tradition såväl jord som byggnader mellan alla syskon i en syskonskara vid arvskifte. I Leksand och Övre Dalarna var de flesta därför småbrukare med egen gård och egen jord, något som är annorlunda gentemot många andra delar av Sverige, där en mindre andel av befolkningen faktiskt ägde jord. När befolkningen ökade, särskilt från och med 1700-talet, splittrades odlingsmarken i komplexa ägofigurer. Något som på sikt ledde till ett jordbruk med minskade marginaler och större känslighet för missväxt. Detta tvingade delar av befolkningen på arbetsvandringar med bisysslor, och gav upphov till bland annat ett utpräglat fäbodbruk. Den odlingsmark som fanns var livsviktig ekonomiskt, men även av stor social betydelse. Att ärva och äga jord ansågs mycket viktigt, och medförde viktiga demokratiska rättigheter och möjligheter, bland annat till att bedriva fäbodbruk och att ha rösträtt i sockenstämman. Det finns specifika företeelser i landskapet i och kring byn som berättar om det äldre bondesamhället. Djurhållningen var förr en förutsättning för livsuppehället. Hur många djur man kunde hålla berodde på tillgången av bete och vinterfoder. Antalet djur styrde i sin tur, före konstgödningens tid, hur stor åkerareal man kunde hålla. Det rådde därför stor konkurrens om slåtter och bete och i stort sett all tillgänglig gräsmark utnyttjades för slåtter medan sämre mark brukades till bete.

Hackslogar kallades de stenbundna fastmarker som inte var lämpliga att odla upp men som ändå gav tillräckligt så det var värt att slå. Förbättring av slåttermarkerna utfördes i den mån det var möjligt och man kan se spår av stenröjning. Den årliga slåttern skapade en mager mark som sällan eller aldrig fick tillskott av gödning och därmed gavs förutsättningar för en stor mångfald av växter, insekter och svamp. Varje liten rest av denna naturtyp är värd att förvalta då de ofta hyser hotade arter.

Idag har slåttermarken till stor del växt igen och en liten del har röjts upp till åker. I det som tidigare var öppen mark, åker och äng kan man idag ändå finna spåren av odlarmödan i form av rösen, åkerkanter, beskurna träd men även i själva artsammansättningen. I och runt byarna fanns förr stora arealer slåttermark men med dagens jordbruk är de nästan helt försvunna. De som finns kvar är därför värdefulla att värna.

För att dryga ut vinterfodret till djuren repades löven av träd eller så skars riset av från träd som rönn, sälg och björk. För att underlätta för löv- och risskörd beskars träden, hamlades, på den höjd som var lämplig. Lövfoderträden har kunnat bli mycket grova och gamla och är hemvist för en mångfald av arter. De kan kännas igen genom sin speciella form där grenarna ofta kapades mer än två meter över mark dit djuren inte nådde och det finns en tydlig hamlingszon med grenskott och knölar på stam och huvudgrenar.

Det var inte ovanligt att man planterade vårdträd på gårdarna. Det var ofta ädellövträd, som lönn, lind, alm, ek eller ask. Vårdträden skulle i äldre folktro beskydda gårdens invånare men kan även ha planterats för att exempelvis markera ett barns födelse.

Om fruktträd vårdas på rätt sätt kan de bli gamla och de kan vara värdefulla karaktärsskapare på gårdarna. Alléer, som kan vara enkelradiga eller dubbelradiga, förknippas ofta med högreståndsmiljöer, vilket det är knappt med i Leksands bymiljöer, men de kan även ha planterats längs vägarna för att ge vindskydd och skugga. De kan också ha använts för lövtäkt.

Sjöbotten är i sin helhet ett av människan konstruerat odlingslandskap. Platsen är som ovan nämnt en dränerad sjöbotten. Den bördiga odlingsmarken brukades av bönder från flera olika byar, och nästan alla bönder i Djura hade tidigare ett eller flera skiften i området. Innan storskiftet brukades marken enligt Karl-Erik Forsslund i tegar som var så smala att alla bönder behövde slå samma dag för att inte förstöra grannens skörd. Det öppna och hävdade odlingslandskapet som sträcker sig över Sjöbotten är som helhet mycket värdefullt eftersom det kan berätta mycket om jordbruket och livsvillkoren i Leksand och Djura i äldre tider. De lador, diken och synliga gränsstrukturer som finns kvar i landskapet kan berätta om markanvändningen och odlingslandskapet förändring efter storskiftet och är därför särskilt värdefulla. Förekomsten av olika former av lador blir allt mer ovanlig och flera sådana byggnader har sedan 1970-talet avlägsnats. Om fler lador försvinner riskerar landskapets karaktär att ytterligare urvattnas, vilket försvårar ovannämnda berättelses läsbarhet. I Knutsgårdarna, som är beläget i sydsluttning, finns flera gårdar med rik växtlighet i form av bland annat fruktträd, samt även olika former av terrasseringar. Spår av äldre trädgårdar kan berätta om livet på gårdarna i äldre tider samt bidrar även starkt till bymiljöns helhetskaraktär och är därför värdefulla.

Värden/var varsam med:

• Det speciella och omfattande hävdade odlingslandskapet på Sjöbotten, samt Sjöbotten som helhet i form av ett konstruerat odlingslandskap.
  
• Befintliga lador, diken och synliga gränsstrukturer i odlings­landskapet.
  
• Terrasseringar och planteringar samt fruktträd i norra delen av Knutsgårdarna, särskilt kring Knuts Anders gård högst upp i sluttningen.

Bebyggelsens tillkomst och utveckling hänger samman med hur landskapets resurser kunde nyttjas. Just jordbruksmarken dikterade ofta hur gårdarna placerades i byn. Historiskt placerades många gårdar antingen i skogsbryn eller på karga höjdlägen mitt i odlingslandskapet. Detta beror på att sådana platser inte var lika användbara som odlingsmark. Gårdarnas placering i landskapet konstituerade sedan framväxten och utvecklingen av bynstrukturens karaktär. Att den ålderdomliga karaktären med täta och dynamiskt framvuxna byar levt kvar så tydligt i Leksand beror på att 1700- och 1800-talens skiftesreformer påverkade byarna annorlunda här, än i övriga Sverige. Bebyggelsen i Rältabyarna koncentrerar sig till höjdlägen norr om Sjöbotten, där huvuddelen av byns odlingsmark också finns. Alla tre bydelar har utpräglad organiskt framvuxen klungform med bitvis täta partier. De organiskt framvuxna bymiljöerna är typiska för Leksand och Övre Dalarna och bidrar till att byn är trivsam och vacker att vistas i. Bystrukturen är också värdefull eftersom den kan berätta om hur byn utvecklas i samklang med odlingslandskapet och om de förutsättningar som historiskt styrt bebyggelseutvecklingen i Leksand och Djurabygden. Det nytillkomna villaområdet norr om Sör Rälta har urvattnat den historiska bebyggelsestrukturen i byn och bör inte ytterligare expanderas eller fortsätta bebyggas på samma avvikande sätt som tidigare.

Värden/var varsam med:

• De olika bydelarnas karaktär av täta och organiskt framvuxna klungbyar i sluttningsläge invid skogsbrynet, utanför odlingslandskapet.
  
• Områden där husen och gårdarna står tätt intill varandra och därigenom bidrar till att bebyggelsen framträder som ett tätt »gytter« i landskapet. Särskilt tydlig är denna karaktär i Sör Rälta, när byn bevittnas från Sjöbotten i väster.

Från medeltiden och fram till 1900-talet knuttimrades de flesta byggnaderna i Övre Dalarna. Timmerhuskulturen präglas av månghussystemet. Istället för att bygga få och stora byggnader uppfördes många små och funktionsspecifika timmerbyggnader. Det fanns många sociala och praktiska fördelar med detta. De små byggnaderna var lätta att dela upp och flytta vid arvskifte. Råvaran fanns tillgänglig i överflöd. De flesta timmerhusen kan uppdelas i kategorierna bostadshus, djurhus, förvaringshus och verkshus.

Timmerhusen i Leksand och Övre Dalarna kännetecknas av utformningsmässig enkelhet, högkvalitativt virke och mycket gott hantverkutförande. De flesta husen byggdes av bönder efter gårdens behov, och med tiden utvecklades stor skicklighet i byggandet. Den stora skickligheten ledde till att timringskonsten också utvecklades till en viktig inkomstkälla för de »träkloka« Leksandsbor som begav sig på utsocknes arbetsvandringar. De ålderdomliga timmerhusen är idag en omistlig beståndsdel i vad som gör Leksands byar till speciella och trivsamma livsmiljöer. Här syns det att människor levt under mycket lång tid. Timmerhusen är byggda med omsorg i en lokal tradition som utvecklats och använts under flera hundra år, fram tills industrialismens intåg, mot 1800-talets slut och kring sekelskiftet år 1900. I Rältabyarna finns flera gårdar med såväl äldre timrade bostadshus och ekonomibyggnader som är förhållandevis oförändrade från åtminstone 1800-talet.

Även om vissa exempelvis fähus utbytts mot större anläggningar under sent 1800-tal eller under 1900-talet, och vissa bostadshus genomgått ombyggnationer eller bytts ut är helheten ändå välbevarad och ålderdomlig. I Jonheden finns exempelvis ett rikt bestånd av enkelstugor som inte nämnvärt förändrats exteriört sedan 1800-talet och i Sör Rälta finns särskilt många välbevarade äldre ekonomibyggnader. Dessa byggnader är särskilt värdefulla eftersom de vittnar om bebyggelsen i de flesta byar i Leksandsbygden kunde se ut i äldre tider. Enkelstugor i Rältabyarna bör inte ändras genom exempelvis utbyggnad till parstugor eller genom förändrad detaljutformning. I Sör Rälta har många äldre enkelstugor utbytts mot timrade korsplanshus eller salsbyggnader med detaljer i snickarglädjestil under 1800-talets senare hälft. Dessa byggnader är särskilt värdefulla eftersom de kan berätta om hur timmerhuskulturen förändrades mot 1900-talet. Byggnaderna har dessutom ofta hög utformningsmässig kvalitet.

Värden/var varsam med:

• Att husen är byggda i trä eller knuttimrade, samt att de äldre husen ofta har en genomgående enkel karaktär utan onödiga utsmyckningar.
  
• Välbevarade bostadshus från innan 1930 i form av enkelstugor, parstugor, sidokammarstugor, korsplanshus, salsbyggnader och vinkelhus. Några särskilt värdefulla exempel finns på fastigheterna Söder Rälta 3:3, Söder Rälta 1:4, Söder Rälta 2:9, Söder Rälta 12:10, Söder Rälta 16:1, Söder Rälta 5:7, Söder Rälta 4:5, Söder Rälta 17:5, Söder Rälta 15:5, Norr Rälta 7:10, Norr Rälta 19:1, Norr Rälta 10:4, Norr Rälta 3:9, Norr Rälta 1:3, Norr Rälta 6:11, Norr Rälta 14:4, Norr Rälta 8:4, Norr Rälta 14:3 och Söder Rälta 11:3. Värdebärande egenskaper är byggnadernas: befintliga timmerstommar; långsmala eller rektangulära form; blottlagda timmerstommar; befintliga stående locklistpaneler och liggande spontpaneler i trä; befintlig fönstersättning; befintliga fönsterkarmar; befintliga fönsterbågar i trä med fasta spröjs av trä eller bly tillkomna innan 1950; befintliga fönsterrutor tillkomna innan 1950; profilerade fönsteröverstycken; dekorativa gavelfönster; befintliga dörrar och farstukvistar samt långbroar; lövsågade eller profilsågade detaljer på farstukvistar; dekorerade taktassar; grundmurar med synlig natursten. Stommen och formen på alla de bostadshus som uppförts innan 1930 men därefter väsentligen förändrats är värdefulla.
  
• Samtliga knuttimrade ekonomibyggnader – djurhus, förvaringshus och verkshus uppförda innan 1930. Äldre knuttimrade ekonomibyggnader är en omistlig beståndsdel i byarnas karaktär och bör inte flyttas, rivas eller väsentligen förändras. Några särskilt värdefulla exempel på sådana byggnader finns på fastigheterna Söder Rälta 11:3, Norr Rälta 14:3, Norr Rälta 8:4, Norr Rälta 6:11, Norr Rälta 1:3, Norr Rälta 6:2, Norr Rälta 9:2, Norr Rälta 20:1, Norr Rälta 7:9, Norr Rälta 5:5, Söder Rälta, Söder Rälta 1:4, Söder Rälta 2:9, Söder Rälta 12:10, Söder Rälta 14:2, Söder Rälta 3:3, Söder Rälta 3:6, Söder Rälta 16:1, Söder Rälta 17:5, Söder Rälta 5:7, Söder Rälta 9:5, Söder Rälta 10:3 och Söder Rälta S:15.
  
• Samtliga lador på Sjöbotten. Byggnaderna är omistliga för odlingslandskapets karaktär och förståelsen för hur landskapet nyttjats och brukats i äldre tider, samt hur timmerhuskulturens månghussystem innefattade byggnader även utanför gårdstunen.

Även om de äldre husen i Leksand är unika och i sina detaljer bär många olikheter som gör varje gård speciell, finns flera gemensamma nämnare som starkt påverkar bebyggelsens karaktär. Ofta framträder bebyggelsen som ett gytter av tätt placerade röda hus med likartad storlek och form. Det är denna karaktär som kanske starkast kännetecknar byarna, och de aspekter av bebyggelsen som bidrar till denna karaktär är därför särskilt värdefulla. Nästan alla hus i de äldre byklungorna är låga - sällan högre än två hela våningar. Många byggnader har dessutom en långsmal form eller bildar tillsammans långsmala längor som ingår i olika kringbyggda former. De flesta byggnaderna har också sadeltak med tegeltäckning. Att de flesta husen är färgade med falu rödfärg eller omålade i trä är också mycket viktigt för byarnas generella karaktär. Den faluröda färgen har dessutom historisk betydelse, då den präglat byarna i Övre Dalarna och Leksand sedan åtminstone 1800-talets senare hälft. Beträffande vita detaljer i form av exempelvis fönster, fönsterfoder, vindskivor och knutbrädor är detta värdefullt där det förekommer, eftersom även detta är en påtaglig beståndsdel i byns karaktär.

Värden/var varsam med:

• Den sammanhållna byggnadshöjden om högst två hela våningar.
  
• Att byggnaderna har en långsmal form, eller bildar långsmala enheter som tillsammans bildar kringbyggdhet. I Rältabyarna finns även många bostadshus som har en rektangulär snarare än långsmal grundform. Detta gäller inte minst i Sör Rälta, där det finns många korsplanshus. Även dessa byggnader är värdefulla för byns generella karaktär.
  
• Att byarna är tätt bebyggda, och att husen står tätt intill varandra.
  
• Tegel som takmaterial, i synnerhet befintliga enkupiga och tvåkupiga tegeltak.
  
• Den enhetligt förekommande ofärgade eller faluröda färgen. Avstå från att rödmåla naturligt grånade timmerhus. Dessa byggnader har en egen karaktär som i sig är värdefull, och som samspelar väl med sin omgivning även utan rödfärg.
  Vitmålade detaljer så som fönster, fönsterfoder, fönsteröverstycken, knutbrädor och vindskivor där de redan förekommer. Undvik att måla andra detaljer än fönster och fönsterfoder vita på äldre ekonomibyggnader, eftersom detta ej förekommit i någon större utsträckning historiskt.

I Rältabyarna är de flesta av de äldre gårdarna kringbyggda på två eller tre sidor. Det finns även ett par gårdar i Sör Rälta och som bibehållit en ålderdomligare sluten fyrkantsform. De kringbyggda gårdarna återspeglar hur bebyggelsen vanligen ordnades i det äldre bondesamhället i Dalarna. Den kringbyggda gårdsformen började förekomma mot slutet av medeltiden, och utvecklades sedan mot den fyrkantiga kringbyggda form som dominerade helt i Leksand under större delen av 1700- och 1800-talen. Traditionen med den kringbyggda gården uppstod sannolikt i syfte att skydda gårdstunet från väder och omgivning. Många gårdar som tidigare varit helt kringbyggda gårdar kom på grund av sociala och ekonomiska förändringar att utglesas från och med det sena 1800-talet. Så är även fallet i Rälta och särskilt i Jonheden, där många gårdar är utglesade på detta sätt. Orsakerna till förändringen är flera. Det blev bland annat vanligt att funktioner som tidigare haft enskilda byggnader ersattes av större ladugårdskomplex med tegeldel. Den täta och slutna karaktären kvarlever dock i många byar, och utgör en värdefull och tydlig karaktär som är miljöskapande och trivsam. Kringbyggdhet är dessutom typiskt för Leksand och Övre Dalarna.

Värden/var varsam med:

• Byggnader som bidrar till kringbyggda gårdstun. Oavsett ålder bör sådana byggnader inte rivas eller flyttas. Byggnader som är placerade med fasader mot en bygata bör hanteras särskilt varsamt, eftersom sådana byggnader påverkar hela byns karaktär.
  
• Särskilt värdefulla är de gårdar som är kringbyggda på minst tre sidor och/eller som helt sluter sig mot omgivningen. Några nämnvärda exempel finns på fastigheterna Norr Rälta 14:3, Norr Rälta 6:11, Norr Rälta 9:4, Norr Rälta 20:1, Söder Rälta 5:7, Söder Rälta 17:5, Söder Rälta 16:1, Söder Rälta 2:9, Söder Rälta 12:10 och Söder Rälta 3:6.
  
• Områden där byggnaderna sluter sig tätt om omgivningen och områden där byggnaderna står nära gaturummet och bildar täta och slutna bygaturum.
  
• Portlider och dörrar som leder in till gårdstunen.

Under 1800-talet kom den industrimässiga sågindustrin att erbjuda billigare sågade trävaror, något som i hög utsträckning kom att påverka Övre Dalarnas byggnadskultur. I Leksandsbyarna ledde utvecklingen bland annat till att det blev vanligare med exempelvis utsmyckade farstukvistar och på sikt även trähusbyggande med nya tekniker. I vissa byar sammanföll den ökade tillgången på sågade trävaror med ett ökat relativt välstånd, och i vissa av byarna tillkom i samband med detta nya större manbyggnader i form av exempelvis korsplanshus eller salsbyggnader, något som tidigare varit ovanligt i Leksand. I Rältabyarna har snickarglädjen främst lämnat avtryck genom förekomsten av dekorerade farstukvistar och takutsprång. Det förekommer även flera byggnader med fasad i liggande och stående spontpanel, samt ett antal korsplanshus och salsbyggnader sannolikt uppförda under det sena 1800-talet eller kring sekelskiftet år 1900. Hus med detaljer i snickarglädjestil och/eller med spontpanel kan tydligt berätta om hur 1800-talets sågverksindustri kom att erbjuda nya materiallösningar och möjligheter till dekorering. Vidare kan sådana detaljer erbjuda förståelse för bredare berättelser om samhällsförändringar i Leksandsbygden under 1800-talet, vilket är värdefullt. Detaljer i snickarglädje dessutom ofta höga materialmässiga och utformningsmässiga kvalitet vilket är mycket värdefullt.

Värden/var varsam med:

• Befintliga fasader med liggande och stående spontpanel. Förhållandet mellan stående och liggande element i fasadkompositionen.
  
• Befintliga farstukvistar i snickarglädjestil, med profilsågade detaljer, komplicerade fönster och spegeldörrar.
  
• Befintliga profilsågade och lövsågade fasaddetaljer.
  
• Befintliga äldre träfönster på byggnader uppförda under perioden 1870–1910: befintlig fönstersättning; befintliga fönsterkarmar; befintliga fönsterbågar i trä med fasta spröjs av trä eller bly tillkomna innan 1950; befintliga fönsterrutor tillkomna innan 1950; profilerade fönsteröverstycken; dekorativa gavelfönster; befintliga fönsteromfattningar utförda i slätputs.
  
• Befintlig karaktär på tak och takutsprång beträffande byggnader uppförda under perioden 1870–1910 – befintliga paneler, taktassar och stuprör. Befintliga en- eller tvåkupiga tegeltak, befintliga takformer - sadeltak och valmade sadeltak. Befintliga skorstenar i tegel.
  
• Särskilt värdefulla exempel på byggnader med detaljer i snickarglädjestil finns på fastigheterna Söder Rälta 5:7, Söder Rälta 1:4 och Norr Rälta 3:9, Söder Rälta 2:9, Söder Rälta 3:3, Söder Rälta 15:5, Norr Rälta 10:4 och Söder Rälta 17:5. De salsbyggnader och korsplanshus som finns på fastigheterna Söder Rälta 5:7, Söder Rälta 1:4 och Norr Rälta 3:9 är särskilt värdefulla eftersom de i sin helhet eftersom de är mycket välbevarade från sent 1800-tal, när de sannolikt uppfördes.

I Rältabyarna finns några välbevarade exempel på 1900-talsbebyggelse. Däribland flera rödfärgade småhus med locklistpanel och enstaka äldre timmerhus som kvalitativt moderniserats under perioden. Byggnaderna har ett kulturvärde eftersom de kan berätta en för Leksandsbygden speciell berättelse om hur industrisamhällets bebyggelse och stiltypisk modernism ibland kunde anpassas till lokala förhållanden och traditioner. Några exempel finns på fastigheterna Norr Rälta 5:5, Norr Rälta 4:3, Norr Rälta 10:4, Norr Rälta 1:3 och Söder Rälta 20:1.

Värden/var varsam med:

• Byggnadernas befintliga stomme, form, volym och storlek.
  
• Befintlig fasadutformning om det är blottlagd timmerstomme eller locklistpanel.
  
• Befintlig färgsättning beträffande fasader och detaljer.
  
• Befintlig takform, befintliga tegelskorstenar, befintlig utformning beträffande takmaterial om det är en- eller tvåkupigt taktegel.
  
• Befintliga utformning beträffande tvålufts träfönster tillkomna innan 1980.
• Befintliga fönster med trä- eller blyspröjs. Befintliga äldre fönsteromfattningar.
  
• Befintlig utformning beträffande farstukvistar. Befintliga farstukvistar med profilsågade eller svarvade hörnstolpar och sadeltak.
  
• Befintliga utformning beträffande ytterdörrar och garageportar tillkomna innan 1980.
  
• Befintliga snickrade trädörrar med exempelvis rombmönster eller karosseripanel.

I byarna vid Sjöbotten finns transformatorstationer av typen »Dalkulla«. Transformatorstationer av det slaget är värdefulla eftersom de är tydligt anpassade till karaktären i byarna, och kan berätta om hur bland annat ny teknologi genom varsam utformning kunde anpassas till den ålderdomliga helhetskaraktären i byarna under exempelvis 1900-talet.

Värden/var varsam med:

• Transformatorstationerna i sin helhet.

Skolbyggnaden från 1928 i Knutsgårdarna kan berätta om skolväsendet i byarna under 1900-talet och har därför ett kulturvärde. Även om byggnaden är uppförd i en avvikande skala gentemot den äldre bebyggelsen finns en farstukvist är uppförd i en enkel stil som anknyter till äldre farstukvistar i Leksandsbygden och Rälta, vilket är värdefullt. Öster om vägen gentemot skolan från 1928 finns en byggnad som skulle kunna vara en äldre skola, och i sådana fall samspelar byggnaderna på ett sätt som bildar kontinuitet i berättelsen om skolväsendets förändring i början av 1900-talet. Den äldre byggnaden med sina lunettfönster på gavlarna är vilket fall värdefull eftersom den bär hög utformningsmässig och materialmässig kvalitet.

Värden/var varsam med:

• Byskolan från 1928 i sin helhet, men särskilt:
  
• Byggnadens befintliga stomme och färgsättning.
  
• Befintlig locklistpanel.
  
• Befintliga fönster i form av spröjsade tvåluftsfönster med träbågar där hörnen sammanhålls med vinkeljärn samt befintliga fönsteromfattningar.
  
• Befintlig utformning beträffande takutsprång.
  
• Befintliga skorstenar.
  
• Befintlig farstukvist med profilsågade hörnbrädor och rosmålning kring årtalet 1928.
  
• Befintlig grusplan kring flaggstångsfundament i granit i öster.
  
• Den äldre byggnaden med lunettfönster som beskrivs ovan i sin helhet; särskilt byggnadens blottlagda timmerstomme, fönster, fönsteromfattningar, skorsten, tegeltak och färgsättning.